Tack för att jag hade modet för 7 år sen!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Jag var totalt uttråkad och slutkörd

Mitt liv har varit minst sagt turbulent i stora delar av mitt liv, mer ibland och mindre ibland. Hösten 2010 blev min pappa dödssjuk och det satte igång en extra turboeffekt till ett liv som egentligen redan var tillräckligt. Faktumet att han blev så sjuk, satte igång en intensiv tid av sjukhusbesök på bland annat infektionen hos min pappa, varje dag i 1,5 månad för min del. Alla mina injobbade komptimmar och sparade semesterdagar tog slut och pappa svävade länge mellan liv & död. Sen fick han i samma veva erbjudande om en lägenhet där han ville bo som vi tackade ja till och då blev det på min och min mans lott att dels rensa hans hus, ta kontakt med husförsäljare och städa, packa ner och fyllas upp med massor av minnen som gjorde både ont och ibland blev man glad. På vinden fanns även ett helt bohag efter pappas frus föräldrar + deras egna gamla grejer och vi fyllde en hel stor container med skräp… För ganska exakt 10 år sedan gick flyttlasset för pappa samtidigt som han nyss hade kommit hem från rehabboende och knappt kunde stå på benen. I allt detta hade jag min son, då nyss fyllda 11 med sitt funktionshinder och allt det innebär. Visst ja, jag opererades själv också i november 2010 och gjorde mitt bästa för att återhämta mig själv.

Samtidigt jobbade jag heltid mellan 7.30-16.30 varje dag. Phu, blir trött själv av att skriva allt. Jobbet skavde och stressade mig och det var alltid lite för mycket och aldrig nog kort sammanfattat. Men jag bet ihop och inte förrän våren 2012 tog jag modet till mig och sökte en friskvårdsutbildning på 1 år med start hösten 2012.

Vändningen kom hösten 2012

Jag kom in och såg då året allra mest som en paus, ett andningshål, samtidigt som jag var väldigt bestämd på att lära mig mer om hälsa, medicin, psykologi och detta för både min son, min pappa och så tänkte jag att jag säkert kunde ha nytta av det för egen del 😉 Utbildningen visade sig bli en vändpunkt för mig. Det blev inte bara ett andningshål utan så mycket mera! Det innehöll även kostkunskap, träning/motion, folkhälsa och olika temauppgifter som var spännande. Vilket år det var! Det som var plus var ju att det dessutom innebar att jag blev diplomerad massage & spaterapeut! Först tänkte jag inte att det skulle betyda något, men oj vad fel jag hade 🙂

Det ena har lett till det andra och det var meningen på flera sätt att jag därmed valde en helt ny väg och yrkesbana! Jag startade mitt företag september 2013 och jobbade halvtid för att testa, i början av 2014 blev jag tvungen att ta ett beslut om att antingen inte fortsätta med mitt företag eller säga upp min då 12 år långa tjänst som innesäljare. Jag åkte tillsammans med min familj iväg i början januari 2014 upp till våra vänner för att få distans, fundera i miljöombytet och ventilera mina tankar. Jag fick bra feedback och stöd och sedan åkte jag hem och sa upp mig! Det var nog lite oväntat, men det fick bli så då mitt företag inte ville ge mig ett halvår till att jobba halvtid på. Förmodligen var det här beslutet ett av mina bättre för mig själv, min familj och framför allt min sons skull på många plan. Baksidan finns, den är sjukt jobbig mellan varven och finns där alltid. Men samtidigt så innebar det beslut jag tog, i en stund av mod och beslutsamhet en helt annan frihet, ett helt annat liv. Det tog tid att vänja sig.

Personlig utvecklingsresa

Jag kunde inte ana vilken personlig utvecklingsresa det skulle ta mig med på! Det går helt enkelt inte att beskriva och bakefter har jag förstått att jag helt ovetandes (och ibland undrar jag om det är bättre så?) om attraktionslagen – Law of Attraction LOA.

Jag önskade mig ett mindre stressfullt liv, större frihet att jobba med anpassning utefter hur vårt liv såg ut och inte tvärtom, jag ville få gå på föreläsningar och göra den där personliga resan jag bara kände inom mig att den skulle vara bra, få ut och träffa folk med samma intresse och känna glädje, skratt, upplevelser och JA jag fick verkligen allt detta på så många olika sätt! I denna resa önskade jag in en hund, en röd bil och annat ❤ Vi har Sune 3 år och sedan ett år tillbaka även en röd bil 🙂 vissa önskningar tar lite längre tid…

Jag har under dessa år inte bara mött glädje och positiva händelser, utan också fått uppleva baksidor med förluster, konflikter och ledsamma saker som gjort mig sorgsen. Men så är livet och jag har lärt mig massor även på de där baksidorna och de har gjort mig starkare, mer insiktsfull och ödmjuk i en salig blandning.

