Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
En urkraft som finns inom oss alla
Jag väljer att gå min väg, den som är rätt för mig och som jag känner inombords är helt sann och viktig för mig. Den väg där jag inte påverkas av alla andras val, utan där mitt hjärta leder mig och det känns förbaskat bra inombords. Jag tror på att vi alla har denna urkraft inom oss om vi söker efter den.
Något nytt skapas upp och mina val avgör för mig vad
En intention är satt och jag känner tydligt att den ska leda mig vidare till att må bra. Den kommer lära mig att vara sann, äkta och ärlig ännu mera och den kommer hjälpa mig att sätta gränser och göra markeringar där jag känner att det behövs. Jag har släppt gamla tvångstankar om hur man ska/bör/förväntas göra och vara, för att pleasa alla andra på bekostnad av mig själv. Det kan ju låta bittert kanske, men nej så känner inte jag. Jag är inte bitter på något som hänt mig i mitt liv och vid min ålder så har det hunnit hända mycket. Det jag har gjort är att göra upp med det, se det i vitögat och lärt mig av och tagit fasta på. Sen är jag inte perfekt och allt är kanske ännu inte helt utrett, men jag är på god väg i alla fall! 🙂
Allt det här gör att det kommer nya känslor inombords som känns riktigt nice! En beslutsamhet, en tydlighet och ett gränssättande. En känsla av en större frihet och precis DÄR ligger mitt fokus.
Jag pratade med en kvinna på 70+ och hon sa att hon läst något bra: ”Sluta älta och ägna tankar på det som varit, sluta tänka varför gjorde jag si eller så. Se dig istället omkring i allt du har NU och känn tacksamheten växa inombords.” För henne blev det en påminnelse om att ja, hon hade ju det ganska bra och det gav henne ett nytt lugn. Vilket fick mig att förstå hur djupt hennes ärr från en kraschat äktenskap, sämre hälsa och förlorade vänner mm tagit på henne och hur svårt det är, oavsett ålder, att ta sig vidare. Kanske att hon hade behövt fler som såg och lyssnade, som förstod henne och hennes sorger kring allt där och då? Som gav henne bekräftelser i att det var ok att vara ledsen, sårad och i viss mån kränkt, men också sträckt ut hjälpande händer och visat henne att livet är också så värdefullt och fint? Vad vet jag och kanske var hon då inte redo, kanske inte förrän nu… men mina tankar gick i spinn om hur vi kan hamna in i mående som blir svåra att ta sig ur. Hur vi kan påverkas av andras agerande som inte alltid är så snälla och som kan på något vis förlama en att inte känna förmåga att njuta vidare av livet, utan fastna i ältande, sorg, känslan av förluster och ensamhet. Så onödigt! ❤ och samtidigt högst förståeligt att det faktiskt kan bli så.
Barnen & ungdomarna
Det för mig in på tankar kring hur alla barn och ungdomar mår i det som är nu. Vem och vilka ägnar tankarna på dem på riktigt? För något säger mig att de flesta vuxna verkar så upptagna med att med alla medel och oavsett vad, få gå tillbaka till det som var tidigare, innan pandemin startade. Så inne i dessa tankar att de ”offrar” flera generationer nu. Alla de barnen som får växta upp med täckta ansikten och sönderspritade händer, som inte får komma nära sina mor- och farföräldrar för att de kan smitta, inte sitta i knät och kramas, utan indoktrineras med att de är farliga… fast de är friska, pigga och fulla av spring i benen ❤
Ungdomarna som blir utsatta för ett enormt grupptryck nu och där de får ta vuxna beslut, antingen välja att strunta i sina föräldrars åsikter eller tvingas av dem till något de själva känner är fel. Alla vuxna vet vad grupptryck är, hur det fungerar men de flesta blundar för att deras ungdomar inte vågar välja egen väg nu, eller står de maktlösa inför att inte få bestämma över sina barn och låta dem falla för grupptrycket från kompisarna. De med trygga vuxna föräldrar får stöd, men resten står sig ganska slätt i det som händer. De vågar inte annat för då blir de utfrysta och vem vill inte hänga med polarna när man är i den åldern? SÅ regeringen och myndigheterna säger det att det är frivilligt, att ingen ska känna press över att ta sitt beslut. Men som det är nu utsätts du för apartheid om du väljer att säga nej. Men känn ingen press! Ingen tvingar dig!
