hälsa och välmående, Historien upprepar sig, konsekvenstänk, Liv och död, mänskliga rättigheter, mod, ord är makt, på gränsen, Personligt, Samhället, Uncategorized, Upp till kamp, vuxenansvar, wakeup call, yttrandefrihet

Vad vi borde ägna tankar på

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Hur lågt kan du nå?

Det jag ska skriva om nu är riktigt tungt och jobbigt, men ibland väljer jag faktiskt inte riktigt vad som ska skrivas. Konstigt kanske, men det är bara så det är. Jag har också förlikat mig med det sedan rätt länge, att ibland… blir det jävligt tungt ❤ men också för att lyfta, ruska om och för att se ljuset i den där mörka tunneln ❤

Jag själv börjar bli riktigt trött på alla strutsar vi uppenbarligen har i vår värld. De som hela tiden skjuter allt ifrån sig, som direkt går i försvar och börjar gaffla om att vi ska ta vårt ”samhällsansvar i denna pandemi och är skyldiga att vaccinera oss” – som ett mantra de hört någon annan säga och som de nu verkar ha som enda livsuppgift att skriva/prata om och inget annat verkar viktigt. Det finns riktigt mycket mer allvar i det som sker i vår värld faktiskt. Sådant som inte handlar om viruset i sig själv, men i spåren av totalt förlamade människor som slutat att tänka verkar det som. Vad ni nu än säger att just JAG ska hålla tyst om och att jag tydligen bara ska tänka på de som drabbas av död i Covid-19 så vill jag säga ett par saker:

  1. Jag har lika stor respekt inför alla som drabbas av sjukdom och i värsta fall död, oavsett orsak! Så det blir bara så oerhört frustrerande och tjatigt att dra fram varenda gång någon försöker göra sig hörd om något annat. Så kan ni lugna er lite och faktiskt läsa det jag skriver. Sen…kan ni skriva det där igen som är det ni brukar slänga i ansiktet på allt och alla.
  2. Jag tillsammans med mycket mer kloka och kunniga människor som exempel läkare, forskare, immunologer, professorer m.fl. har i omgångar försökt att berätta om att vi behöver ha en tillåtande och öppen debatt där vi får lov att ta del av olika synvinklar och faktiskt också lyfta viktiga ämnen kring orosämnen som finns i restriktionernas spår där människor uppmanas att isolera sig in absurdum. Men helt vanliga strutsar, förlåt människor, väljer att ensidigt kalla oss för fejk utan att ens ha satt er in och något av de vanligaste man kan säga nu är: ”Det är jag mycket skeptisk till” och ”Är det här verkligen källgranskat” eller ”Jag litar inte på någon längre” sen är det liksom bara ridå ner.

Men vet ni vad? Jag tänker inte rada upp mera, jag har redan skrivit massor.

Vad är människor beredda att offra istället för att våga ifrågasätta och vakna?

Jo barnen och ungdomarna tydligen… för nu ska det sväras om att ungdomarna inte håller på restriktionerna och träffas ändå! Fy faaan för dem! Så oansvarigt! Ungdomarna tvingas till ständiga tester (ja och som ni vet är de inte ens godkända och kan visa positivt om de haft en vanlig virusförkylning) och många ungdomar är helt trasiga i näsan av allt topsande upp i nästan hjärnan…

Men har ni tänkt på hur isolerade de har varit sedan i höstas och det började för över ett år sedan med nedstängda gymnasier och högskolor… sedan drar vi ner och låter varje kommun själv bestämma över de olika fritidsanläggningarna för ungdomarna. STÄNGT!!!! i vår kommun är de mycket stränga på den punkten…

Vet ni vad som händer då?

De sitter ännu mera inne. Visst, de som redan gjorde det innan är kanske de som saknar minst kompisarna och allt runt omkring. Men alla satt inte inne själva framför skärmen med spel och var osociala. Nu förväntas alla vara det och noll ungdomsliv! Hur hade du det själv som ungdom? Kommer du ihåg de galna upptågen, sitta uppe hela nätterna och spela musik, snacka och partaja?

Isolerade ungdomar sedan minst ett halvår. Vad gör det med deras hälsa? Både den fysiska och de psykiska… vad händer med immunförsvaret, kondisen, orken, hjärnaktiviteten? Sömnen och när man vänder dygnet? Mitt svar är: ”Jag förstår er ungdomar! Jag fattar att ni hellre tar skiten nu och sen får börja leva ett ungdomsliv på riktigt.” Jag fattar på allvar de som tänker så ❤ Gör du? Eller du tycker att de ska pausa i flera år till kanske, för man vet ju aldrig? Vem är du att döma dem? Den psykiska ohälsan har ökat katastrofalt bland ungdomarna ❤ Ta in låten nedan, på riktigt i ditt hjärta. Barnen, ungdomarna – jag ömmar för dem! För att jag har ett varmt hjärta och för att jag ödmjukt minns min egen uppväxt. Nu har jag inte ens nämnt de små barnen, de som ser en massa visir, munskydd och hör om Coronan i tid och otid som enda samtalsämnet och de känner rädslan, tar in den i sina små kroppar och lär sig leva med rädslan. ”Det nya kriget” :/

Lyssna på denna. Ta in…

Behöver vi ändra vår syn och vår respekt för de unga?

