Promenad i slow down takt

V gick neråt hamnen ganska sakta idag. Jag för att jag vill vara i slow down modus vilket passade extra bra idag då Sune var helt nojjig och jag misstänker en löpande tik i våra hoods som ställer till det i hormonbalansen för söte Sune…

Vi mötte en kvinna jag känt nu i många år, sedan jag var 20 år, på väg ner mot hamnen. En kram, ett gott snack, ventilera lite sorgliga händelser som hänt här i vår lilla by och några torkade tårar. Skönt att få prata, skönt att få känna alla möjliga känslor…

Livet går i Slow Down takt nu ett tag. Det är bra för mig. Det är bra för alla. // Jill