Mätt på yttre input

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Intrycken känns för många

Igår morse satte jag mig en stund, som vanligt, för att kolla av sociala medier, mail och annat. Direkt infann sig en känsla som jag kände igen sedan några dagar, men den var mer intensiv och plötsligt bara sa jag till mig själv att ”nä, nu får det räcka för ett tag”.

Det ständiga flödet av budskap som förmedlas. De kommer i mitt flöde för att jag gillat dem, för att jag sökt dem och är med i vissa grupper. Alltså blir det riktade i mitt flöde. Det fick mig att fundera på skillnaden att förmedla budskap med hur vi bör tänka, göra, vara, agera, känna som lämnar outtalade ”krav” på hur jag och du ska göra kontra inspiration. För om vi bara gör si och så… Meningar som menar väl och gott, men som alltid landar olika hos mottagaren beroende på måendestatus. – Det är fan inte lätt att bli klämkäck när livet rasar runt en!

Men nä, nu rasar inte mitt liv alls, så oroa er inte. När jag skriver mina inlägg är inte allt baserat just på mig och mitt privatliv. Jag snappar lite allt möjligt och så plötsligt kommer lusten över mig att skriva. När inte lusten att skriva finns, blir det heller inga inlägg här 😉 Behovet av att själv bestämma och styra när, var och hur är för stor för att jag ens ska känna en prestationsångest att prestera bara för att… Jag har tröttnat på tjatet om att alla är som Pippi och kommit underfund med att jag är mycket mera som Lotta på Bråkmakargatan hahaha 😀

Så jag vänder mig inåt och chillar lite i det

Det finns en stor längtan hos mig efter att leva mer medvetet här och nu. Att delta mer närvarande så ofta och mycket som möjligt. En längtan efter att ”reseta” mig själv, komma tillbaka till mig själv, så som jag är. Det finns också en stor längtan att människor jag älskar och bryr mig om, mina vänner och bekanta ska göra det samma. Koppla ur oss från internet oftare, vara okontaktbara där och mer kontaktbara och träffas fysiskt och närvarande. Mer prat och skratt tillsammans i verkligheten. Kanske min längtan är större än de som är yngre eftersom jag liksom hann leva rätt stor del av mitt liv innan sociala medier blev ett beroende hos precis alla?

Det enda nyårslöftet jag gav mig själv var att under 2020 leva mer i medveten närvaro. Det har visat sig vara svårare och en större utmaning än jag själv kunde ana!

Jag tycker jag har fått den finaste gåvan i form av vår hund Sune ❤ Det är verkligen han som hjälper mig att leva mer i medveten närvaro. Det är som att han påminner mig, kräver min uppmärksamhet när jag behöver den på nåt sätt. Han är nära mig, vi umgås nästan dygnet runt och jag mår så gott av att han är mitt sällskap.

Kreativitet och skapande är min grej!

Jag har en bestämd tanke, men säkert kan den uppfattas olika, om att det enda jag vill göra med det jag skriver och gör är att – inspirera andra att släppa loss sig själv till en större frihet för dem själva. Allt annat känns meningslöst. Så om det är något jag vill förmedla mycket av så är det att hitta dina saker du mår bra av och som får dig att känna en stor lustfylld känsla inför att leva!

Idag satte jag mig vid köksbordet med ett tomt papper och kopplade bort hjärnan så jag kunde börja rita. Helt plötsligt märker jag att jag ritar ett självporträtt, det första jag någonsin gjort på mig själv! 🙂 Blev lite paff och kanske blev det inte så likt, men jag brukar ju skoja om att mina glasögon gör att mina ögon ser jättestora ut! 🙂 Så jag ska bjuda på mig själv nu och visa er min skapelse… Jag ritade i lite rynkor och kanske blev jag ”inspirerad” till det när jag igår kväll upptäckte att min hals började få rynkor! Jaja snart 50, let them hit me! ❤ Det tog ca 10 minuter att rita, så därför blev det inte en massa pet och sånt, bara kladdigt på ett ställe av blyerts som jag inte kunde sudda väck 🙂

Varför jag ritar vet jag inte riktigt? Men längtan efter att få vara kreativ för med sig en massa. Jag har en känsla av att jag vill förmedla och inspirera andra. En känsla av att säga till oss alla: ”Du är ok! Jag är ok! Vi är ok precis så som vi är just nu! Vi behöver inte bli något, vi är redan allt!”

Jag ger mig själv tillåtelse att ta min plats

Det borde alla göra tycker jag. Ta din plats och var precis den du är! ❤

Att gå inåt, ge plats, skapa tomrum (som är mitt nya mantra) och framför allt tillåta mig att känna efter, tänka efter. Det har gett resultat i att jag bokat upp tid tillsammans med goda vänner. Lunchdater, helgträffar, fikor och samtal. För att fylla på mina energidepåer, för att sedan orka de måsten som jag har just nu och framför mig.

Igår kom uttrycket ”Vi-tid” till mig. Det ramlade ur min mun i samband med att jag konstaterade att jag stryker ”Jill-tid” ur mitt register av olika anledningar och välkomnar ”Vi-tid” istället. Vad det innebär för mig kanske inte är det samma för dig 🙂

Nu ska jag klä mig för att gå ut på en promenad med min hund. Solen skiner, marken har ett tunt skimmer av pyttelite snö, men det är lite vitt och mycket vackert! Ha en fin dag! Kram Jill