Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

titta med snälla ögon på dig själv

Jag kan inte säga det nog många gånger för det är alltid någon mer som behöver höra det om och om igen ❤ Jag säger det ofta till mig själv, för att jag behöver höra det från mig själv med jämna mellanrum, för att det är så svårt att va snäll emot sig själv, men lätt att vara det emot andra… knas är vad det är, men lika förbaskat helt sant.

Med åldern kommer visdomen, så har jag alltid tänkt mig tanken på att bli äldre. Men ibland undrar jag om det verkligen har med åldern att göra? För kanske har det med en massa andra värden i livet att göra, det där med att sluta fred med sig själv. Kanske kommer det inte automatiskt med åldern? Nä, jag är nog rätt säker på att det inte gör det, i alla fall inte automatiskt. Vi behöver jobba med oss själva, vi behöver utvecklas vidare, hela livet.

självkänslan är a & o

Många människor låter livet bara gå utan att tänka, utan att hitta kraften att lyfta sig själv. Lite som att man resignerat för det faktum att det var såhär det blev för mig så jag får gilla läget… men nej! vill jag ropa! Så behöver det verkligen inte alls vara.

För ett tag sedan, på ett event jag var på, mötte jag en kvinna på 70+ som öppnade sitt hjärta för mig. Hela jag fylldes med en sådan värme och omtanke för henne. Hon tillhör den generationen kvinnor som nog aldrig fått ha någon prio på sin egen personliga utveckling och att finna sin egen styrka så som vi faktiskt kan och bör göra enligt mig. Hon tillhör den generationen som om de övergavs av en otrogen man, förblev ensamma för att de inte såg sitt eget värde och istället levde vidare för sina barn och barnbarn. Inget fel att finnas för sin familj, men det egna värdet som kvinna kom helt i skymundan trots att längtan efter kärlek, kramar, omtanke och någon att hålla i handen och bli omfamnad av fanns där hela tiden… Men i medelåldern tycker vi inte längre om oss själva, vi gillar inte spegelbilden av ett ansikte med rynkor och en kropp som blivit rundare (och mjukare för sjutton!) och vi börjar sörja vår förlorade skönhet och ungdom eftersom mannens nya fru är 15-20 år yngre… och där ligger man i lä så att säga. Frågan är varför vi låter det påverka oss som kvinnor så himla mycket? Varför inte istället säga grattis till sig själv som slapp fortsätta leva med en man som uppenbarligen inte såg ett värde i en som person? Grattis till en ny chans i livet! Nej jag vet, riktigt så enkelt är det ju inte…

snedvridna skönhetsideal

Fast vi vet svaren egentligen. Skönhetsidealen har tagit för stor plats. Tydligen är inte kvinnor, i vilken ålder vi än är,så snälla emot varandra heller alla gånger utan börjar döma utifrån ytan de ser, utan att veta eller bry sig om personen inuti… Blä! Blir mest ledsen, sedan arg och sedan kommer en massa jävlar anamma inom mig! Det här kan vi bara själva ändra på, hur vi ser på oss själva, på andra kvinnor och personligheterna.

stötta varann istället för att förgöra varann!

Hur är det möjligt att en kvinna på 70+ sitter framför mig och är så innerligt ledsen över sig själv? Ju mer ledsen hon blivit desto större skada har hennes kropp tagit med värk, svullna leder, övervikt och krämpor som förlamar henne att leva och njuta av sitt liv? Jag vill bara krama henne, stryka henne över kinden och säga att allt kommer bli bra. Men jag vet, att hennes resa börjar med henne själv och hon måste hitta denna styrka inom sig på olika sätt. Fast det är så svårt…

Det är enkelt för mig att säga att vi alla kan börja med att var snälla emot varandra. Säga något snällt som lyfter istället för att säga något taskigt. Men tydligen så är även kvinnor över 70 också ganska taskiga emot varandra. Det kan varken jag eller du göra något åt. Min känsla är ändå att jag hoppas att de flesta är snälla.

Alltid, i alla lägen, tror jag på att det ändå trots allt måste börja med en själv. Var snäll emot dig själv, tänk snälla tankar om dig själv, se på dig själv med ömhet i blicken när du möter din spegelbild, säg snälla saker till dig själv, skratta åt knasigheter du gör och säg högt hur mycket du älskar den där crazy ladyn du är där innerst inne, bara för att du är du! ❤

Hur vill du själv ha det i ditt liv?

