Kanske är det nån mening bakom allt?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Livet rullar på

Inget är som vanligt, men samtidigt är allt ganska som vanligt ändå just i detta nu, inne i vårt hem. Jag sitter här och lyssnar på skön relaxmusik med pianotoner som strömmar i huset, andra koppen kaffe är på gång, Sune ligger på fotpallen och suckar nöjt. Ja ungefär som det brukar vara varje morgon. Ändå finns de där små påminnelserna och tankarna direkt när jag stigit upp ur sängens varma mjuka känsla. Det är snudd på oundvikligt att värja sig. Kanske ska jag/vi inte värja oss nu utan istället stanna upp och känna in ”något”? Kanske är det någon större mening bakom allt som sker?

Hur många gånger har inte jag och du läst det? ”Meningen med pandemin” Ändå så tror jag att det är för många som inte ännu snuddat vid de tankarna, då de har fullt upp med andra tankar. Vi är olika, det är helt ok. Men ju fler som ger sig tiden att stanna upp, känna och tänka en stund – desto bättre tror jag.

Hoppa av spinninghjulet

Det mesta har snurrat i en alldeles för snabb takt de sista 10 åren… vi är många som känner att tiden inte räcker till, att vi upplever att tiden går mycket fortare, precis som att en timme inte är en timme längre…

Vi är många som känt av att stressen över tiden varit jobbig. Likaså är arbetsplatserna fyllda av omöjliga krav att hinna med, orka med, ha förmågan att prestera i det långa loppet. Ur ett kort tidsperspektiv är det mesta möjligt gällande att orka med stresspåslag, men känslan är att inget är kortsiktigt gällande stresspåslag. Varför? Därför att det inte hinns med att göra en långsiktig, hållbar planering, eftersom att allt sker så snabbt, nya förutsättningar kommer in hela tiden, ingen mening att lägga en bra grund då den är så ostabil och labil. Vad händer då? Jo plattformen vi står på är i ständig gungning, den gör oss mer förvirrade, osäkra, trötta av den ständiga fokusen att bara balansera allt som är, allt som är i gungning, rullning, i farten, i ständig förändring och jag är helt säker på att många känner att de inte har kontrollen på vad det är som sker på sitt jobb. De försöker hålla masken inför andra, men inom sig är det bara fullständigt rörig kaos i hjärnkontoret. Många viskar tyst: ”Vad håller jag på med?”, men säger inget högt till någon annan, man vill ju inte verka svag eller ej samarbetsvillig. Den långsiktiga, hållbara planeringen är viktig för att minska stressnivåerna som man fick använda ur det kortsiktiga perspektivet för att sätta bollen i rullning. Sen måste man vila och förlita sig på den långsiktiga planen så att säga, för att sammanfatta. Men den finns inte på särskilt många stället nuförtiden…

Klart som fan att vi inte kan ha det såhär! Tänker jag tyst. Det här har jag tänkt i många år. Jag har upplevt själv, den där kaosen, de där ständiga ändringarna och nya beskeden, företaget som säljs till investmentbolag som ”bara vill mjölka verksamheten” – inte investera långsiktigt och det blir den kortsiktiga lösningen för att räddas… sen säljs man (ja alltså företaget man är anställd i) och så ska det nya in och ändra precis allt för att sätta sin egen agenda och nya strategier för största möjliga lönsamhet för att aktieägarna ska få ut största möjliga utdelning… För egen del kände jag i slutet att det mest var som en dålig komedi som ingen roas av, men man skrattar och håller med fast man inte inte alls tycker det är roligt eller ok med de dåliga skämten. Sedan dess har jag hört liknande berättelser genom mitt yrke idag. Alldeles för många kör fullständigt slut på sig.

Det här kan låta syniskt, men jag vet med stor säkerhet att många idag upplever just det här, eller i alla fall något liknande. Själv känner sig den anställda mer och mer som en bricka i ett spel, en bricka utan någon personlig känsla, som lätt kan bytas ut om man vill ändra eller inte hänga med. ”Slit & släng” har liksom blivit något som görs emot människor och en metafor är väl att känna sig som en engångsförpackning som ev kan återvinnas någon annan stans om man har tur. Är man mer nedbrytbar så blir livet riktigt jobbigt i det läget. Inte säkert att just den ”reservdel” man själv behöver finns kvar, för idag är det liksom hela kit istället och det är ju inte säkert att just de slimmade och noga utvalda kiten passar en annan… Jag behöver inte fortsätta, de flesta som arbetar som anställda och i alla fall de som är över 40 har nog varit med om liknande. Då har jag inte ens nämnt den stora ömma punkten med de inom vård & omsorg… där känns det helt överflödigt.

Så kanske är tvärniten mer nödvändig än vi förstått?

Tänk om det är meningen att saker ska ställas på ”ända” nu? Tvärstopp! Ur funktion! Stängt! För att hela mänskligheten blev så fartblinda och till slut blev åksjukan en pandemi för att det behövdes en sån jävla käftsmäll så vi inte fick något som helst annat val!? Pandemin skördar oskyldiga, gör en hemsk utrensning och inget vet med säkerhet hur just en själv kommer reagera på viruset om/när man blir smittad… det här föder rädslor, oro, panik, ilska, frustration i massor. Givetvis! Media verkar lyriska och alla ”Krösamajor” och ”Vargen kommer människor” gnuggar förnöjt händerna när de kan dela dela dela allt utan eftertanke, utan att ens en sekund stanna upp och tänka på om det här är sant, om det är bra att dela mer oro och rädsla, om hur de själva vill uppfattas och lämna en känsla kvar hos andra…

Fler kommer vakna. Fler kommer välja lugn. Fler kommer låta insikterna komma och sjunka in. Fler kommer vilja tänka, känna och göra bättre val för sig själva, för sin familj, för sina nära och kära, för sina arbetskollegor, för bekanta och okända. Fler kommer vilja välja kärleken, omtanken och respekten för allt vi har på denna jord. Då… kommer pandemin att lugna sig. För pandemin är inte bara det hemska viruset enligt mitt sätt att se på saken. Pandemin har lika mycket med allt som sker runtomkring den. /Jill”

Kanske är det bara meningen att vi ska chilla mera nu?

