Personlig utveckling, Personligt, Samhället, styrka

Kanske en av de viktigaste resorna någonsin?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Acceptans

Igår kväll framför badrumsspegeln, när jag borstade tänderna och tvättade av sminket, kom den där starka känslan över mig i full kraft. Kanske är det jag skriver nu, något av det viktigaste jag skrivit… i alla fall på ett vardagligt plan. Det kommer beröra många, både de jag känner och de jag inte alls känner. För jag vet att det här är något som fyller så många människors tankar varje dag.

Tankarna om att inte tycka om sig själv sådan som man ser ut, hur man mår, hur man känner sig i fysisk form eller kanske snarare oform. Känslan av att ha tappat kontrollen och självkänslan.

Nu när jag börjat skriva på det här inlägget får jag känslan av att det här kommer bli svårt att formulera så jag får fram det jag vill ha sagt på ”rätt” sätt. Så att det inte ska missuppfattas. Så att det inte ska tolkas som dåliga ursäkter eller dålig karaktär, eller ja vad fanken som helst. Jag inser att det kommer vara vissa som väljer att läsa in annat i min text. Må så vara då! tänker jag sedan.

Vi hindras ofta av att vi måste tänka på omvärlden när vi känner något

Därför tystas vi. Vi tystar varann, vi tystar oss själva. Ska inte snurra in mig för mycket nu. Men vi är så upplysta om omvärldens alla jävligheter att vi inte vågar säga att vi inte mår så bra. Vi borde skämmas som har mat på bordet, tak över huvudet och kläder att ta på kroppen! Å ena sidan…å andra sidan…

Men på ett vardagligt plan, i vår egen lilla värld, så mår vi ganska dåligt nu för tiden av lite andra anledningar än tidigare. Vi jämförs ständigt. Mycket handlar om det yttre idag. Vi synas i detalj och domarna faller blixtersnabbt.

När jag börjar skrapa på ytan, när jag lyssnar in de människor jag möter, så slås jag oftare än jag önskar om den allt sämre självkänslan vi känner. Jag har funderat och min uppfattning är att vi är så matade från sociala media, riktad reklam i våra flöden, stora reklampelare överallt, stora reklamskärmar längst vägarna, på buss och tågstationer, på alla slags offentliga platser, på radion och vi kommer fan inte undan någonstans. Vi blir alla hjärntvättade, mer eller mindre, av det ständiga flöde och budskapen är så tydliga. Vi har stängt av vår egen hjärnas funktioner att vara kritiska, att vara ifrågasättande, att ens fråga vad vi själva känner och tänker inför saker och gått in ett totalt utslaget kapitulerande av inmatning. För att vi inte orkar annat längre? För att vi är så himla trötta. Man pratar om hjärntrötthet, hjärndimma. Jo tack, undra varför?

YTTRE INPUT OM DITT YTTRE!

Förändring! Bli någon/något annat! Uppdatera dig! Filtrera dig! Gör om dig! Ät det – ät inte det! Status! Kom å köp! Skräpa inte ner vanliga medmänniska! Vi kommer straffa dig kollektivt genom att höja plastpåsarna till 7 (!) kr/st! Spruta in botox! Fyll i, sudda ut, använd heltäckande foundation som tar bort varenda rynka! Lär dig ta bästa selfien med ”rätt” vinkel. Sträck på dig! Träna varje dag, helst si och så, annars… får du skylla dig själv! Förläng håret, sätt på lösögonfransar så du knappt kan blinka, fixa naglarna, putsa på din yta och glöm inte äta ekologiskt och veganskt, bli åtminstone ”flexiterian”! Använd håll in kläder under vanliga kläderna, fyll i läpparna och rumpan, håll in magen, retuschera bort alla skavanker! ALLA kan bli Youtubestjärnor! Bli bästa influencern genom att lära andra att locka håret sådär fräsigt som hos frisören! Hashtagga rätt företag och få GRATIS grejjer! osv osv osv osv osv

Vad fanken håller vi på med?

