Greppa tag i livlinorna när det gungar

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Livet snurrar

Det där med att glida fram på en räkmacka. Himla gott när man är i det flowet, men i ärlighetens namn så känns livet mer som en berg och dalbana som man gör bäst i att ”bara” hänga med i.

Ju äldre jag blir desto mer cool är jag inför den där karusellen. Känns som om jag är trygg med att veta att det faktiskt kommer vända uppåt igen. För det gör det, varenda gång. Vissa dalar är såklart djupare, men ändå så vet man att en riktig skitdag – den passerar och en ny dag kommer med helt andra förutsättningar.

Ikväll gick jag en runda med Sune (hunden) precis när det började skymma. Månen är stor och lyser upp magiskt fint. Fåglarna vårkvittrade, luften var frisk och det var nästan helt vindstilla. Jag njöt av stunden och tankarna for iväg lite. Började tänka på det här med olika livlinor vi har i livet. Hur sällan vi utnyttjar dem eller ens tänker på dem. De flesta kvinnor jag känner ber sällan om hjälp när det gäller, utan biter ihop och bara fortsätter kämpa på. Snurr snurr i ekorrhjulet, istället för att lyfta även på de stenar som är lite tunga och kräver beslut. En av mina absolut bästa livlinor körde jag till tåget i eftermiddag efter ett dygn tillsammans.

Våga be om hjälp

Vi var lite tidiga och hade en kvart som vi kunde sitta i bilen och ta ett sista snack. Det samtalet blev ett sådant som väckte en del tankar i mig. Vi är ganska rejält synkade i en slags symbios som vi häpnar inför mellan varven. Min vän fick en tanke till sig som handlar om en av de där tyngre stenarna som finns i både hennes och mitt liv just nu.

Stenen lyftes och en fråga ”tänk om det är såhär” ställdes… den kräver att jag funderar ett tag. För 10 år sedan hade jag blivit jätterädd och orolig inför en stor möjlig förändring. Nu kan jag se på det lite utifrån och samtidigt som det känns lite läskigt så är det också spännande! En av många fördelar med att bli lite äldre och hamna i den sk medelåldern (som jag ju egentligen passerat med några år om man ska va petig) är just att man är mer cool, självkänslan är starkare, jag är mer trygg med mig själv och min kapacitet i olika situationer. Så kort sammanfattat är det allra mest spännande!

Flyga drake

Endast i motvind lyfter en drake! Så sant det är det lilla ordspråket. Ibland fortsätter universum att pocka på och sätta vissa hinder i vägen som till slut gör att jag måste stanna upp, tänka och framför allt känna efter vad det egentligen är som jag själv vill och vart jag vill gå.

Jag börjar närma mig ett vägskäl. Dags att ta beslut. Dags att ge mina nya planer mer luft under vingarna och se om de flyger… Shit va spännande! Shit va läskigt! Men mest nyfiken på vad det kommer resultera i på sikt. Vägen dit, hur, har jag som vanligt valt att inte lägga mig i. Bara beslutet att ta mig till ett mål, en beställning som jag gjort.

Ser ni de stora bokstäverna i styckena ovan? D I V E ….

Summering: Livlinor, som hjälper oss när vi som mest behöver är supersmart att ha! Vet du inte om du har några så fundera lite och tänk på vad du skulle vilja ha hjälp med, vad som stöttar, peppar, får dig på rätt spår igen.

Våga sedan be om hjälp. Våga utnyttja dina livlinor. Tänk inte att de har någon regel som det här med att ringa 112. Det ska inte bli livshotande eller livsavgörande innan du greppar tag i en av de livlinor som finns där för dig. Ensam är inte alltid starkast.

En av mina lärdomar inom området personlig utveckling och framgångsrik (vad man nu lägger in i det) så är bland det viktigaste att tänka på vad man just idag kan hjälpa någon annan med. Våga erbjuda din hjälp förutsättningslöst i stort och smått. Sträck ut din egen hand emot någon annan och du kommer få tillbaka när du själv behöver en livlina.

känslan när man hjälper någon

För mig är den obetalbar! Jag mår bra av att hjälpa de jag har runt mig med det jag kan erbjuda.

Oavsett vad andra tycker så finns det för mig inget bättre än att göra någon annan glad, få någon annan att le och känna att de mår bra.

Rätt eller fel? Det finns inte. Vad som är viktigast är vad du själv mår bra av att ge.

Tänk inte så mycket utan bara gör!

Livet innehåller så mycket. Sortera bort, rensa ditt ogräs som jag hörde i Anna Silverdotters minikurs. Oerhört generöst att bjuda på så viktiga lärdomar!

Inspirera andra med din energi och livslust!

Flowet kommer till dig när du ger av dig själv förutsättningslöst.

Energin kommer lysa om dig! När du öppnar sinnet så kommer de bästa idéerna till dig. Översta bilden tipsar dig om att även en stängd dörr kan vara olåst och bjuda på mycket spännande innehåll där bakom. Skulle du missa någon dörr (möjlighet) så kommer den en annan. Men lova dig själv att inte springa på i blindo och glöm aldrig att Du är värd det bästa för dig!

DIVES FOR LIFE ❤

Själavård i sommartid

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mitt i sommaren är nu…

Så plötsligt är vi mitt i sommaren. Den pågår nu och jag kliar mig i huvudet och tänker att va fort det gått, jag har nog inte riktigt hunnit med? Nån mer än jag som känner så? Det känns som att tiden liksom är på ett superintensivt spinningpass och det snurrar fort fort!

