När jag lyssnar på mig själv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Respekt för mig själv

Arbetsveckan som gick blev hektisk. Så där som det bara blir ibland och man får bara hänga med i det flow som är… Jag såg det komma redan förra helgen faktiskt. När jag som vanligt några dagar innan slår upp min kalender och läser in mig på vad komma skall. I vanliga fall, så som jag brukar fungera, så hade jag bara bitit ihop och genomfört eftersom uppfostran lärde mig att det är viktigt att göra rätt för sig. Känner ni igen det?

Självklart är det viktigt att ta sitt ansvar och göra det som är rätt. Men nu, nu är skillnaden att jag ibland ställer mig frågan vem som är viktigast att göra rätt för? För andra, så som jag vanligen alltid gjort utan att respektera min egen ork och kraft, eller ska jag faktiskt känna in i den tid jag är i nu OM jag verkligen ska göra? Och vad ska jag göra?

Kanske ska jag dra i bromsen, stanna upp ordentligt och känna av hur jag mår? Även om jag kanske anmält mig till något för länge sedan? Fy… ni ska veta att jag genast känner hugg av dåligt samvete. Av att svika, inte göra rätt för mig gentemot andra, att inte fullfölja, bryta något bestämt. Jag skruvar på mig när jag skriver nu, det skaver och jag börjar leta tusen ursäkter.

Fast det kanske faktiskt räcker med att att meddela att tyvärr behöver jag tacka nej och hoppa av något – för min egen skull. Utan att ursäkta mig. Utan att känna dåligt samvete. Utan skuld och skam.

Jag har gjort mitt i detta ämne. Det här att ställa upp trots allt, bita ihop – på bekostnad av mig själv och mitt mående.

Ändå så sitter jag här och skriver ett inlägg om det. För att jag tror att det är viktigt, för att jag VET att jag INTE är ensam om det här…

Vart går gränsen mellan måste och ansvar?

Frågan är dubbel. Var går min gräns, mitt ansvar över mig själv och mitt mående?

Var går gränsen för att vara någon andra inte kan lita på och känna förtroende inför?

Gränsen och ansvaret är hårfin och endast du själv kan svara på den. För det är din gräns, ditt ansvar. Ingen annan kan döma dig om du inte tillåter det. Kanske något säger något, men som i allt annat skitsnack så speglar det dem själv och inte din verklighet och sanning.

Jag har fått jobba mycket på det här. Det är ganska nypåkommet för mig det här. Att bromsa, stanna helt, känna efter på riktigt hur jag mår och sedan ibland få avboka något jag bestämt med andra inblandade. Men jag fick göra det helgen som gick. Av personliga skäl. Det räcker, ingen som behöver veta mera och förhoppningsvis inte börja spekulera. Spekulationer är för intrigmakare.

En paus som pågick hela helgen

Jag känner i hela mitt väsen att jag aldrig mera kommer gå tillbaka till det som var jag när det gäller att trampa på mig själv. Jag kommer inte tumma på min självrespekt på samma sätt. Jag har insett att jag mår bra av att respektera mig själv. Punkt!

Så i helgen gick allt så lugnt till. Fredagskvällen var vi på kalas hos goda vänners son som fyllde hela 19 år. En mysig fredagskväll trots att vi var så himla trötta hela familjen 🙂

Lördagen åkte sonen till sin pappa och jag funderade på om och vad jag skulle göra. Jag lämnade in ett förslag till mannen om att planera och inhandla till en långsam 3-rättersmiddag här hemma på tumanhand. Så fick det bli. Jag letade recept, vi pratade oss samman och körde iväg och shoppade. Redan klockan fem startade vi med att göra kantarelltoast och ett gott Riesling vitt vin till det. Satt som en smäck!

Sedan vilade vi oss eftersom vi blev helt proppmätta hahaha!

