Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Skitdagar kommer och går
Igår var en riktig skitdag. Jag kände mig så låg av flera olika anledningar och jag kunde absolut inte känna att livet ville mig eller världen väl, inte på något vis alls! Det kröp under mitt skinn igår med det kollektiva o-måendet och jag tyckte bara jag fick läsa riktigt idiotiska kommentarer från folk som verkade sakna både hjärna och vanligt jävla hyfs! Hur kan folk bete sig så jäkla illa, helt öppet, på våra ”underbara” fucking sociala medier? Igår ville jag säga/skriva ”dra rätt åt helvete med er allihop idioter” fler än en gång, men det gjorde jag ju inte personligt till någon även om jag hade god lust till det. Jag avslutade min sociala mediedag med 2 saker – delade 1 bild och 1 låt, i den ordningen.
Sången jag delade kom som från mitt eget hjärta. Finns det något hopp? Kan vi reda ut det här som händer och stoppa det som håller på att hända?
Att hamna i de där gråa stunderna… kanske är de bara helt nödvändiga? Jag tror att det är meningen och att det blir så för att det är bra att stanna upp, känna och tänka efter vad som är värt något på riktigt.
Globalt sett är det rent åt skogen nu, på många sätt. I min lilla lilla värld, på hemmaplan i vårt hem råder ett stilla lugn, som när det blir en storm i ett vattenglas och jag befinner mig i mittpunkten där det är stilla fast allt runt omkring snurrar runt helt galet. Precis så. Jag tänker: ”Har folk blivit helt sjuka i sina sinnen? Stämmer det som flera säger att de inte känner igen sig själva efter att de har tagit de där förbaskade sprutorna som allt kretsar runt? De känner sig trötta, håglösa, har dimhjärna, kan inte fokusera, inte tänka klara tankar särskilt länge och orkar inte med som vanligt. Många verkar ha tappat empati och omtanke helt, så som de aldrig förr har upplevts! Vad är det som händer med oss, med folk runt om i hela världen?! Gode gud hjälp oss nu! Inte sen, nu!!!”
Igår behövde jag stilla mig. Då gör jag något litet kreativt, förutom att stänga ner omvärldens galenheter. Igår blev det det här med en önskan om att ta mig upp till ett högre mående ❤
Innan jag somnade skrev jag med en så innerligt älskad vän. Fick släppa iväg en del av mina tankar och känslor. Det handlar inte bara om världsläget utan om saker som berör i mitt liv, om att vara utestängd, bortvald och den där känslan som följt mig i livet om att inte passa in och vara som de andra där jag borde få känna tillhörighet ❤
Hon skrev: ” Glöm aldrig att du är min vän för evigt. Love you ❤ ”
Tårarna rann och spänningarna lättade ännu en gång. Livet är vackert! Jag somnade med ett leende på läpparna.
I morse kom min älskade hund krypandes försiktigt upp på mitt bröst. Han ville ha kel och att jag masserade hans kliande öron… denna underbara hund som ger så mycket villkorslös kärlek! Vi kelade, jag kliade och sen smög vi upp, satte igång kaffet och fixade frulle till oss medans de andra i familjen sov vidare. En fin stund ❤
En liten röst viskade inom mig vid frukostbordet: – Ha tillit Jill… allt är som det ska ❤ som en mjuk smekning över min kind. Jag väljer att känna det så, som jag brukar göra. Att tappa fotfästet och därmed hoppet en stund, tja det får väl räknas som helt mänskligt ❤ Samtidigt började en annan låt spela i mina hörlurar. Jag avslutar så, men den ❤
Feelgoodbloggen 