Greppa tag i livlinorna när det gungar

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Livet snurrar

Det där med att glida fram på en räkmacka. Himla gott när man är i det flowet, men i ärlighetens namn så känns livet mer som en berg och dalbana som man gör bäst i att ”bara” hänga med i.

Ju äldre jag blir desto mer cool är jag inför den där karusellen. Känns som om jag är trygg med att veta att det faktiskt kommer vända uppåt igen. För det gör det, varenda gång. Vissa dalar är såklart djupare, men ändå så vet man att en riktig skitdag – den passerar och en ny dag kommer med helt andra förutsättningar.

Ikväll gick jag en runda med Sune (hunden) precis när det började skymma. Månen är stor och lyser upp magiskt fint. Fåglarna vårkvittrade, luften var frisk och det var nästan helt vindstilla. Jag njöt av stunden och tankarna for iväg lite. Började tänka på det här med olika livlinor vi har i livet. Hur sällan vi utnyttjar dem eller ens tänker på dem. De flesta kvinnor jag känner ber sällan om hjälp när det gäller, utan biter ihop och bara fortsätter kämpa på. Snurr snurr i ekorrhjulet, istället för att lyfta även på de stenar som är lite tunga och kräver beslut. En av mina absolut bästa livlinor körde jag till tåget i eftermiddag efter ett dygn tillsammans.

Våga be om hjälp

Vi var lite tidiga och hade en kvart som vi kunde sitta i bilen och ta ett sista snack. Det samtalet blev ett sådant som väckte en del tankar i mig. Vi är ganska rejält synkade i en slags symbios som vi häpnar inför mellan varven. Min vän fick en tanke till sig som handlar om en av de där tyngre stenarna som finns i både hennes och mitt liv just nu.

Stenen lyftes och en fråga ”tänk om det är såhär” ställdes… den kräver att jag funderar ett tag. För 10 år sedan hade jag blivit jätterädd och orolig inför en stor möjlig förändring. Nu kan jag se på det lite utifrån och samtidigt som det känns lite läskigt så är det också spännande! En av många fördelar med att bli lite äldre och hamna i den sk medelåldern (som jag ju egentligen passerat med några år om man ska va petig) är just att man är mer cool, självkänslan är starkare, jag är mer trygg med mig själv och min kapacitet i olika situationer. Så kort sammanfattat är det allra mest spännande!

Flyga drake

Endast i motvind lyfter en drake! Så sant det är det lilla ordspråket. Ibland fortsätter universum att pocka på och sätta vissa hinder i vägen som till slut gör att jag måste stanna upp, tänka och framför allt känna efter vad det egentligen är som jag själv vill och vart jag vill gå.

Jag börjar närma mig ett vägskäl. Dags att ta beslut. Dags att ge mina nya planer mer luft under vingarna och se om de flyger… Shit va spännande! Shit va läskigt! Men mest nyfiken på vad det kommer resultera i på sikt. Vägen dit, hur, har jag som vanligt valt att inte lägga mig i. Bara beslutet att ta mig till ett mål, en beställning som jag gjort.

Ser ni de stora bokstäverna i styckena ovan? D I V E ….

Summering: Livlinor, som hjälper oss när vi som mest behöver är supersmart att ha! Vet du inte om du har några så fundera lite och tänk på vad du skulle vilja ha hjälp med, vad som stöttar, peppar, får dig på rätt spår igen.

Våga sedan be om hjälp. Våga utnyttja dina livlinor. Tänk inte att de har någon regel som det här med att ringa 112. Det ska inte bli livshotande eller livsavgörande innan du greppar tag i en av de livlinor som finns där för dig. Ensam är inte alltid starkast.

En av mina lärdomar inom området personlig utveckling och framgångsrik (vad man nu lägger in i det) så är bland det viktigaste att tänka på vad man just idag kan hjälpa någon annan med. Våga erbjuda din hjälp förutsättningslöst i stort och smått. Sträck ut din egen hand emot någon annan och du kommer få tillbaka när du själv behöver en livlina.

känslan när man hjälper någon

För mig är den obetalbar! Jag mår bra av att hjälpa de jag har runt mig med det jag kan erbjuda.

Oavsett vad andra tycker så finns det för mig inget bättre än att göra någon annan glad, få någon annan att le och känna att de mår bra.

Rätt eller fel? Det finns inte. Vad som är viktigast är vad du själv mår bra av att ge.

Tänk inte så mycket utan bara gör!

Livet innehåller så mycket. Sortera bort, rensa ditt ogräs som jag hörde i Anna Silverdotters minikurs. Oerhört generöst att bjuda på så viktiga lärdomar!

Inspirera andra med din energi och livslust!

Flowet kommer till dig när du ger av dig själv förutsättningslöst.

