Greppa tag i livlinorna när det gungar

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Livet snurrar

Det där med att glida fram på en räkmacka. Himla gott när man är i det flowet, men i ärlighetens namn så känns livet mer som en berg och dalbana som man gör bäst i att ”bara” hänga med i.

Ju äldre jag blir desto mer cool är jag inför den där karusellen. Känns som om jag är trygg med att veta att det faktiskt kommer vända uppåt igen. För det gör det, varenda gång. Vissa dalar är såklart djupare, men ändå så vet man att en riktig skitdag – den passerar och en ny dag kommer med helt andra förutsättningar.

Ikväll gick jag en runda med Sune (hunden) precis när det började skymma. Månen är stor och lyser upp magiskt fint. Fåglarna vårkvittrade, luften var frisk och det var nästan helt vindstilla. Jag njöt av stunden och tankarna for iväg lite. Började tänka på det här med olika livlinor vi har i livet. Hur sällan vi utnyttjar dem eller ens tänker på dem. De flesta kvinnor jag känner ber sällan om hjälp när det gäller, utan biter ihop och bara fortsätter kämpa på. Snurr snurr i ekorrhjulet, istället för att lyfta även på de stenar som är lite tunga och kräver beslut. En av mina absolut bästa livlinor körde jag till tåget i eftermiddag efter ett dygn tillsammans.

Våga be om hjälp

Vi var lite tidiga och hade en kvart som vi kunde sitta i bilen och ta ett sista snack. Det samtalet blev ett sådant som väckte en del tankar i mig. Vi är ganska rejält synkade i en slags symbios som vi häpnar inför mellan varven. Min vän fick en tanke till sig som handlar om en av de där tyngre stenarna som finns i både hennes och mitt liv just nu.

Stenen lyftes och en fråga ”tänk om det är såhär” ställdes… den kräver att jag funderar ett tag. För 10 år sedan hade jag blivit jätterädd och orolig inför en stor möjlig förändring. Nu kan jag se på det lite utifrån och samtidigt som det känns lite läskigt så är det också spännande! En av många fördelar med att bli lite äldre och hamna i den sk medelåldern (som jag ju egentligen passerat med några år om man ska va petig) är just att man är mer cool, självkänslan är starkare, jag är mer trygg med mig själv och min kapacitet i olika situationer. Så kort sammanfattat är det allra mest spännande!

Flyga drake

Endast i motvind lyfter en drake! Så sant det är det lilla ordspråket. Ibland fortsätter universum att pocka på och sätta vissa hinder i vägen som till slut gör att jag måste stanna upp, tänka och framför allt känna efter vad det egentligen är som jag själv vill och vart jag vill gå.

Jag börjar närma mig ett vägskäl. Dags att ta beslut. Dags att ge mina nya planer mer luft under vingarna och se om de flyger… Shit va spännande! Shit va läskigt! Men mest nyfiken på vad det kommer resultera i på sikt. Vägen dit, hur, har jag som vanligt valt att inte lägga mig i. Bara beslutet att ta mig till ett mål, en beställning som jag gjort.

Ser ni de stora bokstäverna i styckena ovan? D I V E ….

Summering: Livlinor, som hjälper oss när vi som mest behöver är supersmart att ha! Vet du inte om du har några så fundera lite och tänk på vad du skulle vilja ha hjälp med, vad som stöttar, peppar, får dig på rätt spår igen.

Våga sedan be om hjälp. Våga utnyttja dina livlinor. Tänk inte att de har någon regel som det här med att ringa 112. Det ska inte bli livshotande eller livsavgörande innan du greppar tag i en av de livlinor som finns där för dig. Ensam är inte alltid starkast.

En av mina lärdomar inom området personlig utveckling och framgångsrik (vad man nu lägger in i det) så är bland det viktigaste att tänka på vad man just idag kan hjälpa någon annan med. Våga erbjuda din hjälp förutsättningslöst i stort och smått. Sträck ut din egen hand emot någon annan och du kommer få tillbaka när du själv behöver en livlina.

känslan när man hjälper någon

För mig är den obetalbar! Jag mår bra av att hjälpa de jag har runt mig med det jag kan erbjuda.

Oavsett vad andra tycker så finns det för mig inget bättre än att göra någon annan glad, få någon annan att le och känna att de mår bra.

Rätt eller fel? Det finns inte. Vad som är viktigast är vad du själv mår bra av att ge.

Tänk inte så mycket utan bara gör!

Livet innehåller så mycket. Sortera bort, rensa ditt ogräs som jag hörde i Anna Silverdotters minikurs. Oerhört generöst att bjuda på så viktiga lärdomar!

Inspirera andra med din energi och livslust!

Flowet kommer till dig när du ger av dig själv förutsättningslöst.

Energin kommer lysa om dig! När du öppnar sinnet så kommer de bästa idéerna till dig. Översta bilden tipsar dig om att även en stängd dörr kan vara olåst och bjuda på mycket spännande innehåll där bakom. Skulle du missa någon dörr (möjlighet) så kommer den en annan. Men lova dig själv att inte springa på i blindo och glöm aldrig att Du är värd det bästa för dig!

DIVES FOR LIFE ❤

Glittrande sommarkväll

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Beachparty

Solen värmde oss, havet glittrande och stranden fylldes sakta på av festglada vänner. Vi var bland de första gästerna och tog plats bredvid några goa vänner. Vi dukade upp vår medhavda matsäck, hällde upp ett glas vitt vin, skålade och njöt… en helt magisk kväll blev det på alla sätt.

Kvällssolen fick havet att glittra så vackert och solens strålar värmde gott.

Vi blev ca 80 vuxna och sedan kanske 15-20 barn som anslöt. Gäster i alla åldrar som blandades, åt, drack, skrattade och njöt av den fina kvällen.

Tänk, att här bor vi, i denna vackra idyll. Hela mitt inre fylldes av en sådan tacksamhet över livet, över att få bo såhär, av att ha fina vänner omkring sig, av att få vara en liten del och uppleva, vara delaktig i en gemenskap som är helt kravlös – bara vara en kväll på stranden.

