Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Måndag morgon
Vissa gånger när fullmånen gör entré så innebär det vakentimmar under natten för mig. Så blev det denna natt. Vaknade vid 02 nånting och somnade inte förrän nästan 06.00. Suck! Man hinner tänka rätt mycket under alla dessa timmar…
Det blev en blandad kompott av tankar där vissa stunder fylldes av ovisshet och oro som spred sig och fick mig att vända av och an så lakanen skrynklade 🙂 Jag tror att ibland behöver vi låta dessa tankar få komma så vi kan ta oss an dem och reda ut. Att sopa undan dem och förvilla sig är kanske det jag gör under dagen, men dåså då kommer vi nattetid 😊 när du inte har mentala sopborsten redo! verkar dessa tankar resonera! Så jag får möta dem och ta hand om dem. Ibland har tanken fastnat i en loop och då behöver jag ställa frågor kring tanken och bena ut. Sen plötsligt hittar jag en ny väg som gör att oron rinner iväg och jag faller in i tacksamhet istället.
Vid halvsju vaknade jag till av en intensiv dröm och jag läser i mina flöden om att det är så det är just nu. Intensiva drömmar som hjälper oss att bearbeta och rensa bort gammalt ”skräp”. Jag satte mig upp i sängen och lyfte min lilla Sunevoffs. Flyttade honom från mina fötter till att ligga mjukt på min arm som en gosig nalle. Han smackade förnöjt och suckade tungt, jag somnar om med honom tätt intill. Sen ringer klockan igen 07.15 och vardagen tar vid med allt det innebär. Måndag morgon…
Jul i vårt hus
I helgen har jag städat och fått upp det mesta av julen. Det får ta sin lilla tid och julmusiken var på under hela lördagen här hemma. Ljusstakar i alla fönster, tomtar, änglar och annat pynt är framme. Några juldukar åkte också fram minsann! Vi har köpt fler ljusslingor och det är förmiddagens projekt för mig här hemma att lägga dem till rätta där vi bestämt. Ute visar tempen -3 och frosten ligger vit på gräsmattan och det gnistrar i vassen med viporna.
Jag ska idag också städa mitt behandlingsrum och ta in lite jul även där. Det är mysigt och det blir vad vi gör det till. Jag vill att mina kunder ska känna sig välkomna och att de landar skönt hos mig. Att få göra fint är viktigt för mig.
Först blev det en stund i soffan nu på morgonen efter att sonen åkt iväg till sitt jobb. Planering och ta emot samtal och bokningar funkar fint i soffan med Sune vid min sida.
Tacksamhet var det ja!
Jag är glad att jag har jobbat med mig själv och mitt sk. mindset. Det gör att jag även i perioder av utmaningar kan se allt som är bra och genom att andas mig igenom de här perioderna hittar mening.
Privat känns livet fint för det mesta även om vi har en del utmaningar även där för att få till en bra vardag. Livet är lite annorlunda när man som vi lever med funktionsvariationer.
De största utmaningarna nu står mitt arbetsliv för. Jag tror att många av oss små företagare nästan håller andan nu för att orka hålla ut lite till och hoppas på att det vänder. Inte alla, men många av oss. Det är då vi får kämpa med självkänslan, med vårt mindset, våra mentala styrkor och uthålligheten. Jag upplever själv att det är svårare nu än under hela pandemin faktiskt. Vi som kanske trodde att vi kunde andas ut efter det, har fått insikten att det tyvärr bara var starten på en tid i lägre vibbar.
Jag väljer att ha tillit till att allt kommer bli jättebra inom det snaraste. Det finns en mening med det mesta. När vi rensar och skapar tomrum så kan vi bjuda in nytt. Har vi alltid fullt i kalendern så varken hinner vi känna efter eller tacka ja till nytt som vill komma in.
Det finns så himla mycket att känna just tacksamhet över!
- Ett varmt hus med rinnande vatten och el.
- En familj som älskar varandra och trivs tillsammans.
- Vänner som bryr sig om varandra.
- Mat i kyl, frys och skafferi.
- Att ha förmågan att ta vara på dagarna tillsammans och känna tacksamhet, vilket inte är helt givet för alla.
- Att vara ödmjuk, självsnäll och våga möta livet.
- Ha modet att vara öppen i en värld som känns stundtals galen.