Om du fick välja fritt, hur skulle ditt liv vara just nu? Begränsa inte dina tankar utan ös på med underbara saker du vill att ditt liv ska innehålla och hur allt ska vara/kännas.

Gör en lista! Lång lista på allt du kan komma på som kan berika ditt liv!

Vad på listan är ”gratis”? Ställ dig frågan på vad det skulle krävas för att få in de här önskningarna i ditt liv? Kanske är det så att du egentligen redan har en massa av det du skrivit på din lista, men eftersom en massa yttre saker pockar på din uppmärksamhet har du kanske sett förbi allt underbart med dig själv, trots att mycket redan finns? För vad är viktigast i just ditt liv?

mina egna insikter

När jag blev sjuk förra hösten började mina tankar flöda mer fritt. Jag gillar inte ursäkten med att inte ha tid, för vi har alla lika mycket tid, bara olika förmågor att prioritera viktiga saker i livet och istället för att bejaka livets äventyr så hamnar vi in i en cirkel av fjantiga ”jag har inte tid” svar hela tiden… men att ta sig tiden, det är det som är grejjen. Ta sig tiden att stanna upp och känna/tänka efter. Jag tror att vi inte vågar. Jag tror att vi alla är ganska rädda för förändringarna det kan innebära.

Igår fyllde jag 49 år. Tänk att jag har hunnit bli 49! Så mycket innehåll jag har haft i mitt liv hit in tills och jag hoppas och tror på att jag ska få leva länge till. Ett av mina största personliga mål är att ta mig tillbaka till ett friskt och starkt liv igen på alla plan. Det har varit för många år med en massa belastningar som blivit som nedmonteringar av min egen hälsa. Åren och en del händelser har tagit hårt på mig. Jag är inne i en mental sorteringsfas där det benas ut vad som ska rensas, renas och vad som ska finnas kvar och fortsätta jobba vidare med. Det gäller för de flesta delar utav mitt liv.

Summering: Förlita dig inte enbart på andra för att finna din egen inre ro och harmoni. Sträck dig i din fulla längd, se på dig själv med snäll blick och var stolt över dig själv och ditt liv precis så som det är. Skönheten sitter i själen och våga släppa fram den för att stråla även på utsidan. Hitta Din egen styrka, för den finns där inom dig.

YOU ARE GOOD ENOUGH!

Ålder är bara en siffra… Så många ordspråk och ibland blir man bara blaha på dem allihop 🙂 Men när jag tänker till lite kring vissa av dem hittar jag för det mesta en vettig genomtänkt tanke i dem. Vi är de vi är oavsett ålder. De som lär av livet, stannar upp och reflekterar över läxor och erfarenheter livet ger blir ju oftast lite klokare för varje gång. Men vi är samma person. Jag är tacksam över varje gång jag fyller år, på riktigt, för det innebär att jag får fortsätta leva. De här tankarna kommer nog mer i takt med ju äldre man blir och man märker av sjukdomar och för tidiga dödsfall runt om. Jag känner mig ödmjuk och tacksam ❤

Nu önskar jag dig som läser en fin dag! Själv ska jag tillbringa några dagar med en av mina bästa vänner som är på besök hos mig.

Life is good! // Jill

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Så länge jag lever kommer insikterna att fortsätta komma till mig. Är helt säker på att man aldrig blir färdig med att utvecklas, utan ständigt kan komma fram till nya lärdomar och uppgradera sig själv. Livet ger nya viktiga kunskaper och input med allt vi ser, hör och alla vi möter. Därför är det så himla spännande med alla nya möten med personer jag ännu inte lärt känna! Jag kommer inte ”klicka” med alla jag möter, men jag känner när det finns något där att följa ingivelsen av mera kontakt 🙂

Under årens lopp möter vi nog alla massor av människor. En del relationer blir korta, en del långvariga och några få känner man att man vill ha kvar hela livet.

En del relationer är mer smärtsamma än andra…skriver jag med viss tvekan. Relationerna jag syftar på är inte främst kärleksrelationer med en partner, utan på vänskapligt plan. Även i vuxen ålder lär man ju känna nya personer lite av och till i olika sammanhang.

En del av alla mötena resulterar i en ny bekantskap som kan leda vidare till samarbetspartners, kollegor och i en del fall också utvecklas till vänskap.