Jag har jobbat på och liksom bara betat av ett tag. Men jag har också funderat mycket. Stannat upp och känt mycket. Tänkt på jobb mycket. På att mitt jobb innehåller olika delar och att mycket av det jag gör, det är inget som andra vet om eller tänker på. En del av det jag gör får jag direkt inga pengar för, det är liksom ingen annan som betalar mig, men indirekt så kommer det ge pengar i annat sammanhang någonstans ”där framme i tiden”.

Jag har också spånat och filat på planer till hösten. Vad kommer hända då? Mycket är ännu i mitt huvud och inte för andra.

Personlig utveckling

Jag är själv inne i en fas där det händer spännande saker inom mig. Ett slags förändrings/uppgraderingsarbete som kom rätt i tid för mig. För det är väl så att när det känns rätt i tid och man intresserar sig för något, ja då är det helt enkelt rätt i tid. I en annan tid hade jag kanske aldrig uppmärksammat 🙂

Idag är jag på dag 20 i min utmaning med endast en dag till… det känns lite märkligt, men ändå bra. Livet är ett långt lärande och i ständig förändring. Jag tycker om att det är så, att få bjuda in nytt i livet och lämna sådant som varit och inte längre känns som något jag vill spara. Att göra en sån här personlig utvecklingsgrej är inte något man kan återberätta i detalj känner jag. Det handlar om så helt individuella behov av vad man själv behöver jobba med. Men en sak är säker, det är en fin och viktig investering i sig själv helt klart. Att ge sig tiden, en liten bit av sin dag, för att göra något gott för sig själv. Processerna är inte smärtfria alla gånger, men det hjälper en att skala bort onödigt och öppna upp för det som är viktigt. Att skriva ner, se det tydligt framför sig och inte bara mala i tankarna tycker jag är så bra för mig. Låta pennan flöda iväg på pappret utan att tänka på varje ord, utan bara skriva rakt från hjärtat direkt. Inte redigera sig. Titta och ta in det jag skrivit och känna in det, ställa sig frågan vad det betyder och ibland hur jag skulle kunna göra istället. Inte döma mig själv, utan bara vara snäll, ödmjuk och hitta nya och bättre tillvägagångssätt.

I allt jag lär mig, kan jag sedan hjälpa och stötta andra. En viktig punkt som återkommer under de här dagarna är att ett av mina starkaste ”mission” i mitt liv är just att få hjälpa andra. Att få finnas till, få vara en medmänniska, visa omtanke och vara närvarande. Det ger mig en känsla av själsfrid att få ge och i det också få en egen tillfredsställelse av att ha möjlighet att få göra skillnad för de som vill ha min hjälp. Att hjälpa ifrån hjärtat i allt jag gör. Det kan låta djupt och just nu känner jag mig nästan bottenlös, gränslös och villkorslös i alla känslor. Det kommer stilla sig, men jag bara är i det som är, här & nu. Fint på många sätt.

Semesterfeeling

Idag gör jag mitt sista arbetspass innan jag går på lite ledighet. Redan om en vecka jobbar jag en dag för de kunder som annars får för lång väntan, likaså veckan efter. Jag samlar ihop dem på en dag och ger allt den dagen för att sedan återigen gå i semesterlunk 🙂 Så har jag gjort varje år nu som egen företagare och det känns bara härligt och inte det minsta jobbigt. Det kan ha med min inställning att göra 😉

Imorgon kommer vänner på besök. Det var flera år sedan vi träffades och det ska bli härligt att få ses igen ett dygn innan de far vidare på sin semestertur. Sedan är det vår tur att besöka vänner som vi längtat efter. Det blir tid till att angöra soldränkta klippor, fiska makrill och umgås massor. Vi bor själva i ett litet fiskeläge med full aktivitet varje dag hela sommaren. 5 minuters promenad bort finns restauranger och barer med trubadurer och disco för de som vill. Helt underbart att bo som vi gör i ett litet paradis på jorden.

Har du kommit i semesterfeeling eller är det jobbe som gäller hela sommaren? Oavsett, så hoppas jag att du ändå tar dig tid att njuta av sommarens fina stunder.

Själv ser jag fram emot sköna, avkopplande dagar och ladda inför vad som komma skall… Allt gott till dig! / Jill

Annonser

Allt är som det ska

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Hund, tonåring & pannkakor

Vaknade vid 3 i morse eller inatt eller vad säger man? Sune, vår lilla cockerpoo har igen smaskat i sig nåt mindre bra och väcker mig oroligt. Vid denna tiden är man ju inte påkopplad med tänket direkt och jag fattade inte först… så han kräktes vid sidan om gardinen, som han brukar göra :/ sen följde lite ompyssling av en st illamående Sune med kräkning igen, denna gången inne på toa dit han ville va, sen ut i friska luften och lyssna på morgontidiga fåglar som kvittrade hejvilt i träden runt om. Vid halv fem innan vi båda helt slut landade på min sänghalva och myste. En kvart senare ringde mannens väckarklocka och jag jag säger god morgon då vi ännu är vakna jag och Sune ❤ Mannen stiger upp, jag och Sune somnar efter en stund. Vid sju blir Sune kelig och kryper ihop hos mig en stund innan han hoppar ner i sin egen koja för att sova tills jag vaknar 08.51 🙂 Vilken tur att vi kunde ha sovmorgon!