Vi tände ljus, spelade soft musik och lagade sedan hasselbackspotatis med fläskfilé och pepparsås. Gott gott blev det. Nu var vi om möjligt ännu mättare och fick gå en lång runda med Sune hund. Välbehövligt! Sedan smög vi oss på efterrätten som vi aldrig gjort tidigare. Normalt sett är jag inte mycket för att läsa recept, men när det gäller bakning och efterrätter så behöver jag ett kompass. Det blev chokladfondant på en bädd av varma hallon. Gissa om vi var mätta efter det? Då var klockan halv tio på kvällen och vi satte oss ute i sommarnatten på altanen och smuttade på varsitt glas rött.

Jag kände en sådan tacksamhet emot livet, emot mig själv som drog i bromsen inför helgen, inför mannen som lagar mat ihop med mig och att vi kan fixa tillsammans, gemenskapen, vårt vackra varma hem, vår hund som är världens bästa Sune! Tacksamhet emot allt vad mitt liv innehåller helt enkelt ❤

Söndagen bjöd på energi och kreativitet!

Jag har en stark estetisk ådra i mig. Jag faller för det vackra och för detaljernas betydelse och det finns ingenting i mig som är ”less is more” utan tvärtom – jag går all in på saker och kommer i en speciell feeling. Denna kände jag komma på söndagen och fick brått iväg till en av våra affärer som har fina krukor, växter mm.

Ingen stress, inga prestationskrav alls. Jag bara lullade runt bland hyllorna, totalt avstängd från allt runtomkring (måste göra så annars blir jag helt snurrig). Jag visste vad jag ville ha. Det skulle vara en lampskärm i en ljus grön färg och sedan snygga krukor i grönt. För att säkerhetsställa växternas chans till överlevnad ville jag ha sk fetbladsväxter och jag hittade hur fina som helst av allt jag ville ha! 🙂

När jag kom hem kom jag in i ett slags meditativt tillstånd och bytte gardiner, putsade fönster, dammade och torkade av, rensade i röran, fixade med nya krukorna och växterna och vet ni, jag njöt så himla mycket hela tiden! Det behöver inte vara så märkvärdigt. Men det behöver vara i mitt tycke vackert och göra min estetiska ådra nöjd. Jag följer aldrig trender, utan köper det jag själv tycker är vackert. Ibland är jag före när det gäller vad som blir inne och då ler jag bara och tänker att det var ju ett roligt sammanträffande, ibland styrs jag lite av vad som finns i affärerna, men jag måste verkligen tycka om det jag köper.

Fetbladsväxter klarar ganska tuffa förhållande, frågan är om de klarar av att överleva hemma hos oss? Har gjort en påminnelse och hoppas på det bästa! 🙂
Nöjd!

Feelgoodlivet

Att vända något som inom mig kändes ett motstånd, till en hel helg som fick mig att känna sådan tacksamhet och som stillade det som behövdes stilla… Jag är på väg god tillbaka efter en av de tuffaste hälsomatcherna jag varit med om. Det är jag tack vare att jag bromsar, känner efter, lyssnar, tar ansvar, ger mig själv respekt över vad som är viktigt i mitt liv.

Jag hoppas att jag med detta inlägget kan sporra någon mer att respektera och lyssna på sig själv. Det är INTE egoistiskt att visa respekt och ibland avsäga sig åtagande till andra i förmån till sig själv. Det kallas kärlek, en kärlek till sig själv och till sitt eget liv.

Namaste! Ha en underbar dag ❤ Kram Jill

Annonser

Jobba på din självkänsla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Ditt bästa är gott nog

Nu är pausen slut och återigen ska mina ord släppas fria! 🙂 Välbehövlig skrivarvila och uppbyggnad av allt möjligt har skett. Kanske inte i den utsträckning jag tänkte mig, kanske inte lika snabbt som jag ville, men ändå så känns allt precis som det ska.

Dagens mening är: ”Ditt bästa är gott nog!”

Kanske för att jag de senaste veckorna har hamnat in i olika sammanhang både när det gäller mig själv och i samtal med andra eller ”bara hört” i bruset…? Men jag fick en sådan stark känsla av att förmedla det vidare.

