Fånga dagens tillfälle, Harmoni, kärlek till livet, love & light, magi, Personligt, styrka, Uncategorized

Njuta av livet utan prestationskrav?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Kan du konsten?

Att njuta av ditt liv utan att känna prestationskraven fylla upp ditt inre? Löjlig fråga, aldrig ens tänkt på! 😉 Vad menar du?

Igår morse var det mörkt som natten i vanlig ordning. Alla morgonrutiner går på autopilot och först famlar man i mörkret för att tända de första ljuskällorna… sen vänjer sig ögonen och man har i alla fall ledsyn så kaffebryggaren kan laddas och puttra igång. Tänder några ljuslyktor, myyys men pust…det är tungt med allt mörker.

Så plötsligt ser jag en ljusglimt i ögonvrån när Sune krafsar på altandörren och vill ut. Jaaa! utbrister jag och med en nästan lätthet lyfter häcken från köksstolen och jag går med snabba steg till altandörren och där är den ju! Solen! Så himla skönt! Livsandarna vaknar genast och kaffet sveps fort, kläder åker på och ut går vi på morgonpromenad.

Jag kommer aldrig kunna göra denna skog rättvisa. Älskar att gå i den och ta djupa andetag!

Den 16 december efter veckor helt utan sol så kommer den äntligen och jag vill bara vara ute hela tiden! Har 2 tuffa dagar bakom mig med livets mindre nöjsamma innehåll och det tar på krafterna. Men sonens mantra ”Efter regn kommer solsken mamma” har hållit igång mig. NU vänder det, viskar jag tyst där på promenaden ❤

Vi kommer ner till stranden och havet. Det är lågvatten och sjögräset ligger på tork i den fuktiga sanden. Det är som vanligt underbart vackert. Sune skuttar och sprätter runt och jag, jag vänder mig mot solen och havet, blundar och tar djupa friska andetag. Helt stilla står jag en stund och tänker att det här, det är den ”riktiga” solhälsningen att bara stå och låta solens värme och ljus flöda emot mig. Jag behöver inte försöka komma ihåg yogans solhälsning, utan bara stå där i sanden på stranden, helt stilla och bara vara, helt utan prestation.

För mig är det just det här Feelgoodlivet handlar om. Att njuta av livet utan krav på att hela tiden prestera.

Prestera max, annars gälls det inte eller?

Det är så mycket som vi genast kopplar ihop med prestation när vi ska göra något. Vi kan liksom inte bara göra för att lusten kommer över en, utan det ska till någon form av mätverktyg till. Idag ser du få människor som joggar på i full njutning av rörelseglädje och frisk luft utan att personen med jämna mellanrum ska kolla på sin pulsklocka med diverse smarta mätfunktioner för att se hur man presterar på något vis.

Springer jag i lagom takt nu? Syresätter jag optimalt? Är pulsen jämn och stadig? Kan jag öka lite för att slå mitt eget PB? Kan jag korta ner steget lite för att optimera eller behöver jag sträcka ut för ett längre avstamp? Det är inte heller bara till att gå en skön promenad längre, det ska ”powerwalkas” för att få ut bästa tänkbara förbränning och flås. För detta är det att rekommendera att använda en smartklocka och hålla koll så det inte blir för långsamt eller för snabbt. Super viktigt! För att?

”Jo, fast jag tycker att detta motiverar och sporrar mig att orka.” och självklart, vi är olika! Själv tänker jag att kanske borde vi byta ut det mot att motiveras av själva känslan av att vi mår så mycket bättre av rörelse och frisk luft. Det får mig at må bra och tillfredsställer alla mina sinnen för jag har blicken lyft och ser omgivningen när jag motionerar och friska luften syresätter min hjärna så jag känner mig pigg och vaken! Spelar det någon roll? Vet inte… men när man kopplar något som ska vara positivt till en prestationsmätning så kanske det gör något med oss. Svårt att vara nöjd med själva insatsen om man just den dagen inte kom upp i samma resultat tids och längdsmässigt? Eller är jag bara helt fel på det? Det är som vanligt upp till var och en. Själv är jag så glad av att släppa all form av tankar kring att prestera, bara slappna av och inte tänka på någonting mer än att bara ta in det runt mig.

Jag, Sune & Ferdinand

Jag och Sune lämnar stranden och går vidare på promenaden. Jag ler och tänker att vi har det bra vi, där vi lunkar fram och Sune tar sina små stopp för att lukta på grässtrån, lyfta på benet och pinka över någon annan vovves revirpink 🙂 och jag som tycker det är så ok att stanna till för att jag får en medvetenhet och påminnelse om att det är detta som är det viktiga, att stanna upp och va i stunden (medans Sune sniffar).

”Vi är som Ferdinand vi Sune bus” säger jag när vi går hemåt. Vi har det bra vi.

Att leva, njuta och göra det utan prestation, det är livet på en pinne! Jag vill inte mera känna tvång över att prestera. Jag vill mera bara få vara! // Jill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s