När jag lyssnar på mig själv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Respekt för mig själv

Arbetsveckan som gick blev hektisk. Så där som det bara blir ibland och man får bara hänga med i det flow som är… Jag såg det komma redan förra helgen faktiskt. När jag som vanligt några dagar innan slår upp min kalender och läser in mig på vad komma skall. I vanliga fall, så som jag brukar fungera, så hade jag bara bitit ihop och genomfört eftersom uppfostran lärde mig att det är viktigt att göra rätt för sig. Känner ni igen det?

Självklart är det viktigt att ta sitt ansvar och göra det som är rätt. Men nu, nu är skillnaden att jag ibland ställer mig frågan vem som är viktigast att göra rätt för? För andra, så som jag vanligen alltid gjort utan att respektera min egen ork och kraft, eller ska jag faktiskt känna in i den tid jag är i nu OM jag verkligen ska göra? Och vad ska jag göra?

Kanske ska jag dra i bromsen, stanna upp ordentligt och känna av hur jag mår? Även om jag kanske anmält mig till något för länge sedan? Fy… ni ska veta att jag genast känner hugg av dåligt samvete. Av att svika, inte göra rätt för mig gentemot andra, att inte fullfölja, bryta något bestämt. Jag skruvar på mig när jag skriver nu, det skaver och jag börjar leta tusen ursäkter.

Fast det kanske faktiskt räcker med att att meddela att tyvärr behöver jag tacka nej och hoppa av något – för min egen skull. Utan att ursäkta mig. Utan att känna dåligt samvete. Utan skuld och skam.

Jag har gjort mitt i detta ämne. Det här att ställa upp trots allt, bita ihop – på bekostnad av mig själv och mitt mående.

Ändå så sitter jag här och skriver ett inlägg om det. För att jag tror att det är viktigt, för att jag VET att jag INTE är ensam om det här…

Vart går gränsen mellan måste och ansvar?

Frågan är dubbel. Var går min gräns, mitt ansvar över mig själv och mitt mående?

Var går gränsen för att vara någon andra inte kan lita på och känna förtroende inför?

Gränsen och ansvaret är hårfin och endast du själv kan svara på den. För det är din gräns, ditt ansvar. Ingen annan kan döma dig om du inte tillåter det. Kanske något säger något, men som i allt annat skitsnack så speglar det dem själv och inte din verklighet och sanning.

Jag har fått jobba mycket på det här. Det är ganska nypåkommet för mig det här. Att bromsa, stanna helt, känna efter på riktigt hur jag mår och sedan ibland få avboka något jag bestämt med andra inblandade. Men jag fick göra det helgen som gick. Av personliga skäl. Det räcker, ingen som behöver veta mera och förhoppningsvis inte börja spekulera. Spekulationer är för intrigmakare.

En paus som pågick hela helgen

Jag känner i hela mitt väsen att jag aldrig mera kommer gå tillbaka till det som var jag när det gäller att trampa på mig själv. Jag kommer inte tumma på min självrespekt på samma sätt. Jag har insett att jag mår bra av att respektera mig själv. Punkt!

Så i helgen gick allt så lugnt till. Fredagskvällen var vi på kalas hos goda vänners son som fyllde hela 19 år. En mysig fredagskväll trots att vi var så himla trötta hela familjen 🙂

Lördagen åkte sonen till sin pappa och jag funderade på om och vad jag skulle göra. Jag lämnade in ett förslag till mannen om att planera och inhandla till en långsam 3-rättersmiddag här hemma på tumanhand. Så fick det bli. Jag letade recept, vi pratade oss samman och körde iväg och shoppade. Redan klockan fem startade vi med att göra kantarelltoast och ett gott Riesling vitt vin till det. Satt som en smäck!

Sedan vilade vi oss eftersom vi blev helt proppmätta hahaha!

Vi tände ljus, spelade soft musik och lagade sedan hasselbackspotatis med fläskfilé och pepparsås. Gott gott blev det. Nu var vi om möjligt ännu mättare och fick gå en lång runda med Sune hund. Välbehövligt! Sedan smög vi oss på efterrätten som vi aldrig gjort tidigare. Normalt sett är jag inte mycket för att läsa recept, men när det gäller bakning och efterrätter så behöver jag ett kompass. Det blev chokladfondant på en bädd av varma hallon. Gissa om vi var mätta efter det? Då var klockan halv tio på kvällen och vi satte oss ute i sommarnatten på altanen och smuttade på varsitt glas rött.

Jag kände en sådan tacksamhet emot livet, emot mig själv som drog i bromsen inför helgen, inför mannen som lagar mat ihop med mig och att vi kan fixa tillsammans, gemenskapen, vårt vackra varma hem, vår hund som är världens bästa Sune! Tacksamhet emot allt vad mitt liv innehåller helt enkelt ❤

Söndagen bjöd på energi och kreativitet!

Jag har en stark estetisk ådra i mig. Jag faller för det vackra och för detaljernas betydelse och det finns ingenting i mig som är ”less is more” utan tvärtom – jag går all in på saker och kommer i en speciell feeling. Denna kände jag komma på söndagen och fick brått iväg till en av våra affärer som har fina krukor, växter mm.