Energin kommer lysa om dig! När du öppnar sinnet så kommer de bästa idéerna till dig. Översta bilden tipsar dig om att även en stängd dörr kan vara olåst och bjuda på mycket spännande innehåll där bakom. Skulle du missa någon dörr (möjlighet) så kommer den en annan. Men lova dig själv att inte springa på i blindo och glöm aldrig att Du är värd det bästa för dig!

DIVES FOR LIFE ❤

Rätten att få ta plats och ryta tillbaka!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

välj dina strider noga…

Det rådet kan vara bra att tänka på för alla. Men OM någon trampar på dig, kränker din mänskliga rättighet, vad ska du då göra? Kanske att fler borde ryta till och sätta ner foten för att kräva respekt för den de är?!

Ikväll handlar mitt inlägg om oss i vår familj. En familj, som likt ganska många andra, lever med ett så kallat dolt handikapp. Vid första anblicken syns varken utvecklingsstörningen eller autismen. Den som är kunnig och erfaren kan se ganska direkt, för andra som bara ser på lite avstånd blir det aldrig uppenbart.

Ett dolt handikapp kan vara så mycket. Det är omöjligt att räkna upp allt, men om jag ska säga något: Att vara stomiopererad är ett ganska meckigt handikapp som inte alls syns utanpå, men likväl kan kräva en stor förståelse i vissa fall där biverkningarna kan vara jobbiga. Ett annat kan vara om någon är döv. Det syns verkligen inte så länge de inte använder sig av tecken… och sen finns de ju alla de där neuropsykiatriska handikappen med adhd, autismspektrum, utvecklingsstörning mm. Just i ”den” världen lever vi.

sällsynta diagnoser

Vi är medlemmar där, i sällsynta diagnoser, jag och min son. För det är just det vi har. För ganska precis 10 år sedan fick vi redan på att min son hade en sällsynt kromosomförändring kallad Fragile X. Min son är fullmuterad, vilket innebär olika symptomdrag. Han är inte sjuk, men bär på denna gen. Jag är sk premutant, bärare och också den som helt ovetandes förde genen vidare till min son. Det var tungt att få reda på när man är 39 år och ens barn 9 år och jag har jobbat på att inte skuldbelägga mig, utan istället haft fokus på att lära mig vad det innebär, så gott jag har förmått.

Det har varit en lång och stundtals smärtsam livsresa, som började med olika bekymmer i 3 års åldern, förutom en massa olika infektioner, sömnstörningar och utvecklingsförseningar redan innan som vi inte alls förstod vad det kunde bero på. Vid 4,5 års ålder fick han sina första diagnoser. Men mitt inlägg ska egentligen handla om något annat som berör oss.

Påväg till Kiss konsert på Sweden rock 2013!
Sebban är 13 år och så taggad!

”Far åt helvete gubbjävel!”

Vi har förberett och lagt tillrätta i ca 6 månader sedan vi fick reda på att Kiss skulle komma till Sweden rock festival 2019! 3-dagars biljetter inhandlades omedelbart när de släpptes och det var så magiskt att få berätta för honom att han skulle få se/lyssna en gång till på sina stora favoriter ❤ Sedan de släppte nya touren så har han kollat otaliga gånger på Youtubeklipp och han kan varenda grej de gör, vilken turordning det är på låtarna, moves, kläder, spruta eld, blod som väller fram från Gene Simons mun och precis NÄR det sker!

Vi har förberett. Vi har lagt tillrätta. Vi ansökte om dubbel ledsagning för mig och mannen för det behövs vara 2 st med tanke på toabesök, hämta vatten, köpa mat, bereda vägen mm mm och hålla honom lugn genom folkhav på väg till handikapprampen.

I fredags var det dags! Att bereda väg och hålla honom lugn och så fredad som möjligt genom ett folkhav på över 30 000 festivaldeltagare med varierande promillehalt… är svårt, men tillslut såg vi rampen. Ett litet missöde på vägen, men det klarades upp genom att den stora hårdrockarmannen var VÄNLIG & GLAD, som så gott som alla är på den festivalen. Mamman gick först, mannen gick sist och jag kände hur spänningarna kröp i min kropp och andades ut när vi var framme vid handikapprampen. Nu ordnar sig allt tänkte jag… Väl uppe på rampen höll det på att ta en väg i helt fel riktning som kunde slutat fullständig kaos och i ilfart hem.

En illa berusad man kom hotfullt emot oss, började gapa och skrika att vi skulle sticka där ifrån och drog tag i mig, tror jag det var. Vi hade ingen rättighet att vara där! Han fru satt minsann i rullstol och hon fick va där, men ”Ni ska bara bort härfrån era jävla idioter!”

