Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Kanske borde jag ta en ordentlig titt?
Jag har en bild av mig själv som jag tror att jag behöver tänka till kring. Idag blev det extra tydligt när jag utsatte mig för en slags exponering där jag är totalt otrygg. När jag sitter här på kvällen, alldeles för sent egentligen, så snurrar tankarna på. Jag är trött och aningens ofokuserad. Ändå behöver jag påbörja den här processen och reda ut det ihopasnurrade nystandet av känslor och tankar kring något så ytligt som min egen yta, mitt eget utseende, det som andra ser först när de ser mig så att säga. MEN även när jag ser mig själv i spegeln, för det är här det blev en kollaps idag.
Utan att vi hinner reflektera så tar det inte många sekunder innan vi skapar ett första intryck av den människa vi möter för första gången. Vi vet att detta sker och vi vet att det är just bara ytan och det första, som ju egentligen inte spelar någon roll i de flesta sammanhang. Men vi skapar upp ett tyckande och känsla direkt. Ibland är ju mötena just sådär flyktiga och vi får inte en andra chans, i alla fall inte just där och då. Kanske sen om det är menat.
Idag hamnade jag på ruta 1 (igen)
Jag är 52 år nu. Jag har jobbat massor med mig själv, min självuppfattning, mitt självförtroende, min självkänsla och jag har varit duktig och gjort jobbet väl.
Ändå föll jag igenom totalt idag. Det var riktigt oskönt och jag hamnade tillbaka till mina ungdomsår och känslorna som då påverkade och formade mig under en lång tid framåt i mitt liv. Det blev nästan lite otäckt och jag fann mig själv bli alldeles knas. Jag gick vilse inte bara i mitt inre, utan jag snurrade till det och virrade bort mig där jag spenderade hela min dag idag. Jag tappade saker. Jag kunde inte konversera avslappnat och sådär coolt som jag brukar, utan snubblade på orden och det kändes som att jag stundtals tappade fokus i samtalen. ”Det där är inte jag! Sån är jag inte helt enkelt! Inte längre! Det var ju förr i tiden” Jag slungades alltså mentalt tillbaka och fick en rejäl käftsmäll. Ingen mening att gå in på detaljer, men det var så jag blev lite skakis.
Det handlade inte alls om bemötande ifrån andra. Utan mer om att jag gjorde värderingar utifrån vad jag mötte och hur det helt plötsligt fick mig att känna kring mig själv.
Sedan första känslan inför vad som hände i mitt inre idag så har jag klurat på det. Om jag ska vara ärlig så blev jag först helt ställd, sedan lite ledsen och därefter kom osäkerheten som ett brev på posten.
Ett ständigt pågående projekt för att älska
Det går inte an att undvika speglarna för det mesta och inte våga titta på sig själv. Det går inte an att inte känna igen min egen spegelbild. Det är inte ok att göra så med mig själv och det är nu dags att ta en rond till och återta min egen självkärlek, se mina styrkor och älska att jag är en vänlig, omtänksam, kärleksfull och varm människa. Mitt inre är menat att stråla igenom så starkt och tryggt att det reflekterar min utsida. Andra säger till mig att det är så. Du är en vacker själ och fin på både in och utsida. Om jag inte ser och uppfattar det själv, så kan jag inte heller ta emot andras ord. Det är i ärlighetens namn inte heller det viktigaste att få andras omdöme, tyckande och ibland godkännande för mig egen person. Jag behöver inte bekräftelse utifrån på det sättet och med allt jag har jobbat med kring mig själv så vet jag att kärlek är den viktigaste byggstenen i självkänslan och att det är nog så viktigt att bjuda in sig själv också i den varma och tillåtande sfär jag sprider generöst omkring mig. Inte bara jag, utan jag också ❤️
Jag trodde jag var färdig med just de bitarna, men samtidigt har det kommit ganska starkt fram nu att vi alla får upp våra gamla sår ännu en gång för att läka och sedan släppa taget om. Ibland smyger sig tvivlet in på om det går och om det inte är ett ständigt pågående ”arbete” som vi aldrig blir färdiga helt med. Vi lär och utvecklas så länge vi lever. Men samtidigt är det en särskilt tid nu som vi fått äran att leva i. Ett stort skifte och något vackert att se framför sig som håller på att skapas upp. Där det inte finns plats för låga vibbar vare sig om sig själv eller andra. Alla hamnar/landar kanske inte i dessa insikter, men jag tror att mycket kommer rensas kollektivt nu framöver.
Delar detta lilla klipp med den vänliga rösten. Ca 5 minuter att lyssna på. Kan vi göra det varje dag? Ta oss 5 minuter under en månads tid och se vad det ger? 🙂
Det här är inte färdigt än…
Jag kommer återkomma. Förhoppningsvis kan jag knyta ihop säcken då. Nu är jag för trött. Men det kommer fler och mer reflektioner och säkert lite konkreta ”To Do” grejer. Jag blev ledsen idag, jag erkänner. Nu ska jag gå och titta mig själv i badrumsspegeln, le varmt emot mig själv och ta det ett varv till.
Tills dess: Vi är alla bra som vi är! Ibland dippar vi och det är högst mänskligt att vara sådär skönt o-perfekt! Eller hur? //Jill
Feelgoodbloggen 