Jag står där framför badrumsspegeln( i går kväll som så många andra kvällar), blek efter en hel lång tradigt jobbig grå vinter och kollar in mig själv. Tänderna borstas och jag börjat tänka på hur många gånger jag tänkt på att jag kanske också borde bleka tänderna för de är ju helt klart inte kritvita längre… påverkade av kaffedrickandet, som jag gillar så mycket. Men jag borde kanske ändå, för jag gillar inte att skratta på samma sätt som innan och absolut är det, det första jag tänker på om någon ska ta en bild där jag är med. ”Le inte för stort så att mina svagt missfärgade tänder syns!”… Jag som hade så fina tänder förr…

Jag har upptäckt rynkor på min hals! Ja även på mig, med den fina persikohyn (från förr) så har rynkorna gjort entré i ansiktet. Men grått hår har jag inte fått än tack o lov! 🙂 Jag synar mig själv.

Sen kommer den där intensiva känslan, då när jag står där och borstar mina tänder. Vad betyder den?

Längtan efter att det tystnar i huvudet. Längtan efter kravlösheten. Längtan efter att få vara bara mig själv. Längtan efter att alla ska få känslan av att vi duger som vi är. Längtan efter att själv få må bra och vara glad för den jag är. Stolt som fan rent ut av! (för mig är svärord bara förstärkningar av känslor och inget annat). Längtan efter att vi alla taggar ner, kommer in i en skön känsla av att bara vara de vi är och utan yttre dömande från varandra.

Jag vill faktiskt, helt ärligt, helst bara skrika rakt ut: VAD fanken håller vi på med?

Mina egna villfarelsetankar

Det här är inget nytt faktiskt. Det kommer i ganska tidig ålder. Känslan av att inte duga som man är…

På låg och mellanstadiet gick man till skolsköterskan, av den gamla bittra sorten på vår skola. Vi vägdes och mättes alla vid varje terminsstart (tror jag det var?) Jag låg på gränsen till övervikt, har alltid gjort det. Men jag klarade mig bättre än några andra i min klass. De fick reprimander av skolsköterskan som inte accepterade denna sorts ”fetma”bland flickorna och vid jämna mellanrum ropade upp dessa utlämnade flickors namn, i klassens högtalartelefon i vårt klassrum och kallade dem till vägning. SKAM!

Jag klarade mig eftersom jag gick på redskapsgymnastik 2 kvällar i veckan och började spela fotboll i 4:an med träningar som ökade för varje år. Jag höll mig precis under strecket för att bli en av flickorna som kallades till viktkontroll. Vid något tillfälle sa hon åt mig att jag borde tänka på min vikt, men jag svarade något lite halvtrotsigt, för sådan var jag… så jag kallades aldrig. Jag var mer den som var på väg bort till sköterskan för att säga henne ett å annat, men jag gjorde det aldrig. Kanske va synd, men det var inte min strid att ta antar jag?

En kille i vår klass sa i 6:an att man borde sätta mitt söta ansikte på en klasskompis snygga och vältränande kropp. Med detta blev vi båda utdömda av att inte duga. Mina ben kändes ännu tjockare efter den offentliga önskan från honom. Min kompis var lite tuffare och drog väl snarare till honom med nåt hårt.

I slutet av åttan blev jag förälskad i en kille som var några år äldre. Av en killkompis fick jag höra att jodå, han gillade mig trots att jag hade bred häck… genast började jag skämmas för min breda rumpa, som var… ganska bred 🙂 Vi snackar upplevelser från mitten av 80-talet nu, så det här är inget nytt. Skulle kunna räkna upp flera incidenter, men det kan kvitta. Från tidig ålder lärde jag mig att inte tycka om mig själv. I gymnasiet påverkades jag av hur min kropp såg ut och provade att stoppa fingrarna i halsen för att utveckla bullemi, ett smart sätt ju (eller inte! var bara ironisk nu) men jag fixade inte den grejjen, det var för äckligt! Tack o lov fixade jag inte det!

Hade jag varit ung idag hade jag nog gått under

Jag tror inte att jag fixat dagens samhälle om jag hade fått växa upp under de förhållanden jag gjorde och samtidigt ha all den input som finns idag. Nu har jag uteslutit det mesta ur min egen uppväxt av olika skäl, tog bara ett par exempel. Kanske också för att visa på vad några ganska ogenomtänkta och oskyldiga händelser kan påverka mycket i sin okunskap och sedan lägga på all denna ständigt flödande input som kommer hela tiden i våra flöden.

