de dolda koderna, Familj, Fånga dagens tillfälle, förebild, gränslös, Harmoni, kärlek till livet, konflikthantering, konsekvenstänk, love & light, mod, ord är makt, på gränsen, Personligt, Samhället, styrka, vuxenansvar, yttrandefrihet

Vem i hela världen kan man lita på?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Omvärlden fortsätter vara helt galen!

Alltså, var börjar man för att reda ut? Eller var mitt i skiten ska jag ta vägen? Den här röran är definitivt av den värsta sorten och den svärtar ner allt som kommer i ens väg. En tanke blixtrar till att det kanske är lika bra att bara vara i sin egen lilla bubbla mest hela tiden och skita helt i allt utanför den?! Samtidigt fattar jag grejjen med att hålla sig uppdaterad och fortsätta anstränga sig för att hålla humöret uppe, sprida goda tankar och känslor omkring sig, inspirera andra till fina värderingar och tankar, få andra att må bra och skratta likaväl som jag själv behöver skydda mig och göra gott för mig själv och min älskade lilla familj och närmsta krets.

Små små frö av godhet kommer växa sig starka ju mer jag väljer att vattna och hälla på gödning ❤

Hur länge orkar du?

Innerst inne vet vi att vi orkar och har så mycket mer i reserv som ofta gör det omöjliga möjligt. Vi har alla olika mängd kraft och styrka, men viljan och i alla fall hoppet är minsann det sista som överger oss. Det känns bara så jäkla dramatiskt att skriva… men hur gärna jag än vill och känner av frustrationen om att få gapskrika rakt ut: VAKNA!!!!!!!!!!!!!!! så måste var och en av oss själva komma till de insikter som blir bra på riktigt för oss själva och för de vi älskar. Rädslan att för många fortfarande sover djupt och inte bara slumrar finns där i bakhuvudet. Men det är där ens egen tillit till att förändringens vindar blåser åt alla håll och sprider sig finns, mitt eget hopp, det sista som kommer överge mig, om att livet ska bli gott att leva för alla som välkomnar det goda livet ❤

Många grupperingar på FB nu

Jag har blivit inbjuden i många grupper nu och det är med blandade känslor jag är där. I några veckor kändes det som att C inte fanns längre! Fy faen va skönt det var! Jag var liksom där, förbi och bara njöt av livets vackerhet, så det känns som att jag vet och redan fått en försmak av vad som komma skall. Men sen kom den knackande igen i denna vecka och jag läser om folks rädslor, jag läser om den totala frustrationen, jag läser för och jag läser emot och jag förfäras…

Vad känner du är jobbigast? För mig är det flera saker. Först vansinnet med dessa panikstrategier regeringen tar till ”helt plötsligt”, de konstiga restriktionerna som tolkas om till regelrättiga lagar och sätter en sådan otrolig press på allt och alla (inklusive minderåriga, tro för guds skull inget annat!) och oförmågan av media och politikerna i regeringen att bjuda in den grupp som blir fler och fler (tack o lov) som vill debattera för och emot, vara sakliga och få tillföra kunskap i informationen som når oss, men som tystas och stoppas, som absolut under inga omständigheter ges möjlighet att ens få komma till tals i media utan att de hånas och förnedras, sakfrågor vinklas in absurdum…

För det andra så känner jag en stor sorg över alla vi vanliga människor som fortsätter att gapa i sociala medier på varann, som skriver att folk är dumma i huvudet och kränker hela familjer i sin iver att utåt sett vara så bedrövligt PK för att vinna likes på fejjan att jag mår illa och blir förbannad. Det är svårt att se det och ännu svårare att förhålla sig neutral när man helst bara vill säga: Håll käften för fan och skärp till dig! Bete dig vettigt mot dina medmänniskor eller stick å brinn för fan!

Men, så klart, det säger jag ju inte för jag vill ju inte nedlåta mig till att sjunka så lågt. Men jag tänker det och det gör nåt med en alltså, som inte alls känns skönt inombords. Hur det än är så ska vi förr eller senare mötas igen i andra, förhoppningsvis mer trevliga sammanhang och då ska vi vara medvetna om att det sagda eller skrivna orden emot varann inte är helt lätt att sudda ut. För den som sårats eller känner sig kränkt, kan inte bara förväntas tänka att allt är glömt nu när pandemin äntligen är över… Är du den som vet med dig att du farit med hårda ord och anklagat andra för att inte ta sitt ansvar, inte göra sin sk. samhällstjänst och döma andra för deras beslut… för dig kommer det bli tufft att stå där rak i ryggen och det kommer inte vara dig till någon fördel alls emot de människor du valde att utsätta för dina hårda ord i din egen rädsla, oro, grupptryck eller osäkerhet och önskan om att tillhöra den där PK eliten… bara ha den insikten klart för dig. Du kommer få skruva dig och vända bort blicken, byta sida på stan för att slippa möta andra. För du vet ju inte vilka du har kränkt då det blev lite väl hett i debatterna och kanske att vissa tog till sig som du inte hade tänkt dig… eller?

Tänk efter före du ger dig rätten att döma

Oavsett var jag och du tycker så finns där några viktiga ord att tänka på som jag ofta upprepar: Bemöt andra med Kärlek, omtanke & respekt – oavsett nästan vad faktiskt. Att leva i en demokrati, med rätten att yttra sig fritt, ha tillgång till allemansrätten, rätten till att bestämma över sin egen kropp i alla lägen, innebär att du behöver bete dig som en medmänniska och använda dig av kärlek, omtanke & respekt. Vi kommer inte undan det faktum att ord är makt och handlingar kan aldrig göras ogjorda emot varandra.

Du vet inte varför en annan medmänniska har gjort sina val och ärligt så har du inte med det att göra. Ingen ska behöva försvara sina egna personliga val inför Dig eller någon annan. Du har ingen rätt att döma någon annan! Punkt på den och det oavsett vad du gör för val!

Så vad är då ens uppgift i allt?

Kanske ska du bara ta djupa andetag och känna hur du blir lugn. Kanske ska du bara känna innerst inne hur du själv, i allt som är just nu, skulle önska att du blev bemött av andra och sen så bara bestämmer du dig för att bemöta andra så (som du själv vill bli bemött). Det där har du ju hört förut eller hur? Gör det inte krångligare än så. Du kommer sova godare om nätterna när du vet och känner att du tillför denna galna värld något lite godare än det som sker. Det kommer ge mersmak och goda ringar på vattnet som bara sprids vidare. Faktiskt bara så ❤

För min egen del så har jag tagit ett beslut för länge sedan och varje dag gör jag mig själv uppmärksam på vilken slags medmänniska jag vill vara och vad jag vill tillföra just denna dag, i detta nu. Jag har blivit säker på att jag är här för att sprida hopp, ljus, kärlek och göra det med goda intentioner ❤ Jag behöver inte försvara mig eller förklara mig om varför jag vet eller vill vara sån som jag är. Jag bara är jag!

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad./Den kärleksfulla medmänniskan Jill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s