Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Ser du till att skydda dig själv?
Konstig fråga kanske, men jag ska försöka mig på att förklara en del av hur jag själv gör och tänker kring det som sker i vår tid just nu. Det är en märkligare tid nu än jag fått vara med om tidigare i mitt liv förresten, tycker i alla fall jag…
En del har säkert med min egen högst personliga resa att göra, men ändå, vi vet att det som sker globalt även numera påverkar oss lokalt in i minsta lilla by och skrymsle och att det inte är helt vanligt. Frågan är hur vi i det längre perspektivet ska klara av det? Hur har du tänkt? Har du en plan? Eller har rädslan kanske frusit dina tankar så det känns omöjligt att ens orka tänka på det? Du bara hänger med…
Jag är lite priviligierad nu, jag vet det. Att ha min verksamhet hemma är med ett visst facit ett mycket bra och klokt val. Jag tog inte hem hela verksamheten pga det som sker utan av högst personliga skäl som gäller vårt eget privatliv med lösningar som blir bäst för min son. Fast det visade sig på många plan vara en fördel för det som startade upp precis efter jag tagit mitt eget privata beslut. Jag har sluppit mycket at det allmänna snacket som sker precis överallt. Tack för det!
Tidigt förstod jag att jag behövde gå i självförsvar
Bästa platsen för mig var att bygga upp ett självförsvar hemma, få kontroll, checka av min agenda, stanna upp, känna in, tänka till hur jag ville förhålla mig till det som skedde, vad jag skulle lägga fokus på och inte. Framför allt faktiskt på vad jag skulle hålla mig undan ifrån så mycket jag kunde. Konsten att stänga igen och skydda mig har jag övat på länge och jag erkänner att jag ibland glömmer skydda mig, men jag tror det är meningen för då tvingas jag skärpa mina sinnen och åtgärda de där bristerna i självförsvaret.
Vad är det jag skriver egentligen???
För att bibehålla min förmåga att tänka klart, använda mitt sunda förnuft, ha kvar förmågan att tänka och ifrågasätta rimligheten i sakers skeenden – så kan jag inte ha alla kanaler öppna hela tiden, för då finns där absolut INGEN tid eller ork för egna reflektioner och förmåga att tänka till kring vad jag själv tycker och känner.
Jag är på denna punkt högst priviligierad då jag arbetar hemifrån, utan någon chef som ger mig några som helst restriktioner utan jag utgår från egna värderingar, kan vara fri att göra det bästa möjliga och det gör jag, var så säker.
Restriktioner med undertoner gäller i samhället nu
Större företag tvingas från ledningsgrupperna in i dels egna restriktioner för sina anställda och sedan rullar det på… med att uppmana sina anställda att inte umgås med några andra än sin familj som de bor under samma tak med. Inga andra!
WTF?! Underliggande budskap är såklart att du inte får lov att göra egna val då du är anställd och tydligen ska din arbetsgivare nu ange linjen för ditt liv 24/7. För att vi tydligen inte kan ta de klokaste besluten själv. För att vi inte är fria att tänka och ta ansvar själva, så ska ett företag som köper din tid och arbetskraft 8 h/dygn gå ut och ge dig restriktioner. Eller hur i jissenamn ska vi se på det? Bäst att foga sig och inte bli förbannad för att du som anställd blir ”omyndigförklarad” och de säger det bara för att ”alla andra” säger det och för att det förväntas sägas. PK och då har de i alla fall sagt det som förväntas.
Det uppmanas. Det slängs ut ej ens längre dolda hot och anklagelser på sociala medier om att folk är dumma i huvudet i tid och otid – från vanliga privatpersoner som väl ändå måste anses ha hjärnorna frusna av rädsla nu då? För inte är det väl möjligt att vanligt folk med vett och sans skriker ”idiot” och ”dum i huvudet” mm efter varandra?
Ruska och ruskas om!
Enligt mig är ALLA som gör sådant på sociala medier medskyldiga till den masshysterin som råder nu. Alla!
Sansa er! Döm inte andra så lättvindigt och för i hela fridens namn sluta leka poliser på varandras delade gruppbilder på fejjan! Sansa er!