Det finns så mycket att säga och tycka om det som pågår nu, men hur ska man ens orka? Hur ska vi kunna sålla? Jag har i minst 10 år sagt att jag tycker att media har alldeles galet för stor makt i våra liv. Det växer sig större och större för varje dag.

JAG VILL RUSKA OCH SKAKA OM ER ALLA!

Den känslan kom också igår. Hallå, vakna alla! Aktivera era hjärnor! Aktivera framför allt era hjärtan! Känn, våga känn och våga tänka själva! För den utveckling som sker är inte alls bra för oss!

Jag har ruskat och skakat om mig själv massor de senaste åren. Tvingat mig, blivit tvingad av kroppens egna starka kraft att väcka mig, varit tingad att SE mig själv på helt nya sätt och framför allt börjat våga känna efter. Jag har lärt mig att ilskan är en urkraft som vi alla borde plocka fram när det behövs och rätt använd så blir den just en kraft att göra skillnad. Ilska i sig själv, är inte något negativt, för ur denna kraftkälla kan mycket bra komma fram och igenom, rätt använt.

När jag började skriva så var tanken att skriva om den allt lägre självkänslan vi har för oss själva. Att vi alla borde stärka oss, hämta tillbaka oss själva, se att vi duger precis som vi är, att vi ska slappna av och vara mer tillåtande och snälla inför oss själva. Det är fortfarande min andemening med det här inlägget. Men det är lätt att fara iväg med alla de jävligheter som händer i vår närhet med våld och annat också…

Men om vi backar tillbaka in i oss själva. Om vi bygger upp oss igen, blir starka, bygger upp vår självkänsla, vår omtanke inför oss själva, våra nära och kära, vår bekantskapskrets, vår del av samhället vi lever i. Då kan vi säkerligen må bättre och ha en klarare syn på det runtomkring. Men jag tror vi behöver börja helt och håller med oss själva.

Sociala medier, tv, radio, tidningar mfl är uppenbarligen inte intresserade av att hjälpa människor att må bra. De är snarare de som bestämt sig för att skrämmas, slå ner på oss med skamlighet om att vi inte duger som vi är. De talar hellre om allt vi inte har rätt till, allt vi borde vara rädda för, allt som är dåligt och farligt – som om vi levde i en ovacker värld där ingenting är magiskt vackert.

Vi vet ju att det finns så mycket vackra platser överallt på vårt jordklot. Naturen är underbar! Så många människor som gör skillnad till det bättre. Som sprider ljus och kärlek. DU måste börja välja vad du vill rikta ditt fokus på. För om du fortsätter tillåta yttre ”makter” att hela tiden bestämma vad du ska tycka, känna, säga, göra osv så har du eller kommer du tappa bort dig själv fullständigt. Gör inte så emot dig själv, dina barn, din familj – de du älskar. Det börjar med dig själv. Det börjar med mig själv.

Kan du säga i de viktiga frågorna för dig, att du gjort ditt bästa, det du förmått dig göra i den situation du är i på ett medvetet sätt – då duger det helt och fullt. Har du stängt av dig själv, är du inte längre medveten om ditt eget liv – då kan du bara bestämma dig för att ändra på det nu, idag och göra gott för dig själv och må bättre, precis så som du är. Det börjar inom oss själva och inte det yttre, som ju bara är ett slags förvaringsskal för den du är.

Ändå, trots alla ”kloka” ord ovan så har jag svårt att tycka att jag är ok som jag är. Det är en daglig utmaning att älska den Jill som står framför mig och med blekt ansikte, något rynkigare än förr, något mer ovita tänder ler försiktigt och vill bli älskad precis så. Varje morgon tackar jag sköna krämer för den goa känslan av välmående jag får, varje dag tackar jag för att lite smink kan göra underverk med en trött Jills yttre input 😀 Varje dag påminner jag mig själv om att vara snäll emot mig själv. Jag tänker fortsätta tjata på mig själv. Jag kommer fortsätta möta mig själv med ödmjukhet och en varm blick där jag står trött och blek framför badrumsspegeln.

I am good enough! And so are You!

Ha en fin dag! Ta inlägget som du vill! Tolka in som du vill! Låt det vara så, men ta ansvar över dina egna tankar och känslor. Kram Jill

Jag älskar den här bilden för jag minns hur bra jag mådde just i den stunden ❤ men det är superenkelt att hitta ”fel” på mig själv också…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s