Ta djupa andetag. Fylla upp lungorna, dra ner syret till botten, balansera upp oss, bemästra oss själva och få in mer harmoni. Hade det inte varit gött? DEN känslan!

Min egen badbild… 😉

Så vad tror ni?

I allt jag inte kan göra något åt hittar jag mitt lugn, min acceptans. I allt jag känner att jag kan göra något åt så är min ambition att sprida LUGN – RO – HARMONI – KÄRLEK – OMTANKE – RESPEKT till alla som vill, som är redo att ta emot. Vi kommer blir fler och fler som stillar sig, som hellre chillar och gör det lilla som blir det stora så småningom. Som ringar på vattnet, ni vet, de sprider sig och kanske blir det en stor fet våg som sköljer fram och över och bort det som behöver spolas bort. Sen kommer solen och torkar upp. Fint!

Kanske är det meningen att känna tacksamheten ända från tårna och upp i huvvet nu? Jag är tacksam över mycket i mitt liv, mest min familj. Jag är tacksam över känslan av att jag i det lilla, i min lilla värld, så har jag hoppat av det spinnande hjulet, stannat upp och leendet finns i mina ögon.

Vad är viktigt för just dig? Kram Jill

Frihet under ansvar

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Ska jag verkligen ge mig in i det här?

Ja varför inte? ”Alla andra” verkar ju göra det utan att ens tänka efter… Det jag funderar på har jag tänkt ett tag på och blev nyss påmind igen.

Det delas inlägg där kvinnliga vårdanställda lägger ut en selfie på sig själv och sen skriver något ingående som sedan delas avigt och rätt. Japp, gör det för all del om ni vill få fram ert budskap ännu mer och tänker att det här med selfie + starka ord på fejjan måste va helt rätt! Men välj gärna era ord både känner jag starkt inom mig och tänker.

Underliggande hotelser och idag kallades folket för ärthjärnor av en mörkhårig snygg sköterska… Ja, givetvis bara de som är ärthjärnor, självklart! Dumma i huvudet, skyll er själva eller nej visst ja, det är folkets fel! En massa ord rabblas om hur människor bara skiter i allt… vi är helt enkelt dumma i huvudet de flesta av oss som ens beger oss utanför dörren (tydligen?). Läster du Folkhälsomyndigheternas rekommendationer så kan du dem. ÄNDÅ kommer en hel del av oss att smittas. Då ska vi ha i åtanke att många av de som jobbar på de där covid-avdelningarna kommer att döma oss som idioter, ärthjärnor, att vi ligger samhället till last för att vi är dumma i huvudet och har blivit smittade… så att vi kan bli ännu oroligare mitt i paniken över att ha blivit smittade med det värsta viruset vi skådat i modern tid… slappna för fan inte av och va sjuk i all jävlighet, utan tänk som fan hela tiden på att det här, det var DITT EGET FEL jävla ärthjärna, ”men vi kommer självklart ta hand om er med bästa tänkbara omtanke och vård, med ”så gott vi förmår-masken” på oss. Ingen fara!

Alltså, lägg av nu! Dela inte sånt skit! Räcker det inte? Behöver vi mer skit nu för att förstå det vi säkert redan förstått och vet om? De allra flesta av oss förstår och tänker hela tiden på det här, det är nästan det enda vi pratar om. Som en kollektiv ”pratsmitta” med påvisad oroseffekt de luxe som gör oss sjuka och mer mottagliga för det där viruset, även om vi är försiktiga som bara den. Immunförsvaret faller pladask ner i skiten och då snackar vi allvar, för då har vi inte motståndskraft att bekämpa virusattackerna alls på samma sätt som om vi håller en distans till all oro och rädsla, om vi istället börjar ”kraftsamla” oss och boosta oss med hälsosam mat, lite extra kosttillskott, ser till att sova ordentligt, vara ute i friska luften, skratta och glädjas, se fram emot vår & sommar som ändå ger såna härliga vinster oavsett! Why not skriva och dela mer sånt istället?

Respekt & omtanke

ALL respekt för de underbara människor som arbetar inom någon form av vårdomsorg! Igår, idag och framöver! De flesta tar inte selfies och lägger till en mer eller mindre hotfull, arg text därtill. De flesta jobbar som galningar, ger och ger och ger och ger…. stora styrkekramar till ER! Ni är värdefulla och jag förstår fullständigt att ni nu får en käftsmäll när ni blir beordrade att arbeta och skippa sommarsemestern. Det är jävligt för ni behöver pauser och kraftsamla ni också! För andra av oss så möter vi andra sorters problem med det här viruset som inte heller är så jävla roliga. Många förlorar både det ena och andra som betyder mycket för dem, men är en ”piss i Nilen” för andra oinsatta. Drömmar, livsverk slås i spillror varstans nu. Faktum är att alla om inte än, så förr eller senare mer personligen kommer få känningar av viruset på något sätt.

Förhåll dig med distans till allt som sägs, skrivs och lindas in i underliggande hotfulla toner. Sålla & sila, som jag skrev om i ett inlägg för några dagar sedan. Boosta och kraftsamla (som en vän till mig gav mig ett ord på i morse).

Vi har en frihet under ansvar i det här landet. Den är superviktig att respektera och vara tacksam över! Glöm inte det kära folket! Hitta roliga och kreativa alternativ till det vanliga, se det som en utmaning!

Själv ska jag samla ihop mig och jobba idag. Jag får ta de jobb som kommer nu och be till högra makter om att inte även min egen lilla fjuttiga (ur ett större perspektiv) livsdröm ska slås i spillror.