En ”bara vara” dag igår

När jag vaknade igår morse så kände jag direkt att det här får bli en sån dag, där vi bara är. Inga krav på att göra bara för att man är ledig. Då gick det så lätt att fixa tvätt, bädda rent och lite småfix utan att känna krav på prestation.

Grannbarnen kom och frågade om de fick bada i vår pool. Självklart, sa vi! De härjade, lekte och hade så roligt. Jag och mannen satt i varsin solstol med kaffekoppen och höll koll på 4 st 10 åringar som hoppade upp och ner i poolen, lekte med vattensprutor, badringar och en badanka 🙂 När de badat färdigt bjöd vi dem på varsin flaska bubbelvatten som de gillade och sen snackade vi lite om allt möjligt. (vi hade ingen glass eller saft, men de gillade bubbelvattten lika bra. Där ser man!) Sen kom föräldrarna och kikade till dem och så försvann de vidare för lek på annan tomt. En mysig stund helt klart.

Sen laddade vi för beachpartyt vi skulle till vid fem. En skön eftermiddag i vår pergola med tupplur och fika med min pappa som kom inom en stund.

Sune är aldrig långt borta, utan helst vid vår sida så mycket som möjligt ❤
Bara vara, inga krav, vila och njuta av en skön sommardag. Livet på en pinne!
Vi gick ut på bryggan en stund och satt och njöt där med vattnet runt oss och kvällshimmelen så vacker.
Det går ju inte att göra rättvisa av det vi såg med en kamera på en Iphone, men för att fånga lite så… ser ni vår vy från bryggan.

Vi satte oss på cyklarna för att ta oss hem vid halv tolv. Mörkret hade fallit och vi var så nöjda och lite trötta. Hem till Sune och hoppa i säng med ett leende på läpparna.

Att faktiskt stanna upp, se sig omkring och känna tacksamheten fylla hela ens inre med alla lyckokänslor – det är så viktigt. Jag är rik på livet på många sätt. Vi fortsätter vår sommar 2019 i en skön sommarlunk… Ha det gott! /Jill

Annonser

Själavård i sommartid

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mitt i sommaren är nu…

Så plötsligt är vi mitt i sommaren. Den pågår nu och jag kliar mig i huvudet och tänker att va fort det gått, jag har nog inte riktigt hunnit med? Nån mer än jag som känner så? Det känns som att tiden liksom är på ett superintensivt spinningpass och det snurrar fort fort!

Jag har jobbat på och liksom bara betat av ett tag. Men jag har också funderat mycket. Stannat upp och känt mycket. Tänkt på jobb mycket. På att mitt jobb innehåller olika delar och att mycket av det jag gör, det är inget som andra vet om eller tänker på. En del av det jag gör får jag direkt inga pengar för, det är liksom ingen annan som betalar mig, men indirekt så kommer det ge pengar i annat sammanhang någonstans ”där framme i tiden”.

Jag har också spånat och filat på planer till hösten. Vad kommer hända då? Mycket är ännu i mitt huvud och inte för andra.

Personlig utveckling

Jag är själv inne i en fas där det händer spännande saker inom mig. Ett slags förändrings/uppgraderingsarbete som kom rätt i tid för mig. För det är väl så att när det känns rätt i tid och man intresserar sig för något, ja då är det helt enkelt rätt i tid. I en annan tid hade jag kanske aldrig uppmärksammat 🙂

Idag är jag på dag 20 i min utmaning med endast en dag till… det känns lite märkligt, men ändå bra. Livet är ett långt lärande och i ständig förändring. Jag tycker om att det är så, att få bjuda in nytt i livet och lämna sådant som varit och inte längre känns som något jag vill spara. Att göra en sån här personlig utvecklingsgrej är inte något man kan återberätta i detalj känner jag. Det handlar om så helt individuella behov av vad man själv behöver jobba med. Men en sak är säker, det är en fin och viktig investering i sig själv helt klart. Att ge sig tiden, en liten bit av sin dag, för att göra något gott för sig själv. Processerna är inte smärtfria alla gånger, men det hjälper en att skala bort onödigt och öppna upp för det som är viktigt. Att skriva ner, se det tydligt framför sig och inte bara mala i tankarna tycker jag är så bra för mig. Låta pennan flöda iväg på pappret utan att tänka på varje ord, utan bara skriva rakt från hjärtat direkt. Inte redigera sig. Titta och ta in det jag skrivit och känna in det, ställa sig frågan vad det betyder och ibland hur jag skulle kunna göra istället. Inte döma mig själv, utan bara vara snäll, ödmjuk och hitta nya och bättre tillvägagångssätt.

I allt jag lär mig, kan jag sedan hjälpa och stötta andra. En viktig punkt som återkommer under de här dagarna är att ett av mina starkaste ”mission” i mitt liv är just att få hjälpa andra. Att få finnas till, få vara en medmänniska, visa omtanke och vara närvarande. Det ger mig en känsla av själsfrid att få ge och i det också få en egen tillfredsställelse av att ha möjlighet att få göra skillnad för de som vill ha min hjälp. Att hjälpa ifrån hjärtat i allt jag gör. Det kan låta djupt och just nu känner jag mig nästan bottenlös, gränslös och villkorslös i alla känslor. Det kommer stilla sig, men jag bara är i det som är, här & nu. Fint på många sätt.

Semesterfeeling

Idag gör jag mitt sista arbetspass innan jag går på lite ledighet. Redan om en vecka jobbar jag en dag för de kunder som annars får för lång väntan, likaså veckan efter. Jag samlar ihop dem på en dag och ger allt den dagen för att sedan återigen gå i semesterlunk 🙂 Så har jag gjort varje år nu som egen företagare och det känns bara härligt och inte det minsta jobbigt. Det kan ha med min inställning att göra 😉

Imorgon kommer vänner på besök. Det var flera år sedan vi träffades och det ska bli härligt att få ses igen ett dygn innan de far vidare på sin semestertur. Sedan är det vår tur att besöka vänner som vi längtat efter. Det blir tid till att angöra soldränkta klippor, fiska makrill och umgås massor. Vi bor själva i ett litet fiskeläge med full aktivitet varje dag hela sommaren. 5 minuters promenad bort finns restauranger och barer med trubadurer och disco för de som vill. Helt underbart att bo som vi gör i ett litet paradis på jorden.

