Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Å ena sidan å andra sidan…
Är det en påhittad grej, en skröna och en myt eller en sanning utan undantag eller är det så att ingen regel utan undantag?
Vi är uppväxta med att det är superviktigt att älska sig själv och att om du inte älskar dig själv kan du inte förvänta dig att någon annan ska kunna älska dig… Jag har alltid känt en stor protest mot detta uttryck! Det vänder sig i magen på mig faktiskt. Nu läste jag återigen en text som på nytt får mig att vilja ge min syn på hur jag ser på det här. Läste följande nyss:
”- Do you love Me? Alice asked.
– No, I don’t love you! replied the White Rabbit. Alice frowned and clasped her hands together as she did whenever she felt hurt.
– See? replied the White Rabbit.
Now you’re going to start asking yourself what makes you so imperfect and what did you do wrong so that I can’t love you at least a little.
You know, that’s why I can’t love you. You will not always be loved Alice, there will be days when others will be tired and bored with life, will have their heads in the clouds, and will hurt you.
Because people are like that, they somehow always end up hurting each other’s feelings, whether through carelessness, misunderstanding, or conflicts with themselves.
If you don’t love yourself, at least a little, if you don’t create an armor of self-love and happiness around your heart, the feeble annoyances caused by others will become lethal and will destroy you.
The first time I saw you I made a pact with myself: ”I will avoid loving you until you learn to love yourself.”
Author: Unknown
Känn in denna text och tänk lite kring den
Betänk sedan följande inte helt osannolika historia:
”Anna har växt upp i en dysfunktionell familj där pappan var missbrukare och misshandlade både sin fru och ibland även barnen. Mamman var undfallande och medberoende vilket gjorde att hon varken vågade eller hade kraft nog att lämna sin man trots att hon var fullt medveten om att barnen for illa och inte mådde bra.
I skolan blev Anna retad för att hon hade fräknar och en glugg mellan tänderna. Detta vågade hon inte berätta om och försökte med alla medel passa in ändå. Hon fick ofta vara med på nåder och när ingen annan fanns tillgänglig kunde hon få följa med någon klasskompis hem för att leka. Själv kunde hon aldrig bjuda hem någon då hon inte visste om hennes pappa var hemma och berusad.
En inte helt ovanlig situation eller hur?
Eller var Anna född i en välbärgad familj där både mamma och pappa hade framgångsrika karriärer, aldrig tid för att umgås i familjen och det var ofta stora fester där Anna och hennes syster kläddes fina och visades upp.
Oavsett var Anna var uppväxt i för hem var det aldrig tal om att mamma eller pappa läste sagor eller att hon fick krypa upp i famnen, bli omfamnad och överöst med hur mycket de älskade henne. Anna, hon var mest i vägen och känslan av att aldrig vara sedd eller bekräftad eller älskad sätter stora sår i hennes själ och hjärta.
När Anna blir tonåring börjar hon hamna i gäng där det används både droger och alkohol. Här blir hon sedd och i rusets sköna toppar känner hon sig fin, söt, omtyckt och sedd. Hon lever livet och delar med sig av sin kropp med de som ger henne uppmärksamhet för stunden. Känslan av att bli bekräftad är underbar!
I efterdyningarna och alla gånger hon vaknar upp på fel ställe och smyger där ifrån gråter hon och önskar att det aldrig hade hänt… ändå gör hon samma sak om och om igen. Livet är destruktivt och självkänsla samt självförtroende är i botten.”
Men Anna, du måste älska dig själv innan någon annan kan älska dig! Det fattar du väl?
Det finns mycket värre historier än Annas givetvis. Men kanske är inte denna historia helt ovanlig? Du kan byta ut Anna mot Anders och det var han som aldrig blev vald att vara med i något lag i fotbollen för att han verkade ha 2 vänsterfötter och han var dessutom full av ackne och såg ut som att ansiktet blivit mald i en köttkvarn när han kom i puberteten… farsan gav honom lusingar i tid och otid och mamman var överbeskyddande så han nästan kvävdes… men ingen såg eller visste att han var en fena på att köpa och sälja aktier. Ingen såg heller att Anna designade egna kollektioner av kläder och båda gjorde sig ett namn i vuxen ålder och blev framgångsrika.