Allt bara brast. Min man höll honom tillbaka och sa några väl valda ord. Han fortsatte skrika och säga de mest kränkande och fula ord han kunde hitta i sin alkoholförkrymta hjärna. Jag försökte lugna min son och påkalla rampvärdarnas uppmärksamhet och lyckades hitta en som visade oss en liten ruta där vi fick ställa oss. Min son blev alldeles chockad och sedan arg. Riktigt arg och kränkt och förmodligen rädd mitt i allt… Han är över 1,85 lång och en bit över 100 kg och stark som en oxe… Han vände sig om emot mannen och vi var kanske 2-3 meter ifrån, sen hytte han med näven, spände ögonen i galningen (för de som vet så undviker fragile x-are så gott som alltid ögonkontakt med okända) och sen röt han med sin basröst ”Dra åt helvete gubbjävel! Jag har rätt att vara här!” Han höll kvar blicken, stod stadigt och vek inte undan. ”Gubbjäveln” lugnade sig lite, han kanske till och med nyktrade till lite? Min man tog över denna verbala situation och fick till sist tyst på hans kränkningar. En stund senare lämnade han rampen och sedan såg vi inte honom mer på hela kvällen.

det kunde slutat i total förtvivlan

I så gott som alla fall så skulle det här ha mynnat ut i katastrof, gråt och förtvivlan, rädsla och så hade vi fått köra hem så fort vi bara kunde. I ett folkhav på över 30 000 pers och långt till utgången hade det här kunnat bli jättejobbigt! (Något för arrangörerna att tänka på att inte ha för få utgångar samt att göra som tidigare år, ha tillgång att gå backstage för en lugnare passage. Hade nog passat alla med rullstolar och andra handikapp bättre också.) Vi missade att ha koll på det här med den långa vägen bland så mycket folk och tog för givet att de, likt tidigare år, skulle ha en smidig passage.

Min son lyckades lugna sig och byta fokus. Hans stora längtan efter att få se hans allra största idoler, som han dagligen lyssnar och kollar på i totalt flera timmar, vann över rädsla och förtvivlan! Tack gode gud!

Konserten var helt magiskt bra! Min son var helt magisk! Först kollade han på hela konserten med Disturbed, sedan vände vi oss och kollade på Kiss. Totalt ca 4,5 timme befann vi oss på hc rampen och vi njöt. Mitt hjärta fylldes av en sådan kärlek och glädje. Det är kanske svårt att förstå fullt ut vad allt det här innebär. Men det är stort, det kan jag säga.

ett liv rikt på innehåll

Livskvalité! Inte förvaring och dämpa livets glädjeämnen. Så mycket är möjligt om man bara vågar utmana i små steg, vågar se att det går även om man måste göra lite annorlunda. Med stora förberedelser, tålamod och mod går så mycket mera än vad man kanske vågar tro.

Jag skriver och pratar ofta om att hålla fokus på det goda, det positiva och sådant som vi mår bra av. Men jag ville berätta det här. För min son har rätt att få finnas till, ta plats och vara delaktig han också. Ärligt talat så tycker jag att gubbjäveln förtjänade att få rejält mothugg och karma gav igen direkt på nåt sätt… annars är jag inte alls för att vi ska bråka. Men ibland tror jag faktiskt att man får lov att be någon verbalt att dra åt helvete!

Tack alla ni som orkade läsa mitt långa inlägg! Nu fortsätter vi sudda ut mer och mer i kanterna av den här lille ”gubbjäveln” och påminna om allt det häftiga med Kiss. /Jill

Annonser

Hejdå ångestens fula tryne!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

förlamande

Skulle jag sammanfatta vad panikångest är med ett ord så blir det i vårt fall ”Förlamande”. Precis allt fryser som till is. Det går inte att tänka en redig tanke, inte genomföra något som vanligt och det rutinmässiga livet vi lever sätts på paus för att ersättas med kaos.

Min son har en extrem rädsla för åska. Det är en förlamande rädsla som suddar ut förnuft och vi går in i en gemensam kaosbubbla där allt fokus hamnar på prat om åska, moln, regn osv. Väderapparna måste tittas på hela tiden. Illamåendet kommer av rädslan och hjärtat skenar och logik finns inte att hitta någonstans.

Nu har vi precis gått igenom några dygn och lugnet har lagt sig igen. Lugnet gör att man slappnar av och då kommer den där förlamande tröttheten över en. Mitt i allt detta ska skola och jobb och allt annat skötas ändå på något vis. Vissa stunder förstår jag inte hur jag själv orkar? Igår när jag la mig på kvällen så gjorde precis varenda del av min kropp ont (kanske 2 nätter halvt dubbelvikt i en 2-sits soffa också spelar roll?). Inatt har jag drömt hemska ångestfyllda drömmar som gjort att jag har gråtit och krampat. Vaknar med fortsatt värk i kroppen av all anspänning och tungt huvud. Det kommer lätta under dagen, för så brukar det alltid vara. Med den vetskapen jag har numera efter alla år, är det ändå på något vis skönt att veta att det vänder och kommer kännas bättre snart igen.