Ingen stress, inga prestationskrav alls. Jag bara lullade runt bland hyllorna, totalt avstängd från allt runtomkring (måste göra så annars blir jag helt snurrig). Jag visste vad jag ville ha. Det skulle vara en lampskärm i en ljus grön färg och sedan snygga krukor i grönt. För att säkerhetsställa växternas chans till överlevnad ville jag ha sk fetbladsväxter och jag hittade hur fina som helst av allt jag ville ha! 🙂

När jag kom hem kom jag in i ett slags meditativt tillstånd och bytte gardiner, putsade fönster, dammade och torkade av, rensade i röran, fixade med nya krukorna och växterna och vet ni, jag njöt så himla mycket hela tiden! Det behöver inte vara så märkvärdigt. Men det behöver vara i mitt tycke vackert och göra min estetiska ådra nöjd. Jag följer aldrig trender, utan köper det jag själv tycker är vackert. Ibland är jag före när det gäller vad som blir inne och då ler jag bara och tänker att det var ju ett roligt sammanträffande, ibland styrs jag lite av vad som finns i affärerna, men jag måste verkligen tycka om det jag köper.

Fetbladsväxter klarar ganska tuffa förhållande, frågan är om de klarar av att överleva hemma hos oss? Har gjort en påminnelse och hoppas på det bästa! 🙂
Nöjd!

Feelgoodlivet

Att vända något som inom mig kändes ett motstånd, till en hel helg som fick mig att känna sådan tacksamhet och som stillade det som behövdes stilla… Jag är på väg god tillbaka efter en av de tuffaste hälsomatcherna jag varit med om. Det är jag tack vare att jag bromsar, känner efter, lyssnar, tar ansvar, ger mig själv respekt över vad som är viktigt i mitt liv.

Jag hoppas att jag med detta inlägget kan sporra någon mer att respektera och lyssna på sig själv. Det är INTE egoistiskt att visa respekt och ibland avsäga sig åtagande till andra i förmån till sig själv. Det kallas kärlek, en kärlek till sig själv och till sitt eget liv.

Namaste! Ha en underbar dag ❤ Kram Jill

Annonser

Jobba på din självkänsla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Ditt bästa är gott nog

Nu är pausen slut och återigen ska mina ord släppas fria! 🙂 Välbehövlig skrivarvila och uppbyggnad av allt möjligt har skett. Kanske inte i den utsträckning jag tänkte mig, kanske inte lika snabbt som jag ville, men ändå så känns allt precis som det ska.

Dagens mening är: ”Ditt bästa är gott nog!”

Kanske för att jag de senaste veckorna har hamnat in i olika sammanhang både när det gäller mig själv och i samtal med andra eller ”bara hört” i bruset…? Men jag fick en sådan stark känsla av att förmedla det vidare.

Frågan om vem det är som bestämmer över dig och din insats kom till följd av budskapet? Självklart ska vi ju svara att det bestämmer vi själva, eller hur?! Men det där är ju i ärlighetens namn en sanning som inte alls stämmer överens med verkligheten alla gånger. För vi påverkas så mycket av yttre omständigheter, andra som tycker en himla massa om andra och så det här igen med sociala medier.

Min egen ”lag” är att de tillfällen jag känner mig låg så ska jag inte ut på vanliga sociala medier som facebook och instagram mfl alls. Poff, bort, väck från min åsyn!

Något jag tagit fasta på och försöker förhålla mig till så mycket det går. Ibland hämtar jag upp mig snabbt, ibland tar det längre tid. Och så ibland, när omständigheterna finns i ens verkliga vardag, inte i cyber space, det är då allting blir svårare… Men min mening är att OM jag själv känner i mitt hjärta att jag har gett mitt bästa i den situation det nu än må bara – då är det gott nog. Utan att behöva förklara, utan att falla platt och känna att jag förminskas. Ibland kan det vara så att ”nog är nog” och det är då det är dags att gå ifrån en situation som inte känns bra, som kanske mest sårar och gör en ledsen. När det inte längre finns någon mening i att hålla fast, släpp taget säger jag. Släpp taget och låt situationen flyta iväg likt ett moln. Det som ska lösas gör det och kommer tillbaka mer läkt och fritt ifrån orostankar. Var det inte menat för dig så har molnet skingrats och du kan gå vidare med det som är viktigt för dig. Det är så jag känner och denna känsla växer sig starkare hela tiden tills det som tynger känns lättare. Ibland behöver man prövas och tålmodigt stå stadigt i sig själv för att man vill och känner att det är nödvändigt, men när det är färdigt så är det färdigt ❤

Det finns en tid för allt i både med och motgång.

Stå kvar i din egen styrka

När jag möter någon som går igenom en särskilt tuff tid så är första känslan alltid att vilja omfamna, vagga till ro, stryka ömt över kinden och viska tyst att allt kommer ordna sig. Men när vi är vuxna så gör vi ju inte så med varann, då blir min känsla mer en känsla och en slags osynlig omfamning på ett annat sätt. Men med omtanke om någon som just där och då behöver det så räcker det med en hand på en axel, med ett varmt ögonkast eller i bästa fall att få ge en kram.

I mitt arbete så möter jag en del personer som behöver just det här och då känner jag en sådan speciell känsla av nåt stort, av att jag har den där förmågan att ge till någon annan som kan behöva omtanken. Då använder jag mig av mina egna förmågor som just jag har och lutar mig tryggt emot att ett lyssnande och en varm medkänsla räcker gott nog.

Feelgood på riktigt

Min tanke med att leva ett sk. feelgoodliv på riktigt handlar om att vara i kontakt med alla sina känslor, både de härliga och de som smärtar. När livet ger en en käftsmäll så stanna upp och kanske låt det svida en stund, titta på situationen lugnt och stilla, känn in vad som ev behöver göras eller om det kanske bara helt enkelt är så att det som hände ska få flyta iväg på ett moln och du själv tyst reser dig och går där ifrån?