Halv tio bestämmer Sune att även tonårssonen sovit klart och skuttar upp i hans säng för att göra morgonväckarrutinen! Mysigt tycker tonåringen som inte riktigt kan öppna ögonen han heller när han väcks 🙂

kärlekskrank

Sen börjar brölandet från Sune. Han är helt enkelt förvirrat kärlekskrank så det står härliga till det ❤ Han förstår förmodligen inte riktigt vad det här handlar om, men instinkterna är fullt påkopplade. Han får ut oss snabbt efter att vi fick slänga i oss frukosten 🙂 Nosen i marken, sniffa på allt och springer stirrigt omkring hit och dit utan kontroll. Jisses säger jag och stackare ❤ Väl hemma igen fortsätter ylandet, gnyendet och ljud som låter helt märkliga. Han överröstar den trevliga kvinnan från ortopedtekniska avdelningen jag behöver prata med om inlägg och för stora skor och jag ursäktar det störiga bakgrundsljudet. Till slut gav han upp och ligger halvt utmattad under köksbordet ❤

elgitarr & kiss i lurarna

Sonen är okontaktbar resten av förmiddagen. Det spelas elgitarr och jammas till Kiss inne på hans rum. Går jag förbi tystnar han, det här är liksom inget man gör när mamma är närvarande… 🙂

Vi käkar pannkakslunch och jag propsar på att han ska ta en dusch innan vi ska köra in till stan. Jag ska jobba lite, han får hänga med eftersom han inte kan va själv hemma och sedan ska klippa sig. Vi hinner med att gå en sväng på festivalen som pågår och det ser jag fram emot. Kvalitetstid mamma/son ❤

Ingen dag är den andra lik

Mina dagar är ojämna med kundbehandlingar. Vissa fullt ös och vissa lite spritt över dagen. En del måste ha en strikt struktur och blir nervösa när det inte är fullbokat och jobbtimmarna blir många. Själv känner jag att just i dessa veckor är helt ok såhär. ”Allt är som det ska vara” är min känsla.

Ingen morgonstress hos oss!

Hade jag haft ett sk vanligt jobb fortfarande, där jag skulle stressa iväg varje morgon så hade denna dag varit riktigt tung… med flera timmars vakenhet hade jag haft status Zombie just nu. Istället kan jag lugnt ta hand som Sune som mår illa medans mannen förhoppningsvis kan sova vidare eftersom han ska upp så himla tidigt varje morgon och har ett sjukt tungt jobb. Han behöver sömn och ork till det. Så fördelningen är helt rättvis såhär ❤

Jag kan ge min tonårsson sköna sovmorgnar som han så väl behöver. Hans hjärna behöver mycket sömn för att lugna sig och ladda om eftersom han tar in ALLA intryck under en dag lika mycket, han kan inte sålla, inga bakgrundsljud går obemärkt förbi, utan precis allt tas in ganska starkt och kraftfullt. Kan jag ge honom ett par extra timmars sömn så är det guld värt! Vi kan äta långsam frukost ihop och sen börjar våra dagar nu under sommarlovet. Det är hans sista sommarlov. Sen kommer det bli annat som vi ännu inte vet vad det blir. Det är en ynnest att få ge honom precis detta ❤

Tacksamheten är stor

Så idag och alla andra dagar känner jag en stor tacksamhet över livet här och nu. Vår vardag är rik på innehåll, men kanske lite annorlunda än många andras. Jag har varit i stressen alldeles för mycket. Jag vet hur det är och jag vet hur det känns. Stressen gjorde mig sjuk, och ödmjuk, och tacksam för att det gav mig insikter till att förändra våra liv. Slutsatsen blev att det endast var jag själv som kunde förändra och bit efter bit har vi pusslat om livet och riktat det i en skönare livsstil. Jag är ödmjuk inför allt. Jag vet att saker kan ändras. Men här och nu – tack!

Jag förändras, transformeras, just nu med min egen resa de här 21 dagarna. Idag är dag 13 och dagens övning och meditation är gjorda. Jag känner mig lugn, harmonisk, mer i balans, mer energi, mer kärleksfull och jag ryser inombords av välbehag.

Feelgoodlivet innebär en massa olika innehåll. Att bjuda in mer balans, mer harmoni, mer kärlek och glädje är några av de finaste enligt mig. Jag önskar er alla en fortsatt fin dag och vecka ❤ / Jill

Rätten att få ta plats och ryta tillbaka!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

välj dina strider noga…

Det rådet kan vara bra att tänka på för alla. Men OM någon trampar på dig, kränker din mänskliga rättighet, vad ska du då göra? Kanske att fler borde ryta till och sätta ner foten för att kräva respekt för den de är?!

Ikväll handlar mitt inlägg om oss i vår familj. En familj, som likt ganska många andra, lever med ett så kallat dolt handikapp. Vid första anblicken syns varken utvecklingsstörningen eller autismen. Den som är kunnig och erfaren kan se ganska direkt, för andra som bara ser på lite avstånd blir det aldrig uppenbart.

