de dolda koderna, Familj, Fånga dagens tillfälle, Funktionsvariation, Harmoni, kärlek till livet, Liv och död, love & light, magi, mammakärlek, mod, Personlig utveckling, Personligt, Samhället, själslig detox, styrka

Hur finner man egen ro bland kaosteorierna?

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

En tappad världskontroll

K A O S kollaget november 2020 ihopsatt av mig, Jill i ljus & kärlek.

En tappad världskontroll där det mesta känns galet och överstyr. Jag väljer och har förmågan att stänga av så mycket jag bara kan. För att jag känner i mitt inre att jag behöver samla all min styrka, all min kärlek, all min harmoni, all min trygghet, allt mitt lugn i detta som nu är – en tid av kaos.

Kontrollen är tappad för länge sedan. Det enda vi förmår oss prata om är i ständig närvaro av pandemins innehåll. En ”gott och blandat kompott” i aldrig sinande ström av elände…

Du som läser har kanske förmågan att sålla? Eller kryper skräcken närmare inpå dig också?

LYSSNA en stund…

Min son har väldigt svårt att sålla. Han har inte ett eget tillräckligt starkt skydd då han är en öppen och ljus varelse. Mörker dras emot ljuset, klibbar sig fast och nu börjar det dränera honom lite för mycket. Jag hjälper honom så mycket jag förmår nu ❤

Varför tror vi att vi ”måste” se och höra på nyheterna?

Det är som en mörk, illaluktande sörja som pulserar ut överallt, hela tiden, i all media, i etern, i alla samtal och ingen kan liksom låta bli. Som ett sjukt jävla ticks!

Folk överallt, i alla befattningar och positioner verkar inte ha lärt sig ett skit. De är PK (politiskt korrekta) då det är vad de tror att andra förväntar sig, för vad ska andra säga annars? Jag säger: Vilken inflytelserik person vågar kasta första stenen i glashuset så denna ovärdiga låtsasbubbla spricker och vem kastar andra för att släppa in fri luft och därmed frihet att våga ifrågasätta, våga väcka hjärnan och tänka själv? För den som vågar det, kommer förmodligen att ångra att de inte kastade första stenen för ett bra tag sen.

Vi har inte lärt oss ett jävla skit när vi inte gör det vi innerst inne känner och tror på, utan fortsätter göra det vi antar förväntas av oss för att vi innehar en viss ställning i samhället, för att vi hellre tillhör ”ryggdunkargänget” där alla falskt kliar på ryggen, stryker medhårs och låtsas. Till varje pris måste vi hålla oss PK då vi annars kommer hängas ut.

Jag tillhör inte någon elit i samhället som innehar någon särskild status. Ändå tvekar jag för det mesta. Men jag har ögon att se med, jag har en hjärna som är mestadels vaken hela tiden även när jag sover, jag har ett öppet hjärta att känna med och är tillräckligt halvgalen för att skita fullständigt i att vara PK (nästan)… Därmed inte sagt att jag inte har full respekt för allt som händer!

Idioti eller rimligt?

De flesta kommer säga högt att de tycker att jag är idiot, men många kommer tyst viska för sig själv att kanske ligger det en något i det hon säger? Några fattar precis och är på samma våglängd som mig.

När vi fortsätter göra saker ”för syns skull” för att ”alla andra gör det” så har vi inte kommit särskilt långt i vårt lärande, i vår personliga utvecklingsresa. Mod är dessutom en muskel som ständigt behöver tränas och utmanas för att underhållas och i bästa fall växa.

När vi utåt sett låtsas följa alla regler och restriktioner, men i det dolda (INGEN lägger ut något på sociala medier om det här!!! INGEN!) tycker att alla andra kan följa restriktioner, men vi behöver ju inte riktigt följa och tro på allt internt i vår lilla grupp. Bara alla andra…

eller

Jädrar vad ont i halsen jag har och lite varm i pannan. Jag tar en Alvedon och är tyst om det. Jag behöver jobba och gå på de där mötena och fixa den där utbildningen. Ingen märker nåt. De flesta märker ju knappt inget ändå har jag hört och vi ska ju alla ha det.

eller

Jag är ju bara vanligt förkyld och jag har testat negativt, så jag kan köra till jobbet ändå för det är ju inte Covid-19.