Ibland blir det nödvändigt

Vissa personer kommer in i ens liv mer märkbart, fyller igen hål av saknad, men vänskapen kan ändå vara en kortare period. Ja ni fattar va? Tror alla har varit med om detta.

Man klickar, hittar massor av samtalsämnen, samförstånd och nyfikenhet på vem den andra är. Man berättar, delar med sig av sitt privata liv, byter erfarenheter, känner en vänskap som börjar växa fram. Det är roligt, det är intensivt och man känner sig så glad över att ha hittat en person som man tycker om och känner ett förtroende för!

Sen kan ändå tiden, olika jobb, intressen och annat göra att man sakta glider isär helt naturligt. Man känner trots det att man är glad för tiden och att få ha lärt känna varann och man vet någonstans att det bara är att skicka iväg ett sms om en fika och så kan man träffas lite när tiden finns och det är ändå härligt och kul när man väl träffas. Eller hur?

Men… det finns även vänskaper som inte riktigt går den vägen. ”Något” går snett, inte säkert man fattar vad det är, plötsligt avslut på mer eller mindre trevliga sätt. Vad ska man göra? När någon väljer att avsluta en vänskap, kanske ibland med en upprördhet som man själv inte förstår? Kanske ett eller flera hårda ord som man kanske inte heller alltid förstår? Eller bara en total tystnad som ”svar” på ens telefonsamtal och sms med frågor om vad och varför? De flesta har en eller flera gånger råkat ut för det här.

Jag tror inte det finns några enkla svar. Jag tror att ilska i envägsriktning sällan handlar om att mottagaren har något med den att göra. Jag tror att envägsilska handlar om en spegling av sig själv, av sitt mående som ibland när man stängt av sig själv projiceras på någon utomstående i oförstånd och affekt. När envägsilskan lagt sig, när man fått utlopp och ”skitit ut sig” så blir man rädd för konsekvensen och gör som strutsen, sätter huvudet i hålet och gömmer sig för just konsekvensen av sitt handlande. Är man konflikträdd så är vänskapen över… vågar man sträcka ut handen och reda upp i röran som uppstod så är det något fint och stort att våga.

Men ibland så mår man kanske så dåligt så det känns nödvändigt för en själv att avsluta en relation. Oavsett vad det egentligen handlar om och kanske har det innerst inne inte med den andra personen att göra? Men där och då…fanns i affektkänslorna inget annat än att stänga ute bums! Det är också ”enklare” att bara stänga av, stänga ute och blunda hårt.

Jag tror att trots att man blundar hårt, länge och stänger av – så kommer det ikapp en förr eller senare.

Men en del, de kommer aldrig bli medvetna om att deras envägsilska sårade någon annan. De är avstängda, har ingen spegel att möta sin blick i och går vidare som om det inte betydde så mycket. Kanske gjorde det inte det heller för dem? Det kan bara den personen själv svara på.

Kvar står någon med sårat hjärta såklart… Har du varit med om det någon gång? Att antingen vara den som projicera egenilska emot någon annan eller vara den som står ensam och sårad kvar?

ok, vad kan jag göra åt det?

För den som står ensam och sårad kvar handlar det om att över tid bearbeta och gå vidare. Det är inte alltid så lätt att bara strunta i. Vänskapen kan ha haft stor betydelse och varit viktig för en. Vänskapen kan ha burit många förtroende och minnen från lång tid med gemensamma upplevelser som påverkat en. Eller så hade man stora förhoppningar på att den skulle leda vidare till något fint och långvarigt…

Det krävs två (minst) för att hålla liv i vilken relation det än må gälla.

För den som projicerat egenilska på någon annan finns väl bara en väg för att få sinnesro och det är att sträcka ut handen och be om förlåtelse, förståelse och läkning. Då behöver man vara modig och givetvis själv fundera på om vänskapen är värd ett förlåt för att knyta band igen, eller om den inte betydde något. Men… även om den inte betydde något för den som lät ilskan flöda så får man fråga sig vad den orsakade hos mottagaren och om man är stor nog att be om ursäkt för att underlätta för den andra att gå vidare. Eller? Nu skriver jag ju inte om uppenbara svek, lögner och hemska handlingar inkluderande.