Ett dolt handikapp kan vara så mycket. Det är omöjligt att räkna upp allt, men om jag ska säga något: Att vara stomiopererad är ett ganska meckigt handikapp som inte alls syns utanpå, men likväl kan kräva en stor förståelse i vissa fall där biverkningarna kan vara jobbiga. Ett annat kan vara om någon är döv. Det syns verkligen inte så länge de inte använder sig av tecken… och sen finns de ju alla de där neuropsykiatriska handikappen med adhd, autismspektrum, utvecklingsstörning mm. Just i ”den” världen lever vi.

sällsynta diagnoser

Vi är medlemmar där, i sällsynta diagnoser, jag och min son. För det är just det vi har. För ganska precis 10 år sedan fick vi redan på att min son hade en sällsynt kromosomförändring kallad Fragile X. Min son är fullmuterad, vilket innebär olika symptomdrag. Han är inte sjuk, men bär på denna gen. Jag är sk premutant, bärare och också den som helt ovetandes förde genen vidare till min son. Det var tungt att få reda på när man är 39 år och ens barn 9 år och jag har jobbat på att inte skuldbelägga mig, utan istället haft fokus på att lära mig vad det innebär, så gott jag har förmått.

Det har varit en lång och stundtals smärtsam livsresa, som började med olika bekymmer i 3 års åldern, förutom en massa olika infektioner, sömnstörningar och utvecklingsförseningar redan innan som vi inte alls förstod vad det kunde bero på. Vid 4,5 års ålder fick han sina första diagnoser. Men mitt inlägg ska egentligen handla om något annat som berör oss.

Påväg till Kiss konsert på Sweden rock 2013!
Sebban är 13 år och så taggad!

”Far åt helvete gubbjävel!”

Vi har förberett och lagt tillrätta i ca 6 månader sedan vi fick reda på att Kiss skulle komma till Sweden rock festival 2019! 3-dagars biljetter inhandlades omedelbart när de släpptes och det var så magiskt att få berätta för honom att han skulle få se/lyssna en gång till på sina stora favoriter ❤ Sedan de släppte nya touren så har han kollat otaliga gånger på Youtubeklipp och han kan varenda grej de gör, vilken turordning det är på låtarna, moves, kläder, spruta eld, blod som väller fram från Gene Simons mun och precis NÄR det sker!

Vi har förberett. Vi har lagt tillrätta. Vi ansökte om dubbel ledsagning för mig och mannen för det behövs vara 2 st med tanke på toabesök, hämta vatten, köpa mat, bereda vägen mm mm och hålla honom lugn genom folkhav på väg till handikapprampen.

I fredags var det dags! Att bereda väg och hålla honom lugn och så fredad som möjligt genom ett folkhav på över 30 000 festivaldeltagare med varierande promillehalt… är svårt, men tillslut såg vi rampen. Ett litet missöde på vägen, men det klarades upp genom att den stora hårdrockarmannen var VÄNLIG & GLAD, som så gott som alla är på den festivalen. Mamman gick först, mannen gick sist och jag kände hur spänningarna kröp i min kropp och andades ut när vi var framme vid handikapprampen. Nu ordnar sig allt tänkte jag… Väl uppe på rampen höll det på att ta en väg i helt fel riktning som kunde slutat fullständig kaos och i ilfart hem.

En illa berusad man kom hotfullt emot oss, började gapa och skrika att vi skulle sticka där ifrån och drog tag i mig, tror jag det var. Vi hade ingen rättighet att vara där! Han fru satt minsann i rullstol och hon fick va där, men ”Ni ska bara bort härfrån era jävla idioter!”

Allt bara brast. Min man höll honom tillbaka och sa några väl valda ord. Han fortsatte skrika och säga de mest kränkande och fula ord han kunde hitta i sin alkoholförkrymta hjärna. Jag försökte lugna min son och påkalla rampvärdarnas uppmärksamhet och lyckades hitta en som visade oss en liten ruta där vi fick ställa oss. Min son blev alldeles chockad och sedan arg. Riktigt arg och kränkt och förmodligen rädd mitt i allt… Han är över 1,85 lång och en bit över 100 kg och stark som en oxe… Han vände sig om emot mannen och vi var kanske 2-3 meter ifrån, sen hytte han med näven, spände ögonen i galningen (för de som vet så undviker fragile x-are så gott som alltid ögonkontakt med okända) och sen röt han med sin basröst ”Dra åt helvete gubbjävel! Jag har rätt att vara här!” Han höll kvar blicken, stod stadigt och vek inte undan. ”Gubbjäveln” lugnade sig lite, han kanske till och med nyktrade till lite? Min man tog över denna verbala situation och fick till sist tyst på hans kränkningar. En stund senare lämnade han rampen och sedan såg vi inte honom mer på hela kvällen.

det kunde slutat i total förtvivlan

I så gott som alla fall så skulle det här ha mynnat ut i katastrof, gråt och förtvivlan, rädsla och så hade vi fått köra hem så fort vi bara kunde. I ett folkhav på över 30 000 pers och långt till utgången hade det här kunnat bli jättejobbigt! (Något för arrangörerna att tänka på att inte ha för få utgångar samt att göra som tidigare år, ha tillgång att gå backstage för en lugnare passage. Hade nog passat alla med rullstolar och andra handikapp bättre också.) Vi missade att ha koll på det här med den långa vägen bland så mycket folk och tog för givet att de, likt tidigare år, skulle ha en smidig passage.

Min son lyckades lugna sig och byta fokus. Hans stora längtan efter att få se hans allra största idoler, som han dagligen lyssnar och kollar på i totalt flera timmar, vann över rädsla och förtvivlan! Tack gode gud!