Har du kommit i semesterfeeling eller är det jobbe som gäller hela sommaren? Oavsett, så hoppas jag att du ändå tar dig tid att njuta av sommarens fina stunder.

Själv ser jag fram emot sköna, avkopplande dagar och ladda inför vad som komma skall… Allt gott till dig! / Jill

Allt är som det ska

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Hund, tonåring & pannkakor

Vaknade vid 3 i morse eller inatt eller vad säger man? Sune, vår lilla cockerpoo har igen smaskat i sig nåt mindre bra och väcker mig oroligt. Vid denna tiden är man ju inte påkopplad med tänket direkt och jag fattade inte först… så han kräktes vid sidan om gardinen, som han brukar göra :/ sen följde lite ompyssling av en st illamående Sune med kräkning igen, denna gången inne på toa dit han ville va, sen ut i friska luften och lyssna på morgontidiga fåglar som kvittrade hejvilt i träden runt om. Vid halv fem innan vi båda helt slut landade på min sänghalva och myste. En kvart senare ringde mannens väckarklocka och jag jag säger god morgon då vi ännu är vakna jag och Sune ❤ Mannen stiger upp, jag och Sune somnar efter en stund. Vid sju blir Sune kelig och kryper ihop hos mig en stund innan han hoppar ner i sin egen koja för att sova tills jag vaknar 08.51 🙂 Vilken tur att vi kunde ha sovmorgon!

Halv tio bestämmer Sune att även tonårssonen sovit klart och skuttar upp i hans säng för att göra morgonväckarrutinen! Mysigt tycker tonåringen som inte riktigt kan öppna ögonen han heller när han väcks 🙂

kärlekskrank

Sen börjar brölandet från Sune. Han är helt enkelt förvirrat kärlekskrank så det står härliga till det ❤ Han förstår förmodligen inte riktigt vad det här handlar om, men instinkterna är fullt påkopplade. Han får ut oss snabbt efter att vi fick slänga i oss frukosten 🙂 Nosen i marken, sniffa på allt och springer stirrigt omkring hit och dit utan kontroll. Jisses säger jag och stackare ❤ Väl hemma igen fortsätter ylandet, gnyendet och ljud som låter helt märkliga. Han överröstar den trevliga kvinnan från ortopedtekniska avdelningen jag behöver prata med om inlägg och för stora skor och jag ursäktar det störiga bakgrundsljudet. Till slut gav han upp och ligger halvt utmattad under köksbordet ❤

elgitarr & kiss i lurarna

Sonen är okontaktbar resten av förmiddagen. Det spelas elgitarr och jammas till Kiss inne på hans rum. Går jag förbi tystnar han, det här är liksom inget man gör när mamma är närvarande… 🙂

Vi käkar pannkakslunch och jag propsar på att han ska ta en dusch innan vi ska köra in till stan. Jag ska jobba lite, han får hänga med eftersom han inte kan va själv hemma och sedan ska klippa sig. Vi hinner med att gå en sväng på festivalen som pågår och det ser jag fram emot. Kvalitetstid mamma/son ❤

Ingen dag är den andra lik

Mina dagar är ojämna med kundbehandlingar. Vissa fullt ös och vissa lite spritt över dagen. En del måste ha en strikt struktur och blir nervösa när det inte är fullbokat och jobbtimmarna blir många. Själv känner jag att just i dessa veckor är helt ok såhär. ”Allt är som det ska vara” är min känsla.

Ingen morgonstress hos oss!

Hade jag haft ett sk vanligt jobb fortfarande, där jag skulle stressa iväg varje morgon så hade denna dag varit riktigt tung… med flera timmars vakenhet hade jag haft status Zombie just nu. Istället kan jag lugnt ta hand som Sune som mår illa medans mannen förhoppningsvis kan sova vidare eftersom han ska upp så himla tidigt varje morgon och har ett sjukt tungt jobb. Han behöver sömn och ork till det. Så fördelningen är helt rättvis såhär ❤

Jag kan ge min tonårsson sköna sovmorgnar som han så väl behöver. Hans hjärna behöver mycket sömn för att lugna sig och ladda om eftersom han tar in ALLA intryck under en dag lika mycket, han kan inte sålla, inga bakgrundsljud går obemärkt förbi, utan precis allt tas in ganska starkt och kraftfullt. Kan jag ge honom ett par extra timmars sömn så är det guld värt! Vi kan äta långsam frukost ihop och sen börjar våra dagar nu under sommarlovet. Det är hans sista sommarlov. Sen kommer det bli annat som vi ännu inte vet vad det blir. Det är en ynnest att få ge honom precis detta ❤

Tacksamheten är stor

Så idag och alla andra dagar känner jag en stor tacksamhet över livet här och nu. Vår vardag är rik på innehåll, men kanske lite annorlunda än många andras. Jag har varit i stressen alldeles för mycket. Jag vet hur det är och jag vet hur det känns. Stressen gjorde mig sjuk, och ödmjuk, och tacksam för att det gav mig insikter till att förändra våra liv. Slutsatsen blev att det endast var jag själv som kunde förändra och bit efter bit har vi pusslat om livet och riktat det i en skönare livsstil. Jag är ödmjuk inför allt. Jag vet att saker kan ändras. Men här och nu – tack!

Jag förändras, transformeras, just nu med min egen resa de här 21 dagarna. Idag är dag 13 och dagens övning och meditation är gjorda. Jag känner mig lugn, harmonisk, mer i balans, mer energi, mer kärleksfull och jag ryser inombords av välbehag.

Feelgoodlivet innebär en massa olika innehåll. Att bjuda in mer balans, mer harmoni, mer kärlek och glädje är några av de finaste enligt mig. Jag önskar er alla en fortsatt fin dag och vecka ❤ / Jill

Rätten att få ta plats och ryta tillbaka!

