Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Det har pågått under en längre tid
Det handlar om att jag långsamt gör slut med fler och fler delar av den gamla versionen av mig själv och inget annat. En process som har tagit tid och fått ta tid, som har skett i olika omgångar där lager efter lager skalats av för att hitta kärnan till den jag är. Det där med att det tar en livstid med att lära sig leva, är väl förmodligen en av sanningarna jag kan stämma in i. Eller i alla fall en stor del av ens livstid om man har förmånen att få hänga med.
Att ställa sig de där viktiga frågorna, helt ärligt och våga möta sin blick i spegeln utan att vika undan.
Vad är viktigt på riktigt? Jag har hittat mina svar och inom mig har en ny sorts känsla av en ny sorts harmoni, lugn och trygghet börjat sprida sig in i varje vrå av allt som är jag.
Jag har ”slagits” mot demoner och hjärnspöken
Det är ganska få som vet hur jag växt upp och jag har låtit det få vara just så. För min resa genom livet är min och alla har sina upplevelser som varit deras utgångspunkter. Det livet jag levt från det att jag var ett barn har format mig väldigt mycket och tyvärr skapades det upp olika känslor som jag fått ta itu med efterhand jag har orkat och förmått mig till det. Ibland kan jag önska att jag mött på ”rätt” personer för att ta sig an uppdraget med mig, men det blev inte så. En gång för ett antal år sedan fick jag träffa en fantastiskt bra terapeut genom företaget jag var anställd på, det är väl ca 12 år sen och jag fick 3 ggr sen var det slut. Tyvärr eftersom det var precis vad jag behövde, men det gick inte att anlita denna personen privat då han var knuten till enbart företagsuppdrag och då blev det stop. Men jag minns att jag där och då fick hjälp att lossa på en del bitar. Sedan har jag mestadels hittat andra vägar genom personlig utveckling, massor av föreläsningar och eget arbete med att skaffa mig kunskaper, haft en man jag kan prata med, nära vänner att lyfta på tunga stenar ihop med samtidigt som det är helt nödvändigt att släppa in glädje och ny energi för att mer än bara leva på undantag 🙂 ❤ Jag har fått förmånen att delta i massor av bra saker, massa glädje, utveckling, kunskaper, gemenskap och samhörighet och både wow och aha upplevelser har varit återkommande teman som betytt massor. Jag bytte ut jobb varje dag mellan 7.30-16.30 med stress och krav till ett liv där jobbet styrdes och anpassades efter vårt liv och inte tvärtom. Jag tror jag hade gått sönder om jag inte gjort den stora förändringen det krävdes…
Allt detta sammantaget har gjort att jag har orkat slåss emot demonerna och hjärnspökena i olika omgångar, men det fick mig också i däck rejält. Om det har jag skrivit förut och där i det som hände började en av de viktigaste delarna i processerna att göra slut med det gamla och för att göra det mer lättfattat har jag nu bytt ut x antal reservdelar som var antingen helt trasiga eller utslitna och söndervittrade. Ibland är det svårt att ”få tag i” rätt reservdel, ibland har den inte passat när den väl skulle bytas ut och ja…det har tagit tid 🙂
Versionen av mig själv just nu är väl att jag kanske inte helt trivs med ytan, men istället har jag fått lov att se mer inåt och upptäcka mig själv där innanför, lära känna hela mig och våga hålla fast ”blicken” på mig själv. Ärligt och utan skygglappar med de lagade och hoplappade delarna, som jag nu är idag. Jag har gått ifrån att mestadels ”vara uppe i huvudet” till att närvara i hjärtat med en ny slags ödmjukhet som väckt känslor till liv inför mig själv. Det är fortfarande nytt, det är mäktigt och jag känner hur jag skälver till lite när jag skriver. Samtidigt som det här är djupt att skriva och ganska självutlämnande så önskar jag för alla att någon gång få komma dithän jag är nu. Det svajar, är osäkert och jag tvivlar än på att jag ”ska vara just här”, men jag har en förhoppning att modet låter mig bli riktigt trygg med det här.
Jag lyssnade på den idag och föreställde mig själv stå där helt ”naken” och se mig i ögonen i badrumsspegeln. Med visst vemod, med viss tvekan inför tryggheten att vara trygg med det kända, gamla invanda, men med en beslutsamhet om att allt som skett, allt som sker nu och som ska ske framåt är precis som det ska vara.
Medans tiden går och allt får ske lite i taget, så ska jag leva och njuta av stunden. Livet är värdefullt varje dag.
Skämskuddar
Det finns massor av saker jag önskar ogjort i mitt liv. Jag kan inte säga att jag inte ångrar en del av alla de händelser jag varit med om. Sista tiden har jag fått möta flera olika minnen av händelser som skett i mitt liv. Minnen från tidiga tonår fram till långt senare i livet. De har poppat upp helt plötsligt utan förvarning och jag har kommit på mig själv med att stanna upp, grimasera och ångestfullt gett små ljud ifrån mig. Helt utan att kunna värja mig har jag fått möta och på något sätt säga förlåt och nu släpper jag det här. Så himla märkligt och samtidigt skulle vissa säga att det är precis så det är just nu ❤ Tid att lämna det gamla och gå in i det nya. Jag har förundrats lite över en del minnen som jag nästan glömt bort, men som tydligt skulle påminnas om för att släppa.
Det är till det ”nya” jag är på väg, hur flummigt det än må låta, så jag har bara accepterat att det är så det är. Det känns dessutom bara helt rätt ❤
Jag tycker det är bra att hitta de där låtarna som på något sätt förstärker och känns helt rätt att spela för att gå in i känslan. Som att de är skrivna till mig, som om de visste när de skrev. Men sanningen är väl den att vi alla kan känna in liknelser i varandras liv, då det egentligen är samma fast ändå olika. Därför blir ibland själva detaljerna inte så viktiga att nämna, utan känslan ännu mera viktigt att dela.
Allt jag behöver nu är tid, tid att komma över den gamla Jill, versionen som inte längre är hållbar eller gångbar. Nya frön är sådda, de vattnas och de frön som är ämnade att gro och växa kommer göra det, resten förmultnar eller vilar i väntan på ”rätt” tid.
Den mentala rensningen är påbörjad och grovrensad, går nu över till finliret och planerar en annan utrensning av alla ägodelar jag/vi inte längre behöver.
Om vi inte rensar och gör plats med tomrum, kommer det inte att finnas plats för nya äventyr att påbörjas och upplevas.
Fira livet
Nu ska jag klä om från jobbkläder, fixa iordning och köra hem till en vän för att fira livet och våra födelsedagar. Hon fyllde för ett par veckor sedan och jag fyller om ca 1 månad. Vi firar genom att äta gott tillsammans och ta en tjejsnackarkväll ❤
Med här inlägget vill jag ge en hint om att det aldrig är försent att påbörja en förändring, att trots en historia bakåt i tiden är det mycket viktigare med vad som händer nu, i din verklighet just nu, ge mod och styrka, hopp och ärlighet att våga se på dig själv innanför din yta. Kanske blir du lite smått förälskad i dig själv och kanske blir du lite hög på livet ❤
Love & light! /Jill
Feelgoodbloggen 