Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Att väga sina ord
Ingenting är självklart och absolut inte just nu. Det är svårt att inte påverkas av allt som är, av allt tyckande, av uppdelningarna som sker mitt framför våra ögon. Vi vet alla inom oss hur det är nu, men de flesta väljer att blunda och leva i någon slags konstig förnekelse. De flesta väljer att följa strömmen och på något märkligt sätt göra sådant som de tror förväntas, så länge man tror att det skyddar en själv. Till slut blir något ”den enda sanningen” och ingen varken orkar, vill eller vågar ställa sig frågan om det verkligen kan vara så. För när allt kommer omkring så är de flesta sig själv närmast. Helt ärligt så är det nog faktiskt så… och de där hårda, nedlåtande orden som sägs även till mig om att jag sitter där på nätet och ”konspirerar” och inbillar mig. Jag ska minsann inte tro att jag vet bättre eller vet någonting alls. För andra vet hela tiden bättre. Det är lätt att bli ledsen och sårad, känna sig låg och förminskad. En slags härskarteknik som utövas emot mig och många andra runt om i hela världen.
Men ni ska veta att jag har läst massor, tagit del av välrenommerade läkare och andra professioner inom olika yrkeskategorier som kan väldigt mycket om hälsa, sjukvård kontra friskvård, psykologi, immunologi, biokemi mm. Lärdomar och kunskaper inom både traditionell modern medicin och komplementära läror har tagits in. Ett holistiskt lärande för att se helheten. Sen har jag faktiskt en hel del utbildningar själv, så pass att jag kan arbeta inom området friskvård och hälsa och kalla det mitt yrke, mitt levebröd. Ibland svärtas all min kunskap ner, som att jag bara ska hålla tyst och inte uttala mig. ”Man blir sällan profet i sin egen stad” eller ens värdig att få uttala sig och säga sin åsikt. Som att inte min åsikt, min kunskap och mitt värde är någonting att ha. I de stunderna när jag får möta det här har jag mestadels valt att vända andra kinden till. Inte för att någon ska tycka synd om mig, eller för att jag ska sätta på mig offerkoftan alls nu. Jag klarar mig! Jag är trygg med mig själv, min kunskap och har tillit till vem jag är och vad jag står för. Jag vet att jag har rätt till min åsikt och att jag har rätt att få komma till tals och har samma värde som jag anser att alla andra också har. Men ingen människa är starkast ensam, utan behöver sitt nätverk. Har du inget nätverk eller människor som vill dig väl och accepterar/respekterar dina åsikter och känslor så får du börjar söka dig till likasinnade. Lyft blicken och du kommer möta dem som du behöver få möta längst din väg ❤ För mig är det så sedan flera år tillbaka. Samtidigt som jag fått möta på en del skeptiska personer som vill fortsätta behandla mig och uttrycka sig till mig som de alltid har gjort, så svävar de iväg och nya människor kommer in i mitt liv som betyder väldigt mycket för mig. Jag är tacksam för det ❤ Det är inget ”fel” på vare sig mig eller dem som svävat iväg, vi har bara helt olika vägar att gå numera. Jag är tacksam för alla jag mött och som jag kommer att möta framöver ❤
Viktiga bitar faller i glömska
Civilkurage är bortglömt. Respekt och ärlig omtanke suddas ut mer och mer och kvar ligger gråzonerna som ett tjockt täcke. Utlagda dimridåer för att dölja det som är och det är sjukt svårt att se igenom dem. Det enklaste kortsiktigt är att hänga på de andra. De andra som också hänger på de andra osv… och i ärlighetens namn vet nog ingen längre varför de hänger på? Det är fortfarande för få i vårt land som vågar stanna upp, zooma ut och se vad som pågår. Min egen förhoppning är att även vi i vårt land ska vakna ur vår godtrogenhet och lättja och börja agera för mänskligheten. Jag skriver det igen: – Om inte för något annat så för våra barn och ev barnbarns framtid, de kommande generationerna.
Rädslor, prestige och oro gör att människor stänger av. Låter sig styras. Det kallas visst ”Frozen brain” och mer lärda människor än mig kan förklara alla psykologiska termer som spelas ut för världen nu. Att bli manipulerad, att tillåta andra att göra så med en…
Det är svårt att hålla ljuset och den villkorslösa kärleken
Det är säkert inget undantag att de flesta som valt samma som mig, är de som arbetar med människors välmående på något sätt. Vi som bryr oss om våra medmänniskor på ett ”vårdande” och kärleksfullt sätt i vår vardag. Vi är empater och har ett öppet sinne, en stor omtanke om andra och har lyft blicken.