Vi är alla olika känsliga. En del går vidare med sina liv utan att fundera och ha självinsikt och så förblir det kanske alltid eller tills något riktigt jobbigt drabbar dem själva eller att åldern gör dem tillräckligt klocka och insiktsfulla… 😉 Alla bär ansvar för sina egna handlingar oavsett om vi är insiktsfulla nog att förstå det eller inte.

förlåt andra för din egen skull

Det är så lätt att fastna i sin sorg av förlorad vänskap. Hur länge det tar beror på hur kraftig ilska som projicerades emot en eller hur viktig vänskapen var för en.

Något som också är intressant är att när en vänskap avbryts pga konflikt riktad emot en utan att man förstår varför så kommer också tiden till att titta lite på de vänskapsband som varit. Man kan bli paff när man plötsligt ser sin vän med andra ögon. När personen ramlar av sin pedestal de suttit på, kronan hamnar på sned eller vad man vill kalla det. Ridån går ner och uppvaknandet sker. Så plötsligt ser man händelser i sin vänskap som faktiskt inte varit så bra för en, som genom många år faktiskt innerst inne har sårat en, man har känt sig överkörd, sviken, alltid nr 2 där man glömts bort för andra de inte kan säga nej till, för de VET att det är ok att svika dig, för de vet att du förstår…

Givetvis är det här också en del av mina egna personliga erfarenheter, för som sagt jag tror att alla någon gång under sitt liv får uppleva att antingen vara den med egenilskan eller vara den som står ensam kvar som ett frågetecken.

Efter att själv ha letat fel på mig själv, rannsakat och sårat mig själv genom att tänka dumma tankar om min skuld som jag säkert har utan att jag kommer fram till det själv… så ritade jag igår en teckning bara sådär utan att veta vad som flög i mig?! För jag fattade inte varför jag plötsligt satt och ritade? Jag är ju inte ”sån”… Men min själ har fått nog av att skuldbeläggas. Mitt inre arbetar med stora förändringsprocesser nu och det är några viktiga beslut som ska tas, som måste tas. Avslut för att ge plats åt nytt som pockar på, men inte får platsen det behöver… så jag gjorde en ”Hejdå teckning” ❤ Till alla er som valde bort mig. All kärlek till er!

Jag förlåter mig själv för att jag lät er såra mig! Jag förlåter mig själv för att jag dränerats på energi, glädje och allt annat som gick förlorat. Jag har rannsakat mig själv många gånger. Jag är fri från och med nu! Tack för allt det har lärt mig. Jag går vidare nu!

Kan jag inspirera dig med att själv bearbeta sorg, saknad & förlust? Kan det hjälpa att veta att du är långt ifrån ensam om dina upplevelser? Kan det hjälpa dig om du är mitt uppe i något just nu att veta, att det kommer bli bättre, lättare, skönare att leva vidare igen om ett tag? Kan det hjälpa dig att jag bjuder på mina förluster? Då är det värt det!

Kan mina rader få dig som är den som projicerat egenilska på någon annan, som du innerst inne känner inte förtjänade det, nu när det lugnat sig inom dig själv med dina bekymmer, att förstå? Vi är inte mer än människor. Vi gör fel ibland, vi sårar ibland, men vi gör nog ändå oftast rätt. Du får ställa dig frågan om du vill leva med det som hänt utan åtgärd eller om du vill släppa din egen sorg och sträcka ut din hand? Jag är rätt säker på att de flesta människor tar emot ett ärligt menat förlåt och känner en tacksamhet över det. Det kanske inte betyder att ni ska fortsätta er vänskap där den avslutades. Ni kommer kanske aldrig mera umgås, men känslan av att släppa ångesten av att veta att man inte med avsikt sårade någon annan pga sina egna bekymmer kan vara högst befriande! Och för den som bär på sorgen, kan ni hjälpa den som har svårt att komma vidare och en stor lättnad kan infinna sig i dennas själ igen. Kan jag inspirera till detta – då är det definitivt värt det!

Kärlek – Omtanke – Respekt

Jill Lagerqvist

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

vad är din grej?

Har du tänkt på vad som är din grej, som du älskar att göra? Från flera håll idag har det kommit input i sociala medier som jag har tagit del av. För att jag tror det är något universum vill säga mig 🙂

Jag har funderat ett bra tag på hur jag vill att den närmsta framtiden ska se ut. Vad vill jag fokusera på och vad vill jag göra främst i min yrkesroll framöver?