skillnaden som gör skillnad

Det finns ett bra ordspråk som jag försöker tänka på ofta. Jag skulle lätt kunna fortsätta välja att ha fokus på allt det jobbiga och gå ner mig helt, men jag gör inte det längre på samma sätt. Jag tillåter alla slags känslor komma över mig. Jag kan gråta och känna en enorm sorg över alltings jävligheter en stund eftersom jag förstår att det inte är sunt att sopa under mattan eller låtsas att allt är jättebra. Att låtsas att allt är jättebra kan vara en överlevnadsstrategi, där jag har också varit, men den är ohållbar i längden. Förr eller senare brister den bubblan. Så för att tillåta sig att känna och komma i feelgoodläge igen så skiftar jag fokus i mina tankar, ser allt det som är bra under dagen också. För tro mig, den som söker den finner. Det gäller att öppna sinne och ögon för det ”bara”.

Min skylt i hallen. Kanske en hint till gäster om att ta det som det är? 😉

Så skillnaden som gör skillnad är när du kommer dit hän att du kan vända ditt fokus och förstå att det hjälper dig att orka de svåra stunderna i ditt liv. När du samtidigt kan känna en tacksamhet för det du har i ditt liv, det liv du varit medskapare i. Då går det att ta sig igenom de svåra stunderna, vi alla får genomgå, med en viss styrka mitt i allt när man accepterar och tillåter alla känslor att få vara medspelare i ens liv. Men dock rikta fokus på allt det som hela tiden finns och är fint i livet. ”This too shall pass” eller hur de uttrycker sig i engelskan.

Igår var en utmanande dag på så många olika sätt. Ändå kan jag säga att när jag la mig, så kände jag förutom min värkande kropp, en stor förhoppning och varm glädje inombords. Det finns hopp för denna sommarens utmaningar! Jag tror på öppenhet, på att sträcka ut en hand och be om förståelse och ganska ofta får man ödmjukt tillbaka respekt. Men de tankarna somnade jag som en klubbad oxe!

Nu ser vi fram emot Sweden rock festival och att lyssna på en massa goa hårdrocksband med bl.a Disturbed och framförallt Kiss på fredag! Min sons stora idoler! Coolt att vi bara bor en liten bit bort från världens bästa festival!

Vi går nu in i rockbubblan och hörs en annan dag! / Jill

Vad gör en FX-mamma på Mors Dag?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mamman gör samma som hon alltid gör, varje dag. Hon sätter på sitt kaffe själv, fixar frukosten och tänder lite ljus. För just denna morgon är lite ruggig med regn och grå himmel. Men denna dag innebär att kolla av datorn med mejl och annat viktigt, just idag ska sonens sista skolveckor planeras in i kalendern för att försöka hålla reda på allt och så måste denna mamman se till att få mer info om sonens sommarjobb med tider och annat. Eftersom det krävs förberedning mentalt här hemma, allt måste klaffa med tider, personer runt omkring osv… annars kan det inte bli något sommarjobb för sonen faktiskt. Denna mamman är noga med att det inte är lull lull och ett löst löfte om att ”det ordnar sig”, denna mamman måste veta HUR det ordnar sig. Ja, så ser just den här dagen ut, ungefär samma som en vanlig dag.

Just denna morgon är sonen inte hemma, han är hos sin pappa, men kommer hem om en liten stund. För nu vet vi att näbbgäddorna är inne och leker kring bryggor och stenar i hamnen! Så det blir att klä på sig regnkläder och dra ner till hamnen idag om det inte blir för ruggigt väder. Då stannar vi inne och letar upp en mysig film, sonen går in på sitt rum och lyssnar på musik och spelar gitarr. För mig är det här det bästa faktiskt.

Kaffe och ostmacka duger gott åt denna mamma 🙂

Jag tänker att jag är lyckligt lottad som fått äran att bli mamma. Jag är mamma varje dag och vi brukar skippa det här med Mors dag firandet för det mesta. Dels för att sonen inte kan hålla reda på den här dagen, dels för att han inte kan sticka iväg och köpa en blomma eller present och mycket för att jag nog ibland tycker att de här dagarna blir så himla uttjatade… men jag erkänner att jag blir glad för blommor och högst på min lista står en egen kaffemugg med texten: Världens bästa mamma! Men jag vet i mitt hjärta att jag är det för min son ❤

Idag ska jag gå ut och plocka in några kvistar på mitt fina syrenträd. Älskar syrener!

till alla mina fina FX-mammor!