- Modig nog att våga älska och uttrycka kärlek till andra.
Det finns så mycket att lägga till på min egen lista. Den sista meningen skulle jag vilja skriva lite om.
I lördagskväll satt jag och min make och kollade på tv, småsnackade och hade en myskväll med tända ljus, godis och vin i glasen. Plötsligt ringer telefonen och jag svarar på det välkända numret. Verkar inte som att personen vet att den ringt upp och jag hör en mening som inte låter så bra… jag försöker ropa i luren, men inget svar. Sen lägger jag på och skickar ett sms. Tänker att då hörs ett pling som kallar på uppmärksamhet. Ville verkligen kolla av så det inte hänt något. Jag ringer upp och personen är glad och hade ingen aning om att mobilen ringt upp mig. Vi snackar och jag får klart för mig att allt verkligen är ok ❤️Plötsligt bara fylls jag upp med en sådan kärlekskraft inombords. För personen som ringde, för mig själv som genast reagerade och agerade så självklart och det bara växte inombords. Det vällde fram och jag tänkte på hur lätt många verkar ha för att skriva om allt de hatar och avskyr, som de klagar på och hur trygga folk verkar vara med det bakom sina skärmar… och hur mycket jag själv försöker sprida mer ljus och kärlek, även om jag ibland privat känner mig ledsen och kanske har fått möta en massa dåligt. Vad vill jag sända ut till andra och hur vill jag få dem att må? Så jag la ett inlägg i stundens ingivelse:
”Alla ni som vet att jag älskar er 
Tack för er alla 
Jag kommer alltid att göra ALLT jag förmår
(Bara en känslouttryck för att jag känner mig priviligierad)
”Om folk kan säga ”jag hatar” ~ så kan jag älska 
”
Alla reaktioner: 82 gilla, hjärtan och krama om! 20 kommentarer!
En god vän skrev till mig för att kolla hur det var med mig. Hon blev lite orolig och direkt kollar hon med mig! Visst är det fint på många sätt? Hon gjorde precis det samma som jag gjort en stund tidigare med den andra personen ❤️
Sen blev jag lite svajig med om jag skulle ta bort inlägget igen… ni vet, man känner att det kanske var för mycket. Men sen så lät jag det ligga för vi var mitt uppe i ”Så mycket bättre” på tv och sen läste jag att någon i närheten sett norrsken över havet här där vi bor, så vi klädde på oss och ut i den iskalla kvällen och ner till hamnen. Tyvärr fick vi inte se norrskenet men en frisk promenad blev det till vår hunds lycka! 🙂 Sen kollade jag inte min mobil så noga förrän morgonen efter. Då var där fler fina kommentarer och så kände jag att det får ligga kvar där, trots allt.
Kan öppen kärlek va provocerande?
Ja det är jag helt säker på! En liten stund efter att jag lagt in mitt inlägg så var det någon som tog bort mig från sin vänlista. Någon som kanske tyckte att jag är ”lite FÖR mycket”? Det kan nog va så, att jag upplevs som för mycket av en del. Jag tillhör inte normen, men det har jag egentligen aldrig gjort fast jag i så många år försökte göra det. Varför? För att inte verka va annorlunda, för att få känna gemenskap och tillhörighet. Ni vet, det där vanliga man kan känna. Så gjorde jag länge! Men det fina har varit att när jag vågat släppa fram mer och mer av mig själv, vågat ha modet att vara lite mer gränslös så har jag fått mycket fin feedback på att jag inspirerar fler att våga va sig själva mer och mer!
Det kan vara så att om man känner att man blir provocerad av vad en annan människa säger eller gör, så behöver personen tänka på att det är en spegling av sig själv. Kanske behöver personen jobba med sig själv och fråga sig varför det känns provocerande? Svaret kan va ganska intressant tänker jag vidare.
Fast egentligen har jag ingen aning och det är väl det som är själva grejen. Jag har inte med det att göra alls eftersom var och en av oss tar sina egna beslut och tack och lov för att vi får göra det!
För att inte låta för mycket tid av dagen gå så får jag ta paus från tankar och skrivande. Det finns ljusslingor som ska placeras ut, behandlingsrum som ska städas och pyntas, handla, ta emot kund på eftermiddagen och ikväll träffa mina underbara kurskompisar från smärtrehabgruppen!
Feelgoodbloggen 