Ingen mer än du själv kan avgöra det som händer i ditt liv. Jag hoppas att just du som läser har någon du kan luta dig emot och få lätta ditt hjärta och släppa fram alla dina känslor inför. Det önskar jag förresten alla. Det behövs. Men samtidigt så tror jag på att den viktigaste personen i ditt liv är du själv och ditt eget lyssnande ska innebära att du lyssnar och känner in dig själv. Du vet Din sanning och när du lyssnar på Din magkänsla/intuition så leder den dig vidare. Ibland får man låta det ta tid. Men när du lär känna dig själv och din magkänsla så kan du leva ett feelgoodliv på riktigt, helt ärligt och sant för dig själv. Vad andra ev tycker eller tror är inte längre viktigt.

Stå stadigt i din egen styrka!

Tro på dig själv!

Ditt bästa är gott nog!

Låt aldrig någon annan säga till dig hur Du ska leva Ditt liv!

Styrkekramar och med förhoppningar om en skön augusti omfamnar jag livet och Dig som behöver och kan ta emot ❤ Kram Jill

Vilar i tilliten

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

sommar och massor av tankar

Mestadels så har jag semester just nu. Jobbar ca 1 dag/vecka och resten lös och ledig 🙂 Det passar mig fint just nu. Jag är en person som brukar tänka tusen tankar extra varje dag under sommaren. Det har bara blivit så. Tid att reflektera antar jag.

”Även en feelgoodare” som jag måste ibland bara va för sig själv, vara ganska tyst, gå inåt, reflektera, fundera och stilla allt inom och utom. Känslorna varierar kan man lugnt påstå. Ena stunden harmoni i varenda cell till andra ytterläget med motsatt. Det stormar inombords. Ena sekunden stark och med full tillit, andra nere i en svacka…

Men ändå, jag samlar mig och faller tryggt emot tilliten jag ändå, trots inneboende stormar mm, känner väldigt starkt. Jag tror att jag nu mentalt förbereder mig på vad som komma skall. Det är inte längre tid att stå emot, streta emot eller kämpa emot. Det är tid att ömsint vårda, omtänksamt stärka mig inför att förändringar kommer att ske. Jag vet ännu inte vad. Förhoppningarna och tankarna går hela tiden till att det som kommer ske, sker för mitt bästa.

Jag känner hur jag laddas med en ovanlig styrka som nu håller på att fylla upp hela mitt inre, in i minsta lilla vrå.

Kanske är jag färdig med vissa bitar?

Har du någonsin känt påtagligt att du står vid ett vägskäl och att det börjar bli tid att göra förändringar? Det tar olika lång tid, motståndet inom dig kan vara olika starkt och envist, men till slut… så resignerar du och slappnar av och låter det som komma skall bara komma. Jag börjar komma dit hän nu. Jag släpper ner mina garde, jag sänker mitt försvar, mina motstånd och kapitulerar. Jag ser och känner inom mig, det jag så länge försökt överrösta med näbbar och klor.

Kanske kommer det att ta tid innan jag skriver igen, för som sagt även feelgoodare som jag jag måste ibland vara tyst, inom mig själv och låta saker som ska ske, faktiskt ske. Jag kanske måste vara extra stark ett tag, men jag är som en studsboll jag, jag studsar upp igen och då med förnyad kraft.

Tills dess… ha en fortsatt fin sommar! Jag välkomnar det som är menat för mig ❤ / Jill

Glittrande sommarkväll

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Beachparty

Solen värmde oss, havet glittrande och stranden fylldes sakta på av festglada vänner. Vi var bland de första gästerna och tog plats bredvid några goa vänner. Vi dukade upp vår medhavda matsäck, hällde upp ett glas vitt vin, skålade och njöt… en helt magisk kväll blev det på alla sätt.

Kvällssolen fick havet att glittra så vackert och solens strålar värmde gott.

Vi blev ca 80 vuxna och sedan kanske 15-20 barn som anslöt. Gäster i alla åldrar som blandades, åt, drack, skrattade och njöt av den fina kvällen.

Tänk, att här bor vi, i denna vackra idyll. Hela mitt inre fylldes av en sådan tacksamhet över livet, över att få bo såhär, av att ha fina vänner omkring sig, av att få vara en liten del och uppleva, vara delaktig i en gemenskap som är helt kravlös – bara vara en kväll på stranden.

En ”bara vara” dag igår

När jag vaknade igår morse så kände jag direkt att det här får bli en sån dag, där vi bara är. Inga krav på att göra bara för att man är ledig. Då gick det så lätt att fixa tvätt, bädda rent och lite småfix utan att känna krav på prestation.

Grannbarnen kom och frågade om de fick bada i vår pool. Självklart, sa vi! De härjade, lekte och hade så roligt. Jag och mannen satt i varsin solstol med kaffekoppen och höll koll på 4 st 10 åringar som hoppade upp och ner i poolen, lekte med vattensprutor, badringar och en badanka 🙂 När de badat färdigt bjöd vi dem på varsin flaska bubbelvatten som de gillade och sen snackade vi lite om allt möjligt. (vi hade ingen glass eller saft, men de gillade bubbelvattten lika bra. Där ser man!) Sen kom föräldrarna och kikade till dem och så försvann de vidare för lek på annan tomt. En mysig stund helt klart.

Sen laddade vi för beachpartyt vi skulle till vid fem. En skön eftermiddag i vår pergola med tupplur och fika med min pappa som kom inom en stund.

