Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Massiva påtryckningar
Ibland kan världen kännas för stor, för övermäktig och så tänker en på sig själv som bara en liten prick. En slags litenhet som leder till en slags förminskning av sig själv.
Men vi har alla varit med om de där sammanträffandena och då vi sagt: ”Tänk vad världen blir liten ibland. Som när vi reser runt halva jordklotet och där på en marknad möter vi grannen eller en släkting, eller en gammal kollega… så märkligt!
Då tänker jag att vi ska sluta förminska oss och dela upp oss, sluta särskilja eller döma, sluta undervärdera eller prata illa om de som tycker olika än en själv. Sluta pracka på så himla mycket och bara ha tillit till att vi alla är kapabla att leva våra egna liv. Samtidigt som vi behöver fortsätta att bry oss om varandra. Rörigt… Det är inte konstigt att vi då och då fylls med en känsla av övermäktighet och som att allt ramlar över en.
En god och fin människa, med ett öppet hjärta som verkligen bara vill väl. Som samtidigt tar åt sig av vad andra skriver för hemskt till andra, som mår dåligt och blir ledsen och sedan tolkar in beroende på sitt mående, känner sig utpekad, påhoppad av vad andra ropar ut. Utroparen helt ovetandes om detta ropar för att den också känner en frustration och har i sin tur läst nåt, som någon annan skrivit för att de i sin tur läst nåt… ja ni fattar va?
Text och ord är kluriga grejer
Jag har skrivit flera gånger tidigare: ”Du vet aldrig vad du har sagt/skrivit förrän du får svar på det”. Det där gäller ju i ett samtal med en eller flera personer. Men när vi skriver, då vet vi aldrig vilken mottagaren är och således inte heller hur andra uppfattar det du skriver. Du kan mena så väl med din text. Du kan skriva texten i ett euforiskt tillstånd med för dig upplyftande ord, som sedan läses av någon som råkar va på botten och som kommer att tolka in, det du själv ville förmedla i gott syfte, till något helt annat. Säg den som mår dåligt som inte blir jävligt provocerad av en positiv ”typ” 😉
KOM IHÅG DETTA OAVSETT:
Vi sätts på prov i denna tiden
Vänskapsband, kärleksförhållande, familjeband – kan för många innebära utmaningar in absurdum just nu. Vi tycker olika och därav delar vi själva upp oss istället för att bara acceptera att vi tycker olika, men det är ok. Det är ytterligheternas tidsera nu och det är inget nytt, men i vår tidsera så är det för många första gången vi ställs inför detta faktum. Inget är sig likt och många brustna hjärtan och illusioner som faller har blivit vår vardag.
Det är som att samtalen är infekterade och vi vill inte gå in i dem. Härskartekniker tar form och nedlåtande kommentarer blir vardagsmat. Vem kan egentligen vilja leva och ha det så?
Varför är det så svårt att acceptera att vi är oöverens och tycker olika om något och att det får vara helt ok? Varför är det svårare än det varit tidigare? Varför väljer vi plötsligt bort de som tycker olika än en själv på ett sätt vi aldrig gjort förut? Varför blir plötsligt kompisar ovänner på sociala medier om oliktänkande och smutskastar varann helt öppet? Herre gud, varför?
KANKE SKA VI BARA ACCEPTERA OLIKHETERNA? ELLER ÄR TYSTNADEN TALANDE NOG?
Vill vi ha det så? Kan du möta andra med en trygg, varm och stadig blick och känna dig trygg? Eller viker du undan med blicken och tittar åt ett annat håll? Varför tittar du bort? För att du kanske pratat lite nedlåtande om personen du möter när inte personen var där? Eller för att du kanske skrev något ogenomtänkt när du fick ett frustrationsrus och bara rabblade av dig, offentligt, så alla kunde se… å nu skäms du lite över detta…
Jag bryr mig om alla!
Jag har läst massor och har förkovrat min kunskap oerhört mycket nu senaste 1,5 åren. Jag hoppas att jag kan ha nytta av allt det här framöver när dessa stridigheter lagt sig. När människor återigen vill leva mer naturligt och söka sig sin egen bästa väg för sitt välmående. Jag finns här nu för alla som vill och behöver och jag hoppas stå pall genom allt för att finnas längst med denna väg av oliktänkande och inte bli sänkt och känna mig otillräcklig ❤
Jag brukar benämna mig som en fri själ – en ”Free Spirit” och det är jag stolt för. ”Mig äger ingen” och jag vågar stå stadig i mitt samtidigt som jag har full respekt för att andra inte alltid tycker som mig. Däremot så går min gräns när jag blir bemött på ett otrevlig sätt eller när någon uttrycker sig nedlåtande om andra som inte tycker som de själva. Det går helt enkelt bort för mig att vi ska leva i ett samhälle där inte alla inkluderas med sina olikheter och oliktänkande. Att få leva i ett samhälle med yttrandefrihet utan att bli kränkt för sin egen ståndpunkt är för mig så naturligt att allt annat känns helt främmande och fel.
Att vara en fri själ innebär för mig att bejaka allas lika värde, allas rätt till sin åsikt och sina val för hur man vill leva (ej inkluderat våld och sexuellt utnyttjande i någon form självklart om jag nu kanske måste förtydliga det). Att respektera varandra är superviktigt.
Att vara en fri själ innebär också att jag anser att alla ska få ha rätt att bestämma över sig själv och sin kropp, sina medicinska val och sin intrigitet och det inkluderat för alla. I det som är nu, gäller det naturligtvis om vi väljer att säga ja eller nej till de sprutor som erbjuds nr 1, nr 2 och nu nr 3 och förmodligen många fler efterhand eller om vi väljer att säga nej tack jag vill inte. Det är så självklart vare sig det finns en civilrättslag från slutet av 40-talet i förra århundradet eller inte. Vi är fria människor som inte ska tvångsmedicineras eller uteslutas för att vi väljer annat! Jag känner flera som valt att säga ja, men som ändå anser att det är en stor fara med att sätta grundlagar ur spel så godtyckligt som nu och att det inte är alls rätt att vår regering, som ska verka för alla medborgare, snudd på medverkar till att folk hetsas emot varandra på ett mycket otäckt sätt.
När politiker går ut med budskap som de baserar på något som de inte har utbildning för inom hälsa på ett sådant sätt som att det bara finns EN lösning, när vi är många många som anser att det finns fler val och när vi vet att detta inte lyssnas på och inte får komma fram, när vi vet att de inte vill ta denna debatt och uteslutande gå på EN väg, då har de mist mitt förtroende fullständigt. Då handlar det inte om respekt för oss som fria självständiga och ansvarsfulla medborgare. När de går förbi grundlagar så borde vi alla ställa oss frågan vad som kan komma härnäst? Då har de svikit oss och när de inte lyssnar på alla, då ska de bytas ut. Det gäller för hela världens regeringar.
Tack för orden!
Jag är väl medveten om att Ditt mående och Din inställning kommer avgöra hur du väljer att uppfatta det jag skrivit.
Min tanke med det här inlägget är att respekt för alla människor och oliktänkande bör råda, men att där aldrig kommer accepteras att ett nedlåtande och kränkande bemötande tillåts.
Ljus & kärlek! / Jill ❤
Feelgoodbloggen 