Arbetarklass, Arbetsliv, både feelbad och feelgood, förebild, gränslös, Historien upprepar sig, kärlek till livet, konsekvenstänk, Liv och död, love & light, mänskliga rättigheter, mod, ord är makt, på gränsen, Personligt, Samhället, styrka, Upp till kamp, Utmaning, vuxenansvar, wakeup call, yttrandefrihet

Historiska händelseförlopp återkommer i annan form?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Same same but different

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av historia under min skoltid, i alla fall inte allt om alla trista kungar å sånt. Tyckte väl helt enkelt redan då att det var helt ointressant med gubbaväldet, misären och våldet som det enda att föra vidare i historieböckerna vi skulle läsa… fanns inget annat intressant och spännande som hände med positiva grejjer bakåt i tiden? Äh då kan det va, då förstår jag inte varför jag ska lära mig det. Sån var jag och lite sådan är jag fortfarande, men med stigande ålder fattar jag att det är viktigt att ha koll bakåt för att minnas och ta med sig att vissa saker kan upprepa sig och att vi kanske borde haja till nu ordentligt, även om en del bara ruskar på huvudet och tycker att ”såna som jag” är helt tradiga.

Rätt ofta tänker jag på att den tid vi lever i nu är på något vis säkert likt det som några generationer bakåt har fått uppleva, men med händelser som speglade den tiden. Samtidigt ska vi vara oerhört ödmjuka inför det mycket hårda liv som många levde förr i ett helt annat slags Sverige än det är idag och då syftar jag inte ens på 100 år bakåt i tiden. Det kan vara väl värt att påminnas om det nu och att våra förfäder, endast ett par generationer bakåt i tiden, var med och drev fram ett mer rättvist samhälle för alla. Sånt här får mig att bli ödmjuk, men samtidigt aningens orolig att vi idag har blivit så bekväma och i vårt land tar så mycket för givet. Det faktum att det faktiskt finns en riktigt galet kämpande historia bakåt i tiden, med vanliga mer eller mindre fattiga människor, som fick slåss för sin överlevnad, för människors levnadsvillkor och det vi idag anser vara självklara mänskliga rättigheter… Må vi aldrig delas upp och göras en sådan skoningslös skillnad på igen! Mina liknelser kanske inte är så himla sköna då jag tyvärr drar en del paralleller till det här med att nu verkar vilja särskilja, selektera och strävan efter att återigen införa en slags kontroll och klassfråga med syftet att regeringen pekar med hela handen och säger att ”gör ni inte som vi säger så… ” ja vad ska hända? Vad ska vi tillåta hända för att vi är så extremt bekväma och ”lata”/likgiltiga i vår verklighetsuppfattning? Vad tror ni? Kan historier upprepa sig igen, bara i modernare former, men ändå ”same same but different”?

Det fanns bra saker, gemenskap och styrkor i dåtiden

Självklart hände det massor av bra saker också bakåt i tiden och jag älskade att lyssna på min farmor Gullan när hon berättade om sin barndom och hur det var förr, jag älskade höra på vår fröken när hon läster ur Tolkien (ja även om den inte va sann så var det spännande!) och jag älskade att kolla på Hasse & Tage, Povel Rammels alla revyer och lyssna på min kusins gamla stenkakesamlingar med musik som rasplade ur den där vevgrammofonen 🙂

Farmor Gullan berättade också om 2:a världskriget för mig många gånger, om ransoneringskupongerna de fick tilldelat under samma tid som de fick 2 barn. Hur de bytte till sig och fick dryga ut olika livsmedel för att få det att räcka. Också om hur hon i barndomen bodde i en lägenhet i Stockholm med sina föräldrar och utedassen på bakgården där råttorna sprang över fötterna, det var isande kallt och man väntade in i det sista innan man sprang ut och kissade… Min farmor var speciell för mig och jag kunde sitta uppkrupen vid hennes köksbord i kökssoffan och lyssna lääänge ❤

Min farmor har även medverkat i en bok ”I samhällets utkant – Ur Stockholms sociala historia”. Idag läste jag om allt i det stycket som handlar om min farmors föräldrar Gustaf & Matilda (adoptivföräldrar, men ändå de enda hon kände till ❤ ). Hennes biologiska mamma arbetade som piga hos en rik skidfabrikör som de också anar är fadern, även om det står okänd i bokföringen. Hon for till Stockholm för att föda och överlämna farmor till Gustaf och Matilda, som inte kunde få egna barn.