Rådet kom på olika sätt idag. Men jag förstår att alla de olika sakerna betyder ungefär det samma. Det handlar om att känna in vad jag tycker om att göra. Vad jag gör naturligt och med glädje. Vad jag är bra på och vad som funkar bra utan en massa motstånd.

När jag har klurat ut det är budskapet vidare att fortsätta göra mer av just dessa saker, om och om igen. För varför inte fortsätta och fokusera på det som redan fungerar? Det är lätt att fastna i tanken att ”man måste vidareutvecklas och göra det genom att ta in nya saker hela tiden”. Men tänk om det istället skapar oreda och att man tappar kontrollen för att det blir för mycket olika saker att försöka hålla reda på? Eller som det stod i ett nyhetsbrev jag fick i dagarna: ”Passa dig för att bli en adhd entreprenör”… Skrattade lite åt det, men faktiskt ligger det mycket i det.

framgångsrika personer följer sin gps

För visst var det så hon sa, Anna Silverdotter, i sin gratiskurs? Vad lätt det är att glömma allt man hela tiden lär och lyssnar på!

Att ta kommandot över sitt liv, styra sitt livsskepp och följa sin kurs. Vad rätt det låter och ganska enkelt 😉 Vilket är svårast? Ta kommandot över sitt liv och inte låta andra påverka mina val? Eller styra mot den inställda riktningen? Något att fundera på…

Jag känner mig en smula velig. Kan inte komma på. Försöker lyssna till min inre kompass och magkänsla, men det är blurrigt. Jag tänker att det kommer klarna. Jag tänker att jag har tillit och inom mig vet jag att allt kommer att ordna sig till det bästa för mig, för oss i min familj och att framtiden är fylld av ljus och kärlek.

min kund fick feeling

En av mina fina kunder fick feeling när vi talades vid om livet i stort och smått. Hon är speciell på ett fint sätt, inte som alla andra och jag tycker mycket om henne. När man öppnar sina sinnen, lyssnar och tar in en person så är det häftigt. Hon berättade om ett särskilt möte med en person hon slog följe med på sin morgonpromenad en dag. Det fanns en mening med att de slog följa och fick prata. Vad jag tycker om att höra såna historier!

Precis innan hon skulle få sin egen behandling med aroma healing massage av mig så säger hon: ”En tanke bara kom till mig nu, du bör utveckla din mediala sida och jobba mer med healing. Du har det så naturligt i dig. ”

Jag tror att många har just healingförmågan inom sig och använder den ofta utan att tänka på det. Bara det att man tvärstannar för de tankarna och tänker att det är hokus pokus. Men tänk så här: Om du pratar med en människa som är ledsen och du lägger din hand på dennes axel eller ger personen en kram. Då mår den personen garanterat bättre och du har på svenska helat personen, fått den att må bättre genom omtanke, handpåläggning och tröst. Det är egentligen det healing handlar om tror jag.

Jag log när vi pratade om det här. Tänkte att just i aroma healing massagen så mår jag extra gott. Den gör något med mig. Jag följer bara ett flow och tänker inte så mycket. Mina händer stannar av sig själv på vissa ställen. Ingen behandling är riktigt lik varann då jag bara går på känsla utan att tänka. Go with the flow. Innan jag förstod så tyckte jag att det var flummigt och jag fattade inte riktigt. Nu känns det faktiskt lite coolt.

Min hund Sune la sig ofta på mig på vissa ställen nu när jag var sjukskriven och behövde vila. Han är ju fortfarande valpig unghund, men dessa kloka ögon och känsla ❤ Igår natt vaknade jag till av att han låg hoprullad vid min axel/hals och snusade i mitt öra. Det var en helt underbar känsla att få vakna till och känna hans kärlek och värme.

Jag ska fundera ett tag på det där med att utveckla mina förmågor inom healing. Kanske är det så? Jag läste även en annan text idag där det stod om just det här och det kommer ofta till en i allt flöde, det där man behöver läsa just nu.

Slutklämmen: Ge dig tid att fundera på vad som är din grej. Håll ditt fokus på sånt som gör dig glad. Sånt som får dig att skratta och sånt som får dig att må bra. Jag blir glad om du vill berätta!

Jag vill önska en fin helg och massa vårkramar! / Jill

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Vårsolen smiter in emellan allt och lyser upp morgonen. Skönt att vakna till ännu en solig dag. Snart dax för morgonprommis med Sune.

