Arbetsliv, dödsångest, hälsa och välmående, konsekvenstänk, Liv och död, love & light, mod, ord är makt, Personlig utveckling, Personligt, Samhället, styrka, vuxenansvar

Varför mata rädslorna?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Det som matas växer och sprids som ringar på vattnet

Min fasta och fulla övertygelse just nu är att alla behöver vakna upp och verkligen tänka ett steg längre. För bägaren är så gott som full och överfyllnadsskyddet har larmat högt hela hösten. När droppen som får bägaren att rinna över till sist droppas… vad händer då med dig? Glaset/bägaren är inte längre varken halvtomt eller halvfullt, det är på gränsen till överfullt – av rädslor som klibbar sig fast vare sig du själv valt det eller inte.

Nu på morgonen kom frågan spontant: ”Vad är det med folk egentligen?!”

Varför fyller ni på varandras bägare med rädslor i era inlägg på sociala medier? Varför räcker det inte med alla de nyhetsrapporteringar som ändå sänds och där det går att få massor av information för den som fortfarande känner ett behov av det? Ni som delar allt elände på sociala medier, har ni tänkt på att ni gör valet svårare för de som vill försöka undvika att den klibbiga rädslan fastnar för mycket? Ja vi kan scrolla eller blocka varandra, men är det verkligen dit vi vill?

När jag öppnar facebook och läser om människor som har testat och fått svar att de är smittade, så fixar de fina bilder med tända ljus och mys och skriver sen om att livet är skit, vi ska se till att inte smittas eller smitta andra och det här som ”jag” har vill ni inte ha…. I en artikel beskrev en kvinna hur jobbigt hon haft när hon var hemma och sjuk. Vissa dagar var det inte så farligt och då genast passar hon på att jobba hemifrån och när hon jobbade så berättade hon att hon minsann hade haft digitala möten, projektarbete mm och samtidigt kände hon ett tryck över bröstet mellan varven och det var jobbigt att det kändes som att hon inte kunde andas. Jag tar mig för pannan och känner bara WHY? Vad är det med er? Är du sjuk så VILA och ta hand om dig. Bara för att du ställt iordning och kan jobba hemifrån så ska det väl inte innebära att du ska jobba om du är sjuk, eller? ❤

Jag undrar samtidigt om det är fler än jag som tänker att OM ni nu är så sjuka som ni vill förmedla… vem orkar fixa stajlade -mys med tända ljus bilder/skriva texter därtill- eller sitta hemma o jobba på lite piggare stunder med denna ”fruktansvärda” smitta? Vad i hela friden? ”Digitalamöteskvinnan” var sjuk i 2 veckor – fatta vad jobbigt! Trycket över bröstet var kanske kopplat till stress egentligen? Kanske var det en kombo av rädsla (för hur sjuk hon skulle bli egentligen för det har vi ju hört att det vet man aldrig) och stress eftersom hon hade ett så ansvarsfullt jobb att hon tvingades jobba där hon var så sjuk, där hon utvecklat panikångest och därav alla de kännetecken som vi som haft någon form av ångest direkt känner igen? (tryck över bröstet, ansträngd andning, domningar i armar/händer och ben, yrsel, dimhjärna mm) Det blir liksom en skymf också mot de som verkligen varit allvarligt sjuka på något sätt, både i pandemin och andra sjukdomar som fått falla till föga för denna virusinfektionen. Det blir dubbelfel. Varför lägga ut/dela in absurdum den typen av inlägg gemensamt med en uppmaning till oss alla att vi ska skärpa oss?!

Vad är syftet egentligen? Mitt syfte är att lyfta ett känsligt ämne och inte att lämna ut eller se ner på någon. Jag tror att artikeln tas ur sitt sammanhang och att digitalamöteskvinnan säkert var jättesjuk, men att artikeln blir vinklad och klippt utan att den kom till sin rätt. Artikeln avslöjar ju ett stort problem också där sjuka människor i vissa yrkesgrupper tvingar sig till att arbeta trots att de är sjuka! Om det sen beror på att arbetsgivaren kräver det eller att den anställda har för hög arbetsmoral ska jag låta vara osagt. Värre då med de som delar artikeln med uppmaningen om gemensam skärpning… Personerna som delar mysbilderna är ju egentligen mest ensamma och isolerade då de är sjuka och behöver lite omtanke och kontakt med omvärlden och den enda vi har i vårt moderna samhälle är länken via exempelvis facebook.

Kontentan är ju egentligen den att vi borde istället tänka på att inte spä på mer rädsla hos varandra genom dessa delningar, utan istället ge en omtanke om de som faktiskt inte kan sålla utan bara fyller sin egen bägare med fler droppar av rädsla. Hitta syften med en gemensam omtanke som skyddar mer än att skrämma. Likaväl som vi ska se till att tvätta händerna, hålla avstånd och undvika folksamlingar borde vi ta ansvar över att inte sprida rädslor omkring oss via våra sociala mediekanaler. Hellre ge sig själv en utmaning med att tänka: Vad kan jag bidra med för gott idag, som får andra att må bra?