Konserten var helt magiskt bra! Min son var helt magisk! Först kollade han på hela konserten med Disturbed, sedan vände vi oss och kollade på Kiss. Totalt ca 4,5 timme befann vi oss på hc rampen och vi njöt. Mitt hjärta fylldes av en sådan kärlek och glädje. Det är kanske svårt att förstå fullt ut vad allt det här innebär. Men det är stort, det kan jag säga.

ett liv rikt på innehåll

Livskvalité! Inte förvaring och dämpa livets glädjeämnen. Så mycket är möjligt om man bara vågar utmana i små steg, vågar se att det går även om man måste göra lite annorlunda. Med stora förberedelser, tålamod och mod går så mycket mera än vad man kanske vågar tro.

Jag skriver och pratar ofta om att hålla fokus på det goda, det positiva och sådant som vi mår bra av. Men jag ville berätta det här. För min son har rätt att få finnas till, ta plats och vara delaktig han också. Ärligt talat så tycker jag att gubbjäveln förtjänade att få rejält mothugg och karma gav igen direkt på nåt sätt… annars är jag inte alls för att vi ska bråka. Men ibland tror jag faktiskt att man får lov att be någon verbalt att dra åt helvete!

Tack alla ni som orkade läsa mitt långa inlägg! Nu fortsätter vi sudda ut mer och mer i kanterna av den här lille ”gubbjäveln” och påminna om allt det häftiga med Kiss. /Jill

Hejdå ångestens fula tryne!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

förlamande

Skulle jag sammanfatta vad panikångest är med ett ord så blir det i vårt fall ”Förlamande”. Precis allt fryser som till is. Det går inte att tänka en redig tanke, inte genomföra något som vanligt och det rutinmässiga livet vi lever sätts på paus för att ersättas med kaos.

Min son har en extrem rädsla för åska. Det är en förlamande rädsla som suddar ut förnuft och vi går in i en gemensam kaosbubbla där allt fokus hamnar på prat om åska, moln, regn osv. Väderapparna måste tittas på hela tiden. Illamåendet kommer av rädslan och hjärtat skenar och logik finns inte att hitta någonstans.

Nu har vi precis gått igenom några dygn och lugnet har lagt sig igen. Lugnet gör att man slappnar av och då kommer den där förlamande tröttheten över en. Mitt i allt detta ska skola och jobb och allt annat skötas ändå på något vis. Vissa stunder förstår jag inte hur jag själv orkar? Igår när jag la mig på kvällen så gjorde precis varenda del av min kropp ont (kanske 2 nätter halvt dubbelvikt i en 2-sits soffa också spelar roll?). Inatt har jag drömt hemska ångestfyllda drömmar som gjort att jag har gråtit och krampat. Vaknar med fortsatt värk i kroppen av all anspänning och tungt huvud. Det kommer lätta under dagen, för så brukar det alltid vara. Med den vetskapen jag har numera efter alla år, är det ändå på något vis skönt att veta att det vänder och kommer kännas bättre snart igen.

skillnaden som gör skillnad

Det finns ett bra ordspråk som jag försöker tänka på ofta. Jag skulle lätt kunna fortsätta välja att ha fokus på allt det jobbiga och gå ner mig helt, men jag gör inte det längre på samma sätt. Jag tillåter alla slags känslor komma över mig. Jag kan gråta och känna en enorm sorg över alltings jävligheter en stund eftersom jag förstår att det inte är sunt att sopa under mattan eller låtsas att allt är jättebra. Att låtsas att allt är jättebra kan vara en överlevnadsstrategi, där jag har också varit, men den är ohållbar i längden. Förr eller senare brister den bubblan. Så för att tillåta sig att känna och komma i feelgoodläge igen så skiftar jag fokus i mina tankar, ser allt det som är bra under dagen också. För tro mig, den som söker den finner. Det gäller att öppna sinne och ögon för det ”bara”.

Min skylt i hallen. Kanske en hint till gäster om att ta det som det är? 😉

Så skillnaden som gör skillnad är när du kommer dit hän att du kan vända ditt fokus och förstå att det hjälper dig att orka de svåra stunderna i ditt liv. När du samtidigt kan känna en tacksamhet för det du har i ditt liv, det liv du varit medskapare i. Då går det att ta sig igenom de svåra stunderna, vi alla får genomgå, med en viss styrka mitt i allt när man accepterar och tillåter alla känslor att få vara medspelare i ens liv. Men dock rikta fokus på allt det som hela tiden finns och är fint i livet. ”This too shall pass” eller hur de uttrycker sig i engelskan.

Igår var en utmanande dag på så många olika sätt. Ändå kan jag säga att när jag la mig, så kände jag förutom min värkande kropp, en stor förhoppning och varm glädje inombords. Det finns hopp för denna sommarens utmaningar! Jag tror på öppenhet, på att sträcka ut en hand och be om förståelse och ganska ofta får man ödmjukt tillbaka respekt. Men de tankarna somnade jag som en klubbad oxe!

Nu ser vi fram emot Sweden rock festival och att lyssna på en massa goa hårdrocksband med bl.a Disturbed och framförallt Kiss på fredag! Min sons stora idoler! Coolt att vi bara bor en liten bit bort från världens bästa festival!