Sluta agera som självutnämnda domstolar!
Själva har vi tagit beslut om att mina gamla pappa, snart 81 år och som i högsta grad tillhör vår familj, träffas ibland inomhus tillsammans på middagar och fikastunder. Jag klipper honom var 3:e-4:e vecka. Vi snackar en stund och det bestämmer vi själva faktiskt! Skulle någon av oss vara hängiga eller förkylda så träffas vi inte, det är ”sedan gammalt” så man gör, alltid! Vi smittar inte varandra genom att umgås och vi bibehåller psykisk hälsa som är jätteviktigt för att orka stå stadigt. Jag tänker inte hymla med det och jag tänker definitivt inte låta någon säga till mig eller komma med åsikter om vad vi har tagit för beslut! Min pappa har myelom, en slags benmärgscancer som han levt med i ca 5 år. Han har fått erfara förlusten av 2 fruar och varit änkeman sedan har var 58 år. VI är hans familj här på hemmaplan och så har han sin underbara granne. De träffas och fikar, löser korsord, käkar räkmacka och njuter av ett glas rosé och uppskattar livet till max i den utsträckning de kan. De har båda ledsamma förluster i bagaget.
Kunskaper och rutiner är mångas vardag
Jag har läst på, jag vet en hel del saker och jag jobbar med hälsa och välmående. Mina kunder ska alltid kunna känna sig säkra på att komma till mig. Sedan jag startade min verksamhet har jag alltid varit noga med hygienen på all utrustning som används och det är jag säker på att man alltid varit inom min yrkeskategori såväl som inom vanliga vården – alltid, inte alls bara nu! Så det här är inget nytt.
Däremot kanske inte alla i sitt privata liv varit så noga med att tvätta sina händer eller stannat hemma från sitt jobb när de varit sjuka (inkluderat jag själv när jag var anställd och för stressad för att vara hemma). Det är ju jättebra att vi skärper till oss med det, som vi alltid vetat. Hade vi klarat det utan ”hot”? Jag vill så gärna tro det, men det verkar inte så. Är det ”hot” som krävs för att vi ska skärpa till oss? Dessutom är jag säker på att många fortsätter vara slarviga och sunkiga med hygienen… men det är ju alltid någon annan och som vi alla vet om den sk. ”kollektiva” bestraffningsmetoden så biter den aldrig på den det bör bitas på 🙂
Mitt mission är att stå stadig och stark
Jag värdesätter min frihet massor! Jag vill inte påverkas av masshysterin som jag anser råder. Jag vill tänka själv och jag vill använda mitt sunda förnuft. Det oroar mig mycket mer att människor verkar ha stängt av sig själva, sin ödmjukhet inför varandra och vanligt hyfs börjar bli sällsynt i sättet att agera mot varann i många avseenden och särskilt nu i denna tiden.
Hade jag lyssnat på ”allt” och deltagit i allt prat hade jag vid det här laget varit helt dränerad, paj, ur funktion att hjälpa andra. Det hade inte varit till någon nytta alls. Ännu en som fått lägga ner sin verksamhet.
Mitt mission är att stå stadig och stark. Finnas till hands för de som behöver stärka/bibehålla både sin mentala och fysiska balans. Jädrans vad viktig den är nu!
Ur det lilla läggs grunden för det större
Det är en omöjlighet att påverka globalt för den enskilda människan, men någonstans behöver vi börja. Så börja med dig själv. Kör en ”detox” från allt som dränerar och belastar. Reseta dig själv och börja om på ny kula, mer skyddad och förberedd för att orka livet, orka finnas för dig själv och för dina nära och kära oavsett konstellation. När vi är många som gör det lilla får det en skön påverkan i de större sammanhangen. Välmående på både in och utsida smittar av sig, nyfikenheten väcks. Hur gör du? ❤
Enligt mig är livet en fantastisk gåva. Livet är mestadels underbart om vi vågar öppna ögonen för det. Må gott – lev väl – här och nu! Kram Jill
P.S Tänk OM det finns en sanning, ett avslöjande, som ställer allt på sin spets snart? Tänk om det som var en ”sanning” visade sig vara något helt annat? D.S
Feelgoodbloggen 