Sune är aldrig långt borta, utan helst vid vår sida så mycket som möjligt ❤
Bara vara, inga krav, vila och njuta av en skön sommardag. Livet på en pinne!
Vi gick ut på bryggan en stund och satt och njöt där med vattnet runt oss och kvällshimmelen så vacker.
Det går ju inte att göra rättvisa av det vi såg med en kamera på en Iphone, men för att fånga lite så… ser ni vår vy från bryggan.

Vi satte oss på cyklarna för att ta oss hem vid halv tolv. Mörkret hade fallit och vi var så nöjda och lite trötta. Hem till Sune och hoppa i säng med ett leende på läpparna.

Att faktiskt stanna upp, se sig omkring och känna tacksamheten fylla hela ens inre med alla lyckokänslor – det är så viktigt. Jag är rik på livet på många sätt. Vi fortsätter vår sommar 2019 i en skön sommarlunk… Ha det gott! /Jill

Allt är som det ska

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Hund, tonåring & pannkakor

Vaknade vid 3 i morse eller inatt eller vad säger man? Sune, vår lilla cockerpoo har igen smaskat i sig nåt mindre bra och väcker mig oroligt. Vid denna tiden är man ju inte påkopplad med tänket direkt och jag fattade inte först… så han kräktes vid sidan om gardinen, som han brukar göra :/ sen följde lite ompyssling av en st illamående Sune med kräkning igen, denna gången inne på toa dit han ville va, sen ut i friska luften och lyssna på morgontidiga fåglar som kvittrade hejvilt i träden runt om. Vid halv fem innan vi båda helt slut landade på min sänghalva och myste. En kvart senare ringde mannens väckarklocka och jag jag säger god morgon då vi ännu är vakna jag och Sune ❤ Mannen stiger upp, jag och Sune somnar efter en stund. Vid sju blir Sune kelig och kryper ihop hos mig en stund innan han hoppar ner i sin egen koja för att sova tills jag vaknar 08.51 🙂 Vilken tur att vi kunde ha sovmorgon!

Halv tio bestämmer Sune att även tonårssonen sovit klart och skuttar upp i hans säng för att göra morgonväckarrutinen! Mysigt tycker tonåringen som inte riktigt kan öppna ögonen han heller när han väcks 🙂

kärlekskrank

Sen börjar brölandet från Sune. Han är helt enkelt förvirrat kärlekskrank så det står härliga till det ❤ Han förstår förmodligen inte riktigt vad det här handlar om, men instinkterna är fullt påkopplade. Han får ut oss snabbt efter att vi fick slänga i oss frukosten 🙂 Nosen i marken, sniffa på allt och springer stirrigt omkring hit och dit utan kontroll. Jisses säger jag och stackare ❤ Väl hemma igen fortsätter ylandet, gnyendet och ljud som låter helt märkliga. Han överröstar den trevliga kvinnan från ortopedtekniska avdelningen jag behöver prata med om inlägg och för stora skor och jag ursäktar det störiga bakgrundsljudet. Till slut gav han upp och ligger halvt utmattad under köksbordet ❤

elgitarr & kiss i lurarna

Sonen är okontaktbar resten av förmiddagen. Det spelas elgitarr och jammas till Kiss inne på hans rum. Går jag förbi tystnar han, det här är liksom inget man gör när mamma är närvarande… 🙂

Vi käkar pannkakslunch och jag propsar på att han ska ta en dusch innan vi ska köra in till stan. Jag ska jobba lite, han får hänga med eftersom han inte kan va själv hemma och sedan ska klippa sig. Vi hinner med att gå en sväng på festivalen som pågår och det ser jag fram emot. Kvalitetstid mamma/son ❤

Ingen dag är den andra lik

Mina dagar är ojämna med kundbehandlingar. Vissa fullt ös och vissa lite spritt över dagen. En del måste ha en strikt struktur och blir nervösa när det inte är fullbokat och jobbtimmarna blir många. Själv känner jag att just i dessa veckor är helt ok såhär. ”Allt är som det ska vara” är min känsla.

Ingen morgonstress hos oss!

Hade jag haft ett sk vanligt jobb fortfarande, där jag skulle stressa iväg varje morgon så hade denna dag varit riktigt tung… med flera timmars vakenhet hade jag haft status Zombie just nu. Istället kan jag lugnt ta hand som Sune som mår illa medans mannen förhoppningsvis kan sova vidare eftersom han ska upp så himla tidigt varje morgon och har ett sjukt tungt jobb. Han behöver sömn och ork till det. Så fördelningen är helt rättvis såhär ❤

Jag kan ge min tonårsson sköna sovmorgnar som han så väl behöver. Hans hjärna behöver mycket sömn för att lugna sig och ladda om eftersom han tar in ALLA intryck under en dag lika mycket, han kan inte sålla, inga bakgrundsljud går obemärkt förbi, utan precis allt tas in ganska starkt och kraftfullt. Kan jag ge honom ett par extra timmars sömn så är det guld värt! Vi kan äta långsam frukost ihop och sen börjar våra dagar nu under sommarlovet. Det är hans sista sommarlov. Sen kommer det bli annat som vi ännu inte vet vad det blir. Det är en ynnest att få ge honom precis detta ❤

Tacksamheten är stor

Så idag och alla andra dagar känner jag en stor tacksamhet över livet här och nu. Vår vardag är rik på innehåll, men kanske lite annorlunda än många andras. Jag har varit i stressen alldeles för mycket. Jag vet hur det är och jag vet hur det känns. Stressen gjorde mig sjuk, och ödmjuk, och tacksam för att det gav mig insikter till att förändra våra liv. Slutsatsen blev att det endast var jag själv som kunde förändra och bit efter bit har vi pusslat om livet och riktat det i en skönare livsstil. Jag är ödmjuk inför allt. Jag vet att saker kan ändras. Men här och nu – tack!