Vi går nu in i rockbubblan och hörs en annan dag! / Jill

Vad gör en FX-mamma på Mors Dag?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mamman gör samma som hon alltid gör, varje dag. Hon sätter på sitt kaffe själv, fixar frukosten och tänder lite ljus. För just denna morgon är lite ruggig med regn och grå himmel. Men denna dag innebär att kolla av datorn med mejl och annat viktigt, just idag ska sonens sista skolveckor planeras in i kalendern för att försöka hålla reda på allt och så måste denna mamman se till att få mer info om sonens sommarjobb med tider och annat. Eftersom det krävs förberedning mentalt här hemma, allt måste klaffa med tider, personer runt omkring osv… annars kan det inte bli något sommarjobb för sonen faktiskt. Denna mamman är noga med att det inte är lull lull och ett löst löfte om att ”det ordnar sig”, denna mamman måste veta HUR det ordnar sig. Ja, så ser just den här dagen ut, ungefär samma som en vanlig dag.

Just denna morgon är sonen inte hemma, han är hos sin pappa, men kommer hem om en liten stund. För nu vet vi att näbbgäddorna är inne och leker kring bryggor och stenar i hamnen! Så det blir att klä på sig regnkläder och dra ner till hamnen idag om det inte blir för ruggigt väder. Då stannar vi inne och letar upp en mysig film, sonen går in på sitt rum och lyssnar på musik och spelar gitarr. För mig är det här det bästa faktiskt.

Kaffe och ostmacka duger gott åt denna mamma 🙂

Jag tänker att jag är lyckligt lottad som fått äran att bli mamma. Jag är mamma varje dag och vi brukar skippa det här med Mors dag firandet för det mesta. Dels för att sonen inte kan hålla reda på den här dagen, dels för att han inte kan sticka iväg och köpa en blomma eller present och mycket för att jag nog ibland tycker att de här dagarna blir så himla uttjatade… men jag erkänner att jag blir glad för blommor och högst på min lista står en egen kaffemugg med texten: Världens bästa mamma! Men jag vet i mitt hjärta att jag är det för min son ❤

Idag ska jag gå ut och plocka in några kvistar på mitt fina syrenträd. Älskar syrener!

till alla mina fina FX-mammor!

Önskar alla en fin söndag! Speciellt mina fina FX-mammor som jag känner och alla de jag inte känner 😉 Fyll din dag med tacksamhet, kärlek och ljus! Kram Jill

Jag väljer glädje!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

alla våra val får konsekvenser

Under de senaste åren har jag hört ovanstående mening många många gånger. Det är helt sant, att vad vi än väljer så får det en konsekvens av valet vi gjort. Jag har bestämt mig för att välja att ha fokus på glädjeämnena i livet. Detta fokus hjälper mig när jag dippar ner i mörka dalar, detta fokus drar mig ur den djupa dalen och eftersom jag övat i många år nu, så tar dippen ganska snart slut och ersätts av känslor av tacksamhet och glädje.

Jag vet att det här kan vara en smula provocerande. För allt består verkligen inte bara av glädjeämnen, en snygg yta och rosa fluffmoln! Nej, verkligen inte! Fy faaan va trist livet är ibland! också… MEN jag har ett val om jag vill ha fokus på allt det ”jävla trista” eller om jag ska stanna upp och tänka på de små eller stora glädjeämnen som också finns. Det är enbart mitt eget val och beroende på vad jag väljer mår jag antingen skit eller kanske riktigt bra!

nu ”faller snön”!

Ja vad helt galet det känns när vägkanterna och stigarna fylls med snö, eller det som vi nu alla vet är från aspen, trädet aspen! 🙂 Sociala medier fylls av detta galna ”snöande” och vi förfäras lite… min första tanke var att va lugn i allt och så tänkte jag på att träd blir ju ganska gamla och vem vet om det ”snöade” från asparna för nåt hundratals år sedan? Vem vet helt säkert att inte aspar gör såhär för att liksom satsa på en ny skogsera? Kanske naturen bara känner att nu får det va nog, nu måste vi ha in mer grönska och jorden behöver syre?

Inte vet jag… tänker jag, håller andan lite när det yr omkring och får kill i näsan på hundpromenaderna. Sen kommer genast mina automattankar på vart glädjen håller hus mitt i ”snöstormen”? 🙂 Så här kommer några bilder som gjorde kvällens promenad helt jätteglad!

En vacker äng med blåeld längst vägkanten dök upp! Jaja lite ”snö” hade fastnat i den, men ändå…så vackert!
En vallmoknopp och många helt outslagna stod och vajade vid ett stengärde.
Å så en som hann först och var i full blom! Visst är de vackra och visst blir man glad?

Kan man stanna upp, se och upptäcka det ”lilla” stora i naturen och runt omkring så är man rik på så många sätt! Jag tänker att oavsett om jag nu ska oroa mig och gå bananas på den där aspsnön eller inte, så kan jag just i detta nu inte göra nåt åt det. Men jag kan välja att glädjas åt det som går att glädjas åt och det gör mig gladare och då finns det ju faktiskt hopp om något fint och bra också, eller hur? Det har regnat massor, jordarna återfuktas, naturen grönskar som bara den, rapsfälten är magiskt knallgula, träden blommar (och massa pollen som ställer till ett elände, jag vet…) och det är underbart att gå in i skogen nu och ta del av grönskan och den friska doften från daggvåta gröna blad! Jag bara älskar det och förundras över hur bra man mår när man ser, känner och njuter av allt det här.