Önskar alla en fin söndag! Speciellt mina fina FX-mammor som jag känner och alla de jag inte känner 😉 Fyll din dag med tacksamhet, kärlek och ljus! Kram Jill

Jag väljer glädje!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

alla våra val får konsekvenser

Under de senaste åren har jag hört ovanstående mening många många gånger. Det är helt sant, att vad vi än väljer så får det en konsekvens av valet vi gjort. Jag har bestämt mig för att välja att ha fokus på glädjeämnena i livet. Detta fokus hjälper mig när jag dippar ner i mörka dalar, detta fokus drar mig ur den djupa dalen och eftersom jag övat i många år nu, så tar dippen ganska snart slut och ersätts av känslor av tacksamhet och glädje.

Jag vet att det här kan vara en smula provocerande. För allt består verkligen inte bara av glädjeämnen, en snygg yta och rosa fluffmoln! Nej, verkligen inte! Fy faaan va trist livet är ibland! också… MEN jag har ett val om jag vill ha fokus på allt det ”jävla trista” eller om jag ska stanna upp och tänka på de små eller stora glädjeämnen som också finns. Det är enbart mitt eget val och beroende på vad jag väljer mår jag antingen skit eller kanske riktigt bra!

nu ”faller snön”!

Ja vad helt galet det känns när vägkanterna och stigarna fylls med snö, eller det som vi nu alla vet är från aspen, trädet aspen! 🙂 Sociala medier fylls av detta galna ”snöande” och vi förfäras lite… min första tanke var att va lugn i allt och så tänkte jag på att träd blir ju ganska gamla och vem vet om det ”snöade” från asparna för nåt hundratals år sedan? Vem vet helt säkert att inte aspar gör såhär för att liksom satsa på en ny skogsera? Kanske naturen bara känner att nu får det va nog, nu måste vi ha in mer grönska och jorden behöver syre?

Inte vet jag… tänker jag, håller andan lite när det yr omkring och får kill i näsan på hundpromenaderna. Sen kommer genast mina automattankar på vart glädjen håller hus mitt i ”snöstormen”? 🙂 Så här kommer några bilder som gjorde kvällens promenad helt jätteglad!

En vacker äng med blåeld längst vägkanten dök upp! Jaja lite ”snö” hade fastnat i den, men ändå…så vackert!
En vallmoknopp och många helt outslagna stod och vajade vid ett stengärde.
Å så en som hann först och var i full blom! Visst är de vackra och visst blir man glad?

Kan man stanna upp, se och upptäcka det ”lilla” stora i naturen och runt omkring så är man rik på så många sätt! Jag tänker att oavsett om jag nu ska oroa mig och gå bananas på den där aspsnön eller inte, så kan jag just i detta nu inte göra nåt åt det. Men jag kan välja att glädjas åt det som går att glädjas åt och det gör mig gladare och då finns det ju faktiskt hopp om något fint och bra också, eller hur? Det har regnat massor, jordarna återfuktas, naturen grönskar som bara den, rapsfälten är magiskt knallgula, träden blommar (och massa pollen som ställer till ett elände, jag vet…) och det är underbart att gå in i skogen nu och ta del av grönskan och den friska doften från daggvåta gröna blad! Jag bara älskar det och förundras över hur bra man mår när man ser, känner och njuter av allt det här.

Jag är inte ytlig för att jag väljer att ha fokus på glädje! Jag är bara så himla lycklig över att jag har stannat upp, tänkt till och förstår att mitt val ger mig goda konsekvenser. Tankar på att inte ta livet för allvarligt dyker upp. Det är så himla massa allvarligt, saker som måste tas om hand om, som man inte kan skoja bort…. men vi människor är ju också mästare på att förstora upp och oroa oss för allt möjligt som vi spekulerar i att det kanske eventuellt skulle kunna hända! Jag är också sån mellan varven och det är det här som jag sett som en av mina förändrings och förbättringspunkter som var bland det viktigaste att börja bearbeta och göra något åt. Det är ett ständigt pågående arbete, man faller dit mellan varven och så får man borsta av sig och ”på det igen” på nåt sätt.

Så idag ser jag blommorna trots ”snön” 🙂 Ha en fortsatt fin kväll! / Jill

Förmedla en känsla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En bild säger mer än tusen ord…

Sol & fågelkvitter

En liten stilla morgonstund helt för mig själv. Mannen tog med hunden på morgonpromenaden, sonen på kortis och jag längtade ut till vår lilla bänk på framsidan. Så där satt jag en stund och njöt av solens varma strålar, fågelkvitter och kom att tänka på att fånga tillfället och sedan kanske ge sig på att förmedla de känslor tillfället medför inte är helt enkelt… fast man som jag tycker om att skriva och just förmedla mig. En till synes enkel upplevelse, som innebär en sådan stark känsla… den måste man själv uppleva. Kanske är det just det som är min mening att förmedla, att vi ser till att själva uppleva fina ögonblick i våra liv istället för att oftast influeras/inspireras av andra!