Frågan om vem det är som bestämmer över dig och din insats kom till följd av budskapet? Självklart ska vi ju svara att det bestämmer vi själva, eller hur?! Men det där är ju i ärlighetens namn en sanning som inte alls stämmer överens med verkligheten alla gånger. För vi påverkas så mycket av yttre omständigheter, andra som tycker en himla massa om andra och så det här igen med sociala medier.

Min egen ”lag” är att de tillfällen jag känner mig låg så ska jag inte ut på vanliga sociala medier som facebook och instagram mfl alls. Poff, bort, väck från min åsyn!

Något jag tagit fasta på och försöker förhålla mig till så mycket det går. Ibland hämtar jag upp mig snabbt, ibland tar det längre tid. Och så ibland, när omständigheterna finns i ens verkliga vardag, inte i cyber space, det är då allting blir svårare… Men min mening är att OM jag själv känner i mitt hjärta att jag har gett mitt bästa i den situation det nu än må bara – då är det gott nog. Utan att behöva förklara, utan att falla platt och känna att jag förminskas. Ibland kan det vara så att ”nog är nog” och det är då det är dags att gå ifrån en situation som inte känns bra, som kanske mest sårar och gör en ledsen. När det inte längre finns någon mening i att hålla fast, släpp taget säger jag. Släpp taget och låt situationen flyta iväg likt ett moln. Det som ska lösas gör det och kommer tillbaka mer läkt och fritt ifrån orostankar. Var det inte menat för dig så har molnet skingrats och du kan gå vidare med det som är viktigt för dig. Det är så jag känner och denna känsla växer sig starkare hela tiden tills det som tynger känns lättare. Ibland behöver man prövas och tålmodigt stå stadigt i sig själv för att man vill och känner att det är nödvändigt, men när det är färdigt så är det färdigt ❤

Det finns en tid för allt i både med och motgång.

Stå kvar i din egen styrka

När jag möter någon som går igenom en särskilt tuff tid så är första känslan alltid att vilja omfamna, vagga till ro, stryka ömt över kinden och viska tyst att allt kommer ordna sig. Men när vi är vuxna så gör vi ju inte så med varann, då blir min känsla mer en känsla och en slags osynlig omfamning på ett annat sätt. Men med omtanke om någon som just där och då behöver det så räcker det med en hand på en axel, med ett varmt ögonkast eller i bästa fall att få ge en kram.

I mitt arbete så möter jag en del personer som behöver just det här och då känner jag en sådan speciell känsla av nåt stort, av att jag har den där förmågan att ge till någon annan som kan behöva omtanken. Då använder jag mig av mina egna förmågor som just jag har och lutar mig tryggt emot att ett lyssnande och en varm medkänsla räcker gott nog.

Feelgood på riktigt

Min tanke med att leva ett sk. feelgoodliv på riktigt handlar om att vara i kontakt med alla sina känslor, både de härliga och de som smärtar. När livet ger en en käftsmäll så stanna upp och kanske låt det svida en stund, titta på situationen lugnt och stilla, känn in vad som ev behöver göras eller om det kanske bara helt enkelt är så att det som hände ska få flyta iväg på ett moln och du själv tyst reser dig och går där ifrån?

Ingen mer än du själv kan avgöra det som händer i ditt liv. Jag hoppas att just du som läser har någon du kan luta dig emot och få lätta ditt hjärta och släppa fram alla dina känslor inför. Det önskar jag förresten alla. Det behövs. Men samtidigt så tror jag på att den viktigaste personen i ditt liv är du själv och ditt eget lyssnande ska innebära att du lyssnar och känner in dig själv. Du vet Din sanning och när du lyssnar på Din magkänsla/intuition så leder den dig vidare. Ibland får man låta det ta tid. Men när du lär känna dig själv och din magkänsla så kan du leva ett feelgoodliv på riktigt, helt ärligt och sant för dig själv. Vad andra ev tycker eller tror är inte längre viktigt.

Stå stadigt i din egen styrka!

Tro på dig själv!

Ditt bästa är gott nog!

Låt aldrig någon annan säga till dig hur Du ska leva Ditt liv!

Styrkekramar och med förhoppningar om en skön augusti omfamnar jag livet och Dig som behöver och kan ta emot ❤ Kram Jill