Jag är inte ytlig för att jag väljer att ha fokus på glädje! Jag är bara så himla lycklig över att jag har stannat upp, tänkt till och förstår att mitt val ger mig goda konsekvenser. Tankar på att inte ta livet för allvarligt dyker upp. Det är så himla massa allvarligt, saker som måste tas om hand om, som man inte kan skoja bort…. men vi människor är ju också mästare på att förstora upp och oroa oss för allt möjligt som vi spekulerar i att det kanske eventuellt skulle kunna hända! Jag är också sån mellan varven och det är det här som jag sett som en av mina förändrings och förbättringspunkter som var bland det viktigaste att börja bearbeta och göra något åt. Det är ett ständigt pågående arbete, man faller dit mellan varven och så får man borsta av sig och ”på det igen” på nåt sätt.

Så idag ser jag blommorna trots ”snön” 🙂 Ha en fortsatt fin kväll! / Jill

Förmedla en känsla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En bild säger mer än tusen ord…

Sol & fågelkvitter

En liten stilla morgonstund helt för mig själv. Mannen tog med hunden på morgonpromenaden, sonen på kortis och jag längtade ut till vår lilla bänk på framsidan. Så där satt jag en stund och njöt av solens varma strålar, fågelkvitter och kom att tänka på att fånga tillfället och sedan kanske ge sig på att förmedla de känslor tillfället medför inte är helt enkelt… fast man som jag tycker om att skriva och just förmedla mig. En till synes enkel upplevelse, som innebär en sådan stark känsla… den måste man själv uppleva. Kanske är det just det som är min mening att förmedla, att vi ser till att själva uppleva fina ögonblick i våra liv istället för att oftast influeras/inspireras av andra!

En kopp kaffe, en bänk, sol, fågelkvitter och helt stilla. För mig är det här guld värt och energin fylls på.

lugnet infann sig

Så fort jag kom ut på framsidan och satte mig så infann sig lugnet inom mig. Jag blundade, tog en klunk kaffe och vände näsan mot solen. Mmmm det här är en del av livet som jag älskar så mycket. Så enkelt, så lätt att göra, men ändå så kanske vi inte tar oss stunden när den kommer för vi ”ska bara” först och sen poff försvann stunden.

Jag är en ganska enkel människa. Jag har förmågan att lyfta blicken och se/uppskatta det jag har omkring mig. Se det vackra och börja le åt känslan av att jag är mitt i allt det jag älskar och har varit med och skapat.

Jag skriver i bloggen för att jag hoppas förmedla feelgoodkänslor, eller kanske bjuda in till att själv sätta sig och fundera på vad som kan skapa dina egna feelgoodkänslor snarare. För vi är ju alla olika samtidigt som vi nog är mer lika än vad vi tror, när det väl gäller. När allt skalats av, när vi av någon anledning måste stanna upp, känna efter, skakas om av livet, så är det små enkla saker vi upptäcker som ger de finaste och starkaste känslorna. För plötsligt så märker vi att det där vi trodde var viktigt med yta och status bara är blah blah egentligen och då ska du klappa dig själv på axeln. Då hittar du dina känslor på riktigt och kan njuta i det lilla var och när som helst. Du kan fylla på med energi, du kan byta ut en inre stress emot lugn och harmoni. Det som kan förvåna är hur starka känslorna kan kännas av en så enkel sak som att ta en kaffe på sin solindränkta bänk…

Med dessa små rader önskar jag dig en fin söndag och hoppas att solen lyser på dig också! Kram Jill

Regn, rugg & tända ljus

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Är du som jag?

Sitter du och hoppas, precis som jag, på att den här sommaren ska bli lika härlig som förra? Att solen ska vara framme nästan jämnt, att det ska vara så varmt att vi får uppleva avslappnande sköna och goa sommarkvällar ute på altanen? Men vi vågar inte säga det högt, för vi är rädda att bli besvikna… som om det inte vore möjligt om vi hoppas för mycket… 🙂

Denna morgon känns som en höstmorgon och jag har tänt ljus fast klockan är åtta och smuttar på andra koppen kaffe. Sonen tog på tjockjackan, mössa och vantar. De ska spela bangolf ute idag, så då vill man ju inte frysa. Regnet drippar ner mest hela tiden och det är kanske 6-8 grader ute. Vi blundar, håller tummarna och lever på hoppet om att det ska slå om riktigt snart! Om ganska exakt en månad är det fullt håll i gång i vår lilla kommun med Sweden rock festival! Vi har varit där i många år och vissa år är det täckjacka, mössa och långkallingar under brallorna. Vissa svettas vi i linne och shorts och är dammiga i näsborrarna hahaha 🙂

Gillar denna bilden. Blicken… avslappnad, njutbar stund på altanen i juni förra sommaren… måtte vi få en bit av det igen!

Gummistövlar & regnjacka

Hundägare måste förse sig med vissa saker inför hundägandet. Gummistövlar och regnjacka är A&O för den korrekta hundägaren. Självklart har jag fixat detta! Nu ska jag bara samla ihop mig lite och värma mig inombords med kaffet innan jag beger mig ut. Jag kommer aldrig bli den där käcka hurtbullemänniskan som äääälskar alla väder! Nä, jag kommer fortsätta med motstånd i kroppen, men tycka att det är ok när vi väl kommer ut och andas frisk luft. Sune har dessutom inte så bråttom ut. Han var ute och kissade i trädgården och börjar mer och mer likna min gamle hund Nisse på det här med vädret. Bra, då kommer vi kämpa tillsammans framöver hahaha ❤

Snart så sparkar jag av mig gummistövlarna och tar på solhatten istället!