ALLT KOMMER ORDNA SIG! Kram Jill

Viktigt att sila & sålla

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Kanske nu mer än någonsin?

Det känns som om vi befinner oss i en tid av ytterligheter och drastiska åtgärder just nu. Någon som håller med på det? Själv pendlar jag i känslor av överväldigande, mental trötthet, helt avstängd och helt påkopplad.

Uthållighet och tålamodet prövas mer än någonsin och små hintar kommer om att folk har tappat en del av tålamodet och uthålligheten och jag tänker kanske även en del av sitt förstånd? Vi behöver respektera allt kring den sakliga informationen och råden/rekommendationerna som finns. Men samtidigt sluta agera informationscentrum och ”poliser” inför hur andra gör sina val. Så många dumma kommentarer och påhopp man läser i flödena nu. Det här är ju en av de sakerna som folk verkligen behöver sätta sig ner på sin kammare och begrunda…

Hur vill jag att andra ska känna (framförallt känna!) när de läser vad jag skriver och när de tänker på mig?

”Sila snacket”

För egen del så tänk efter före och sen känner du också efter före du säger eller skriver något som du delar. ”Sila ditt eget snack” är en förträfflig regel att använda sig av alltid, men nu mer än någonsin. För att inte trötta ut andra med tusenfemtielva delningar av samma om och om igen… eller i alla fall se till att källgranska ordentligt innan du delar något ❤

Det är såklart viktigt med information, men hur lätt blir inte jag & du trötta i hjärnan vid det här laget? Jag tycker att det ligger ett stort ansvar på var och en av oss nu att välja med hjärtat vad vi vill sända ut till andra.

”Sålla bland flödena”

Vad orkar du ta in utan att må dåligt, bli oroad och svepas med i rädslor nu? Har du tänkt på det? Det är makalöst lätt att fastna i en massa elände i vanliga fall, men nu… är det viktigare än någonsin (ja vi lever ju en ganska kort tid så ja, någonsin för egen del känns sant) att sålla i alla sina flöden och kanske till och med blunda för en del av allt som strömmar emot en.

Har du satt någon slags regel för dig själv där du kan stänga av och skingra tankarna med att det är en vacker vår utanför hemmet som pågår just nu?

Låt solen strömma in genom varenda por! Fyll på med energi och D-vitaminer! Fotot tillhör mig och togs igår 26/4-20 på ”vår” lilla strand en kort promenad från oss.

Utmaningarna duggar tätt

Nu ska jag snart bege mig till stan och få hjälp med bokföring och deklaration hos revisorn. Fjärilar i magen och ett lätt illamående är mina närmsta ”följeslagare” idag.

Jag är en kämpe! Jag står stadig! Jag klarar allt jag behöver klara!

Mina val i livet kan ses som smått galna av andra. Det har jag full förståelse för. Ibland är de galna… men jag har en stark drivkraft som drar mig upp igen när jag klubbas ner i marken. Den drivkraften är kärlek! Ren, villkorslös kärlek och den kommer hjälpa mig förbi ekonomiska, känslomässiga utmaningar nu, så som de alltid gör. Det finns en inbyggd tillit i mig även om jag ibland vacklar.

Självklart är jag också ”drabbad” av den här tiden med lite färre bokningar som innebär färre inkomster och mer utmaningar – för mig som så många andra. Men jag håller mig lugn i stormens öga. Jag hoppas och vill tro att vi alla har mest gott inom oss. Att vi människor kommer till insikter nu. Att vi håller ut, visar tålamod och att prövningarna gör oss mentalt starkare och att vi därmed låter hjärta och känslor får ta en mycket större plats i våra liv. För med större kärlek inför livet kommer förståelsen öka, respekten öka, omtanken om sig själv och andra öka. Men än så länge så ruskar livet, universum, oss ganska bryskt. Så var rädd om dig och alla andra genom att fortsätta sila, sålla och ha tålamod att orka fortsätta vara uthållig.

Life is beautiful and so are You! ❤ Kram Jill

Jag och en av bästa vännerna i rapsfältet för några år sedan! Frihet, vackerhet och ödmjukhet för livet ❤

Inställt lyxlirarfirande & nya bättre önskningar!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Lyxresan inställd!

Den 14 maj skulle vi bege oss iväg. En natt i Venedig, denna spännande och på bilderna vackra vattenstad som bara väntade på oss, som vi väntade på, som jag såg fram emot så himla mycket… någonstans kändes det som om det kanske ändå var för bra för att va sant. Dum känsla som blev sann. För vår resa är inställd, vår som så många många andras.

Idag skulle jag börja nedräkningen till min stundande 50-årsdag. Ja, jag kommer fylla 50 i vilket fall men jag tänkte att det kunde va lite kul att räkna ner 40-talet för att träda in i 50-talet och få tillgång min egen omtalade ”50-årsrabatt” som skulle starta i rena rama lyxlirarfasoner 😉

Den 14:de maj skulle vi sätta oss på ett plan från Kastrup som skulle ta oss ner till varma Italien och en båttaxi ta oss vidare till Venedig och vårt hotell. Ett romantiskt dygn i Venedig och sedan stiga ombord på en lyxig kryssning i Medelhavet till Bari, Santorini, Kreta, Corfu, Dubrownic och tillbaka till Venedig. Lyxiga, varma, fina och underbara dagar med små äventyr att hoppa i land för och upptäcka! Den bästa födelsedagspresenten ever!!!

