Arbetsliv, de dolda koderna, Familj, Funktionsvariation, kärlek till livet, konflikthantering, konsekvenstänk, Liv och död, love & light, mammakärlek, mod, ord är makt, Personligt, Samhället, styrka, vuxenansvar

Större än oss själva

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Tänk om det är upp till oss själva att vända allt uppåt?

Kära Alla!

Igår var en märklig dag. En dag som började med min sons 21-årsdag lugnt o stilla, precis så som han önskade. Jag körde många mil för att lämna honom till skolan med en kram och hejdå, ha en fin födelsedag. Bara det ovant och lite hjärtskärande. Sedan övergick min dag till en riktigt utmaning där jag åkte många mil genom vinterlandskap för att infinna mig i en rättssal. Kanske var salen mer likt ett vadderat rum med heltäckningsmatta och avgränsade skärmar, med en rad längst fram där lagens personal satt.

Har aldrig förr fört vår egen talan i en rättssal, men så många gånger i andra sammanhang med olika professioner att möta, argumentera med och komma fram till lösningar för sonens rätt till ett värdigt liv. Igår var det allvar på riktigt. Livsviktigt för oss.

Det var en märklig dag. Som att vara lilla David som slåss mot stora Goliat.

Efteråt, när jag satte mig i bilen skakade jag inombords. Adrenalinet pumpade runt och gav mig hjärtklappning och dimsyn, sus i öronen och sen när det klingade av en slags lättnad. Jag fick säga mitt, jag fick argumentera för och emot, förhöra mitt kallade vittne och det snurrade i huvudet. Men jag gjorde det och jag gjorde mer än vad som kan förväntas av en mamma kanske? Men jag gjorde det, av och med kärlek till min son och även för vår egen skull. För en möjlighet att kunna sova gott om natten igen.

Olika liv levs parallellt med det sk. normala

En vardag, väldigt olik de flesta jag känner, men inte helt ovanlig. Vi är många föräldrar som för våra egna ”strider” mot olika myndigheter i olika sammanhang… Vi hade behövt ena oss, för att stå starkare! Men vem orkar samordna alla mammor och pappor som är totalt urlakade och inte orkar ta stegen för att gå samman? ”Trötta ut dem, så de tystnar och så kör vi över dem, en efter en, med våra tillgångar till egna jurister och pargrafproffs”.

När LSS lagen inte längre är till för den grupp i samhället som den kom till för, utan istället har tolkats om av olika myndigheter på sitt eget sätt för att slippa ge det stöd det står om i lagen, den rättighetslag som idag försvagats in absurdum. När det letas kryphål och det mer och mer har upphört att samarbeta för att hitta lösningar för den enskilda individen… En av de svagare persongrupperna i samhället, som inte kan föra sin egen talan utan behöver ombud. Ombud, som ofta är föräldrar som är helt slutkörda av alla fighter och för den delen allt annat det innebär att leva i en familj med funktionsnedsättningar. Klart det är en ”lätt match” att köra över, där man även har tillgång till och använder egna jurister, som vi skattebetalare är med och bidrar till i lön, som sedan använder kryphålen i lagen för att slippa göra rätt för den enskilda behövande individen. På någon sätt väldigt omoraliskt. Men det är så det funkar. Har läst x antal berättelser nu för att veta den bistra sanningen.

Hur gärna jag än har ambitionen att förmedla glada, positiva, livsbejakande inlägg så är det här också viktigt. För att i förlängningen så behöver vi komma tillrätta med alla de här ”buggarna” i samhället som stoppar upp livsflödena och önskan (rätten?) till ett gott, värdigt liv – Feelgoodlivet ❤

Tänk om det är upp till oss själva?

Det är dags att förstå en viktig bit i livet. Det är VI ALLA som är samhället vi lever i, som skapar upp landet Sverige. Det är inte ”någon annan” och vi kan inte vänta på att samhället ska förbättras, då det är allas ansvar i det samhälle vi lever i att göra det bättre.

