Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
De där orden som sägs och fångar uppmärksamheten
Ibland är det just dessa ord, sagda i största omtanke, som får mig att stanna och känna in. Vad betyder ett ord eller en mening egentligen? Bara drabblande ord eller har de faktiskt en mening, ett värde också? Värt något för just mig där och då?
Ibland blir det tjatigt och jag blir mättad på alla klokheter och insikter som ska sägas och falla på plats inom en. Det där djupet som ibland känns mer som en avgrund istället för befriande insikter… det är nog då det är dags att pausa tänket och istället vara nuad i att släppa tankarna och låta dem blåsa bort. Istället vara i en annan slags nuhet och varande där tankar bara kommer och går utan att lägga någon värdering alls i det. Ja, det är tänkvärda tankar från någon som är mycket i huvudet och snurrar rundor 😉
Men tillbaka till rubrikerna. Avdrag & pådrag, bli uppmärksam på orden som sägs till just mig. Det blev så för ett par veckor sedan och jag är tacksam för att jag var i rätt tid för att ta åt mig det som sas. Samtidigt så blev det också efter ett tag vidare tankar på vad som är viktigt att dra av och vad som är viktigt att lägga fokus och energi på, alltså låta vara kvar men kanske inte se det som pådrag…
Lat eller avsaknad av livslust?
I många år under uppväxten fick jag höra att jag var lat, snudd på oduglig till det mesta och av detta fick jag en känsla av att ingenting vara värd…
Mitt tonårsrum var i ständig kaos och oreda. Damm i hörnen och obäddad säng. Precis som hos de flesta tonåringar. Men för mig blev det en slags rebellisk revolt. Min oförmåga att hålla ordning gör sig fortfarande ständigt påmind. Tankspridd ja, det är jag och en massa annat som stör ut och gör mig rörig.
Men när jag nu idag tog en paus och gick i vår lilla magiska skog med hunden, så pockade det på. Plötsligt sa något inom mig att jag aldrig under alla dessa år varit lat! Jag har i mångt och mycket haft en känsla av att sakna den där innerliga livslusten och glädjen! Jag är inte lat! Men jag har levt i alla år med denna känsla.
Denna känsla är nog den starkaste drivkraften till att jag är en ”Doer”, en som alltid levererar fullt ut och gärna extra utöver allt! Jag har svårt att ta det lugnt och jag gör mitt yttersta och kan inte sitta ner och ta saker med ro. Ändå är det just det lugna och samlade som jag sänder ut.
Så… när jag känner mig meningsfull för andra så kan jag vara igång tills jag stupar!
Så… har jag en stund över till att göra ”ingenting” blir jag rastlös och kommer på nåt att ta tag i.
Men, LAT – det är det minsta jag är! Men det är ett förträffligt ord att fronta mig mig, för det får mig att känna mig mindre värd och jag tappar förmågan att känna livslust omedelbart. Vilket leder till att jag tar på de där sparade depåerna som jag samlat för just detta ändamål. De där tillfällena när jag blir mindre värd och genast behöver prestera för att visa att jag inte är … LAT
Tänk att något sånt kan ställa till det på ett sådant djup! Det händer att jag får höra just det ordet fortfarande. Det får samma effekt än idag. Men nu är cirkeln bruten och jag har något att jobba med och se fram emot.
Sinnesron på riktigt.
Hitta min sanna LIVSGLÄDJE som ger mig energi att vilja göra för att jag mår bra av det, inte för att göra andra till lags. Nej, jag behöver inte yttre bekräftelse på att jag duger som jag är. Det jag behöver är att sätta gränser, inte tillåta andra att behandla mig dåligt och framför allt – rensa bort de personer som får mig att känna mig mindre värd.
Det är över nu… För när jag tänkt tanken, när jag förstått vad jag behöver och vad som gör att jag går omkring och tillåter vissa saker, då är det över.
Cirkeln är bruten. Jag är FRI! //Jill
Feelgoodbloggen 