En kopp kaffe, en bänk, sol, fågelkvitter och helt stilla. För mig är det här guld värt och energin fylls på.

lugnet infann sig

Så fort jag kom ut på framsidan och satte mig så infann sig lugnet inom mig. Jag blundade, tog en klunk kaffe och vände näsan mot solen. Mmmm det här är en del av livet som jag älskar så mycket. Så enkelt, så lätt att göra, men ändå så kanske vi inte tar oss stunden när den kommer för vi ”ska bara” först och sen poff försvann stunden.

Jag är en ganska enkel människa. Jag har förmågan att lyfta blicken och se/uppskatta det jag har omkring mig. Se det vackra och börja le åt känslan av att jag är mitt i allt det jag älskar och har varit med och skapat.

Jag skriver i bloggen för att jag hoppas förmedla feelgoodkänslor, eller kanske bjuda in till att själv sätta sig och fundera på vad som kan skapa dina egna feelgoodkänslor snarare. För vi är ju alla olika samtidigt som vi nog är mer lika än vad vi tror, när det väl gäller. När allt skalats av, när vi av någon anledning måste stanna upp, känna efter, skakas om av livet, så är det små enkla saker vi upptäcker som ger de finaste och starkaste känslorna. För plötsligt så märker vi att det där vi trodde var viktigt med yta och status bara är blah blah egentligen och då ska du klappa dig själv på axeln. Då hittar du dina känslor på riktigt och kan njuta i det lilla var och när som helst. Du kan fylla på med energi, du kan byta ut en inre stress emot lugn och harmoni. Det som kan förvåna är hur starka känslorna kan kännas av en så enkel sak som att ta en kaffe på sin solindränkta bänk…

Med dessa små rader önskar jag dig en fin söndag och hoppas att solen lyser på dig också! Kram Jill

Regn, rugg & tända ljus

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Är du som jag?

Sitter du och hoppas, precis som jag, på att den här sommaren ska bli lika härlig som förra? Att solen ska vara framme nästan jämnt, att det ska vara så varmt att vi får uppleva avslappnande sköna och goa sommarkvällar ute på altanen? Men vi vågar inte säga det högt, för vi är rädda att bli besvikna… som om det inte vore möjligt om vi hoppas för mycket… 🙂

Denna morgon känns som en höstmorgon och jag har tänt ljus fast klockan är åtta och smuttar på andra koppen kaffe. Sonen tog på tjockjackan, mössa och vantar. De ska spela bangolf ute idag, så då vill man ju inte frysa. Regnet drippar ner mest hela tiden och det är kanske 6-8 grader ute. Vi blundar, håller tummarna och lever på hoppet om att det ska slå om riktigt snart! Om ganska exakt en månad är det fullt håll i gång i vår lilla kommun med Sweden rock festival! Vi har varit där i många år och vissa år är det täckjacka, mössa och långkallingar under brallorna. Vissa svettas vi i linne och shorts och är dammiga i näsborrarna hahaha 🙂

Gillar denna bilden. Blicken… avslappnad, njutbar stund på altanen i juni förra sommaren… måtte vi få en bit av det igen!

Gummistövlar & regnjacka

Hundägare måste förse sig med vissa saker inför hundägandet. Gummistövlar och regnjacka är A&O för den korrekta hundägaren. Självklart har jag fixat detta! Nu ska jag bara samla ihop mig lite och värma mig inombords med kaffet innan jag beger mig ut. Jag kommer aldrig bli den där käcka hurtbullemänniskan som äääälskar alla väder! Nä, jag kommer fortsätta med motstånd i kroppen, men tycka att det är ok när vi väl kommer ut och andas frisk luft. Sune har dessutom inte så bråttom ut. Han var ute och kissade i trädgården och börjar mer och mer likna min gamle hund Nisse på det här med vädret. Bra, då kommer vi kämpa tillsammans framöver hahaha ❤

Snart så sparkar jag av mig gummistövlarna och tar på solhatten istället!

Idag står först telefonmöte med FK ang min son på agendan innan lite pappersarbete och sedan jobb med behandlingar inne i stan på eftermiddagen/kvällen. Ingen dag är den andre lik kan jag säga.

Min slutkläm bli följande att trots att jag aldrig kommer gilla hundpromenader i hällande regn så finns det bara dåliga kläder som avgör den största känslan av turen. Det är ok att aldrig bli klämkäck vad det än gäller. Det är ok att toklängta efter sol, värme och en repris på förra sommarens väder! Dröm dig bort, njut och var förväntansfull! Kanske varar inte hettan lika länge, men ändå… det blir sommar å varmt snart!

Ha en fin dag! / Jill

Let´s celebrate!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

vaknar till solsken

Det är så lätt att vänja sig vid solsken och vackert väder! Varje dag jag öppnar ögonen och tittar mig omkring i ett solbadande sovrum och hus blir jag extra glad och tacksam! Är fortfarande jätte trött varje morgon och studsar liksom inte upp, men ändå skönt att ljuset är här.