Båda fallerade gång efter gång i kärleksrelationer och valde att gå upp i karriärerna istället. Båda två kände sig otroligt ensamma trots sina framgångar och trots att det ständigt fanns en massa människor omkring dem så var det här med relationer någon som aldrig verkade funka för dem.
Ska vi tro på den där skrönan länge till?
Är inte Anna och Anders värda kärlek i sina liv? Trots att deras själar är sårade och ärren sitter djupt och de inte ens vågar närma sig ämnet kärlek eftersom de inte tror de är värda det, deras självkänsla är noll och de har mycket svårt att ens våga tro på kärleken. För de har givetvis också läst att man måste älska sig själv innan någon annan kan älska en.
Så om de då möter en trygg, varm, kärleksfull och öppenhjärtat människa som kan se deras fina själar och fina egenskaper… skulle du inte då vilja tro att den personen skulle kunna älska någon som inte vågar tro på att älskas och som inte ens kan närma sig ämnet att älska sig själv? Skulle det då inte vara möjligt för den personen att älska Anna eller Anders tills de vågade älska både sig själv och någon annan, tills de verkligen kunde få känna känslan av att vara älskad för den de är och tillslut upptäcka kärleken för sig själv och våga tro på att det faktiskt går att älska dem?
Jag både tror och vet att det är möjligt. Med det inte sagt att det är särskilt lätt att älska någon som inte älskar sig själv eller vågar släppa fram kärleken inom sig. Men enligt mig så går det visst det! Att sätta press på en människa att det inte går att älska dem förrän de älskar sig själv känns för mig förlegat och förödande. Som att stampa på någon som redan mentalt ligger ner. För mig handlar det om att våga älska någon som inte vågar älska, bygga upp ett förtroende och våga visa kärlek villkorslöst, utan förväntningar och krav. Det går enligt mig.
Jag kommer älska dig och tro på dig tills du vågar tro på att det går att både älska dig själv och älska någon annan. Sen kommer jag fortsätta älska dig när du vågat. Sann kärlek växer sig alltid starkare och starkare.
– Jill Lagerqvist
Ett barn som far illa på emotionella vis får ärr i sin själ som alltid behöver hjälp på olika vis att läka. Ska vi då säga till en person att de ska se till att älska sig själva först innan de kan förvänta sig att någon annan ska kunna älska dem? NEJ!
Har du fått växa upp i en kärleksfull familj där du blivit älskad och sedd? Då borde du förstå att alla inte är lika lyckligt lottade och att du med din stora livsgåva kan ge andra det de behöver för att ens våga öppna upp sitt hjärta. Vi är alla ett, vi är alla på något sätt connectade med varandra och att öppna upp sin famn och sitt hjärta för någon som ända in i själen behöver det, ser jag inte som något svårt eller omöjligt alls 💕
Lita på att din styrka och kärlek är oändlig och villkorslös
För om du som jag tror på att kärlek är ämnad att vara villkorslös, skulle du inte kräva att någon måste älska sig själv för att du ska kunna älska dem.
Sen kan jag ärligt säga att när du börjar få kläm på det här med att älska dig själv så kommer det göra dig väldigt lycklig och harmonisk. För mig har det tagit tid att älska mig själv fullt ut och jag får påminna mig och öva/utmana mig med jämna mellanrum. Sedan jag började bjuda in mig själv i kärlek så tänkte jag med en gång att det handlar inte om att jag tänker att jag är egoistiskt eller att ”jag först” utan mer om ”jag också”.
Jag har inte haft det vare sig helt likt Anna eller Anders, utan det är en helt annan historia… men känslan har varit de samma. Med ödmjukhet tänker jag på alla Annor och Andersar – vi/ni är alla värda att älskas och få känna oss trygga och träffa någon som älskar oss tills vi är redo att både älska oss själva och andra.
Namaste & Kärlek! // Jill
Feelgoodbloggen 