Jag ångrar inget och känner en sådan enorm tacksamhet!

För livet är så. Livet känns i både moll och dur med högt och lågt för att vi ska lära oss, vidareutvecklas, komma till nästa plattform i vårt eget liv. När jag startat vissa projekt har jag hamnat i mer än en återvändsgränd och kommit fram till slutsatsen att hur bra det än var för någon annan, så var inte den vägen min, men jag lärde mig massor och jag ångrar inget!

Under de här åren har pappa blivit allvarligt sjuk flera gånger och vi har stöttat honom efter bästa förmåga och tackat för att han flyttade till vårt lilla fiskeläge, som han själv valde att bo i och att vi bara har ca 300 meter mellan oss numera. Hade han bott kvar i annan kommun, även om det inte var så långt bort, så vet vi att han idag inte hade levt då vi ”räddat” honom ganska många gånger. Vi är tacksamma för att det här ❤ Hade jag inte bytt yrkesbana så hade jag varit så ovetande och i sådan okunskap, men nu vet jag och har bättre koll. Dessutom, när han var som sämst, så behandlade jag honom minst en gång/vecka under flera månader för att han skulle läka bättre och få igång cirkulation och stärka honom.

Under de här åren har min son haft en mamma, som visserligen arbetat mycket, men anpassat och haft möjligheten att finnas till hands på ett helt annat sätt. Sonens extremt tidiga morgnar byttes ut till mer humana tider och bättre för honom. Jag har haft stora kunskaper om hälsa och mående vilket har varit till fördel för oss alla. Jag har haft möjligheten att anpassa mina arbetsdagar, lagt in ledighet på studiedagar och lov när det behövts och ja, allt detta blev möjligt när jag har eget företag. MEN jag fick ta ett beslut att inte stirra på mina mer och mer tömda bankkonto då det kraftigt minskade. Jag hade ganska stora summor pengar på mina konton och de fanns där för att jag skulle göra allt det här möjligt! Utan mina besparingar och pappas givmildhet hade det aldrig varit möjligt. Jag vet det och jag är oerhört tacksam över allt det här ❤

Jag är en envis ”jävel”, precis som påskaren är en lurig en

Jag har gått ner för räkning fler gånger än jag kan räkna vid det här laget. Lucia 13/12-20 blev det äntligen av med min tatuering jag planerade innan jag blev sjuk hösten 2018.

Jag präntade in ett för mig viktigt statement: Min egen ”Fågel Femix” ❤ ja, den heter Femix pga en felstavning tills jag själv kom på att det var ju meningen, då den sitter på en feminin kvinna och visar på hennes styrka! 😉

I always rise when I fall

När jag inte orkar mera så kan jag titta på min vänsterarm och ha vetskapen att NÄR jag faller kan jag ligga där ett tag och kräla (passa på att vila) men att jag samtidigt är trygg med att jag reser mig igen och igen och igen, för sådan är jag och det är min styrka!

Just nu står jag inför flera tuffa utmaningar i min vardag.

”Krigandet” för sonens rättigheter till LSS insatser under sin skolgång på annan ort!

Kämpandet för att hålla igång mitt företag så att jag kan fortsätta betala in skatt, moms, räkningar för både företag och privat… som liten egen företagare är det här den allra största baksidan och med det läge som råder nu så sitter vi alla småföretagare i samma lilla båt. Vi behöver såklart ert fortsatta stöd ❤

Men jag vill avsluta med att ge pepp till ALLA som behöver! Kan jag fixa mitt liv så kan du också det! Jag vet att andras liv innehåller egna utmaningar och jag tycker verkligen inte synd om mig själv. Jag är stolt över mig själv och allt jag hit in tills åstadkommit och allt jag kommer att åstadkomma, precis om som du gör och kommer göra!

Vi är alla mer lika än olika, men det är olikheterna och våra olika förmågor som är den gemensamma styrkan! Tillsammans är bättre än själv – alltid!

Powerkramar från mig till Dig ❤ /Jill