När kommer det inre lugnet till en?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En av mina målbilder – så tänker jag mig livet

Jag tänker mig att jag sitter där i min gungstol (varför gungstol, äger någon sådana nu för tiden?) eller kanske är det min sköna röda fåtölj med gungfunktion…

Jag har silvergrått hår, jag har på mig en mönstrad klänning i mjukt material och en brun mjuk stickad kofta och ett par fårskinnstofflor 🙂 Jag är klok som en bok och dricker mitt kaffe med hög njutningsfaktor. På mitt ålderdomshem (som det väl inte kallas längre) lever jag sunt och istället för söta kakor serveras vi färsk frukt och salta nötter till fikat.

In på mitt mysigt inredda rum kommer en ung kvinna ur personalen och frågar om jag är sugen på ett fotbad med massage av fötter och vader? Yes! ropar jag glatt! Det tänker jag inte tacka nej till. Sen börjar vårt förtroliga samtal mellan mig och den unga kvinnan. Medans hon försiktigt rullar av mina färgglada stödstrumpor och hjälper mig ner med fötterna i det väldoftande fotbadet så frågar hon om hur min dag varit och jag frågar om hennes. Hon ber mig berätta om mitt liv, vad jag arbetat med, min familj och hur det var då på 20-talet när det rådde kaos och makthavarna skrotade demokratin och gjorde det där historiska försöket att genmanipulera befolkningen, det absurda med att sätta QR koder på varenda människa och samtidigt firade de folkvalda att demokratin fyllde 100 år med en egen stor balunsfest där de ryggdunkade varann för den stora segern de trodde att de genomfört i att manipulera folket!

Vilken grej det var det där… säger hon försiktigt ❤ Ja kära nån, svarar jag mjukt. Det var en tid av stor oro och folket var så rädda så de började agera utifrån sin stora rädsla och gjorde saker, gick med på saker som de senare föll i stor sorg över…. men, det som hände då fick en sådan fantastisk vändning när fler började vakna upp, släppa på sina rädslor och viktigast av allt – makthavarna föll som furor på eget grepp och ur kaoset föddes det fram en helt ny värld där kärleken, omtanken och respekten för alla blev de viktigaste ledorden. Ja, så som vi lever nu.

20-talets början och stora vändning!

Att vi segrade och lyckades med den stora uppstigningen till en mer kärleksfull värld är det allra viktigaste, även om det är bra att vara medveten om sin historia. I den värld vi lever i nu, där vi tar hand om varandra och bryr oss om varandra, är det jag är mest stolt över att jag fick vara en liten pytte del av att verka för. Där varje dag räknas och vi lever här och nu. När såna gamla tanter som jag får möta unga fina medmänniskor som dig. Du hjälper mig med det jag behöver, du är min förlängda arm och ser mig fast jag blivit gammal, grå och lite stapplig. Du har tid att hjälpa mig med ett skönt och välgörande fotbad utan att din sökare piper hela tiden. Du är härvarande med mig och jag uppskattar det så. Du förstår, när vi hade den otäcka tiden på 20-talet så upptäcktes det att det fanns pengar i stora överflöd, ja faktiskt många miljarder som vi skattebetalare ständigt betalade in till staten. När detta uppdagades kunde inte regeringen längre mörka utan när allt föll, användes våra skattepengar till att bygga upp våra samhällen igen med en helt annan struktur.

En blick in i den kärleksfulla världen vi ska leva i

Barnen fick natursköna förskolor med mindre grupper och fler i personalen som kunde tillgodose alla barnens behov i olika sammanhang, de lärde sig att leva med naturen och behandla Moder Jord på ett vördnadsfullt sätt. Men det vet du ju för du fick växa upp i det ❤ I skolorna började undervisningsdagarna med ett stilla yogapass och meditation. Eleverna delades in i mindre grupper och det lades större vikt vid att se eleven där de var utvecklingsmässigt och också om de var praktiker eller teoretiker, vad de själva önskade och inkluderingen blev som ett eget ämne. På alla förskolor och skolor serverades hälsosam mat och så mycket av tiden som möjligt pågick lektioner utomhus och alla hjälpte aktivt till att sköta om de stora odlingarna med ekologiska grönsaker, bönor, örter och skördade frukter och bär som plockade till fikastunderna under de stora stora träden som blev obligatoriska på alla skolgårdar. Ja träden är ju våra lungor så de behövs och ger skön skugga under soliga dagar.

