Feelgoodbloggen
Hur lågt kan människor sjunka i sin iver?
Jag kände att jag behövde en välbehövlig paus i berättelserna från 20-talet. Det var en oerhört påfrestande tid att leva i och samtidigt sa vi mellan varven att det också var spännande att få leva där och då. Men i ärlighetens namn var det väldigt galet och förtvivlat också. För frågan kom ofta upp hur lågt människor egentligen kunde sjunka eller kanske gå, i sin iver att vinna mer och mer makt.
Filmerna från Gotham City kom upp på tapeten titt som tätt när jag pratade med andra om den tiden. För det kändes ofta som att vi var med i en galen film där hela världen hade förvandlats till ett kriminellt Gotham World!
Med tid och stund fick folk nog och det som den där tokrika kriminella lilla pöblen hade i agendan som skulle infalla på 30-talet föll om intet och istället skedde det stora Uppvaknandet! TACK O LOV!
Tänk dig ett krig och ingen gick dit!
Den meningen florerade emellanåt och utvecklades senare till väldigt viktiga bitar i uppvaknandet. När människor går samman och bildar dessa viktiga och starka band emellan sig så vinner alltid det goda över det onda. Men det var en tålamodsprövande tid där folk vändes emot varandra. Folk var trötta och sönderstressade av all propaganda som florerade och många bara kapitulerade i en slags acceptans. Nästan som att innerst inne visste de att det inte var bra, att det var många saker som inte stämde, men kände sig som den lilla människan som ändå inte kan göra någon skillnad. De gav helt enkelt upp och resignerade i allt. För vem skulle man egentligen lita på?
Det fanns flera män som ofta dök upp och för mig kändes det som att de var bortom räddning. De var ansiktena utåt och stod i fronten så att de där kriminella maffialiknande familjeklanerna kunde agera utan insyn. De hade ett oerhört starkt nätverk och erövrade världen på ett riktigt otäckt och ja, smart manipulerade sätt som lurade de flesta. ”Allt kan köpas för pengar” och det var många som ”sålde sin själ till djävulen” av olika anledningar. En del blev hotade på grund av att de besatt stora kunskaper inom områden som ansågs viktiga och vågade helt enkelt inte något annat än bli marionetter i detta världsomfattande spel. Andra gjorde som de brukade och följde pengarna och var utan samvete om de kunde få leva ett rikt liv ur ekonomiska aspekter. Det var vanligt att folk blev mutade och även tystade på otäcka sätt om de inte ville ställa upp. Det fanns en särskild man som utbildade ”de nya världens ledare” enligt deras agenda. En del av eleverna var väldigt duktiga enligt deras sätt att se på det och blev folkvalda ledare för hela land och i dessa länder led folket också allra värst av galenskaperna som skedde. Samtidigt växte sig olika rörelser starkare och starkare.
Historier upprepar sig alltid – tills människan lärt sig!
Att hålla sig i bakgrunden i det som skedde blev mångas val. Vi såg, vi hörde, vi följde, vi förskaffade oss kunskaper och var pålästa. De höll koll på oss och vi visste det.
När onda saker är i görningen så växer oron hos människorna. De onda bygger sin makt på sina vis och var tidsepok har sina ”snillen” som härskar och söndrar. Tills den dagen när alla kort blir synliga och människan synar bluffen. Tills den dagen när allt faller likt rangliga korthus på en ostabil grund. För de där kriminella må vara starka, men minns alltid att:
”Ingenting är starkare än den svagaste länken i kedjan”
I allt det som skedde växte vår fasta tro och övertygelse om att det goda skulle SEGRA och att ljuset skulle ta sig fram i alla mörka skrymslen och vrår för att göra allt öppet för alla att SE.
OCH det var ju precis det som skedde!
VÅGA TRO PÅ DET GODA!
Den största lärdomen från tiden från förr var att hålla fokus på det goda! Håll fokus på kärleken, ljuset, glädjen, allt det vackra i livet, naturens krafter och den egna urkraften som bor hos oss alla. Att vara modig, stå upp för sig själv och sina medmänniskor. Våga stå upp för mänskliga rättigheter, för yttrandefrihet och friheten att besluta själv vad som är bra för sin hälsa och välmående.
Under denna tid var separationen mellan människor ett faktum som satte djupa sår i själen, men det var som en slags utrensning och sedan en återförening mellan människorna som först valde olika vägar för att de var vilseledda och som sedan hittade hem till sig själv och de som stod där med öppen famn och tog emot.
Det var en prövning för alla människor på olika sätt. Det gemensamma blev förlåtelse, förståelse och försoning. Allt annat än detta rann ut i sanden och var inte längre viktigt. Sanningen, ljuset och kärleken är starka krafter och i tider där de prövas – så är det alltid detta som består och står stadigt på en stabil grund.
Så i tider av prövningar, minns mina berättelser och ge inte upp hoppet! /JL
Feelgoodbloggen 