Det finns massor av värre saker i denna värld än en inställd kryssning

Så jag chillar och håller mig lugn. Jag startar nedräkningen ändå, för om precis en månad fyller jag 50 år! Det blir bra ändå. Egot hade önskat sig en fanfar, bubbelpoff och frulle på sängen i vacker soluppgång framglidandes på böljan den blå nere på soligt medelhav. Men jag ler lite snett när jag skriver det och tänker att bara gejjen med att få hänga med, fylla ett år till och få ha lilla familjen omkring mig på dagen duger mer än gott nog ändå på många sätt ❤

Så jag sätter igång den där nerräkningen nu…

Jag är tacksam över så mycket som är så mycket viktigare än en kryssning i medelhavet! Min egen lilla nedräkning börjar nu och jag hoppas på att om en månad, då är världen inte lika rädd och oroad längre. Världen och människorna läks inifrån och ut, blir mer harmoniska, hittar nya värden i livet som inte bara baseras på materiell status och de flesta av oss önskar mjukare värden och välkomnar mer kärlek och ljus i sina liv. För när allt kommer omkring, när vi ställer oss de viktiga frågorna om vad som är viktigt i våra egna liv – så vill jag tro att de flesta av oss väljer kärleken och därifrån kommer livslust, glädje och harmoni att växa sig starka. Det är min största önskan i födelsedagspresent helt ärligt! Kram på er ❤ //Jill

20,21,22,23,24,25,26,27,28,29,30,1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,18,19 & så 20! Poff – det går blixtersnabbt! ❤

Utmaningarnas tid

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Vi har själva skapat upp det vi är i nu

Jag har, precis som många andra, haft tankeverksamheten igång gällande det globala ämne som världen har superfokus på nu. Jag har blandat in hjärtat mer än någonsin i det som sker, men har undvikit så mycket jag förmått att ta in alla rädslor och oro som fullständigt fyller nästan allt just nu.

Jag har funderat på vad som är viktigt just nu. Jag har kommit fram till vad jag själv kan bidra till och tagit en del beslut om hur jag ska förhålla mig till det som sker. Hur har du gjort? Har du stannat upp, känt efter och tänkt till? Eller tillhör du dem som svepts med i rädsla, ångest, panikkänslor och samtidigt delar ALLT som föder och matar vidare i Covid-19 s(p)året?

När jag skriver att vi själva har skapat upp det vi lever i nu så syftar jag inte på själva pandemin, utan på hur vi reagerar och agerar med allt som följer med.

Har du tänkt tanken på varför det här sker? Har du tänkt tanken minsta lilla på att ”Moder jord” satt ner foten å det bestämdaste och manar till stor förändring för att vi ska leva i mer närvaro och börja uppskatta livet självt med allt dess innehåll? För tänk om det är såhär? Men gejen är att inte många vågar säga högt att de också tänker att ”Moder jord” har fått nog av oss människor och behöver göra en skarp varning, det är vi för fega för att säga för det är så flummigt tänk. Men jag vågar både säga och skriva det! Ett litet sidospår jag kom att tänka på nu är filmen ”Avatar”. En sådan publiksuccé och kanske borde vi alla se den igen och ta till oss budskapen där? Bara för att det är så vackert och en hel del back to basic tänk som jag tror var det som tilltalade så många, men som inte så många sa var anledningen till att filmen blev så stor…

Kanske, är det dit vi behöver komma. Våga säga det vi känner och tänker. Men rädslan över att förlora all komfort och bekvämligheter, det egot vill ha, det stoppar oss från att våga erkänna. Men har du tänkt på att det finns nya vägar som kanske kan leda till skön komfort och välmående, bara det att vi inte sett de vägarna ännu? Tänk om det faktiskt går att göra en vacker kombo som är mer hållbar för både dig själv och för ”Moder jord”? Tänk om… det är dit vi måste komma i vår acceptans och våga förändra oss för att det ska komma till ett avslut med den här otäcka pandemin? Tänk om…

Ställ dig frågan om vad som är viktigt – egentligen

Bortom allt maktutövande, alla konflikter och fullständiga vansinniga dåd så finns det något annat som är viktigare än pengar, makt(missbruk), vapen, krig, fattigdom, misär, svält, våld och egoism.

Jag och många med mig har känt att det här måste få ett slut, ett stopp på den vansinneskarusellen vi lever i som snurrar fortare och fortare, människor som ramlar av, som krälar och inte tar sig upp ståendes igen trots att de lever i välstånd materiellt sett i stora delar av världen… ”Jaja, jag vet att det är dumt av mig att ha tusen bollar i luften, men jag tar en helgweekend i Barcelona och skålar hela tiden i Cava, rosé och njuter å sen är jag back in business igen!” ja, kanske ett dumt å eländigt exempel och det finns massor av mer att komma med, men ändå det kanske räcker så?

Men har du någonsin, på allvar, ställt dig själv frågan vad som är viktigt på riktigt och även gett dig själv ett svar på det? Kanske är det dax att vi alla gör det nu?

Förändringar tar tid

Alla förändringar tar tid om det är större livsomställningar som måste göras. Det är en massa motstånd i början och man får verkligen kämpa hårt för att hålla det nya, förändringen igång och vid liv.

Den här bilden tänker jag på ofta när det gäller någon typ av förändring.

Det kan vara så att vi behöver komma fram till helt nya hållbara lösningar för oss alla, globalt och inte bara i vårt lilla liv. Men för mig och dig så kanske det behöver börja i det lilla? Vad kan jag göra? Vad är viktigt? Finns det nya sätt för mig själv att ta mig an mitt eget liv, min egen hälsa och välmående, mitt sätt att leva på? Kanske ska vi börja just där och låta det sprida sig? Kanske ska vi istället rikta vårt fokus på att hjälpa varandra, inspirera andra med våra små lösningar i stort och smått? Kanske måste vi helt enkelt gå back to basic i en hel del, men behöver det egentligen vara så fel?