Känslostatus just nu är en blandning av ganska mycket. När jag kommer hem från vår promenad ska jag sätta mig och göra en lista. Tror det är nödvändigt för att tydliggöra vad som pågår i ”kulisserna” av mina tankar. Jag vilar ganska mycket i tilliten att allt kommer bli jättebra och att det jag behöver kommer till mig när det är dax. Lugn & ro blandat med en smula vemod skulle jag nog sammanfatta med…

Skönast just nu med att bo i ett litet fiskeläge, innan sommargästerna anländer på riktigt, är att jag utan problem kan få iväg med håret på ända, morgonmosig i ansiktet och bara andas in den friska havsluften. Det är precis vad jag behöver och ska göra nu. Hjärnan kommer klarna till och listan kommer bli bra! Ha en fin dag! / Jill

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

kreativiteten ökar på kvällarna

Är du som jag och känner att ditt kreativa inre tar fart på kvällarna? För mig har det alltid varit så. De kvällar jag varit helt ensam hemma kan jag göra en massa kreativa saker hemma. Men det är sällan det händer nu för tiden…. Innan jobbade min man på plattformar i Norge och då fick jag 14 dagar utan honom med jämna mellanrum och ibland var sonen hos sin pappa. Då passade jag på! Go musik, ljus tända och så kunde det hända att jag möblerade om lite med piffet hemma, bytte gardiner eller skrev nåt jag tyckte var bra 😉

Ikväll gör jag som gamla Jill brukade göra trots att hemmet inte innehåller bara jag 🙂 Utanför stormar det. Sonen är orolig och jag lugnar genom att han vet att jag sitter och jobbar vid datorn i köket så han vet att jag är uppe tills han somnar ❤ Han har alltid varit extra orolig vid blåst, storm, regn och åska ska vi ju inte ens nämna… men i takt med att han blivit äldre har det ändå lugnat sig. Men ikväll kände han en trygghet med att jag sitter här i datorns sken. Mig passade det faktiskt ganska bra just ikväll. Annars sover jag vid den här tiden nästan varje kväll även på helgerna 🙂

Många tankar snurrar fortfarande

Det är något som gör att tankarna far runt extra just nu för mig. Men mitt i allt detta så känner jag mig lugn. Kan det vara åldern? 🙂 Igår kom en text upp i mitt flöde på facebook. För en gångs skull valde jag att kopiera och lägga ut. För texten tog tag lite i mig. För att jag har tänkt en del på det här med ålder, utseende, att åldras och vilka tankar och känslor det för med sig inom oss. Kanske att vi inte alls pratar med andra om det, men den inre dialogen gör sig hörd titt som tätt… även när vi ändå har slutit ganska bra fred med oss själva upplever jag personligen. Som en ständig kamp mellan krig & fred inombords…

Texten kommer här:

”I was young once . . . to all my female friends from 45 years and up… most of us are going through the next phase of our lives. We’re at that age where we see wrinkles, gray hair and extra pounds. Menopause may have appeared or is just waiting around the corner. We see the cute 25-year-olds and reminisce. But we were also 25, just as they one day will be our age. What they bring to the table with their youth and zest, we bring our wisdom, experience and good to serve every gray hair… we have raised families, run households, payed the bills, dealt with diseases, sadness and everything else life assigns us. We are survivors… we are warriors in the quiet… we are women…like a classic car , Even if our bodies may not be what they once were, they carry our souls, our courage and our strength. We shall all enter this chapter of our lives with humility, grace and pride over everything we have been through and should never feel bad about getting older. It’s a privilege that is denied to many.” ♥️

Ladies, I challenge you to copy and proudly paste with your picture and age.

Age: 48 (snart 49) 🙏🏼❤️”

You are still a temple! Den meningen, den poppar upp inom mig ofta numera. Jag ser mig i spegeln. Jag ser en kvinna som är jag. Kloka insiktsfulla ögon, men en kamp om att älska mig själv… Men vet ni vad? Den kampen har faktiskt inget att göra med min ålder. Snart fyller jag 49 år. Generna gör att jag ser yngre ut, min hud är finare än många andras pga omtanke också såklart! Men ändå. Något inom mig har alltid hittat fel. Det är självkänslans fel…

När ska jag då sluta fred med mig själv för gott? Kanske aldrig, eller?