Vi borde hjälpa varandra istället

Är det någon mer än jag som förstår att det är rädslan, denna rena skräckkänslan som förvärrar måendet mycket värre än viruset? Jo, jag vet att vi faktiskt är ganska många som förstår just detta och många försöker lugna, ge ut små råd och ”verktyg” på hur vi alla kan göra för att hantera, bygga upp vårt eget immunförsvar och stärka vår mentala hälsa för att på så sätt bli mer motståndskraftiga och hjälpa kroppen och själen den dag det är ens egen tur att bli smittad. För det har vi fått höra sen i början, att det är ett faktum att vi alla kommer att smittas förr eller senare. Det är inte längre en fråga om att klara sig utan bara om när vi smittas…

En modern form av häxjakt byggs upp

Men vet ni vad som händer många av oss som vill hjälpa, som vill väl, som har gedigna utbildningar om både kropp & själ eller vanliga människor som har egna hälsoerfarenheter? Som jag skrivit många gånger förr nu – de/jag blir påhoppade och anklagade för både det ena och andra – trots att vi vill väl, för att vi vill hjälpa andra att må bättre och stärka sig, för att i alla fall göra ett försök att visa på hur vi alla kan hantera både virussmitta och den psykiska ohälsan, som det snart kommer komma ut i media att det är ett faktum. I pandemins spår kommer den psykiska ohälsan att öka ännu mera och läkemedelsindustrin gör ännu en win win, då människorna söker vård hos sjukvården till en allmänläkare som inte har särskild koll på psykiatrin och genast skriver ut antidepressiva mediciner. Allt detta kommer bedömas vara kopplat till viruset trots att det egentligen inte alls handlar om själva viruset utan den oerhörda skräckpropaganda som först ut överallt, på alla möjliga tänkbara sätt som folk inte har kunnat skydda sig ifrån, för att de varit helt förlamade av skräck.

För fortfarande kommer folk att söka sjukvården först, innan en liten del börjar känna att det måste finnas en annan väg att gå istället för att bli avtrubbad i sinnena och varken känna äkta stor glädje eller vara i kontakt med känslorna och låta tårarna rinna när livet är motigt… Livet… ska och får kännas. Det är så vi blir starkare, lär oss hantera med och motgångar och de käftsmällar livet kommer med är som små eller större läxor som så gott som alltid har en lärdom och insikt med sig till oss och dessa ser vi oftast inte förrän vi tagit oss igenom och är ute på andra sidan. Stänger vi av detta blir det lite samma som att stanna upp sin egen personliga utvecklingsresa.

Vi är många som vill väl på ett äkta och genuint vis

När du kommer i kontakt med någon som arbetar aktivt med någon form av komplementära behandlingar finner du ofta en gemensam nämnare – vi har egna erfarenheter med oss och av denna anledning har vi sökt oss vidare och utbildat oss inom hälsoområden med ofta många tusenåriga kunskaper inom bl.a örtmedicin, kinesisk och österländska behandlingstraditioner, naturlig läkning från urinvånare i Sydamerika där kunskaperna lever vidare från generation till generation mm. Även här i vår del av världen finns det bevarat vad kvinnor och män arbetat med sedan många hundratals år tillbaka i tiden. Det handlade naturligtvis inte alls om häxeri och trollkonster som de brändes på bål för, utan de hade kunskaper om hur våra kroppar fungerar och hur de hänger samman med vår själ. Det här är något som även i vår tid ses som ”hittepå” och ”kvacksalveri” i vår del av världen och nu med förnyad kraft pågår en ny form av häxjakt där vi som tur är inte bränns på bål, men tystas effektivt på andra vis av både professioner och vanligt folk.

Det är synd att inte berika vår hälsa med mer naturliga tillvägagångssätt som finns tillgängligt för er alla. Istället har de flesta fallit för tron på läkemedelsbolagens outtömliga budskap med stora ekonomiska vinstintressena, som ligger till grund för den förhållandevis moderna kemiska medicin industrin. ”Ta piller och du slipper symptomen” men du blir aldrig/oftast inte av med orsakerna utan de får du leva med. De andra behandlingsmetoderna stoppas effektivt med att vi inte har rätten till att ”bota” folk, vi får inte göra människor friska. Det finns en instiftad lag om det. Visste ni det? Vi kan fängslas om vi ”råkar” göra er friska, vi som arbetar på annat sätt. Så med stort mod gör vi som förr – vi finns när andra ”sviker”. Av hela mitt hjärta önskar jag så mycket att det ska uppskattas på en större front än idag och att människor ser oss som en styrka och trygghet istället för att spotta och fräsa.

Jag kommer aldrig tvinga någon att ändra sig, att tycka som jag. Men jag blir så glad om någon kan läsa det här med den omtanke och värme jag vill förmedla. Jag vill inte vara elak, jag vill inte trampa på tårna, vill inte använda förstärkta ord – med vad är det som ska till för att vakna? Jag vet inte… men jag har en dröm om en mer kärleksfull värld att leva i.

Vem tar emot om du faller? Vem plockar ihop och hjälper dig om livet spricker och bitarna faller isär? Har vi ett samhälle som stärker oss och där vi känner gemenskap behöver vi inte fundera på de här frågorna. Vem vill du vara? ❤

PAY IT FORWARD! /Jill

Jag önskar det samma! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s