Försökskaninerna är numera försöksmänniskor
ALLA som tar spruta efter spruta nu är med i den största medicinska försöksgruppen någonsin i världshistorien och kommer således att hamna i framtidens historieböcker. Ingen vet i dagsläget hur utgången kommer att bli, även om många ger sig på att förutspå den med olika utgångar… men barnen och ungdomarna, de är ju framtiden ❤ Kan vi hålla dem utanför och kolla på den statistik som finns, där de allra flesta klarar dessa virus som en vanlig förkylning och inget annat. Varför måste vi ha med dem i försöksgrupperna? Varför eller hur vågar ni föräldrar utsätta era barn för det här? Ni ska veta att varken FHM eller socialdepartementet heller kan svara på hur kriterierna för att minderåriga ska anses mogna nog att fatta besluten själva finns, för de kan helt enkelt inte svara på denna frågan. Det är många av oss som har försökt få svar, många lärare som möter barnen och ungdomarna som är uppenbart oroliga och osäkra. De kan inte få fram svaren av den anledningen att det inte finns några kriterier. De (FHM och socialdepartementet) svarar: ”Vi vet helt enkelt inte”… Så rent krasst är det så att om det kommer en 16 åring med sin legitimation och har bokat tid så får han/hon utan några mognadstester ett stick i armen och sedan nr 2 och 3 osv… Det kommer inte att hjälpa om ni blir arga i efterhand föräldrar, för alla är friskrivna från ansvar. Blir just ditt barn sjuk eller ännu värre så står ni där helt ensamma. För ingen tar eller bär ansvar – från de som sätter sticket i armen upp till högsta instans. Ha det med dig att det är det som sker nu och det du får ställa in dig på när ni chansar på att allt ska gå bra ❤
Folk har snurrat in sig och kan inte trassla ur sig
Det är den krassa sanningen. Det finns de människor som per automatik testar sig så fort de har någon i sin närhet som är förkyld. Det är ju dessutom ”gratis” att testa sig. Men har ni läst om hur många miljoners miljoner det kostat alla oss skattebetalare i de här ”gratistestningarna”, som nu har stoppats upp i många länder pga sin stora felmarginal?
De här pengarna kunde gått till sjukvård, omsorg och skolor som mister sina stöd för verksamheter….
De 200 miljonerna som nu avsätts för att spåra obesprutade, kartlägga dem och sen när de hittas – vad ska hända med dem? Vad behövs pengarna till? Ska det startas angiveriverksamheter där folk får en belöning för varje medmänniska de anger? Ska du ange en vän, en familjemedlem, en granne, en kollega? Hur mår du sen efteråt? Glad åt pengarna och att du gjort en insats? Eller kan du glädjas, för du vet ju inte vad som händer med den människan du angett? I mars 2022 börjar jakten, om inte innan. Det är tvära snabba kast.
De här pengarna kunde gått till sjukvård, omsorg och skolor som mister sina stöd för verksamheter….
Det byggs särskilda byggnader nu…
Jag vill på inget sätt skrämmas, men skulle gärna vilja veta mer om de här byggena. Är det hit vissa av oss ska när de är färdigbyggda eller ska vi bara tro att det händer i Australien och Österrike och vem vet vad som händer i Kina? Men det här byggs just nu… Vem betalar för dessa?
De här pengarna kunde gått till sjukvård, omsorg och skolor som mister sina stöd för verksamheter….
Ingen vill lyssna, de har satt fetvadd i öronen (som Nalle Puh sa)
När många inte ens lyssnar på den allt större växande skaran av läkare världen över som berättar det denna läkare gör i sin debattartikel nedan… De tystas och censureras. Så vad tror ni det handlar om då? När vår regering nu går ut med att de avsätter 200 miljoner av folkets skattepengar för att söka upp de som valt att avstå, vilka metoder ska då användas och hur/vad ska göras med dessa personer de hittar/kartlägger? Skulle du hjälpa regeringen att hitta dessa människor och ta emot en belöning för det? Fundera, för i mars börjar jakten… Borde inte alla reagera även i vårt land och fråga vad det egentligen handlar om? Det mesta sker helt öppet och ändå hör och ser inte alla… läs artikeln. Vad mer krävs av oss? Enligt mig är dessa modiga läkare, forskare och andra experter inom området hjältar som vill oss människor väl. De vägrar tystas och de för denna kamp för oss alla vilket är högst hedervärt och jag delar trots att jag riskerar att fortsätta bli ”dömd” av vissa 
Jag känner en växande oro inom mig och jag vill också bara väl och inget annat, det vet jag att alla som känner mig vet och ändå tvekar jag…
Så tillbaka till vad inlägget började med.
Vi samlar oss likt underrättelsetjänsten gjorde under 2:a världskriget, men vi förstå det knappt själv att det är det vi gör (än).
Vi har stor förståelse för det psykologiska maktspelet, pressen, masshypnosen som har skett i världen av den anledningen att vi tillhör de 20% som sett igenom , som det inte bet på.
Vi mannar oss för att hjälpa de som vill hoppa av och göra nya val. Vi för dialoger om hur vi bäst ska göra, vad som behövs och så vidare.
Vi har insikterna av hur lätt det är att fasta i något, hur lätt det är att älta och hur svårt det är att ta sig ur det trasslet som har uppstått i det som nu går in på 2:a året. Vi förstår att det är lätt att se världen i nattsvart mörker och att längta tillbaka till hur det var förut, men vi vet att vi ska inte tillbaka till hur det var förut. Vi ska framåt och skapa/bygga upp en mer kärleksfull och ljus värld. Där vi lämnar allt det gamla bakom oss, där människors lika värde är viktigt och där mörka planer inte bygger våra grunder, utan där ljuset och kärleken håller ihop oss och får oss starka. Det må låta flummigt för vissa, medans många av oss har fått insikterna om vad vi vill bygga och lämna efter oss till framtidens generationer.
Det här är vårt tids stora utmaningar. Varje sekel har sina utmaningar och vi kommer gå ur det här också. Frågan är när botten är nådd? Vi är inte ”där” ännu, men vi som samlar oss blir fler och fler varje dag. Var så säkra! Ställ dig framför badrumsspelgen och fråga dig själv vad du känner i hjärtat just nu, vem du vill vara, vad du vill tillföra till dina nära och kära, till framtida generationer. Diktatur eller demokrati för ALLAS lika värde?
Feelgoodbloggen 