Människor fick möjligheten att arbeta i ett lugnare tempo och vad du än jobbade med så var det viktigt att fylla på själen under arbetspassen med små pauser där man kunde vistas i sköna miljöer och på lunchen infördes det små motionspass för alla för att stärka kropparna. Ja, visst ja, det var då alla arbetsplatser fick egna små kök med näringstät och sund mat. Alla arbetsplatser hade tillgång till ett hälsocenter och fick hjälp med små och stora krämpor! Ja jisses vilket dåligt skick vi var i där i början… under en period fick vi hälsoarbetare arbeta mycket för att återställa balansen hos människorna. Men det var ett tacksamt och fint arbete jag hade förmånen att få ha.

På ålderns höst är det numera brukligt för oss på 70+ att få äran att flytta in i våra små fina hem i ”ålderbyn” med all tänkbar bekvämlighet. Vi tyckte att det inte behövdes varsin egen trädgårdstäppa, så vi bestämde oss för att ha gemensamma odlingar där vi kunde hjälpas åt och alla gör ju vad vi orkar och klarar av. I den vackra vinterträdgården älskar jag att vara! Där gör jag Chi gong varje morgon och öppnar upp mina sinnen för att möta en ny dag. Sedan tar jag en kopp kaffe där och ett glas med varmt citronvatten. (Jaja, kaffet kommer jag dricka och be om att få dricka tills mitt sista andetag på detta besök här på jorden.) Varje morgon efter min stund i vinterträdgården brukar jag knipsa en vacker kvist med väldoftande blomma på som jag tar med in på mitt rum. En ynnest att få ta med och njuta av det vi själva har planterat, vattnat och pysslat om. Varje dag finns det flera olika trevligheter för oss gamla att ta del av om vi vill. Jag tycker särskilt om att umgås med glada människor som gillar att dansa, lyssna på go musik från 1900-talets slut och hmm ja kanske ta ett glas vin på fredagskvällen eller en kall öl efter lördagsbastun. Det ska va gott att leva ju! Varje dag räknas! Sen tycker jag om att lära mig nya saker och nu har jag anmält mig till en kurs i att dreja! Haha vad ska ske när jag sätter händerna i den mjuka leran? Det kan bli hur galet som helst 🙂 Men jag testade stickning och det var fortfarande inte min grej. Vet att jag försökte på högstadiet, men konstaterade redan då att jag tyckte det var urtrist. Vissa saker förändrar sig inte tydligen… Så gick dagen och massagen av mina gamla stappliga underben gjorde susen den dagen och på kvällen dansade jag salsa som aldrig förr!

Allting börjar med mig själv

För att finna inre frid, inre lugn och frid i sinnet behöver vi börja med oss själva. Titta inåt, leva efter hur jag själv vill ha det i mitt liv, vad jag vill vara med om att skapa och uppleva. Då kommer den inre friden och ett mer harmoniskt liv ❤

En del kanske inte tror på det jag skriver, att det ens skulle kunna vara en möjlighet. Men varför inte? Varför är inte min målbild verklighetstrogen? Varför skulle vi inte kunna skapa en vacker värld för oss själva, våra barn och barnbarn?

Det börjar inom mig och dig – alltid!

Det krävs mod, det krävs styrka, det krävs en enorm vilja och kraft, men framför allt krävs en stor kärlek för att förändra vår historia till en bättre värld att leva i. Den tiden är nu! Skriv din egen historia om den värld du vill vara med att skapa och ”föda” fram nu. Det är inte en tid att säga ”jag pallar inte, jag kan inte, jag har inte tid” – dina val nu kommer avgöra hur dina barn och barnbarn ska leva i framtiden, det som kommer efter 20-talets början… I stor kärlek, respekt och omtanke för alla!

Namaste Jill