Vara snäll emot mig själv

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En öm omtanke till mig själv

Alla de där ”måstena” för att…

Må bra, sköta om sin hälsa och sitt välbefinnande. Tusen och åter tusen tips. Vem blir inte helt utmattad bara av att läsa dem, försöka reda ut vad som passar en själv?

Tänk om det allra viktigaste och kanske första jag ska göra just nu är att vara snäll emot mig själv? Sa jag i morse till mig själv. För handen på hjärtat har jag nog mest tagit mig själv för givet ett bra tag och förlitat mig på att det som är, det håller och räcker för mig själv.

Så jag ställde mig själv framför spegeln i badrummet och gav mig själv ett försiktigt leende nu på morgonen. Ett leende och en tanke om att vara omtänksam och snäll emot mig själv idag.

Att själv vara den som säger ”Jag ska bara” hela tiden är så lätt och ett drag många som arbetar med hälsa och ta hand om andra har. Kallar det inte dubbelmoral, utan mer ett slags personlighetsdrag där andras välmående går före och prioriteringarna för egen del skjuts på framtiden eftersom man ju vet ändå vad som ska till. Men tiden går och… det blir aldrig rätt tillfälle, man får boka om bokade tider med varann, terapeuter emellan, då någon kund hör av sig och behöver omvårdnad. Det är som det är.

Men igår hade jag en planeringsdag med en vän och samarbetspartner och vi fick ta ett hälsosnack med varandra och min egen hälsostatus känns inte som den ska vara just nu så… det är dags att lägga in en prio på mig själv igen.

Den viktigaste personen i mitt liv är jag själv

Jag vet det och jag kan säga det ofta, men jag vet också hur svårt det är att verkligen ta in det. Det är alltid nåt annat som kommer i vägen.

Letade upp bilden på mig själv för ca 2 år sedan. Då, när jag var sjuk och jag startade upp Feelgoodbloggen. Den där inre styrkan jag hade, viljan att bli frisk och stark igen! Vilket jag också blev även om det tog tid och i själva utrensningen kom en massa problem att ta hand om längst med vägen. Det har varit och är fortfarande bitar som gäller både den fysiska, men framför allt den mentala/psykiska biten som sakta bearbetas i små små steg.

När jag i mitt sjukintyg läste ”Jill är svårt sargad” började jag inse att det kanske varit värre än jag ville tillåta mig att tänka. Sargad, trött och totalt dränerad med dimhjärna.

Med hårda smällar kommer insikter

Först kan ”allt” ramla över en och det uppstår en slags skam, dåligt samvete, borde-veta-bättre känsla. Den är inte skön. Men det är en del i processen av att sakta läka och bli helare (healad), men samtidigt aldrig den samma igen. För den samma hade inneburit nya bakslag av samma problem och nya läxor tills jag lärt mig. Vill aldrig mera vara den samma som innan! Det har varit svårt och är det än idag. Det är högst personligt med allt kring det som varit och det är viktigast att jag själv tar hand om det som var, för att göra bättre val framöver. Jag är ganska öppen, men det är inte det samma som att man bör eller ska vända ut och in på sig själv fullständigt i offentligheten.

Den egna livsresan är heller sällan lik någon annans.

Inspirera andra till ett skönare liv – mitt mission!

För mig handlar Feelgoodbloggen om att inspirera, visa på styrkor och möjligheter för en själv. Att alla kan göra sin egen livsresa värdefull, ändra om det som behöver ändras och ha som mål att leva ett liv i mer harmoni med de toner som klingar gott inom en själv. Vad det är, det är så himla olika. Men att ha en ambition att leva i harmoni med sig själv, det är ett gott mål ❤ Det handlar också om att förlåta sig själv för det som varit och ge sig själv en ny chans, en möjlighet att göra bättre val för sig själv. Lite ”Kan jag så kan du” känsla även om jag vet att just den kan provocera mitt i sitt eget omående.

En klapp på axeln, en öm strykning över kinden

”Allt är som det ska Jill. Njut av livet!”

Jag ser mig omkring i mitt hem. Tända ljus, vacker vild kökstapet som jag älskar att fastna med blicken i en liten stund, mjuk musik som strömmar ut ur högtalarna tillsammans med det vackra bildspelet någon tagit sig tid att skapa och lägga in på Youtube… kaffet som är urdrucket för länge sedan, en mjuk och kelig hund som vill ut på promenad i regn och rusk, en mattemammafru som känner den där stora ödmjukheten, tacksamheten över allt som är i denna stund. Som tänker att jag är lyckligt lottad och som ger mig en klapp på axeln, ställer mig framför badrumsspegeln och ger mig själv en lätt strykning över kinden. Jag är viktig, skitviktig och jag är jag. Tack! ❤

Sen drar hon/jag på varma kläder och går en runda med hunden i regnrusket. Det är kallt om kinderna, glasögonen blir helt prickiga av regnet och fotstegen får pareras i de glashala små isfläckarna som dröjer sig kvar lite varstans.

Tack för att lycka och allt gott strömmar in i mitt liv varje sekund, dygnet runt, varje dag! /Jill