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

välj dina strider noga…

Det rådet kan vara bra att tänka på för alla. Men OM någon trampar på dig, kränker din mänskliga rättighet, vad ska du då göra? Kanske att fler borde ryta till och sätta ner foten för att kräva respekt för den de är?!

Ikväll handlar mitt inlägg om oss i vår familj. En familj, som likt ganska många andra, lever med ett så kallat dolt handikapp. Vid första anblicken syns varken utvecklingsstörningen eller autismen. Den som är kunnig och erfaren kan se ganska direkt, för andra som bara ser på lite avstånd blir det aldrig uppenbart.

Ett dolt handikapp kan vara så mycket. Det är omöjligt att räkna upp allt, men om jag ska säga något: Att vara stomiopererad är ett ganska meckigt handikapp som inte alls syns utanpå, men likväl kan kräva en stor förståelse i vissa fall där biverkningarna kan vara jobbiga. Ett annat kan vara om någon är döv. Det syns verkligen inte så länge de inte använder sig av tecken… och sen finns de ju alla de där neuropsykiatriska handikappen med adhd, autismspektrum, utvecklingsstörning mm. Just i ”den” världen lever vi.

sällsynta diagnoser

Vi är medlemmar där, i sällsynta diagnoser, jag och min son. För det är just det vi har. För ganska precis 10 år sedan fick vi redan på att min son hade en sällsynt kromosomförändring kallad Fragile X. Min son är fullmuterad, vilket innebär olika symptomdrag. Han är inte sjuk, men bär på denna gen. Jag är sk premutant, bärare och också den som helt ovetandes förde genen vidare till min son. Det var tungt att få reda på när man är 39 år och ens barn 9 år och jag har jobbat på att inte skuldbelägga mig, utan istället haft fokus på att lära mig vad det innebär, så gott jag har förmått.

Det har varit en lång och stundtals smärtsam livsresa, som började med olika bekymmer i 3 års åldern, förutom en massa olika infektioner, sömnstörningar och utvecklingsförseningar redan innan som vi inte alls förstod vad det kunde bero på. Vid 4,5 års ålder fick han sina första diagnoser. Men mitt inlägg ska egentligen handla om något annat som berör oss.

Påväg till Kiss konsert på Sweden rock 2013!
Sebban är 13 år och så taggad!

”Far åt helvete gubbjävel!”

Vi har förberett och lagt tillrätta i ca 6 månader sedan vi fick reda på att Kiss skulle komma till Sweden rock festival 2019! 3-dagars biljetter inhandlades omedelbart när de släpptes och det var så magiskt att få berätta för honom att han skulle få se/lyssna en gång till på sina stora favoriter ❤ Sedan de släppte nya touren så har han kollat otaliga gånger på Youtubeklipp och han kan varenda grej de gör, vilken turordning det är på låtarna, moves, kläder, spruta eld, blod som väller fram från Gene Simons mun och precis NÄR det sker!

Vi har förberett. Vi har lagt tillrätta. Vi ansökte om dubbel ledsagning för mig och mannen för det behövs vara 2 st med tanke på toabesök, hämta vatten, köpa mat, bereda vägen mm mm och hålla honom lugn genom folkhav på väg till handikapprampen.

I fredags var det dags! Att bereda väg och hålla honom lugn och så fredad som möjligt genom ett folkhav på över 30 000 festivaldeltagare med varierande promillehalt… är svårt, men tillslut såg vi rampen. Ett litet missöde på vägen, men det klarades upp genom att den stora hårdrockarmannen var VÄNLIG & GLAD, som så gott som alla är på den festivalen. Mamman gick först, mannen gick sist och jag kände hur spänningarna kröp i min kropp och andades ut när vi var framme vid handikapprampen. Nu ordnar sig allt tänkte jag… Väl uppe på rampen höll det på att ta en väg i helt fel riktning som kunde slutat fullständig kaos och i ilfart hem.

En illa berusad man kom hotfullt emot oss, började gapa och skrika att vi skulle sticka där ifrån och drog tag i mig, tror jag det var. Vi hade ingen rättighet att vara där! Han fru satt minsann i rullstol och hon fick va där, men ”Ni ska bara bort härfrån era jävla idioter!”

Allt bara brast. Min man höll honom tillbaka och sa några väl valda ord. Han fortsatte skrika och säga de mest kränkande och fula ord han kunde hitta i sin alkoholförkrymta hjärna. Jag försökte lugna min son och påkalla rampvärdarnas uppmärksamhet och lyckades hitta en som visade oss en liten ruta där vi fick ställa oss. Min son blev alldeles chockad och sedan arg. Riktigt arg och kränkt och förmodligen rädd mitt i allt… Han är över 1,85 lång och en bit över 100 kg och stark som en oxe… Han vände sig om emot mannen och vi var kanske 2-3 meter ifrån, sen hytte han med näven, spände ögonen i galningen (för de som vet så undviker fragile x-are så gott som alltid ögonkontakt med okända) och sen röt han med sin basröst ”Dra åt helvete gubbjävel! Jag har rätt att vara här!” Han höll kvar blicken, stod stadigt och vek inte undan. ”Gubbjäveln” lugnade sig lite, han kanske till och med nyktrade till lite? Min man tog över denna verbala situation och fick till sist tyst på hans kränkningar. En stund senare lämnade han rampen och sedan såg vi inte honom mer på hela kvällen.

det kunde slutat i total förtvivlan

I så gott som alla fall så skulle det här ha mynnat ut i katastrof, gråt och förtvivlan, rädsla och så hade vi fått köra hem så fort vi bara kunde. I ett folkhav på över 30 000 pers och långt till utgången hade det här kunnat bli jättejobbigt! (Något för arrangörerna att tänka på att inte ha för få utgångar samt att göra som tidigare år, ha tillgång att gå backstage för en lugnare passage. Hade nog passat alla med rullstolar och andra handikapp bättre också.) Vi missade att ha koll på det här med den långa vägen bland så mycket folk och tog för givet att de, likt tidigare år, skulle ha en smidig passage.

Min son lyckades lugna sig och byta fokus. Hans stora längtan efter att få se hans allra största idoler, som han dagligen lyssnar och kollar på i totalt flera timmar, vann över rädsla och förtvivlan! Tack gode gud!