Jag förändras, transformeras, just nu med min egen resa de här 21 dagarna. Idag är dag 13 och dagens övning och meditation är gjorda. Jag känner mig lugn, harmonisk, mer i balans, mer energi, mer kärleksfull och jag ryser inombords av välbehag.

Feelgoodlivet innebär en massa olika innehåll. Att bjuda in mer balans, mer harmoni, mer kärlek och glädje är några av de finaste enligt mig. Jag önskar er alla en fortsatt fin dag och vecka ❤ / Jill

Snoooza genom livet

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

om att transformera

När är man redo att göra den där inre resan med sig själv? Många gånger tänker jag och syftar på mig själv. Lager efter lager skrapas eller skalas av som på en träbit med gammal färg eller en helt vanlig gul lök 🙂

Jag är redo att ta ett lager i taget när tillfället kommer upp. Så har jag gjort själv och det är min väg och mitt sätt att göra. Det är säkert olika för alla. Genom åren har olika kurser lockat mig mer eller mindre. En del ska man vara på plats för att göra och då har de fallit bort då mitt liv inte funkat för det… en del har jag nu på senare år tagit till mig då de sköts i cyberspace. Inte den ultimata lösningen kanske, men jag inser mer och mer att det faktiskt är ganska bra.

För om man är som mig som lyssnar mycket på andra och påverkas av tankar och annat så är det så lätt att glömma lyssna på sig själv. Man liksom sveps med och inspireras och hamnar då och då på olika sidospår som blir omvägar…fast omvägar kan man lära sig mycket på, så allt har en mening flumtänker jag vidare…

När det är dags så blir det ”all-in”

Den här gången, då håller jag i och går all-in, för det känns rätt till 100%. Det är det som är det viktigaste tror jag. Känslan av att nu, nu är det rätt tid att köra på. Så den här gången skrapas och skalas det massor av lager och det är en sådan befrielse. Jag skriver så jag får lite kramp och måste pausa. Pennan glöder 🙂

I dessa processer förstår jag att jag kommer transformeras ordentligt. Det känns mycket bra är min korta slutsats.

Jag väljer medvetet att inte läsa och gå in i de andra deltagarnas reflektioner mm, utan söker kontakt med mitt eget hjärta och magkänslan. För det här är på riktigt riktigt och jag längtar efter nästa dags avsnitt i olika former. Jag har också hittat ett sätt att börja meditera på som funkar för mig. Det här har varit en svår bit. Att slappna av mentalt och muskulärt har jag övat på i många år och det funkar. Men meditationen, då jag inte ska somna på studs, den har jag inte hittat något bra sätt för. Nu sitter jag på en vanlig halvt obekväm köksstol med hörlurar och händerna vilandes på benen och fötterna i golvet. Efter de här 21 dagarna så ska jag helt enkelt fortsätta med meditationen på morgonen. 15 minuter, mer än så behöver jag inte och denna kvart gör skillnad, det vet jag nu på riktigt.

på riktigt, vad menar hon?

För mig blir det på riktigt när jag känner i hela kroppen att det betyder något för mig, att jag känner i hela kroppen och att jag förstår fullt ut värdet av något. Jag har bildat mig en egen uppfattning genom att själv ta reda på och uppleva något. För er som läst mina blogginlägg tidigare så kanske ni känner igen det här med att det är skillnad på att veta hur något ska fungera, något du lärt dig att såhär är det – och att förstå/uppleva/känna det du har lärt dig, helt enkelt skaffat dig en egen erfarenhet av det du lärt dig.

Den här bilden, den har jag sparat på ett tag. Den får tala för sig själv. Du får själv lägga din tolkning i den, vad den betyder för dig.

Kanske behöver du gå bakåt i tiden? Kanske behöver du först titta på det som är nu och sedan gå bakåt i tiden? Kanske bara skiter du fullständigt i betydelsen, för du är varken redo eller ”där” just nu. Men du kanske kommer bli redo och komma fram till en plats i ditt liv där det här kommer att betyda något och du kan ta till dig… man vet aldrig 😉 En del, de snooozar sig genom hela livet och vaknar aldrig riktigt till. Så kan man också göra, det är upp till var och en av oss.

Idag tog dag 11 och övningarna lite längre tid för mig. Det var bra och det var nödvändigt. Sant är att jag behöver vara i detta varje dag nu för att inte tappa tråden. Det tar lite tid att lära om, göra om och se det jag behöver se.

Vad gör jag efter de 21 dagarna? Jag har en plan…

feelgood på riktigt

Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Meningen med den här bloggen är att inspirera och heja på just dig för att du ska känna en längtan och ta tag i ditt liv för att känna med Feelgood på insidan! När du känner hur känslan sprider sig kommer du automatiskt att känna dig mer tillfreds, mer i balans och harmoni och ge dig själv en större chans att leva ett mer njutbart och rikt liv med hög livskvalité.

Hälsningar från ett blåsigt Blekinge med ömsom sol ömsom gråa moln med regnstänk! / Jill

Starka känslor och upplevelser

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

ökad medvetenhet

Att förstå, att känna med hjärtat och inte bara veta något… det här kan jag tjata om många gånger för er, för mig. För det är så himla viktigt tycker jag. Som en ständig påminnelse tills dess att jag själv och förhoppningsvis du som läser, landar i medvetenheten fullt ut, tills vi får en ökad medvetenhet.

