Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Ensam är inte starkast
Plötsligt så bara bubblar allt upp. Det man försökt hålla nere och i schack, bara kommer upp till ytan…
Ett viktigt och tvingat samtal man väntat med så långt det går tills man inte längre kan vänta en endaste dag till. En enkel standardfråga: ”Hur är det”? ställer till med hela havet stormar inombords och svallvågorna blir som starka stötvågor. De ska bara upp, upp, upp och så kommer de ut precis så där ocharmigt orepeterat och utan någon som helst möjlighet att sila snacket särskilt väl.
Rösten darrar, tårarna bränner i ögonvrån och man blir tacksam att ingen ser, att det inte är facetime eller teams eller zoom eller nåt annat visuellt synbart. För ”man” är jag denna gången och det går bara inte att stå rakryggad och stark i denna stund.
Kroppen värker och särskilt hela högra skuldran, axeln och nacken. Jag bär på för mycket viskar det inombords. Jag har väntat på det och nu välkomnar jag det hur det än kommer till mig. Snart ska jag gå till min kraftplats och kanske böla lite, kanske släppa fram en del och framför allt så ska jag skicka upp oron och jorda mig. Jag är jag, jag är fin och bra, jag är stark, jag är älskad, jag är buren och jag är viktig.
När jag slappnar av, när jag har tillit då kommer det till mig i precis rätt tid. Som denna låten, som liksom bara poppade upp och som var skriven precis som att det är jag i videon… Tillit, den fina egenskapen.
I will rice after falling apart, always & forever! /Jill
Feelgoodbloggen 