Att sko sig på andras rättigheter, när man inte själv behöver eller har rätt till det. Det var en av de första sakerna för länge sedan som jag mötte på när jag fick klart för mig att det var väldigt svårt att få den rättsliga hjälp vår son borde fått gällande LSS. För att det finns de som fuskar! Så har det blivit så svårt att få rätt hjälp… alltså, hur många fuskar egentligen? Är det här bara ett argument som används? Tror folk på allvar att de flesta fuskar? Är en kollektiv bestraffning då något att ta till mot alla? För att några verkar fuska till sig miljonbelopp (hur nu detta ens är möjligt?)! Det har ju dessutom bevisats att när det skett har det också varit för att intern personal på myndigheten varit inblandad… Så sopas det rent framför egen dörr, så kanske det kunde vara på sin plats och göra om och göra rätt för de olika myndighetsinstanserna? När jag tänker på hur svårt det är att få hjälp så har jag faktiskt väldigt svårt att tro på att det slinker igenom särskilt många som fuskar. Kanske är det bara helt enkelt så att regeringen har satt ribban även här?

Inom LSS skärs det ner ofattbart mycket nu till människor som är i stort behov av stöd, så det är frågan om det inte är frågan om ett brott mot mänskliga rättigheter?

Nu läser vi också i flödena på sociala medier om att Stockholms utbildningsnämnd beslutat att skära ner på bidragen till resursskolor som gör en enorm insats och med detta så ”slaktar” de hela uppbyggnaden av en skolreform som faktiskt fungerar mycket bättre än de vanliga kommunala skolorna. Istället för att se dem som en tillgång. Man offrar framför allt de elever som går där, barnen – vår framtid? Dömer dem till hemmasittare igen, eftersom de helt enkelt inte klarar den vanliga skolan pga sina diagnoser. Man offrar föräldrarna till eleverna, som inte kan vara på sina jobb då deras barn inte kan vara själva hemma. Man offrar organisationerna som arbetar med resursskolorna, all specialkompetens med utbildad personal som blir arbetslösa och ser sina utbildningar rinna iväg, som bortkastade. Man skapar upp en belastning i vårt samhälle där endast de starka anses värdiga. En slags särskiljning om ett klassamhälle baserat på svek för alla de som borde fått hjälp i ett land som vårt. Ett beslut i huvudstaden kommer sedan bli prejudikat för resten av landet.

Vi har kompetenser och resurser att ta hand om alla medborgare i vårt land. Men andra intressen måste anses ligga bakom då dessa besparingar nu stramas åt ännu mer? Vi ska inte jämföra oss med andra länder, utan se till att ta hand om våra egna medborgare då vi har den förmågan. Men viljan att värdera alla jämlikt, finns den?

Res er upp och protestera!

Vi ALLA är samhället. Utan oss människor – inget samhälle. Vi har rättigheter i vårt land och vi bör och ska ställa krav om medmänsklighet till de folkvalda politiker som är med och tar beslut, sätter riktlinjer för de olika myndigheter mm som sedan ska leda detta i sina organisationer. Men vart tog medmänskligheten vägen? Var någonstans handlar det om humana insatser i vårt eget land? Mänskliga rättigheter kan se olika ut i olika länder. Men det som sker kan endast ses som att människor försvagas, hela samhället försvagas och kan inte stå starkt och enat någonstans. Det må låta drastiskt, men något är verkligt skumt.

I tiden ligger också mer digitala möten mellan människor. Det innebär ett mer känslolöst samhälle där man kan gömma sig ännu mera bakom sin skärm, bara låta andra se det man vill låta dem se, inte behöva titta någon in i ögonen när man ska ge ett besked i något sammanhang. Opersonligt och enklare att ge avslag. Behöver inte längre ta ansvar på samma sätt och slippa ta in någon annans besvikelse, ledsamheter och känslor. Det är så mycket enklare i den digitala världen att sko sig själv, skydda sig emot mänskligt ansvar och det blir nästan som att det inte är på riktigt.

Att vara ”större än” sitt ego

Lyssna i lurarna till det här framträdandet. Denna kvinna skapar stämning som får en att rysa och känslorna strömmar inombords. Det hon förmedlar är starkt. Det är större än det egna egot. Det manar till en gemensamhet, en gemensam stämning till något större än oss själva.

Alla kan inte ställa sig på en stor scen och leverera till den stora massan. Det behövs inte, men att sätta sitt ego åt sidan, se att livet är större än så och göra skillnad i sin egen vardag, det handlar om civilkurage, om medmänsklighet och kärlek. Något jag tror att de allra flesta kan hitta inom sig, hur kall och hård attityd man än klätt in sig i. Skala av lagren, känn i hjärtat. Vad är viktigt – egentligen?

Kärlek & ljus – sprid vidare in i varje mörkt hörn! Kramar från Jill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s