Det är en balansgång att skriva om sånt här utan att verka flummig och att man därför ska tappa intresset. Därför försöker jag skriva så tydligt jag kan, för att jag vill att du som läser ska ta till dig på riktigt, inte bara läsa och sen tjoho här kommer nästa grej! Min blogg går ut på att öka feelgoodkänslorna och upplevelserna på riktigt, inte bara skriva och inte beröra dig. Jag vill beröra dig, så du känner och förstår att livet inte ska bara rulla på, utan upplevas. Dagarna ska inte bara passera…

Känslan av att sätta fötterna på gräset. Jag minns inte ens när jag gjorde det sist och kände gräset. Foppatofflorna är alltid på fötterna när jag går i gräset, men i morse tog jag av dem och spatserade ut på gräsmattan. Det var skönt!

Att känna in livet

Igår åkte jag hoj med mannen. Det var länge sedan sist, det kommer alltid något annat före. Eller åker sonen iväg på bönpallen istället 🙂 men igår blev det min tur och det är en speciell känsla att åka hoj. Upplevelserna blir helt klart annorlunda än när man åker bil på samma vägar.

Att sitta på hojen, ta in alla synintryck, alla dofter och se sig omkring fyller hela kroppen och själen med så mycket känslor! Frihet är väl det första folk tänker på och ja, det känner man. Men också så mycket mer. Det är nästan som en meditation där du fylls upp av känslointryck och bara är i nuet. Det är inte lätt att förklara märker jag…

Vi körde på de snirkliga vägarna på landsvägar genom små byar som är avlägsna från de stora vägarna. Vad vackert det är över allt, vilket helt underbart vackert land vi lever i och vad vacker naturen är runt omkring! Så mycket grönska, så mycket fina blommor och träd och buskar och fina hus, sjöar och lantställen som ligger helt underbart!

Jag satt där bakom mannen och blev helt uppfylld av livet. Livet kändes så starkt. Många tankar kom till mig som jag kände att jag måste på något sätt göra någonting med. Emellanåt blundade jag en kort stund för att stänga av synintrycken och lät känslan vara närvarande. Magiskt!

Ett liv i överflöd

Begränsningar sätter vi själva i mångt och mycket. Tänker jag att jag lever ett liv med begränsningar eller ett liv i överflöd? Beroende på vad vi tänker så avgör det var vi upplever och ser. Jag kan själv ändra på vad jag ser och vad jag tänker. Men då behöver jag bli medveten om att det är jag själv som måste ändra och sudda ut begränsningarna för att kunna se allt det vackra och tillgängliga som finns alla redan i livet. Här blir det nästan lite luddigt… jag förstår det. Men läs om stycket igen och fundera. Fråga om du inte kommer fram till en insikt så ska jag förklara mera!

Idag är jag inne på dag 3 av 21 med en grupp där vi övar på att bli mer medvetna och öppna upp oss för ett liv med allt det överflöd som finns för oss alla i våra liv, bara det att vi har ofta stängt ner, fått itutat sedan barnsben alla begränsande tankar som stoppar oss nästan omedvetet. Idag har jag tittat på en del av mina sk. motståndstankar, begrundat dem och slängt dem för att släppa in ett nytt sätt att se på saken. Riktigt coolt och skönt!

landade skönt på altanen igår

Efter en härlig och skön känsloresa på hoj landade vi först en stund i kvällssolen i pergolan, för att sedan se de 2 sista avsnitten i serien ”What if” på Netflix. En annorlunda serie som har många tankeväckande budskap om man väljer att se dem och förstå dem. Innan jag la mig så gick jag ut på altanen, svepte en filt runt mig och satte mig en stund och njöt av stillheten, frisk sommarluft och en fin himmel, doften av både kaprifol och smultronjasmin och så vår lille Sune som höll mig sällskap.

Skön sommarkväll, doft av kaprifol och jasmin, finaste sällskapet.

Igår kom det till mig, något jag väntat på länge, flera år tror jag. En viktig sak som gör att allt känns rätt nu. Jag vill absolut inte få någon att känna att de saknar något i livet, att något skaver och är fel, jag vill aldrig påvisa någon deras brister i sina liv – utan bara sträcka ut händerna och visa fler vägar till att må bra, fler vägar att fylla upp sina liv med sköna känslor, upplevelser och möjligheter. Jag vill hjälpa andra att plocka fram all styrka och kraft som finns inom en, all kapacitet vi besitter och framförallt vill jag hjälpa andra att våga tro på sig själv och se sina egna fina egenskaper. ”Bara” så, aldrig någonsin något annat.

Feelgoodbloggen – den är till för dig, för att du ska må bra och hitta dina egna vägar. /Jill

Rätten att få ta plats och ryta tillbaka!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

välj dina strider noga…

Det rådet kan vara bra att tänka på för alla. Men OM någon trampar på dig, kränker din mänskliga rättighet, vad ska du då göra? Kanske att fler borde ryta till och sätta ner foten för att kräva respekt för den de är?!

Ikväll handlar mitt inlägg om oss i vår familj. En familj, som likt ganska många andra, lever med ett så kallat dolt handikapp. Vid första anblicken syns varken utvecklingsstörningen eller autismen. Den som är kunnig och erfaren kan se ganska direkt, för andra som bara ser på lite avstånd blir det aldrig uppenbart.