Konserten var helt magiskt bra! Min son var helt magisk! Först kollade han på hela konserten med Disturbed, sedan vände vi oss och kollade på Kiss. Totalt ca 4,5 timme befann vi oss på hc rampen och vi njöt. Mitt hjärta fylldes av en sådan kärlek och glädje. Det är kanske svårt att förstå fullt ut vad allt det här innebär. Men det är stort, det kan jag säga.

ett liv rikt på innehåll

Livskvalité! Inte förvaring och dämpa livets glädjeämnen. Så mycket är möjligt om man bara vågar utmana i små steg, vågar se att det går även om man måste göra lite annorlunda. Med stora förberedelser, tålamod och mod går så mycket mera än vad man kanske vågar tro.

Jag skriver och pratar ofta om att hålla fokus på det goda, det positiva och sådant som vi mår bra av. Men jag ville berätta det här. För min son har rätt att få finnas till, ta plats och vara delaktig han också. Ärligt talat så tycker jag att gubbjäveln förtjänade att få rejält mothugg och karma gav igen direkt på nåt sätt… annars är jag inte alls för att vi ska bråka. Men ibland tror jag faktiskt att man får lov att be någon verbalt att dra åt helvete!

Tack alla ni som orkade läsa mitt långa inlägg! Nu fortsätter vi sudda ut mer och mer i kanterna av den här lille ”gubbjäveln” och påminna om allt det häftiga med Kiss. /Jill

Hejdå ångestens fula tryne!

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

förlamande

Skulle jag sammanfatta vad panikångest är med ett ord så blir det i vårt fall ”Förlamande”. Precis allt fryser som till is. Det går inte att tänka en redig tanke, inte genomföra något som vanligt och det rutinmässiga livet vi lever sätts på paus för att ersättas med kaos.

Min son har en extrem rädsla för åska. Det är en förlamande rädsla som suddar ut förnuft och vi går in i en gemensam kaosbubbla där allt fokus hamnar på prat om åska, moln, regn osv. Väderapparna måste tittas på hela tiden. Illamåendet kommer av rädslan och hjärtat skenar och logik finns inte att hitta någonstans.

Nu har vi precis gått igenom några dygn och lugnet har lagt sig igen. Lugnet gör att man slappnar av och då kommer den där förlamande tröttheten över en. Mitt i allt detta ska skola och jobb och allt annat skötas ändå på något vis. Vissa stunder förstår jag inte hur jag själv orkar? Igår när jag la mig på kvällen så gjorde precis varenda del av min kropp ont (kanske 2 nätter halvt dubbelvikt i en 2-sits soffa också spelar roll?). Inatt har jag drömt hemska ångestfyllda drömmar som gjort att jag har gråtit och krampat. Vaknar med fortsatt värk i kroppen av all anspänning och tungt huvud. Det kommer lätta under dagen, för så brukar det alltid vara. Med den vetskapen jag har numera efter alla år, är det ändå på något vis skönt att veta att det vänder och kommer kännas bättre snart igen.

skillnaden som gör skillnad

Det finns ett bra ordspråk som jag försöker tänka på ofta. Jag skulle lätt kunna fortsätta välja att ha fokus på allt det jobbiga och gå ner mig helt, men jag gör inte det längre på samma sätt. Jag tillåter alla slags känslor komma över mig. Jag kan gråta och känna en enorm sorg över alltings jävligheter en stund eftersom jag förstår att det inte är sunt att sopa under mattan eller låtsas att allt är jättebra. Att låtsas att allt är jättebra kan vara en överlevnadsstrategi, där jag har också varit, men den är ohållbar i längden. Förr eller senare brister den bubblan. Så för att tillåta sig att känna och komma i feelgoodläge igen så skiftar jag fokus i mina tankar, ser allt det som är bra under dagen också. För tro mig, den som söker den finner. Det gäller att öppna sinne och ögon för det ”bara”.

Min skylt i hallen. Kanske en hint till gäster om att ta det som det är? 😉

Så skillnaden som gör skillnad är när du kommer dit hän att du kan vända ditt fokus och förstå att det hjälper dig att orka de svåra stunderna i ditt liv. När du samtidigt kan känna en tacksamhet för det du har i ditt liv, det liv du varit medskapare i. Då går det att ta sig igenom de svåra stunderna, vi alla får genomgå, med en viss styrka mitt i allt när man accepterar och tillåter alla känslor att få vara medspelare i ens liv. Men dock rikta fokus på allt det som hela tiden finns och är fint i livet. ”This too shall pass” eller hur de uttrycker sig i engelskan.

Igår var en utmanande dag på så många olika sätt. Ändå kan jag säga att när jag la mig, så kände jag förutom min värkande kropp, en stor förhoppning och varm glädje inombords. Det finns hopp för denna sommarens utmaningar! Jag tror på öppenhet, på att sträcka ut en hand och be om förståelse och ganska ofta får man ödmjukt tillbaka respekt. Men de tankarna somnade jag som en klubbad oxe!

Nu ser vi fram emot Sweden rock festival och att lyssna på en massa goa hårdrocksband med bl.a Disturbed och framförallt Kiss på fredag! Min sons stora idoler! Coolt att vi bara bor en liten bit bort från världens bästa festival!

Vi går nu in i rockbubblan och hörs en annan dag! / Jill

Vad gör en FX-mamma på Mors Dag?

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mamman gör samma som hon alltid gör, varje dag. Hon sätter på sitt kaffe själv, fixar frukosten och tänder lite ljus. För just denna morgon är lite ruggig med regn och grå himmel. Men denna dag innebär att kolla av datorn med mejl och annat viktigt, just idag ska sonens sista skolveckor planeras in i kalendern för att försöka hålla reda på allt och så måste denna mamman se till att få mer info om sonens sommarjobb med tider och annat. Eftersom det krävs förberedning mentalt här hemma, allt måste klaffa med tider, personer runt omkring osv… annars kan det inte bli något sommarjobb för sonen faktiskt. Denna mamman är noga med att det inte är lull lull och ett löst löfte om att ”det ordnar sig”, denna mamman måste veta HUR det ordnar sig. Ja, så ser just den här dagen ut, ungefär samma som en vanlig dag.