Idag är det Valborg och ledigt imorgon med sovmorgon 🙂 Fast numera sedan Sune flyttade in hos oss och i våra hjärtan blir det inte så lång sovmorgon, men skönt att vakna utan väckarklockan. Istället hoppar en styck svartlurvig Sune upp och gosar en stund när han tycker att vi borde stiga upp. Faktiskt mycket lättare än när väckarklockan ringer!

Här hemma är vi alltid mycket styrda av väderförhållandena pga sonens ångest inför regn, blåst och ev åska. Helgen var tuff för honom när första åskan gjorde entré. Därför planerar vi sällan firande i förväg, för erfarenheten har visat oss att det är jobbigare att ställa in planer än att inte ha några och ta det mesta spontant. Det gör oss en smula ensamma och osociala, men man vänjer sig vid allt. Ingen mening att deppa, utan ta det som det kommer. Nere i hamnen är det alltid lite firande med hembygdsföreningen så dit kan vi gå om vi vill vara bland folk 🙂 Slutsatsen blir att det spontana, när vi väl får till det, oftast blir så mycket trevligare än det planerade (som vi aldrig vet om det blir av ändå)… Dessutom ser vi fram emot kommande helg då vi ska träffa några av våra vänner som lever som vi, med ovanlig diagnos, och vi tar det alltid för vad det är. Skönt att vi har varann! ❤

ta livet för vad det är!

I början när min son var liten och vi förstod att något var annorlunda och sedan också fick utredning och diagnos så var jag så ledsen. Ett tag föll allt pladask och jag tvingades omvärdera, tvingades förstå och inse att vi kommer få ett annorlunda liv för resten av våra liv… det var svårt, hårt och otroligt tufft. Den resa jag har gjort har fått mig att knäa mer än en gång. Men idag och sedan flera år, står jag stark, trygg och stabil i det som är vårt liv. Jag tar helt enkelt livet för vad det är och jag lovar att vi har ett riktigt bra liv dessutom!

Det är helt enkelt ingen mening alls att kämpa emot eftersom det skapar upp ännu mer motstånd. Det jag inte kan förändra har jag en acceptans för idag. Mycket skönt och enklare på alla sätt. För vem sa att det måste vara på ett visst sätt, så som ”alla andra” för att livet skulle bli bra? Jag lyssnar inte så mycket på det som inte tillför. Jag lyssnar inte heller på hur det ”ska” va längre. Jag glädjer mig åt andras lycka, åt andras festligheter och tänker att vårt liv också är fyllt av glädje och festligheter. Det finns mer än ett sätt! 🙂

Nu blir det solig morgontur med voffsen. Sen lite städ & fix, shoppa mat och fika, sen kommer kundvän på behandling med fika därtill. Sen bokföring… sen firar vi Valborg så som vi firar beroende på om molnen tornar upp eller det blir en fin vårkväll.

Trevlig Valborg! / Jill

Vila & göra det jag tycker om att göra

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

släpp taget!

Två ord som bara kom precis nu… Så jag släpper taget. Försöker att inte låta besvikelser svida för mycket. Vissa saker i livet blir helt enkelt inte som jag tänkt och jag försöker bara låta de sakerna flyta iväg, bort från mig och ser allt omkring mig som är vackert och bra för mig.

En kopp kaffe som sällskap och fötterna i högläge.

I torsdags sjösatte vi vår lilla båt och tog en första minitur utanför hamninloppet och sedan tillbaka. Kände mig läskigt nervös innan, men allt gick jättebra! I fredags tog vi första fisketuren med sonen. Underbara timmar på sjön med harmoni och lycklig son ❤ som slutade med besvikelse, utbrott och ett spö mindre… livet med diagnoser ger tvära kast. Det kunde hänt i vilken familj som helst, men jag kan inte förklara omständigheterna kring allt. Det här är inte rätt forum i den här bloggen. Men en sak kan vara av värde och det är väl just att visa på att jag inte alls har för avsikt att glorifiera livet :/

Sommarvärme

Den här helgen har bjudit på sommarvärme! Vi har fikat och ätit ute även denna helg. Igår grillade vi och satt kl 18 ute och åt precis som vilken varm sommarkväll som helst… bara det att det är april nu 🙂

Jag har gett upp drömmen om att ha en stor fin kryddgård nu. Kanske för att det inte passade mig, för att jag tycker om att njuta av det men glömmer allt pyssel man måste göra varje dag? Men också för att inget med planteringar funkar just nu med vår vilda glada hund Sune som älskar gräva och dra upp blommor och gräs! Jag är istället stolt över helgens lilla kryddhylla med små kreativa inslag som jag fixat! Duger gott åt oss 🙂

Lite mera kommer fyllas på, men ingen brådis! Det är ju bara april som sagt…

En dag kvar på påskledigheten. Nu ska jag snart köra iväg och träffa min framtida samarbetspartner på ett litet möte. Sen hem och fortsätta njuta av finväder och kanske ännu en tur på havet. Sonen älskar det, men blir liksom lätt fixerad vid det han tycker om att göra… så vi får se hur dagen blir.