Jag är en riktigt stark kvinna med fötterna på jorden, starkt grundad och stabil. Men jag är också ibland så svag och liten på jorden. Jag blundar och stänger av inför världens elände. Tar sällan in det i min kropp och själ. För jag vill inte det, för det tjänar ingen något gott att ta in elände, rädsla, oro, sorg, krig, kamp osv…. Jag vill stå stadig för mig själv. Jag vill stå stadig för de jag älskar mest i hela världen. Om fler kunde minska sin värld till detta och tänka så, då vore världen en bättre och mer kärleksfull värld.

Det jag också vill är att vara en förebild, en inspiratör till att VÅGA vara stark, stadig, stå för sina egna värderingar och åsikter. Det är skitviktigt! Alla behöver inte tänka som mig. Olikheter och oliktänkande kommer jag alltid hävda att det är mest utvecklande! I detta kommer också då en respekt för oliktänkande och en nyfikenhet på varför någon annan tänker olika än mig? Kan de ha en poäng? Kan jag ha missat något som jag borde lyssna på? Kanske är det något som gör att jag ändrar mig? Eller kan vi mötas på halva vägen och skapa något jättebra av det? Trots att vi inte tänkte samma?! Tycker du som jag att det är coolt att man aldrig blir för gammal för att lära sig nytt, ändra åsikt och utvecklas? Va kul i så fall!

Nu är det nog ändå tid att lägga sig… Sonen verkar sova nu och mina ögon tårar sig av trötthet. Slutklämmen blir en bild av vår Sune. Slutklämmen blir att det är värt mycket att vara flexibel. Att tillåta sig att känna sig osäker mellan varven men finna sin egen styrka ändå. Det är ok att vara mänsklig, att vara svag och stark i samma person. Att inte alltid vara nöjd, men glad ändå och tacksam! Jag är tacksam för varje dag jag får leva, uppleva kärlek från min familj, se allt det fina jag har omkring mig, allt det fina jag varit med och skapat. Jag lever ett rikt liv på så många sätt. Tack! / Jill

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

släpp taget!

Två ord som bara kom precis nu… Så jag släpper taget. Försöker att inte låta besvikelser svida för mycket. Vissa saker i livet blir helt enkelt inte som jag tänkt och jag försöker bara låta de sakerna flyta iväg, bort från mig och ser allt omkring mig som är vackert och bra för mig.

I torsdags sjösatte vi vår lilla båt och tog en första minitur utanför hamninloppet och sedan tillbaka. Kände mig läskigt nervös innan, men allt gick jättebra! I fredags tog vi första fisketuren med sonen. Underbara timmar på sjön med harmoni och lycklig son ❤ som slutade med besvikelse, utbrott och ett spö mindre… livet med diagnoser ger tvära kast. Det kunde hänt i vilken familj som helst, men jag kan inte förklara omständigheterna kring allt. Det här är inte rätt forum i den här bloggen. Men en sak kan vara av värde och det är väl just att visa på att jag inte alls har för avsikt att glorifiera livet

Sommarvärme

Den här helgen har bjudit på sommarvärme! Vi har fikat och ätit ute även denna helg. Igår grillade vi och satt kl 18 ute och åt precis som vilken varm sommarkväll som helst… bara det att det är april nu 🙂

Jag har gett upp drömmen om att ha en stor fin kryddgård nu. Kanske för att det inte passade mig, för att jag tycker om att njuta av det men glömmer allt pyssel man måste göra varje dag? Men också för att inget med planteringar funkar just nu med vår vilda glada hund Sune som älskar gräva och dra upp blommor och gräs! Jag är istället stolt över helgens lilla kryddhylla med små kreativa inslag som jag fixat! Duger gott åt oss 🙂

En dag kvar på påskledigheten. Nu ska jag snart köra iväg och träffa min framtida samarbetspartner på ett litet möte. Sen hem och fortsätta njuta av finväder och kanske ännu en tur på havet. Sonen älskar det, men blir liksom lätt fixerad vid det han tycker om att göra… så vi får se hur dagen blir.

Jag själv går omkring som en lök och skalar av ett lager i taget, släpper taget och bara är. Det som kommer till mig, det kommer, det andra släpps taget om jag har tillit att allt kommer bli jättebra!

Ha en fin annan dag påsk! / Jill