Minnen från förr 🙂 Jag är tjejen längst till vänster och sen i farmors knä längst till höger ❤ Bilden i mitten är på min pappa Börje och en av hans kusiner.
När jag läste baksidan på boken kom tårarna…. i en annan tid, inte allt för långt bakåt kunde det här ha varit jag eller någon av alla de andra starka supermammorna jag känner… ❤ hjärtat vrids om. Vem är jag och du att döma någon annan någonsin för deras historia?

Det är märkligt och mäktigt att läsa allt som står. Samtidigt fylls hela jag av ödmjukhet, förundran över den tidens mod, styrka och överlevnadsstrategier… De levde med rädslorna för kolera och spanska sjukan, de var livrädda för läkarna och menade på att hamnade man på sjukhus så var det lika med döden, så dit ville man inte gå… farmor var en sjukligt barn och huskurer gjordes med insmörjning med vitlök och fett och en sked konjak om dagen. Farmor överlevde och var en stark kvinna som fortsatte att kämpa och arbeta för kvinnors rättigheter, var med och jobbade för att hörslingor i allmänna lokaler installerades och brann för hörselfrämjandet, lärde mig och kusin Anneli teckenspråkets alfabet och berättade massvis av historier. När min pappa föddes var det mitt i starten av 2:a världskriget, en del komplikationer och man tog honom från farmor för åtgärder eftersom han var så liten och barnmorskan kom på morgonen in till farmor och frågade henne kyligt: ”Föddes det ett levande barn här?” Hon berättade om rädslan hon kände, om maktlösheten många gånger. Hon berättade om 1:a majtågen i huvudstaden, om vänskapen med dåvarande utrikesministern Sten Andersson, som sedan höll i begravningen för henne, och om hur de arbetade så aktivt med att förbättra – för oss som lever nu… och vi som bara tar för givet och de flesta som inte har en endaste aning om allt detta inte så långt bakåt i tiden.

Förebilder

Farmor Gullan & farfar Nisse Lagerqvist ❤

Jag växte upp 60 mil från dem. På alla lov åkte jag till dem. Från tidig ålder sattes jag mellan varven själv på flygplan upp till Bromma med en vit plastficka runt halsen eller åkte jag bil med faster Gun & Leffe med kusinerna Claes och Anneli och tjocktaxen Cilla uppåt igen när de varit och hälsat på oss. Mina få fina minnen från min barndom är de flesta kopplade till personerna ovan. Mina somrar på Gotland fram till 11 års ålder hos mormor och morfar, kusinerna Annika & Micke, moster ”Noppan” är också fina. Alla levde enkelt och alla hade egna trädgårdsland, man umgicks och ärvde kläder av varann. Festerna i trädgården, gemenskapen och buset är den bästa tiden i barndomen.

Jag sparar på fina minnen, min historia där jag minns att farfar kunde på riktigt vicka på öronen, sätta underläppen upp över nästan som värsta partytricksen, alltid hade en varm kram och trygghet att ge. Farmor bakade ”spenatkakor” (tar den historien en annan gång, alla kompisar som vet ler nu), hon gjorde de godaste pannkakorna med frasig kant och man fick ta mycket jordgubbssylt på dem! Hon berättade massor av sagor, vi hade en ”svärbössa” i köket när jag kom upp och när vi svor fick vi böta 1 krona och sen innan jag åkte hem gick vi på kondis och fikade på köpekakor! Vi åkte till Skansen och kollade på alla djurungar. Björnungarna var mina favoriter! Vi köpte brunt socker i de gamla bodarna inne på Skansen, åkte båten över från Slussen, tog tunnelbanan från Gubbängen och gick förbi Skarpnäcksskolan och hon visade allt från förr för mig. Vi besökte leksaksmuseet många gånger! Jag tvingade mina några år äldre kusiner att leka med mig alldeles för länge, vi satte upp shower med ”Hylands hörna” tema och de vuxna var vår publik. Vi klädde ut oss, smög iväg på hemliga uppdrag och allt var så oskyldigt och roligt 🙂

