Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Respekt
Var ligger värderingarna hos mig själv och var ligger dem hos andra jag möter? Då och då får jag stanna upp och tänka efter kring det. Ibland så tar jag nog för givet att andra agerar som jag själv. Aningens naivt och kanske dumt? Eller bara en ödmjukhet i att tänka att alla gör så gott de kan? När livet rullar på så tänker jag inte så mycket utan agerar utifrån det som är.
När jag stannar upp så kommer eftertänksamheten. Det första handlar alltid om att jag behöver se över min självrespekt, att jag behöver känna in hur jag själv agerar i olika situationer som sedan får mig att stanna upp. Ofta är jag gränslös och är i görandet utan tankar på balansen. Det är först när obalansen känns av som jag plötsligt behöver stanna upp och tänka, känna och agera utifrån självrespekten.
Det är en styrka i att se och uppmärksamma det, även om det ibland tar tid. Så nu är tiden att backa i vissa saker. Men frågan återkommer: Hur många gånger i samma sak ska jag få denna känslan? Där i ligger också min styrka i att ens ställa frågan. Nu ska jag fundera på svaret ett tag innan beslut fattas.
Ödmjukhet
När jag är i görandet så bara gör jag för att jag kan. Men vari ligger ödmjukheten för mig själv i görandet? För vem gör jag? Det ligger en styrka även i att ställa sig denna frågan.
Jag ställer mig framför badrumsspegeln, tittar mig själv i ögonen utan att vika undan med blicken. Tyst, inombords, viskar min egen röst att jag är en snäll människa, med hjärtat på rätta stället, en person som vill väl, som behandlar andra väl och alltid med goda avsikter och efter min allra bästa förmåga utifrån den grund jag står och går på. En ödmjukhet kommer över mig inför mig själv.
”You are good enough” – men låt inte andra få för mycket fördelar utan att balansen finns kära Jill.
Egenskap: Förmågan att prioritera
När jag varit ute i arbetslivet som anställd har detta varit ett återkommande tema och en egenskap jag varit ganska duktig på, men även en utmaning ibland där jag fått kämpa med att välja ut vad som är viktigast i högarna… Det är lätt att tappa den egenskapen och förmågan när man är en liten egenföretagerska. Som att det blir svårare att göra prioriteringar då allt ibland är upp till mig själv och allt ska göras av mig själv. Men ibland är det just detta som är prioriteringen. JAG SJÄLV och mitt är viktigast! Lätt att glömma, lätt att kollra bort sig och släppa igenom massa annat både i företag och privat – ”allt ska göras” men kanske inte av mig?…
Det är en egenskap man har att vilja väl, att hjälpa och finnas, att ge vänliga ord och ha ett leende på läpparna och ett megastort hjärta för andra. Jag är stolt över det! Men balansen Jill, den är avgörande för görandet ❤
Hur mycket kan man egentligen stänga av det yttre bruset?
Jag sitter här i mitt kök. Ser det lilla här i vår egen borg. Solen värmer och allt börjar grönska. Den där eländiga spindeln spinner återigen sitt nät utanför köksfönstret och bygger in ”sin” hörna av fönstret. Nåja så länge den är utanför suckar jag numera…för den eller kanske en avkomma/avkommor till den första i så många år nu har pinkat in det reviret. Låt den hållas 🙂 Maskrosorna lyser gula på grannens fina gräsmatta. Japanska körsbärsträden blommar så vackert utanför, en fluga surrar in och ut genom den öppna altandörren och det är lugnt och skönt på förmiddagen i vårt lilla kvarter. Här är jag nästan jämnt, i vår lilla lilla bubbla och ändå rusar tiden och ändå får jag känslan av att bara vilja krympa världen ännu mer, sätta på paus och skjuta allt ifrån mig.
Andras tyckanden, andras behov och andras viljor får mig matt… ändå tycker och vill jag själv en del. Som att ingen lyssnar eller frågar vad jag vill, bara vad jag kan erbjuda och göra. Så jag frågar mig själv idag igen: Vad vill du själv Jill för din egen skull? Vad behöver du Jill?
Så jag har delvis tagit en paus och nu blir det ännu mer än delvis resten av veckan. Att ge är en gåva och ynnest har jag alltid tyckt. Men balansen mellan att ge och få ta emot är viktig.
Det här är vad jag och sonen ska göra idag efter vår promenad med vår Sune. Inte ett dugg annat än denna övning med att skriva och göra våra egna ”Happy triggers”.
*** Som alltid när jag gör självreflektioner så handlar det om min egna förmåga att sätta gränser och sällan om andras övertramp. Mitt eget ansvar att sätta mina gränser, att ge mig själv respekt, ödmjukhet och kärlek. Mitt ansvar att säga stopp/paus/nu räcker det. Det ligger alltså inte utanför mig själv och det är samma för dig ❤
❤ Kärlek – Omtanke – Respekt ❤
Återkommer när balansen är återställd ❤ /Jill
Feelgoodbloggen 