Ett dolt handikapp kan vara så mycket. Det är omöjligt att räkna upp allt, men om jag ska säga något: Att vara stomiopererad är ett ganska meckigt handikapp som inte alls syns utanpå, men likväl kan kräva en stor förståelse i vissa fall där biverkningarna kan vara jobbiga. Ett annat kan vara om någon är döv. Det syns verkligen inte så länge de inte använder sig av tecken… och sen finns de ju alla de där neuropsykiatriska handikappen med adhd, autismspektrum, utvecklingsstörning mm. Just i ”den” världen lever vi.

sällsynta diagnoser

Vi är medlemmar där, i sällsynta diagnoser, jag och min son. För det är just det vi har. För ganska precis 10 år sedan fick vi redan på att min son hade en sällsynt kromosomförändring kallad Fragile X. Min son är fullmuterad, vilket innebär olika symptomdrag. Han är inte sjuk, men bär på denna gen. Jag är sk premutant, bärare och också den som helt ovetandes förde genen vidare till min son. Det var tungt att få reda på när man är 39 år och ens barn 9 år och jag har jobbat på att inte skuldbelägga mig, utan istället haft fokus på att lära mig vad det innebär, så gott jag har förmått.

Det har varit en lång och stundtals smärtsam livsresa, som började med olika bekymmer i 3 års åldern, förutom en massa olika infektioner, sömnstörningar och utvecklingsförseningar redan innan som vi inte alls förstod vad det kunde bero på. Vid 4,5 års ålder fick han sina första diagnoser. Men mitt inlägg ska egentligen handla om något annat som berör oss.

Påväg till Kiss konsert på Sweden rock 2013!
Sebban är 13 år och så taggad!

”Far åt helvete gubbjävel!”

Vi har förberett och lagt tillrätta i ca 6 månader sedan vi fick reda på att Kiss skulle komma till Sweden rock festival 2019! 3-dagars biljetter inhandlades omedelbart när de släpptes och det var så magiskt att få berätta för honom att han skulle få se/lyssna en gång till på sina stora favoriter ❤ Sedan de släppte nya touren så har han kollat otaliga gånger på Youtubeklipp och han kan varenda grej de gör, vilken turordning det är på låtarna, moves, kläder, spruta eld, blod som väller fram från Gene Simons mun och precis NÄR det sker!

Vi har förberett. Vi har lagt tillrätta. Vi ansökte om dubbel ledsagning för mig och mannen för det behövs vara 2 st med tanke på toabesök, hämta vatten, köpa mat, bereda vägen mm mm och hålla honom lugn genom folkhav på väg till handikapprampen.

I fredags var det dags! Att bereda väg och hålla honom lugn och så fredad som möjligt genom ett folkhav på över 30 000 festivaldeltagare med varierande promillehalt… är svårt, men tillslut såg vi rampen. Ett litet missöde på vägen, men det klarades upp genom att den stora hårdrockarmannen var VÄNLIG & GLAD, som så gott som alla är på den festivalen. Mamman gick först, mannen gick sist och jag kände hur spänningarna kröp i min kropp och andades ut när vi var framme vid handikapprampen. Nu ordnar sig allt tänkte jag… Väl uppe på rampen höll det på att ta en väg i helt fel riktning som kunde slutat fullständig kaos och i ilfart hem.

En illa berusad man kom hotfullt emot oss, började gapa och skrika att vi skulle sticka där ifrån och drog tag i mig, tror jag det var. Vi hade ingen rättighet att vara där! Han fru satt minsann i rullstol och hon fick va där, men ”Ni ska bara bort härfrån era jävla idioter!”

Allt bara brast. Min man höll honom tillbaka och sa några väl valda ord. Han fortsatte skrika och säga de mest kränkande och fula ord han kunde hitta i sin alkoholförkrymta hjärna. Jag försökte lugna min son och påkalla rampvärdarnas uppmärksamhet och lyckades hitta en som visade oss en liten ruta där vi fick ställa oss. Min son blev alldeles chockad och sedan arg. Riktigt arg och kränkt och förmodligen rädd mitt i allt… Han är över 1,85 lång och en bit över 100 kg och stark som en oxe… Han vände sig om emot mannen och vi var kanske 2-3 meter ifrån, sen hytte han med näven, spände ögonen i galningen (för de som vet så undviker fragile x-are så gott som alltid ögonkontakt med okända) och sen röt han med sin basröst ”Dra åt helvete gubbjävel! Jag har rätt att vara här!” Han höll kvar blicken, stod stadigt och vek inte undan. ”Gubbjäveln” lugnade sig lite, han kanske till och med nyktrade till lite? Min man tog över denna verbala situation och fick till sist tyst på hans kränkningar. En stund senare lämnade han rampen och sedan såg vi inte honom mer på hela kvällen.

det kunde slutat i total förtvivlan

I så gott som alla fall så skulle det här ha mynnat ut i katastrof, gråt och förtvivlan, rädsla och så hade vi fått köra hem så fort vi bara kunde. I ett folkhav på över 30 000 pers och långt till utgången hade det här kunnat bli jättejobbigt! (Något för arrangörerna att tänka på att inte ha för få utgångar samt att göra som tidigare år, ha tillgång att gå backstage för en lugnare passage. Hade nog passat alla med rullstolar och andra handikapp bättre också.) Vi missade att ha koll på det här med den långa vägen bland så mycket folk och tog för givet att de, likt tidigare år, skulle ha en smidig passage.