Så… vad tror du på? Egentligen?

Vi umgås i små grupper bara! Men det paret som är i din grupp har också en annan liten smågrupp som de ibland umgås med, som i sin tur har en annan smågrupp de umgås med som i sin tur…

Så vad tror du på egentligen? Att allt det här gäller alla andra fast inte mig eller oss?

Utåt sett är du som andra, pratar som andra och följer det som sägs. Precis som alla andra.

Bakom stängda dörrar sitter du dock och läser lite annat, fast det säger du inte till folk för då tror de att du är knäpp och har börjat tro på ”konspirationsteorier”. Bakom de stängda dörrarna har det dock börjat gnaga en oro. Tänk om vi ”alla” är förda bakom ljuset? Nä! Det kan jag inte säga, för då skulle du bli utesluten och sorterad som flummig. Tillhöra de där som ni andra pratar om och hånar. ”De som tydligen tror på allt. De som tror på att det finns en annan agenda”. Men samtidigt läser du i smyg om den där ”andra agendan” och i det tysta hoppas du att sanningen snart ska komma fram! Att mycket var en lögn och poff, ska allt det onda försvinna! Och ersättas av en helt ny värld där ljus och kärlek råder, där det inte finns en massa högt uppsatta maktlystna galningar som på illmariga vis använder nya tekniker för att dupera och hålla en hel värld i en ny slags diktatur som var så smart, så ingen fattade! De där 3% som satt på alla rikedomar är borta! Pengar har förlorat sitt värde på det sätt vi trodde var det enda rätta… Kanske läser du i smyg om det här och hoppas få hänga på det tåget om du liksom ändå håller dörren på glänt för det också… då kan väl ingen neka just dig?

Men så länge du utåt agerar PK så har du inte lärt dig ett skit.

Fundera på det här ett tag. Känn hur det känns att inte leva ett sant och äkta liv. Känn hur det känns att leva ett liv med distans till allt och alla. Där sociala fobier fått ett rejält fäste. Där de sociala koderna inte behöver tolkas på samma sätt utan allt är uppenbart att misstolkas i mejl och sms. För vi ska inte umgås, inte samtala ens över häcken med grannen. Vi vet inte om det smittar luftburet nu också helt plötsligt, så om jag sitter i min bil ensam och kör, sätter jag utåt sett på ett munskydd. Likaså när jag cyklar eller går en promenad med hunden. Fall i fall, man vet aldrig… ALLA är dumma i huvudet, det är så vi ska skrika nu åt varandra! Vi behöver ju inte ens ta en konflikt på riktigt för vi är safe, där bakom skärmen. ”Alla blir små troll”. En hård, kall och opersonlig värld – det skapar ”vi” nu mer och mer för varje dag i detta nu. Kanske får vi lag även i Sverige om både total lock down, utegångsförbud och hot om fängelse om du trotsar? Kanske blir du tvångsvaccinerad då du annars nekas försäkringar osv om du inte vill ta vaccinet. Kanske, kanske inte är vi också på väg dit nu?

Så vad tror du på egentligen?

Om jag utgår från att jag inte vet egentligen, men hur vill jag leva, hur vill jag vara och hur vill jag bemöta andra? Vad vill jag inspirera med? Hur vill jag framför allt få andra att känna?

Då är valet skitenkelt för mig!

Nej, jag vet inte allt – jag vet en liten del om många olika saker.

Jag kan inte säga något säkert, för jag vet inte det. Vem vet det? Det finns alltid mer än en ”sanning”.

Men det jag vet, det är hur jag vill vara, leva, få andra att känna sig. Det är glasklart! Jag är här för att hjälpa andra att må bättre! Jag vill fortsätta ruska milt och väcka så många jag förmår. Det känns viktigt. En aning jag har, om att det är viktigt…

Hur gör jag det?