Är det tillräcklig allvarligt att läsa det här? Rapportsläpp och paneldebatt: Psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga (suicidezero.se)

För när du som vuxen ”strutsmänniska” fortsätter gömma dig, vara överdrivet skräckslagen och egorädd för ett virus som 99,7% i vårt land överlever så kan du inte se verkligheten. Ärligt nej, det kan du inte! Hur vågar jag skriva det här? Jojo, hoppas hon själv blir riktigt dålig så kanske hon håller klaffen! Eller är det dags att börja vakna och bli en mer respektfull och ödmjuk medmänniska? Sluta klanka på andra och börja bry dig om mer än dig själv?

Jo, jag skrev att det skulle bli tungt nu.

Vem vill fortsätta blunda?

Men återigen till de unga som tappar livsgnistan så mycket att de väljer att avsluta sitt unga liv. Det går aldrig att backa på… ❤ Idag skulle en person, som var som min syster när jag var liten fyllt 50 år. 1993 valde hon att avsluta några dagar innan sin 22 årsdag ❤ Den sorgen går utanpå mycket annat i livet… jag har varit så ledsen att det inte går att beskriva ❤ Ikväll tänder jag ett ljus för dig och tänker på dig och dina föräldrar som jag brukar göra ❤

Såhär tänker jag. Det finns alltid mer än ett sätt att se på samma sak/händelse och det påverkar oss således olika. Döden är ett naturligt inslag i livet om det får ske efter ett långt och rikt liv. Men ibland inte, det vet både du och jag ❤

Jag har valt att klippa in från artikeln ovan och hoppas att ni läser den i sin helhet.

Summering i korthet

  • Självmorden bland barn och unga har ökat med nästan 1 % per år under hela 2000-talet. Ökningen gäller för både flickor och pojkar.
  • Varje år vårdas fler än 5 000 barn och unga upp till 24 år för självmordsförsök i Sverige. Ungefär 160 av dessa – 3 i veckan – dör varje år i självmord.
  • Fler än 50 000 barn och unga har årligen tankar på att ta sina liv.
  • Det senaste decenniet har 1 612 barn och unga upp till 24 år dött i självmord.
  • Den upplevda stressen i skolan ökar och antalet barn i skolåldern som uppger att de mår dåligt blir fler.
  • Psykiatriska diagnoser bland unga ökar, lika så förskrivningen av psykofarmaka.
  • I Folkhälsomyndighetens senaste undersökning om skolbarns hälsovanor rapporterade 11-åriga flickor och pojkar de högsta nivåerna av psykosomatiska besvär sedan undersökningarna började för 35 år sedan.
  • Nu krävs omfattande satsningar, investeringar och förändringar på många håll i samhället för att långsiktigt vända trenden och minska antalet självmord bland barn och unga. Skolan spelar en avgörande roll. Både för hur situationen ser ut idag och för de förändringar som behöver ske för att radikalt minska självmorden bland barn och unga. För varje vecka som går utan förändring så förlorar vi ytterligare tre unga liv.

Rapporten är framtagen tillsammans med Kairos Future.

Angelägenheten för dessa frågor blir än större pga. Coronaepidemin. De stora samhällsekonomiska konsekvenserna riskerar att driva upp antalet självmord och det är angeläget med förebyggande insatser, inte minst för barn och unga i skolan.

Vem bär ansvaret?

Jag känner många lärare och det är en grupp i samhället som jag verkligen beundrar! Jag har fått ta del av mycket berättelser och det senaste året i synnerhet. Jag vet hur de kämpar! Det går inte att lägga mer ansvar på lärarna! Punkt! Det är vi som är medborgare i landet Sverige, vi alla, som gemensamt måste ta detta ansvar. Genom att vara delaktiga i våra egna barn i synnerhet. Många föräldrar tillhör strutssläktet och ägnar större tid med att se alla nyhetsrapporteringar, skriva dumt i sociala medier och slå sig för bröstet med att hänga ut ”foliehattbärarna” än att se sina egna ungdomar. Vi behöver även visa medmänsklighet för andras barn och ungdomar. Prata med dem. Sluta upp att prata över huvudet och snacka en massa skit, skrämma upp dem och öppet kränka andra som tycker olika än de själva. Barn ser och hör i princip allt, så var en god förebild och vuxen i alla lägen.

Love & Light

Trots alla ”hårda” ord i detta inlägg så är andemeningen att få så många som möjligt att öppna era hjärtan nu och våga leva – här och nu! Våga möta rädslorna, se dem i vitögat och besegra dem.

För din skull och för allas skull ❤ För barnen och ungdomarnas skull ❤ För de vi älskar och älskat ❤ FÖR VARENDA UNGES SKULL ❤

Det är slöseri att inte leva medans vi lever. ”Don´t waist another second on being afraid my friend” /J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s