Har Du det som krävs om det behövs?

Vi står inför nya slags utmaningar i modern tappning. Kan du historien bakåt i tiden? Kan du ta in och förstå att ingenting har kommit gratis och ingenting ska tas för givet ens i vår tid? Inte för någon skrämselpropaganda, utan bara för att det är så historiskt sett allting fungerar och att vi bör förstå att historierna kan och upprepas då som nu.

I boken kan i korthet läsas följande för 100 år sedan: 1920-1930 inleds decenniet med arbetslöshet med 160 000 människor. 1920 tas socialdepartementet i bruk med områden som arbetsskydd, arbetsmarknadsåtgärder, nykterhetsvård, fattigvård (ersätts i lag från 1957 med termen socialvård), behandling av lösdrivare, bostadsväsende, barnavård. 1928 håller Per Albin Hansson sitt tal om Folkhemmet.

1930-1940 inleds en ekonomiskt världskris. Arbetslösheten kulminerar 1933 med siffran 186 000 för hela riket. Nödhjälpsarbeten sätts igång. 1938 kan bosättningslån erhållas med högst 1000 kr (en bordsservice kostar 195 kr). Egnahemslån införs. 1934 kompletteras barnavårdslagen från 1924, och personer i åldern 18-20 sorterar inte längre under lagen om lösdriveri. Andra världskriget bryter ut 1939.

1940-1950 Genom kollektivavtal 1945 ersätts systemet med kontantlön. 1947 införs allmänna barnbidrag. Riksdagen beslutar om 9 årig enhetsskola.

Redan under 1950 talet förs en livlig debatt om de äldres oförrätter, om hur de förödmjukas med rabattkuponger och subventioner istället för att ha tillräckligt med pengar för att välja själv hur de vill leva sina liv efter att ha arbetat hårt. Varför tillåts inte folk att rösta om olika saker? Varför prioriteras man inte? Att åldriga medborgare som varit med och bygga upp samhället sätts på undantag.

Som sagt en hel del tunga strider har tagits och vissa saker tenderar att upprepa sig ganska snabbt igen, i nyare former, men ändå med samma särskiljningar och stora frågor kring det som sker…

Jag är formad av min farmor och farfars historia. Den kan jag ganska bra och jag minns fortfarande, har läst på i boken och tänker att vi kanske måste i modern tappning ta en hel del strider igen för att få bevara friheten till mänskliga rättigheter, att vi behöver vara uppmärksamma och förstå att vi är samhället och se oss själva som viktiga medbestämmande beslutsfattare. Vi är röster att räkna med, våra åsikter är viktiga för vi har valt de folkvalda och de har en skyldighet att lyssna på oss – inte bara vi på dem! DET är viktigt och DET är mäktigt! Att vara en ”public pleaser” nu och inte tänka på vad som verkligen är det bästa för oss invånare står klart att det är så vår sittande regering valt att agera. Men vi har våra förfäders blod i våra ådror, så kunde de, så kommer cellminnena att se till att vi också kan ta fajten. Vi behöver ”bara” vakna nu! Sittande regering har glömt en del av historien som arbetarklassens kamper handlade om. Vad är bäst för folket? Total toppstyrning eller bjuda in och lyssna till oss? /Jill

En reaktion till “Historiska händelseförlopp återkommer i annan form?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s