Just denna morgon är sonen inte hemma, han är hos sin pappa, men kommer hem om en liten stund. För nu vet vi att näbbgäddorna är inne och leker kring bryggor och stenar i hamnen! Så det blir att klä på sig regnkläder och dra ner till hamnen idag om det inte blir för ruggigt väder. Då stannar vi inne och letar upp en mysig film, sonen går in på sitt rum och lyssnar på musik och spelar gitarr. För mig är det här det bästa faktiskt.

Kaffe och ostmacka duger gott åt denna mamma 🙂

Jag tänker att jag är lyckligt lottad som fått äran att bli mamma. Jag är mamma varje dag och vi brukar skippa det här med Mors dag firandet för det mesta. Dels för att sonen inte kan hålla reda på den här dagen, dels för att han inte kan sticka iväg och köpa en blomma eller present och mycket för att jag nog ibland tycker att de här dagarna blir så himla uttjatade… men jag erkänner att jag blir glad för blommor och högst på min lista står en egen kaffemugg med texten: Världens bästa mamma! Men jag vet i mitt hjärta att jag är det för min son ❤

Idag ska jag gå ut och plocka in några kvistar på mitt fina syrenträd. Älskar syrener!

till alla mina fina FX-mammor!

Önskar alla en fin söndag! Speciellt mina fina FX-mammor som jag känner och alla de jag inte känner 😉 Fyll din dag med tacksamhet, kärlek och ljus! Kram Jill

Jag kan bara vara jag

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

om jag visste då att jag redan var allt…

När vi är barn kan vi inte välja vår omgivning. Vi kan inte välja vår familj och var vi ska bo i för slags hem. Vi får helt enkelt anpassa oss till den miljö vi hamnar i. Våra uppväxtår formar oss till de unga vuxna vi blir. Sen kommer en tid mellan 20-30 som går väldigt fort med väldigt mycket innehåll av olika slag.

Sen kommer vi in i fasen 30+, livet fortsätter vara mycket aktivt och en stor del av oss bildar familj, renoverar hus, bygger på karriärer och de flesta har utbildat sig färdigt eller tar tag i det här med att förkovra sig och hitta nya jobbvägar. Här i livet står vår nya familj med barn som ska växa upp och inte kan välja sin omgivning, familj och hem… här kan Du välja vad för slags liv, familj och hem du vill att ditt älskade barn ska leva i. Har du tänkt på det? Har du förstått vilket ansvar du har för ditt/dina barn på alla plan och att du formar den barndomshistoria dina barn kommer minnas som formade dem… livets cirklar… bra och dåligt, gott och ont, kärlek och omtanke eller precis tvärtom.

Vad vill du vara för förebild? Ibland funderar jag på om de här tankarna oftast kommer från såna som mig som har ett mindre bra bagage med mig från min barndom? För kanske att de som hade en trygg uppväxt inte funderar så mycket utan bara agerar efter sin egen bakgrund och gör en copy paste på det? Men kanske är det inte lika lätt idag med en helt annan samhällsstruktur än den vi själva växte upp i? Kanske behöver vi alla tänka till lite?

Jag har tänkt massor på det här med att vara mamma. Jag är uppväxt utan min mamma eftersom hon dog när jag var 6 år. Jag hade ingen förebild, ingen trygg mammakärlek att luta mig emot, ingen som hjälpte mig under mina uppväxtår och allt med traditioner var annorlunda, inget liksom lärdes in för att gå vidare i mitt liv. Det jag kom fram till var att jag fick fundera på vad jag själv hade önskat fanns i mitt liv, sånt jag saknade och sånt jag såg att mina kompisar hade naturligt. Det absolut viktigaste jag kom fram till var att med gränslös kärlek för min son och att vara en trygg stabil mamma skulle jag ge honom det allra viktigaste och bästa. Så på den vägen har det varit… allt för min son. Jag har gjort en hel del misstag, fått göra om och göra mer rätt, inse att jag inte kan vara perfekt, men med en gränslös kärlek och trygghet har vi ändå nått så mycket välbefinnande som bara har varit möjligt. Med känslan av att jag gjort mitt allra bästa utifrån det jag har förmått att åstadkomma och att detta måste få vara gott nog.

Mitt liv som mamma har innehållit en del osäkerhet inför val som gjorts, men med någon slags inre styrka om att jag hela tiden haft en ambition om att göra mitt allra bästa trots att det ibland varit olika motstånd som gjort att jag fått kämpa. Men allra mest har det inneburit en sådan stor lycka som sakta gjort mig hel, som lagat mitt hjärta och min själ, som stärkt mig och som fått mig att se mig själv som den starka och kärleksfulla människa jag hela tiden, redan från början har varit. Jag har haft allt inom mig, men inte vågat vara mig själv fullt ut. Sånt tar tid. Sånt kräver mod och styrka. Sånt kräver förmodligen att man skapar upp en trygg miljö där man kan våga vara sig själv, våga lita på sig själv och sina förmågor man har… så tror jag. Tänk om jag vetat redan när jag var ung hur fin och fantastisk jag inom mig varit hela tiden?! Men nu vet jag…att jag duger precis som jag är…

Bilden jag lagt till i det här inlägget. Tänk om det faktiskt allra mest handlar om att det viktigaste är att få syn på mig själv, hitta mig själv och därifrån också uppskatta mig själv precis sådan som jag är och inte leta utanför mig själv? När jag förändras så förändras världen runt omkring. Då kan omvärlden se mig sådan som jag är och inte det jag försöker vara för någon annans skull än min egen. Att vara sann emot sig själv är gaska svårt eftersom kanske du som jag, fått växa upp i en miljö vi inte själv valde och där tron och kärleken gick vilse. Jag har hittat både tron och kärleken nu, för mig själv, för min egen skull och för att jag ska kunna fortsätta vara med och forma mitt liv och de som jag har omkring mig som jag älskar. Tack!

Frid i sinnet. Kärlek fylld till bredden. Tacksam!