Med dagens teknik så kommer internet vara viktigare än någonsin. Samtidigt är det mitt och ditt ansvar att tänka efter noga på vad vi vill dela med oss på nätet då det ju faktiskt är globalt och fullt synbart och intagbart av i stort sett hela världen, det lilla du väljer att dela med dig av…

Det här är det som jag gått omkring och funderat på. Det här är det jag vill börja med att väcka tankar kring… Den här gången skulle jag bli så himla tacksam ifall du på något sätt ger feedback på. Antingen i kommentarer här i blogginlägget eller via facebookinlägget där jag kommer dela det här. För jag vill hjälpa, sträcka ut en hand, vara en liten del i en förhoppningsvis större och kraftfullt positiv förändring som gör att vi människor börjar må bra inom oss igen, att vi vågar leva och njuta, uppskatta och älska livet fullt ut! ❤

Just Do it – with love & gratitude ❤ Namaste / Jill

Hallå! Livet pågår!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Påminnelse!

Aldrig förr tror jag att jag upplevt livet som om vi alla kollektivt är satta i ett vacum! Jag tror inte jag är ensam om den här känslan. Den är ganska obehaglig och det är som om vi bara går omkring och väntar…

Sen kommer de där bryska påminnelserna som kallar en tillbaka till en slags verklighet en stund för att i samma stund få oss att känna att världen, situationen, den är ta mig tusan helt knäpp!

Igår fick jag ett meddelande från min pappas granne om att hon var orolig för pappa. Han verkade varm, slö och inte som han brukar. Men ”allt är ok”… sa han… efter 3 försök till samtal via mobilen tog jag mig de ynka 300 m ner till honom. Så tacksam att ha honom nära! Jag låste upp och hittade honom på golvet i sovrummet. Stekhet, svettig och medtagen. Han hade ramlat av sängen och försökt ta sig upp själv utan att lyckas… :/ Det här är 3:e gången detta händer och mer envis gubbstrutt får man leta efter! Rollatorn hade åkt iväg så han nådde inte mobilen och upp, det kom han inte. Sån tacksamhet jag känner för omtänksamma goa grannen som anade oråd och tog kontakt med mig! ❤

Tro oss, sjukhuset är det värsta stället att va på just nu!

Jag ringde efter ambulans. Fint bemötande av en lugn kvinna. Ambulansen kom nog inom 15-20 minuter. Min man och son mötte upp dem utanför, hann prata lite medans de tog på skyddsutrustningen med visir, munskydd, handskar och plastförkläde. Inget mera (tror jag, jag var lite stressad av allt)… fatta hur utsatta de ändå är när de kör ut i dessa tider!!!

Jag vågade inte hjälpa pappa upp. Var livrädd att han skadat sig med nacke, höfter, lårben eller annat. De undersökte honom noga med orolig dotter vid sidan om. 40 g feber, men alla andra värden ok. De reste honom upp, de drog upp denna långa och lite tunga gubbstrutt och han fick sitta på sängkanten och känna efter. ”Allt är bara bra” säger han som alltid. Det kvittar liksom hur illa det är med honom :/ allt är ändå bara bra, man klagar inte i onödan!

De vill inte ta med honom in till sjukhuset. Jag ifrågasätter och blir smått förtvivlad. Då säger de helt ärligt: ”Tro oss, sjukhuset är det värsta stället att vara på just nu pga smittorisken. Bara i yttersta nödfall ska han åka dit”…

Jag låter det sjunka in… tårarna bränner i ögonen, jag håller mig inför sonen och de andra… konstaterar att det är galet just nu i alla sammanhang. Pappa är 80 år, klart han inte är prioriterad och han ligger i en riskzon utöver sin ålder dessutom. Så jag förstår, men ändå inte. Tänk om han fick en liten hjärnblödning, svimmade, fått en fraktur som han fått tidigare med höften och som inte ens undersöktes för han klagade inte då heller, men höftkulan hade lossat… tankar och känslor svamlar omkring inom mig.

Lösningsfokuserad på kvällskvisten

Den ena ambulanspersonen föreslog att om vi var oroliga så kunde en av oss sova hos pappa för att ha lite koll. Pappas granne kom med ett förslag att hon kunde gå över mitt i natten och kolla till honom då hon ändå brukar va vaken en stund. Förstår ni ❤ vad detta innebär i empati, omtanke, vänskap, ja…allt?! Kl 02.42 fick jag ett sms om att allt var lugnt med pappa, han sov gott och kändes inte så varm. Jag är så tacksam att ord inte räcker till! ❤ Vi är en liten brokig familj, men särskilda behov och behov av rutiner och trygghet för att livet ska funka någorlunda normalt.

Så klockan tio igår kväll löste det sig och i morse pratade jag med pappa som mår bättre och febern hade gått ner. Om en stund ska jag gå ner till honom, för igår fick vi bryta vår sociala distans och vara nära. Han som varit så duktig och inte besökt affärer eller annat på länge, som får maten hemkörd först av grannen och sedan från Matöppet, vår lilla fina affär här på hemmaplan.

Jag ville krama, men lät bli, men fick ändå vara inne hos honom och hjälpa honom med lite olika saker. Jag satt bredvid honom på golvet, jag la kudde under huvudet, under benen, la ett täcke på honom och ett bakom honom för att stötta upp där han låg på det hårde trägolvet… Kärlek till min pappa. Ord som sades. Hans blick. Min fina gubbstruttepappa!

Bild från födelsedagsfirande hos pappa förra året. ❤

Han är värd all livskvalité han kan få ha efter allt han har fått vara med om i sitt liv ❤ Jag är tacksam mitt i allt. Han flyttade hit, nära oss för ca 9 år sedan och då vände livet till att bli bättre än på länge för honom! I vilken ålder man än är i, är det aldrig försent att vända skutan och göra något bra av sitt eget liv. Jag vet det och försöker påminna mig själv om det.

Life goes on

Livet, det pågår ”som vanligt”, trots allt annat. Vi glömmer det nästan. För vi är så matade med oro och rädsla för det här viruset att vi glömmer bort nästan allt annat. Kanske är det bara att acceptera? Kanske är det här bara en extra påminnelse om att tiden går oavsett om vi har fryst till is, befinner oss i ett vänteläge?