Min son lyckades lugna sig och byta fokus. Hans stora längtan efter att få se hans allra största idoler, som han dagligen lyssnar och kollar på i totalt flera timmar, vann över rädsla och förtvivlan! Tack gode gud!

Konserten var helt magiskt bra! Min son var helt magisk! Först kollade han på hela konserten med Disturbed, sedan vände vi oss och kollade på Kiss. Totalt ca 4,5 timme befann vi oss på hc rampen och vi njöt. Mitt hjärta fylldes av en sådan kärlek och glädje. Det är kanske svårt att förstå fullt ut vad allt det här innebär. Men det är stort, det kan jag säga.

ett liv rikt på innehåll

Livskvalité! Inte förvaring och dämpa livets glädjeämnen. Så mycket är möjligt om man bara vågar utmana i små steg, vågar se att det går även om man måste göra lite annorlunda. Med stora förberedelser, tålamod och mod går så mycket mera än vad man kanske vågar tro.

Jag skriver och pratar ofta om att hålla fokus på det goda, det positiva och sådant som vi mår bra av. Men jag ville berätta det här. För min son har rätt att få finnas till, ta plats och vara delaktig han också. Ärligt talat så tycker jag att gubbjäveln förtjänade att få rejält mothugg och karma gav igen direkt på nåt sätt… annars är jag inte alls för att vi ska bråka. Men ibland tror jag faktiskt att man får lov att be någon verbalt att dra åt helvete!

Tack alla ni som orkade läsa mitt långa inlägg! Nu fortsätter vi sudda ut mer och mer i kanterna av den här lille ”gubbjäveln” och påminna om allt det häftiga med Kiss. /Jill

Hejdå ångestens fula tryne!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

förlamande

Skulle jag sammanfatta vad panikångest är med ett ord så blir det i vårt fall ”Förlamande”. Precis allt fryser som till is. Det går inte att tänka en redig tanke, inte genomföra något som vanligt och det rutinmässiga livet vi lever sätts på paus för att ersättas med kaos.

Min son har en extrem rädsla för åska. Det är en förlamande rädsla som suddar ut förnuft och vi går in i en gemensam kaosbubbla där allt fokus hamnar på prat om åska, moln, regn osv. Väderapparna måste tittas på hela tiden. Illamåendet kommer av rädslan och hjärtat skenar och logik finns inte att hitta någonstans.

Nu har vi precis gått igenom några dygn och lugnet har lagt sig igen. Lugnet gör att man slappnar av och då kommer den där förlamande tröttheten över en. Mitt i allt detta ska skola och jobb och allt annat skötas ändå på något vis. Vissa stunder förstår jag inte hur jag själv orkar? Igår när jag la mig på kvällen så gjorde precis varenda del av min kropp ont (kanske 2 nätter halvt dubbelvikt i en 2-sits soffa också spelar roll?). Inatt har jag drömt hemska ångestfyllda drömmar som gjort att jag har gråtit och krampat. Vaknar med fortsatt värk i kroppen av all anspänning och tungt huvud. Det kommer lätta under dagen, för så brukar det alltid vara. Med den vetskapen jag har numera efter alla år, är det ändå på något vis skönt att veta att det vänder och kommer kännas bättre snart igen.

skillnaden som gör skillnad

Det finns ett bra ordspråk som jag försöker tänka på ofta. Jag skulle lätt kunna fortsätta välja att ha fokus på allt det jobbiga och gå ner mig helt, men jag gör inte det längre på samma sätt. Jag tillåter alla slags känslor komma över mig. Jag kan gråta och känna en enorm sorg över alltings jävligheter en stund eftersom jag förstår att det inte är sunt att sopa under mattan eller låtsas att allt är jättebra. Att låtsas att allt är jättebra kan vara en överlevnadsstrategi, där jag har också varit, men den är ohållbar i längden. Förr eller senare brister den bubblan. Så för att tillåta sig att känna och komma i feelgoodläge igen så skiftar jag fokus i mina tankar, ser allt det som är bra under dagen också. För tro mig, den som söker den finner. Det gäller att öppna sinne och ögon för det ”bara”.

Min skylt i hallen. Kanske en hint till gäster om att ta det som det är? 😉

Så skillnaden som gör skillnad är när du kommer dit hän att du kan vända ditt fokus och förstå att det hjälper dig att orka de svåra stunderna i ditt liv. När du samtidigt kan känna en tacksamhet för det du har i ditt liv, det liv du varit medskapare i. Då går det att ta sig igenom de svåra stunderna, vi alla får genomgå, med en viss styrka mitt i allt när man accepterar och tillåter alla känslor att få vara medspelare i ens liv. Men dock rikta fokus på allt det som hela tiden finns och är fint i livet. ”This too shall pass” eller hur de uttrycker sig i engelskan.

Igår var en utmanande dag på så många olika sätt. Ändå kan jag säga att när jag la mig, så kände jag förutom min värkande kropp, en stor förhoppning och varm glädje inombords. Det finns hopp för denna sommarens utmaningar! Jag tror på öppenhet, på att sträcka ut en hand och be om förståelse och ganska ofta får man ödmjukt tillbaka respekt. Men de tankarna somnade jag som en klubbad oxe!

Nu ser vi fram emot Sweden rock festival och att lyssna på en massa goa hårdrocksband med bl.a Disturbed och framförallt Kiss på fredag! Min sons stora idoler! Coolt att vi bara bor en liten bit bort från världens bästa festival!

Vi går nu in i rockbubblan och hörs en annan dag! / Jill