Jag önskar dig som läser mina rader en fin dag! Jag önskar dig frid i din själ och att om du inte har det fortsätter din resa, hittar just dina vägar och att din väg inte skyms av för mycket vägdamm… kom ihåg att dammet tillslut lägger sig och sikten blir fri – framåt… // Jill

Jag väljer glädje!

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

alla våra val får konsekvenser

Under de senaste åren har jag hört ovanstående mening många många gånger. Det är helt sant, att vad vi än väljer så får det en konsekvens av valet vi gjort. Jag har bestämt mig för att välja att ha fokus på glädjeämnena i livet. Detta fokus hjälper mig när jag dippar ner i mörka dalar, detta fokus drar mig ur den djupa dalen och eftersom jag övat i många år nu, så tar dippen ganska snart slut och ersätts av känslor av tacksamhet och glädje.

Jag vet att det här kan vara en smula provocerande. För allt består verkligen inte bara av glädjeämnen, en snygg yta och rosa fluffmoln! Nej, verkligen inte! Fy faaan va trist livet är ibland! också… MEN jag har ett val om jag vill ha fokus på allt det ”jävla trista” eller om jag ska stanna upp och tänka på de små eller stora glädjeämnen som också finns. Det är enbart mitt eget val och beroende på vad jag väljer mår jag antingen skit eller kanske riktigt bra!

nu ”faller snön”!

Ja vad helt galet det känns när vägkanterna och stigarna fylls med snö, eller det som vi nu alla vet är från aspen, trädet aspen! 🙂 Sociala medier fylls av detta galna ”snöande” och vi förfäras lite… min första tanke var att va lugn i allt och så tänkte jag på att träd blir ju ganska gamla och vem vet om det ”snöade” från asparna för nåt hundratals år sedan? Vem vet helt säkert att inte aspar gör såhär för att liksom satsa på en ny skogsera? Kanske naturen bara känner att nu får det va nog, nu måste vi ha in mer grönska och jorden behöver syre?

Inte vet jag… tänker jag, håller andan lite när det yr omkring och får kill i näsan på hundpromenaderna. Sen kommer genast mina automattankar på vart glädjen håller hus mitt i ”snöstormen”? 🙂 Så här kommer några bilder som gjorde kvällens promenad helt jätteglad!

En vacker äng med blåeld längst vägkanten dök upp! Jaja lite ”snö” hade fastnat i den, men ändå…så vackert!
En vallmoknopp och många helt outslagna stod och vajade vid ett stengärde.
Å så en som hann först och var i full blom! Visst är de vackra och visst blir man glad?

Kan man stanna upp, se och upptäcka det ”lilla” stora i naturen och runt omkring så är man rik på så många sätt! Jag tänker att oavsett om jag nu ska oroa mig och gå bananas på den där aspsnön eller inte, så kan jag just i detta nu inte göra nåt åt det. Men jag kan välja att glädjas åt det som går att glädjas åt och det gör mig gladare och då finns det ju faktiskt hopp om något fint och bra också, eller hur? Det har regnat massor, jordarna återfuktas, naturen grönskar som bara den, rapsfälten är magiskt knallgula, träden blommar (och massa pollen som ställer till ett elände, jag vet…) och det är underbart att gå in i skogen nu och ta del av grönskan och den friska doften från daggvåta gröna blad! Jag bara älskar det och förundras över hur bra man mår när man ser, känner och njuter av allt det här.

Jag är inte ytlig för att jag väljer att ha fokus på glädje! Jag är bara så himla lycklig över att jag har stannat upp, tänkt till och förstår att mitt val ger mig goda konsekvenser. Tankar på att inte ta livet för allvarligt dyker upp. Det är så himla massa allvarligt, saker som måste tas om hand om, som man inte kan skoja bort…. men vi människor är ju också mästare på att förstora upp och oroa oss för allt möjligt som vi spekulerar i att det kanske eventuellt skulle kunna hända! Jag är också sån mellan varven och det är det här som jag sett som en av mina förändrings och förbättringspunkter som var bland det viktigaste att börja bearbeta och göra något åt. Det är ett ständigt pågående arbete, man faller dit mellan varven och så får man borsta av sig och ”på det igen” på nåt sätt.

Så idag ser jag blommorna trots ”snön” 🙂 Ha en fortsatt fin kväll! / Jill

Du duger precis som du är!

Bild | | feelgoodbloggen

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

titta med snälla ögon på dig själv

Jag kan inte säga det nog många gånger för det är alltid någon mer som behöver höra det om och om igen ❤ Jag säger det ofta till mig själv, för att jag behöver höra det från mig själv med jämna mellanrum, för att det är så svårt att va snäll emot sig själv, men lätt att vara det emot andra… knas är vad det är, men lika förbaskat helt sant.

Med åldern kommer visdomen, så har jag alltid tänkt mig tanken på att bli äldre. Men ibland undrar jag om det verkligen har med åldern att göra? För kanske har det med en massa andra värden i livet att göra, det där med att sluta fred med sig själv. Kanske kommer det inte automatiskt med åldern? Nä, jag är nog rätt säker på att det inte gör det, i alla fall inte automatiskt. Vi behöver jobba med oss själva, vi behöver utvecklas vidare, hela livet.

självkänslan är a & o

Många människor låter livet bara gå utan att tänka, utan att hitta kraften att lyfta sig själv. Lite som att man resignerat för det faktum att det var såhär det blev för mig så jag får gilla läget… men nej! vill jag ropa! Så behöver det verkligen inte alls vara.