Idag står först telefonmöte med FK ang min son på agendan innan lite pappersarbete och sedan jobb med behandlingar inne i stan på eftermiddagen/kvällen. Ingen dag är den andre lik kan jag säga.

Min slutkläm bli följande att trots att jag aldrig kommer gilla hundpromenader i hällande regn så finns det bara dåliga kläder som avgör den största känslan av turen. Det är ok att aldrig bli klämkäck vad det än gäller. Det är ok att toklängta efter sol, värme och en repris på förra sommarens väder! Dröm dig bort, njut och var förväntansfull! Kanske varar inte hettan lika länge, men ändå… det blir sommar å varmt snart!

Ha en fin dag! / Jill

Har du hittat din ”grej”?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Tålamod…

vad är din grej?

Har du tänkt på vad som är din grej, som du älskar att göra? Från flera håll idag har det kommit input i sociala medier som jag har tagit del av. För att jag tror det är något universum vill säga mig 🙂

Jag har funderat ett bra tag på hur jag vill att den närmsta framtiden ska se ut. Vad vill jag fokusera på och vad vill jag göra främst i min yrkesroll framöver?

Rådet kom på olika sätt idag. Men jag förstår att alla de olika sakerna betyder ungefär det samma. Det handlar om att känna in vad jag tycker om att göra. Vad jag gör naturligt och med glädje. Vad jag är bra på och vad som funkar bra utan en massa motstånd.

När jag har klurat ut det är budskapet vidare att fortsätta göra mer av just dessa saker, om och om igen. För varför inte fortsätta och fokusera på det som redan fungerar? Det är lätt att fastna i tanken att ”man måste vidareutvecklas och göra det genom att ta in nya saker hela tiden”. Men tänk om det istället skapar oreda och att man tappar kontrollen för att det blir för mycket olika saker att försöka hålla reda på? Eller som det stod i ett nyhetsbrev jag fick i dagarna: ”Passa dig för att bli en adhd entreprenör”… Skrattade lite åt det, men faktiskt ligger det mycket i det.

framgångsrika personer följer sin gps

För visst var det så hon sa, Anna Silverdotter, i sin gratiskurs? Vad lätt det är att glömma allt man hela tiden lär och lyssnar på!

Att ta kommandot över sitt liv, styra sitt livsskepp och följa sin kurs. Vad rätt det låter och ganska enkelt 😉 Vilket är svårast? Ta kommandot över sitt liv och inte låta andra påverka mina val? Eller styra mot den inställda riktningen? Något att fundera på…

Jag känner mig en smula velig. Kan inte komma på. Försöker lyssna till min inre kompass och magkänsla, men det är blurrigt. Jag tänker att det kommer klarna. Jag tänker att jag har tillit och inom mig vet jag att allt kommer att ordna sig till det bästa för mig, för oss i min familj och att framtiden är fylld av ljus och kärlek.

min kund fick feeling

En av mina fina kunder fick feeling när vi talades vid om livet i stort och smått. Hon är speciell på ett fint sätt, inte som alla andra och jag tycker mycket om henne. När man öppnar sina sinnen, lyssnar och tar in en person så är det häftigt. Hon berättade om ett särskilt möte med en person hon slog följe med på sin morgonpromenad en dag. Det fanns en mening med att de slog följa och fick prata. Vad jag tycker om att höra såna historier!

Precis innan hon skulle få sin egen behandling med aroma healing massage av mig så säger hon: ”En tanke bara kom till mig nu, du bör utveckla din mediala sida och jobba mer med healing. Du har det så naturligt i dig. ”

Jag tror att många har just healingförmågan inom sig och använder den ofta utan att tänka på det. Bara det att man tvärstannar för de tankarna och tänker att det är hokus pokus. Men tänk så här: Om du pratar med en människa som är ledsen och du lägger din hand på dennes axel eller ger personen en kram. Då mår den personen garanterat bättre och du har på svenska helat personen, fått den att må bättre genom omtanke, handpåläggning och tröst. Det är egentligen det healing handlar om tror jag.

Jag log när vi pratade om det här. Tänkte att just i aroma healing massagen så mår jag extra gott. Den gör något med mig. Jag följer bara ett flow och tänker inte så mycket. Mina händer stannar av sig själv på vissa ställen. Ingen behandling är riktigt lik varann då jag bara går på känsla utan att tänka. Go with the flow. Innan jag förstod så tyckte jag att det var flummigt och jag fattade inte riktigt. Nu känns det faktiskt lite coolt.

Min hund Sune la sig ofta på mig på vissa ställen nu när jag var sjukskriven och behövde vila. Han är ju fortfarande valpig unghund, men dessa kloka ögon och känsla ❤ Igår natt vaknade jag till av att han låg hoprullad vid min axel/hals och snusade i mitt öra. Det var en helt underbar känsla att få vakna till och känna hans kärlek och värme.

Jag ska fundera ett tag på det där med att utveckla mina förmågor inom healing. Kanske är det så? Jag läste även en annan text idag där det stod om just det här och det kommer ofta till en i allt flöde, det där man behöver läsa just nu.

Slutklämmen: Ge dig tid att fundera på vad som är din grej. Håll ditt fokus på sånt som gör dig glad. Sånt som får dig att skratta och sånt som får dig att må bra. Jag blir glad om du vill berätta!

Jag vill önska en fin helg och massa vårkramar! / Jill