Jag själv går omkring som en lök och skalar av ett lager i taget, släpper taget och bara är. Det som kommer till mig, det kommer, det andra släpps taget om jag har tillit att allt kommer bli jättebra!

Ha en fin annan dag påsk! / Jill

Många lediga dagar nu

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Från en jill till en annan…

Jag intervjuade mig själv här om dagen! Min tur denna månad att vara ansiktet utåt i den hälsoförening jag är med i. Jag kom på att det skulle vara en kul grej att ställa lite frågor till alla medlemmar så jag tog lite hjälp av min vän och journalist Pernilla Gudmundsson. Hon hjälpte igång mig med en fråga var till alla som jag sedan fick omformulera och så la jag till 2-3 frågor extra. Va kul det var! Men så kom jag på att jag behövde ju intervjua mig själv också. Så sagt och gjort! Tänkte dela med mig av sista frågan här, som ett tips och lite inspiration för lediga dagar. Själv är jag ledig nästan hela tiden nu fram till tisdag i nästa vecka. Men jag blandar ihop ibland med att det jag tycker är kul, glömmer jag ibland att det är mitt jobb! 🙂

Här kommer svaret på fråga 4! 🙂

4. Slutligen: Vad gör du helst på en ledig dag?
Svar: Då tar jag en lugn start på morgonen, nu snart så har jag altandörren öppen så frisk luft sveper in och jag hör fågelkvitter och annat som hör till kvarterslivet. 2 koppar kaffe senare så går vi ut på promenad i skogen och ner till havet med vår hund Sune. Sen kan det bli lite trädgårdsfix, sola näsan en stund på altanen. Chilla mycket och så lite matlagning och annat på det. Musiken på i bakgrunden, det är viktigt här hemma. Nu har vi skaffat en liten båt, så jag antar att vi en solig och någorlunda stilla dag tuffar ut med den. Det ska bli spännande, för det här har vi aldrig gjort förut! Sen umgås vi gärna med goda vänner, ser en film och fikar vid soffan.

Älskar bilderna från Rakel Rask och just denna har jag alltid tyckt att det liknar mig! Jag var lite rundare om kinderna förr och då ännu mera likt faktiskt! Så jag ser mig själv i denna bild och texterna är mina egna.

tillhör du de med massa planer i påsk?

Eller chillar du mest och bara njuter av ledighet? Eller kanske du jobbar? Innan jag fick barn jobbade jag varannan helg oavsett vad det var för röda dagar som hägrade. Jag jobbade på en ganska stor bensinmack med massor att göra varje dag. När andra deppade av att de skulle jobba röda dagar så var jag bara extra glad att jag fick jobba! Inte alls för ob tillägg utan för att då var kunderna oftast ännu gladare och mer snälla emot mig där jag stod och servade dem på alla sätt 🙂 Julafton var favoriten, tro det eller ej!

Allt handlar om vilken inställning man har. Att jobba i vården är ju att ha ett av de viktigaste jobben över huvud taget tycker jag! Så om du tillhör dem som måste jobba nu i påsk så hoppas jag att du är en av dem som känner tacksamhet och glädje och att du sträcker på dig massor! För vet du vad? De som behöver vård och omsorg känner sig nog extra ensamma och utsatta helgdagar när de inte kan vara med anhöriga och familj. En del kanske inte ens har någon familj. Tänk en extra klapp på axeln, en kram kanske till en äldre, en strykning på kinden, ett varmt leende och några minuter extra för att hinna prata. Funkar det idag? Jag hoppas det? Kanske är du en av de som anordnar lite extra påskfika, en lite blomma på bordet, en kaka med till jobbet och kollegorna? När du ändå ska vara på jobbet tänker jag… Men jag är ju en servicemänniska med extra varmt hjärta och massor av omtanke och jag hoppas att de flesta som jobbar inom serviceyrken tänker lika som mig.

Men nu är jag ledig… kanske till och med lite FÖR mycket för min smak… men jag vet att från och med nästa vecka är min kalender ganska fullbokad med behandlingar så jag chillar vidare. Jag laddar inför att ge det bästa av mig! Dessutom ska jag faktiskt också förbereda för en kundkväll på annan dag påsk hos mig, som jag önskar så att den ska bli av! Men man vet aldrig…för det är svårt att nå ut i bruset av alla erbjudanden och helst vid påsk.

Igår knåpade jag ihop en liten video. En får göra vad en kan… 😉

Det kan hända att jag får fullt upp med att chilla, umgås med min familj och gå på fest på Skärtorsdagen så…. GLAD PÅSK önskar jag er alla som läser här! Kram Jill