För ett tag sedan, på ett event jag var på, mötte jag en kvinna på 70+ som öppnade sitt hjärta för mig. Hela jag fylldes med en sådan värme och omtanke för henne. Hon tillhör den generationen kvinnor som nog aldrig fått ha någon prio på sin egen personliga utveckling och att finna sin egen styrka så som vi faktiskt kan och bör göra enligt mig. Hon tillhör den generationen som om de övergavs av en otrogen man, förblev ensamma för att de inte såg sitt eget värde och istället levde vidare för sina barn och barnbarn. Inget fel att finnas för sin familj, men det egna värdet som kvinna kom helt i skymundan trots att längtan efter kärlek, kramar, omtanke och någon att hålla i handen och bli omfamnad av fanns där hela tiden… Men i medelåldern tycker vi inte längre om oss själva, vi gillar inte spegelbilden av ett ansikte med rynkor och en kropp som blivit rundare (och mjukare för sjutton!) och vi börjar sörja vår förlorade skönhet och ungdom eftersom mannens nya fru är 15-20 år yngre… och där ligger man i lä så att säga. Frågan är varför vi låter det påverka oss som kvinnor så himla mycket? Varför inte istället säga grattis till sig själv som slapp fortsätta leva med en man som uppenbarligen inte såg ett värde i en som person? Grattis till en ny chans i livet! Nej jag vet, riktigt så enkelt är det ju inte…

snedvridna skönhetsideal

Fast vi vet svaren egentligen. Skönhetsidealen har tagit för stor plats. Tydligen är inte kvinnor, i vilken ålder vi än är,så snälla emot varandra heller alla gånger utan börjar döma utifrån ytan de ser, utan att veta eller bry sig om personen inuti… Blä! Blir mest ledsen, sedan arg och sedan kommer en massa jävlar anamma inom mig! Det här kan vi bara själva ändra på, hur vi ser på oss själva, på andra kvinnor och personligheterna.

Vi är verkligen INTE stöpta i samma form alla kvinnor, MEN vi DUGER precis som vi är!

stötta varann istället för att förgöra varann!

Hur är det möjligt att en kvinna på 70+ sitter framför mig och är så innerligt ledsen över sig själv? Ju mer ledsen hon blivit desto större skada har hennes kropp tagit med värk, svullna leder, övervikt och krämpor som förlamar henne att leva och njuta av sitt liv? Jag vill bara krama henne, stryka henne över kinden och säga att allt kommer bli bra. Men jag vet, att hennes resa börjar med henne själv och hon måste hitta denna styrka inom sig på olika sätt. Fast det är så svårt…

Det är enkelt för mig att säga att vi alla kan börja med att var snälla emot varandra. Säga något snällt som lyfter istället för att säga något taskigt. Men tydligen så är även kvinnor över 70 också ganska taskiga emot varandra. Det kan varken jag eller du göra något åt. Min känsla är ändå att jag hoppas att de flesta är snälla.

Alltid, i alla lägen, tror jag på att det ändå trots allt måste börja med en själv. Var snäll emot dig själv, tänk snälla tankar om dig själv, se på dig själv med ömhet i blicken när du möter din spegelbild, säg snälla saker till dig själv, skratta åt knasigheter du gör och säg högt hur mycket du älskar den där crazy ladyn du är där innerst inne, bara för att du är du! ❤

Så viktigt, viktigast av allt och en början för att komma vidare i att stärka och älska sig själv.

Hur vill du själv ha det i ditt liv?

Om du fick välja fritt, hur skulle ditt liv vara just nu? Begränsa inte dina tankar utan ös på med underbara saker du vill att ditt liv ska innehålla och hur allt ska vara/kännas.

Gör en lista! Lång lista på allt du kan komma på som kan berika ditt liv!

Vad på listan är ”gratis”? Ställ dig frågan på vad det skulle krävas för att få in de här önskningarna i ditt liv? Kanske är det så att du egentligen redan har en massa av det du skrivit på din lista, men eftersom en massa yttre saker pockar på din uppmärksamhet har du kanske sett förbi allt underbart med dig själv, trots att mycket redan finns? För vad är viktigast i just ditt liv?

mina egna insikter

När jag blev sjuk förra hösten började mina tankar flöda mer fritt. Jag gillar inte ursäkten med att inte ha tid, för vi har alla lika mycket tid, bara olika förmågor att prioritera viktiga saker i livet och istället för att bejaka livets äventyr så hamnar vi in i en cirkel av fjantiga ”jag har inte tid” svar hela tiden… men att ta sig tiden, det är det som är grejjen. Ta sig tiden att stanna upp och känna/tänka efter. Jag tror att vi inte vågar. Jag tror att vi alla är ganska rädda för förändringarna det kan innebära.

Igår fyllde jag 49 år. Tänk att jag har hunnit bli 49! Så mycket innehåll jag har haft i mitt liv hit in tills och jag hoppas och tror på att jag ska få leva länge till. Ett av mina största personliga mål är att ta mig tillbaka till ett friskt och starkt liv igen på alla plan. Det har varit för många år med en massa belastningar som blivit som nedmonteringar av min egen hälsa. Åren och en del händelser har tagit hårt på mig. Jag är inne i en mental sorteringsfas där det benas ut vad som ska rensas, renas och vad som ska finnas kvar och fortsätta jobba vidare med. Det gäller för de flesta delar utav mitt liv.

Skifte i tankarna…

Summering: Förlita dig inte enbart på andra för att finna din egen inre ro och harmoni. Sträck dig i din fulla längd, se på dig själv med snäll blick och var stolt över dig själv och ditt liv precis så som det är. Skönheten sitter i själen och våga släppa fram den för att stråla även på utsidan. Hitta Din egen styrka, för den finns där inom dig.

YOU ARE GOOD ENOUGH!

Tycker denna bild och text är så talande! (Hittar de flesta av mina lånade bilder på Pinterest. )

Ålder är bara en siffra… Så många ordspråk och ibland blir man bara blaha på dem allihop 🙂 Men när jag tänker till lite kring vissa av dem hittar jag för det mesta en vettig genomtänkt tanke i dem. Vi är de vi är oavsett ålder. De som lär av livet, stannar upp och reflekterar över läxor och erfarenheter livet ger blir ju oftast lite klokare för varje gång. Men vi är samma person. Jag är tacksam över varje gång jag fyller år, på riktigt, för det innebär att jag får fortsätta leva. De här tankarna kommer nog mer i takt med ju äldre man blir och man märker av sjukdomar och för tidiga dödsfall runt om. Jag känner mig ödmjuk och tacksam ❤

Nu önskar jag dig som läser en fin dag! Själv ska jag tillbringa några dagar med en av mina bästa vänner som är på besök hos mig.

Life is good! // Jill