Livet är vackert, men också väldigt skört.

Så idag uppmanar jag till tid för eftertanke och reflektion. Ställ dig frågan om vad som är viktigt i just Ditt liv!

Kram Jill

Detoxhelg

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Behov att utrensning

Jag undviker det mesta av rapporteringar just nu. För jag mäktar inte med och jag vill inte ta in mera nu! Det räcker såhär.

Så jag kommer inte nämna mera nu av allt ”slagg”. För min kropp & knopp skriker i högan sky efter sånt som den mår bra av.

Frisk luft, solsken, promenader vid havet och i skogen, fika med näsan mot vårsolen. Massor av gos och kel med vår Sune. Hålla handen, kramas, prata, dricka kaffe, stöka runt i trädgården.

Vad är viktigt i livet?

Har du hunnit med att tänka på det nu när en del av livet ju ska ha saktat in? Eller blir det så att den ”nya” lediga tiden istället fyllts på av ännu mera rapporteringar med fokus på katastrof och elände?

Om du ännu inte hunnit tänka till på frågan ovan så vad kan vara bättre än denna våriga och soliga helg? Ja i alla fall om du bor på samma breddgrader som jag i Blekinge… 🙂

Jag sitter vid vårt köksbord och ser pappershögar med massa viktigt, rörigt och så de vissna tulpanerna som var så vackra förra helgen när jag köpte dem! Men jag kan se vackerheten i det vissna och tänker att det är ett underverk hur de kan åldras så vackert! Sen ler jag och tänker att det är fint att ha förmågan att se sånt 🙂

Jag stannar tiden nu i helgen. Checkar ut från galenheterna och sätter fokus på att känna in livet, hur vackert det är, hur fint vi bor, att vi lever i ett fritt land där vi, konstigt nog med tanke på hur många som verkar tappat greppet fullständigt, har förtroendet att tänka, agera och verka utifrån ansvar och omtanke. Tack för att jag lever i Sverige!

Nu ska jag väcka sonen, mysa en stund till och fortsätta i en egen sakta go lunk resten av denna helg. Hoppas du gör det samma! /Jill

När allt kommer omkring så är livet vackert tycker jag

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Vi är långt ifrån färdiga med ”det här”

I den här oroliga tiden som vi befinner oss i blir informationsflödet, om ens möjligt, ännu mera fyllt till overload än tidigare… därför är vi inte alls ens i mitten av det som är, utan jag tror bara i början och naggar lite på kanterna. För det som händer är så mycket större än så.

För mig så kommer jag hela tiden tillbaka till att det handlar om att stilla oss, att stanna upp, verkligen känna i hjärtat på riktigt, börja använda vår hjärtintelligens på ett för oss västerlänningar i alla fall – helt nytt sätt att tänka på.

Vi är där det talas om ekonomisk katastrof som en av de största katastroferna…

Samtidigt kommer det nu rapporter om att kanalerna runt Venedig får allt mer klarare vatten och delfinerna letar sig nyfiket och lekfullt dit. Har de något att säga oss kanske? I storstäder där luftföroreningarna legat som en tjock äcklig och direkt livsfarlig dimridå har plötsligt solen börjat kika igenom och luften klarnat… vad säger det oss? På ganska kort tid har så omfattande förbättringar skett. Är det något vi borde lyssna mer på?

Det här är ingen liten kort händelse som vi ganska snart ska glömma bort och gå på i ullstrumporna igen!

Det här är ett skifte i världshistorien på planeten Tellus – vår jord – vår plats vi lever på.

Ju längre tid det tar för människor att vakna, desto längre tid kommer vi leva i det vi gör nu. Men egentligen vet vi ju, rejäla förändringar tar tid om vi ska få in nya vanor och livsstilar i vårt eget liv. Förändringar upplevs ofta som otäcka och jobbigt innan man övat tillräckligt för att få lite självförtroende, att det här är något jag klarar av. Vi är olika, vi lär oss nytt olika och i det här fallet är det ingen större behjälplig kvalité att vara så himla hjärnsmart OM du inte har en koppling till ditt hjärta. Se det som ett system, leta upp ett fungerande kopplingsschema och börja koppla om och om du kopplar rätt så kommer du känna det i ditt bröst, för där inne bor ditt hjärta. Det kommer spridas en varm känsla ner i hela magen, för det är där din smarta hjärna håller till. Det kommer bli tydligt för alla som har just det kopplingsschemat.

När alla resor till avkopplande resmål ställs in, rikta in dig på en annan slags resa! vad är viktigast när allt kommer omkring?

Jag har mina egna resor inåt att göra. För att finna balans. För att finna nya meningar. För att hitta kärleken inom mig på riktigt. Den här gången är det på riktigt riktigt.

Vi behöver titta inåt nu. Vi behöver rensa bort och släppa taget om det som inte tillhör oss själva nu, det som inte är för vårt eget bästa. När vi gör det – så hittar vi vår egen själsfrid. Det här är på riktigt.

Alla bilderna i det här inlägget har sparats ner i en mapp på min dator som jag döpt till ”Kvinnligt”. Alla bilder jag sparar vill bli sparade och sen kommer de passa in när tiden är mogen. De som skapat bilderna ville förmedla ett budskap som skulle spridas. Så min insats är att sprida dessa vidare ❤

Själsfrid – välkomna den!

Life is Life

Ha en fin dag! En dag i taget ❤ Kram Jill

Något långt mycket värre än…

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Något långt mycket värre börjar sprida sig!

När den totala kollapsen står inför dörren och vi alla står rådvilla inför Corona, börjar nu rapporter spridas om något långt mycket värre. Det här är ett virus som främst sprider sig via fibernät och uppkopplingar i etern och som dimper ner helt oanmält och ”random” hemma i ditt eget hem. Det talas om att det är näst in till omöjligt att skydda sig för alla de som i nuläget har stängt av sina hjärnor och för alla dem som inte har haft sin egen hjärna påkopplad på länge, ja för dessa personer är läget milt uttryckt ”HELT KÖRT”!