Genom att vara sann och äkta. Sträcka ut min hand för att hjälpa, erbjuda det jag kan för att någon annan ska känna tröst och omtanke. Genom att ge dem mitt leende. Genom att dela med mig av ljus och kärlek. Genom att själv skratta och skoja så att skrattet smittar av sig. Det bästa i levet är gratis hörrni!

”Mamma, de pratar om Gud och julen i skolan”.

Vad innebär det? undrar sonen idag på vår promenad. Han har bitit sig blodig på handen av oro, rädsla, panik, skräckkänslor. Det är så han försöker hantera/fördela sina känslor som sipprar ut överallt. När han inte kan sålla, stänga av och sortera.

Det blir ingen lucia i år mamma. Men vad gör det? Hopplösheten är total. Gud finns inte. Julen är väl ändå inget att ha, vad är den bra för? Vad gör man då?

Han pratar faktiskt mer än han brukar där i slutet av promenaden, när han har fått gå bort en del av ångesten.

Såhär blev mitt svar:

”Lilla gubben, jag förstår att du är orolig (säger jag till min 20-åriga son, med ett mindre barns tänk). Jag vet att det är så skitsvårt att sålla allt nu. Jag vet att du har svårt att stänga av och av någon anledning så kan inte folk sluta prata om Coronan någonstans.

Du behöver inte tro på Gud, men om du frågar mig är det ingen skäggig gubbe på ett moln. Gud är ren kärlek, som alltid finns omkring oss. Gud är allt gott i livet som får oss att må bra. En del kallar Gud för Gud, en del säger universum, alltet eller något annat. Men för mig är kärlek det viktigaste och som alltid bör finnas med oss i hjärtat.

Julen är tiden då vi som är familj kan vila, vara tillsammans, äta gott, fylla på med ny ork, göra saker tillsammans, fira livet och skratta, lyssna på musik, se härliga filmer och kanske blir det lite julklappar också. Men viktigaste är nog att vi känner att vi har tid att bara vara tillsammans. Du vet, vi är i skolan, på jobbet hela dagarna annars, så vi behöver tid för varandra.”

Sonen nickar, om än tveksamt. Det har varit mycke nu ganska länge och ingen mamma alltid där en stund på kvällen som kan ta emot allt överflöd av oro, ångest och funderingar. Ingen mamma på sängkanten som hjälper till att reda ut i allt kaos. Mycket att hämta upp nu.

Att leva med ett handikapp i denna tid av oro. Av falska budskap. Av oärliga människor som säger en sak, men gör en annan. De som tisslar och tasslar, står med allvarliga miner och sprider med vibbar ut all sin osäkerhet, all sin rädsla, De som uttalar sig om läkartermer de inte har en aning om egentligen, de som har sina egna teorier och tvångsmässigt känner att de måste sprida spekulationerna vidare… i all röra står de ”oskyddade ljusbärande människorna” där, de med alla intryck pulserande emot sig utan möjlighet att sålla. BOM så tar de emot och ingen tror de fattar någonting ändå, så det är inte viktigt att tänka på.

Har aldrig tanken slagit någon av dessa självutnämnda krösamajor, som jag brukar kalla både män och kvinnor, att i en tid av stor oro är det livsviktigt att hålla fast vid tro, hopp & kärlek? Att för varje hemskhet de måsta säga så ska de ”botgöra” med en go gla berättelse? Någon borde berätta för dem att det är viktigt. Annars kan de få gå en dag i min sons skor och ta emot allt svinhögt, utan paus och i total kaos!

Sätt nu på dig hörlurarna vid denna videosnutt nedan, dra upp så högt du vågar och lyssna så länge du orkar. Betänk sedan att min son, bland många andra i hans sits, inte kan stänga av när de inte orkar mera. Så sluta pausa, en dag ska du väl klara!!!???

Hur länge orkar du?

Nä det är så jobbigt så jag föreslår att du lyssnar och tittar på den här underbart vackra istället – Dance of Life ❤

Vackert! ❤

Vänta inte, ta ett beslut nu.

Det är aldrig försent att ändra sig. Hitta dina andningshål och ställen där du fyller på dig själv med livsenergi. När du gör det flödar det vidare till din nästa ❤

Namaste ❤ Jill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s