Fånga dagens tillfälle, Feelgood, glädje, gränslös, Happy feelings, Harmoni, hälsa och välmående, Historien upprepar sig, kärlek till livet, konflikthantering, konsekvenstänk, love & light, lycka, mod, ord är makt, på gränsen, Personlig utveckling, Personligt, Samhället, styrka, vuxenansvar

Kan vi inte bara få leva?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En fråga rakt från hjärtats röst

Åh… nu är det så där fullt inombords att jag nästan brister itu. Runtomkring, mitt i allt, nära och lite längre bort… Börja med att lyssna i hörlurar på låten jag lägger här nedanför. Känn den i hjärtat, öppna upp ditt hjärta och när du lyssnat färdigt… så läs vidare om du vill ❤

Vi människor är duktiga på att krångla till det

Kommer från en av alla som tillhör denna skara ❤

Tar djupa andetag. Sänder styrka till fina vänner som går igenom sådant som sliter en i mentala stycken och hjärtan som brister av känslan av otillräcklighet.

Jag lyssnar. Jag ser. Jag känner in, jag vet utan att ha sett, jag förstår utan att behöva ta in alla ord. För att det är så jag funkar. Jag har förlikat mig med detta nu (tror jag) ❤

För några år sedan var jag på en föreläsning där titeln och även föreläsarens bok löd: ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?”

Ja… varför? och vad är det egentligen vi söker? Vi söker utanför oss själva, aldrig riktigt nöjda så som vi är, så som vår omgivning är, så som livet är. Jakten vidare, på något längre bort… som vi ser att ”alla andra har” som vi själva saknar. Är det så?

Det verkar så lätt att bara vända ryggen till livet en själv har byggt upp, det livet man trott på och som var så viktigt att allt annat var oviktigt. Så plötsligt smyger sig olusten, tröttheten och rastlösheten på. Det skaver och känns inte så bra. Men istället för att stanna upp, titta inåt i sig själv för att känna in vad det verkligen handlar om, så stänger vi av och stänger en dörr till livet man en gång älskat, till människorna man en gång älskat och så vidare till nästa del, nästa kapitel. Man glömmer att man älskat och varför man började älska. Samma jakt, samma sökande efter…

Lugn – Ro – Harmoni – Balans – Kärlek – Att omfamna och omfamnas – Att älska villkorslöst. Är det fler som har de önskemålen på sin lista? Vad säger att du inte kan finna det i det du redan har?

Familjer som splittras. Barn som mår dåligt, som inte känner sig sedda och älskade, som känner sig i vägen i vuxenvärldens dominanta liv. Tonåringar som sprattlar utan fotfäste och föräldrar som antingen försöker så tårarna sprutar eller inte… rädda den som räddas kan, eller vill? Misstro, kanske allra mest missförstånd, som sätter djupa blödande sår i många fall helt i onödan. Om vi ”bara” vågade prata om det jobbiga utan rädsla att då förlora.

Varför krånglar vi till det? när vi borde sträcka ut båda våra händer, öppna vår famn och säga: ”Vi löser det här tillsammans! Vi älskar ju varann. Låt oss inte glömma det, att vi älskar ❤ .”

Så lätt att döma och utesluta

Idag är vi i en tid, som det i senare generationer säkert kommer benämnas som någon typ av ”De mörka åren. Tiden då depressionen åter rådde i vårt århundrade”.

Det är otäckt att vara i det här när man är extra känslig och har lätt för att känna in andra. ”Jag ser, jag hör, jag förstår och jag tar in”. Därför behöver jag också stänga av bruset. Ibland helt, ibland mer eller mindre. För att orka. Mitt mission är att hjälpa andra att må bättre i allt som är, oavsett.

Jag vet att jag är annorlunda. Det har jag vetat sedan jag var liten. Jag är ganska ensam faktiskt. Det har jag också varit sedan jag var liten. Jag har haft många människor som har kommit och gått i mitt liv. In och ut efter deras behov… liksom jag i deras.

Jag är också sann, ärlig, rak och står oftast stadig i mig själv och vågar vara modig nog att stå upp för eller emot, säga det hjärtat råder mig utan tvekan på vad det bär med sig. Jag är helt enkelt FÖR mycket att ta in för en del. Jag vet vad det beror på. För det mesta är jag trygg med det. Speglingar är inte alltid så sköna att ta in. Men jag har också fantastiska vänner som jag speglar mig i och finner tillit, värme, gemenskap med. Där jag inte ses som något annat än den jag är och där det är så ok att vara jag, för de är trygga och färdiga med sina ”jobb” med sig själva kring allt det där. Jag är inget hot, jag känns inte provocerande och de förstår att jag aldrig dömer, att jag ser men aldrig dömer något. Jag ser och förstår ❤ där i ligger en skillnad som är en resa var och en behöver göra själv. Att öva tillit till sig själv, sin omgivning, till livet ❤ Att utgå från det bästa… men jag faller igenom ibland, jag är trots allt inte mer än människa med fel och brister. Förr tyckte jag inte att jag fick ha fel och brister, jag tyckte inte att jag fick göra fel och misstag – för då var jag en dålig människa. Nu ramlar jag, reser mig och borstar av mig. ”Upp i sadeln igen” ❤ Jag känner helt enkelt en större kärlek till mig själv än förr ❤

Trots känslan av att vara lite utanför och annorlunda

Så förbereder jag mig för det som komma ska. Jag kommer stå här redo, jag vet det.

En person jag älskar djupt och innerligt sa till mig våren 2006 att upptäckten av att hjärtat kunde älska mer än en, att det fanns plats för precis HUR mycket kärlek som helst – fick mig att känna tillit, tro och ett hopp. Vi behöver ”bara” finna vägen till vårt hjärta och kärleken inom oss själva, den egna resan som är mödan värd. ❤

Jag älskar. Jag känner. Jag faller. Jag reser mig. Jag fortsätter älska- trots allt…

Var snälla emot varandra! Namaste Jill

TILL ALLA SOM BEHÖVER – KÄRLEK, MOD, STYRKA, HARMONI & ORK SÄNDER JAG TILL ER! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s