Det nya viruset har givits namnet ”Hysterika 2020” och är något av de allvarligaste i modern tid, gissar jag, en helt amatörmässig självutnämd proffessor inom humanpsykologi. Det kommer inte gå att vara källkritisk i denna fråga, men vem bryr sig eller har tid att kolla nåt sånt ändå? Ni får väl bara lita på att ALLT är sant!

HYSTERIKA 2020

Symptomen är ganska enkla att lägga märke till. In och kolla flöden på främst facebook så kommer du lätt att känna igen dem. I Sverige brukar de kallas ”Krösamajor” eftersom de har samma egenskaper som den rollfiguren från Emil i Lönneberga (ett varnande finger som bör tilläggas är att du inte bara visuellt kan se om de är Krösamajor!). Det finns även de som är så kallade utropare och dessa kallar man ”Vargen kommer folket” och den sagan har jag ingen aning om vem som skrev, men vem bryr sig liksom?

Det är inte säkert att en Hysterika 2020 smittad person ser ut såhär, men det här är ett varnande exempel på vad som kan ske vid svår smitta. Nackspärren är vanlig förekommande sidoåkomma eller sk bivärkning på denna farliga smitta … hemskt är det i alla fall!

Det finns även ett annat enkelt självtest man kan göra som heter ”Finn fem fel”. Du kan lägga en till synes felfri bild framför en misstänkt smittad av Hysterika 2020, (till och med görs dessa tester ibland med två identiska bilder) och är man smittad av ”Hysterika 2020” så kan du ge dig den på att den smittade lyckas hitta fel på en felfri bild! Ett säkert tecken på smitta!

Möter du en sådan person i sociala media så är det enklaste sättet att blockera personen via inställningarna i din profil. Här krävs lite skills för att gå in i inställningarna, men om du inte är smittad/har hjärnan påkopplad så ska du se att det säkert funkar!

Möter du en person irl så dra fort som fan och hänvisa till avstånd och droppsmitta eller vad tusan som helst! Här hjälper endast hörselskydd med total dämpning av omvärlden. En Hysterika 2020 smittad sägs också enbart kunna samspråka om just Corona och att allt kommer gå åt helvete, därav hörselkåpor på som rekommendation när du beger dig ut i samhället.

Har ingen aning om de här är bäst, men vem bryr sig? Testa själv eller läs på är mitt råd! Jag googlade bara hörselkåpor och genast dök dessa gula upp som fångade mitt intresse boom!

”Allt kommer gå åt helvete folket” – dra till en öde ö tack!

När jag borstar mina tänder nu på morgonen kommer hela denna historia ovan i mitt huvud… jag får ett primitivt tänk och önskar alla ”skrämmare” med stora delar av massmedia inräknat, bort från folket! Bort till en öde ö där ni kan sitta och vara galna kring öppna eldar. Till slut tar vansinnet över, ni kommer flippa ut totalt och förödelsen kommer vara total… för ni alla skrämmare, ni är redan smittade och borde föras bort , sitta i tyst karantän utan vidare tillgång till cybernätet! Ni är helt klart mer livsfarliga än Coronaviruset.

Men jag tillhör ju ”Love & Light” folket…

Så jag tänker fortsätta sprida ljus & kärlek. Jag tänker fortsätta uppmana till lugn och sans. Jag kommer inte drabbas av paniken, för jag känner inom mig att det här kaoset har kommit till oss för att vi ska vakna upp och se vad som är viktigt något i livet.

Rapporter kommer redan som påvisar att det vi främst behöver göra är att visa respekt, omtanke och full vördnad för våra äldre från ca 75 år och uppåt, för de som har bakomliggande allvarliga sjukdomar, de som har bekymmer med hjärtat, högt blodtryck, diabetes och svagt immunförsvar.

Så det är självklart att vi ska vara försiktiga och följa råden om att tvätta händerna noga, hosta/nysa i armvecket, hålla oss hemma vid förkylningssymptom. Men… vi ska fortsätta (eller börja med att) leva, njuta, skratta, uppskatta, le, vara snälla, omtänksamma och andra fina saker som vi ska göra för varann. Det är för att vi redan för länge sedan (tyvärr) slutat upp med mycket av det här och gått in i egotänk, pengajakt, klättra på och trycka ner andra för att komma högre upp själv – som vi har fått denna kaosliknande situation att hantera. En av de största utmaningarna som vi har fått till oss och behöver hantera nu. En hel del av oss har i sina liv olika tuffa utmaningar vi lever med 24/7 sedan länge. Vi bör tillhöra ”Love & Light” folket hoppas jag ❤ för vi vet mycket som jag tror att Hysterikor 2020 inte vet än, men jag önskar innerligt att alla kommer till sans och börjar förstå vad som är viktigt…

Jodå, fru Lagerqvist kan sticka ut hakan hon också och knäppa till. Men mest är hon en ljuvlig person att ha att göra med. Jag tror vi andra kan bota de som drabbats av Hysterika 2020 tillsammans. Corona får vi låta de som faktiskt kan något i detta ärendet förmedla vidare. Massmedia tillhör allt som oftast inte dem 😉

Nu ska jag publicera det här ironiska inlägget innan jag ångrar mig och är chicken. Men vem bryr sig liksom?

Vad gör jag nu då?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Mycket

Just i detta nu är det befogat med uttrycket ”Det är lite mycket nu!”