Det kostar enormt med energi, men vi har våra tekniker med att fylla på med energi, ljus och kärlek. Vi har öppna hjärtan och förmågan att älska gränslöst, vi är överlag gränslösa givare.
Många av oss säger ofta att vi kommer stötta och finnas för alla oavsett, när dagen för det är kommen. Jag tror att det blir så. Vi kommer ha den rollen i samhället framöver. Samtidigt som utvecklingen sker i ett rasande tempo, kommer mycket vara ”back to basic” igen när de där systemen vi byggt upp på något sätt fallerar och har spelat ut sin roll.
Samtidigt möter vi ilska, elakheter och misstro nu i vår vardag. Vi begränsas, vi döms ut och de som inte själva har orkat sätta sig in i det som är, spelar nu ut de enda korten de har – det som den vanliga median pumpar oss alla fulla med i någon slags propagandaliknande evighetsrapportering med samma om och om igen… De som inte satt sig in i helheten och tagit sig tid, slänger sig med rubriker som är tomma ord utan kunskaper och innehåll och varenda gång de får mothugg eller bemöts med kunskap säger de: ”Jag orkar inte tjafsa med dig om det här, du kan sitta där på nätet och hålla på”. För deras argument faller ihop och de har inte ens läst artiklarna utan enbart rubrikerna och av detta anser de sig förmer än de som studerat och varit kritiskt tänkande, satt sig in, vägt för och emot, risker mot nyttan och allt där emellan.
Men vi är de som kommer stå där och ta emot när andra faller. Vi har bestämt oss för det. Det finns ingen annan väg – är det nog många av oss som känt. För vi är inte era fiender, vi är era allierade medmänniskor. Ni kommer få se det själva, hoppas jag ❤
Endast när du rensar bort och skapar tomrum, kan bättre och nya delar komma till dig i ditt liv.
– Jill Lagerqvist
Allting börjar i det lilla och det är gott nog
Det är lätt att känna sig maktlös och tänka att det är ändå ingen idé, men jag vill säga att det är i det lilla allting startar. Små små steg leder också framåt. Moder Teresa har sagt en massa kloka saker och jag vet inte säkert, men på bilderna nedan visar jag ett par favoriter ❤
Kunskap blir tom utan action
Det är en sak att veta mycket, att läsa och ta del av information – men det blir inte värdefullt förrän du förstår och agerar. Därför anser jag att den utbredda tysthetskulturen måste brytas runt om oss i vårt land. Tysthetskultur baserat på rädslor.
Rädslor för vad andra ska säga och tycka om en.
Rädslor för att bli dömd, utfryst och påhoppad.
Rädslor för att bli begränsade och tystade.
Men vi är redan där nu. Där ord står emot ord och där tonen har blivit hård, kall och emellanåt skoningslös emellan människor. Det behövs inte längre någon överordnad som styr, för en slags ”masspsykos” har brett ut sig och vanligt folk agerar som soldater som blint tror på sitt och ”slåss” för sina saker. På båda sidor utkämpas ett slags krig. Ni har säkert hört talas om ”de heliga krigen” och vad är det vi idag, vanligt folk utkämpar emot varandra med uppdelningar, beskyllningar, misstro, kränkningar, utfrysning, begränsningar och ilska?
När bollen väl är i rullning så…
Känn inte en maktlöshet. Känn hur du ruskar om dig själv och vaknar, hur dimridåerna skingras och hur kärleken för livet, för dina barn, barnbarn, nära & kära får komma igenom ditt pansar – villkorslöst. För din och alla andras skull på ett fint och fredligt sätt.
Vi är inte i krig emot varandra. Det är inget 3:e världskrig som utspelas. Jag vet att det står så på många ställen och en del befarar det. Men om vi tänker att det är så, blir tankarna sanning. Tänker vi att vi alla är medmänniskor så skingras känslan av krig.
Minns ni när ni som barn och för den delen vuxna också, har tittat på de där filmerna med kampen mellan det goda och det onda, mellan den lilla människan och den stora onda makten? Hjältar vi såg upp till, som vi ville skulle vinna och hur bra vi mådde av att sagorna slutade lyckligt med ”Så levde de lyckliga i alla sina dagar”?
Nu är livet ingen en saga. Vi själva, vanliga ”små” människor har makten att välja, att skriva nästa kapitel om hur vi vill leva, hur vi vill vara emot oss själva och varandra. Det är ingen utopi, men det vi matar inför nästa kapitel är det vi kommer att få leva i.
All förändring börjar på insidan och det är där vi alla behöver börja ❤
Vi behöver stå upp, stå enade för våra mänskliga rättigheter. Men först behöver vi göra jobbet med oss själva, men det behöver ske nu, inte sen eller jag avvaktar och ser vad alla andra gör.
Feelgoodbloggen 