Jag sitter i mitt kök hemma i lugnet med finstämd pianomusik i bakgrunden och myshunden Sune drar djupa suckar av välbehag. Här i hemmets lugna vrå. Jag smuttar på ett av mina goda hälsoteer jag har börjat sälja. ”Vitaminboost” – så himla gott och smakrikt. Stod och funderade på vad som passade bäst av förkylningste, infektioner, virus mm. Men i dagsläget föll mitt val på boosten, för det är det jag tror på allra mest om man känner sig frisk. Att fortsätta boosta och förhoppningsvis ha möjlighet att tackla viruset på ett lite bättre sätt. Virus finns alltid runt omkring oss, inget nytt egentligen… men den enorma kaosrapportering är i klass med ”Krösamajas” och den är inte bra. Jag tillhör den lugna delen av befolkningen. Jag ignorerar inte, men jag har tillräcklig kunskap för att inse att det är viktigt att behålla lugnet och inte gå i taket. Stress och onormalt hög oro rubbar alltid balansen i oss.

”Det är de små ljuspunkterna i vardagen som gör den stora skilnnaden” & ”I det enkla bor det vackra” /Ernst.
Så himla rätt han har i sina budskap. Fler borde inse detta!

Det är nu insikterna börjar komma

För en del kommer känslan av kaos att stanna kvar länge inombords. Efterhand kommer fler att sakta ner tempot, ganska ofrivilligt i början, men så småningom kommer en mer eller mindre känsla av acceptans att sprida sig. Till slut kommer de djupare suckarna att tas även av människor (syftar här på min coola hund). Snabba flåsiga suckar som går från oro/frustration/kaos teorier/panik till…. djupa suckar av medvetande, lugn, insikt om vad som är värt något på riktigt, harmoni, kärlek, respekt, omtanke, empati, gemenskap, lika värde, ja allt som många idag stängt av men som jag är övertygad om att det finns inom oss alla.

Vi kommer inte vilja backa tillbaka till den stress vi lever i nu och har gjort, den som bara ökat, gjort oss fartblinda, gjort oss mindre omtänksamma och fått egot att skrika ut sin vilja att det bara är jag, jag och jag som är viktig. Vi kommer vilja leva mer medvetet och se likavärdet hos varandra. Wow vad jag ser fram emot detta!

Omtumlande dagar

Viruset sätter sin prägel för alla nu, men det händer också andra saker i livet som skakar om.

Igår kväll kom budskapet om att en alldeles särskilt vacker människa lämnat livet. Hon berörde alla hon mötte på ett ovanligt närvarande sätt, hon gick ingen obemärkt förbi, hon hade ett vänligt ord till alla, hon sträckte ut sin hand till alla, hon gav så mycket av sig själv till andra. Hennes ”rosa livsglitter” ströddes generöst omkring sig. Vi är många som är djupt ledsna och sörjer henne nu. En del kände henne nära, en del mötte henne och tog henne genast till sitt hjärta. Hon lämnar efter sig 2 söner vars liv aldrig mera kommer bli sig likt. En enorm sorg, ett enormt tomrum. Hon lämnade livet i en tid av kaos och vi får fortsätta i hennes anda att påminnas om att vi själva också behöver strö rosa livsglitter omkring oss och runt alla vi möter. Det känns ännu mera viktigt och tydligt nu.

Vi vet aldrig vad nästa stund ger oss och vad som tas ifrån oss eller andra. Vi vet sällan när det är tid för oss själva att lämna detta livet och gå vidare in i evigheten. Jag känner en tacksamhet över att ha fått möta en sådan kärleksfull människa och en så stor sorg över att hon lämnat för tidigt. Ändå ler jag när jag tänker på henne. Vi ska leva alla dagar så mycket vi förmår oss ❤ inte vänta, inte slösa ❤

Tack fina för allt du gav oss andra!

Igår kom också beskedet om att stänga gymnasier och högskolor. Eleverna ska göra uppgifter och arbeta hemma på distans. Bra beslut tycker vissa, men inte om man går på särskolans läroplan av anledningar som gör att de här besluten inte funkar. Först BOM – det gäller alla! Några timmar senare dras beslutet tillbaka för de hann inte, i den stress som finns från alla håll, tänka klart och idag är min son i skolan. Däremot dras prova på veckan nästa vecka in. Inte blanda, inte umgås och riskera. Helt rätt tänk. Men vi hanterar en annan slags oro utöver den allmänna oron, så jag är oerhört tacksam och hoppas på att besluten fortsätter gälla.

Jag är lösningsfokuserad, drog upp nya planer och även om sonen inte inkluderas i dem så kommer jag ställa upp om behovet finns. Mer om det kommer kanske senare…

Vi behöver hjälpas åt och samarbeta i nytt tänk

Tänk dig ett samhälle där vi återigen ställer upp och hjälper varann. Jag bara vet inom mig att vi besitter den kraften, viljan och styrkan. MEN det krävs så himla mycket innan vi plockar fram det inom oss. För vi har helt enkelt fostrats om och in i en egoistisk era. Men jag tror vi kommer att se slutet på den eran nu och en ny som växer fram. Ju mer motstånd vi gör mot ”det nya” ju längre tid får vi möta utmaningarna, det är vad jag tror. Visst, det är ju bara mina tankar, men jag vet att jag delar dem med ganska många. Vi som tillhör de lugna, de reflekterande, de som söker insikter och annan mening. Vi känner att det är rätt väg. Vissa är inte där ännu, vissa behöver ta några rundor till innan medvetandet sjunker in. Vi är alla olika, även med det här. Tills dess kommer jag göra min del, det jag funderat på att jag kan bidra med. Kanske en pjuttliten del, men om alla pjuttar sin lilla del så blir det ändå rätt mycket kraft i det också.

Heja oss alla! Sprid rosa livsglitter omkring dig! Massor! Kram Jill

Dos Gardenias

You are Good Enough!

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Kvisttales

Livsberättelser / Kunskap / Life stories / Knowlegde / Insights

Feelgoodbloggen

You are Good Enough!

Discover

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

Longreads

The best longform stories on the web

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

%d bloggare gillar detta: