Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Vaknade och önskade tystnad runt mig
Vaknade innan väckarklockan hann gå igång idag också. Det är skönt att vara förberedd för ljudet låter inte lika högt när man redan är vaken 🙂
Som livet ser ut just nu så har jag inga direkta tidiga morgnar som jag måste upp till, men har valt att ställa klockan på 7.30 för att inte komma in i annan dygnsrytm än övriga familjen. Saker och ting är lite annorlunda med sonen på internat i veckorna, ett annat slags liv efter 20 år… men det är så det ”ska” vara i livet, det vet vi ju alla föräldrar att förr eller senare är det dags.
I alla fall, i morse när jag stigit upp så är rutinen att sätta igång relaxmusik på tv:n genom Youtube, något jag gör alltid. Men idag önskade jag tystnad omkring mig. Skönt på flera sätt faktiskt. Igår var jag på första passet Yin yoga på väldigt länge. Så himla bra för mig och min alltmer stelare kropp! Det är väldigt speciellt att gå på ett pass där jag går i alla fall. Igår läste instruktören upp en text i början av passet, vid ett flertal tillfällen under passet påminde hon oss om frågorna vi bör ställa till oss själva och i slutet vid nedvarvningen återigen tid för en stunds eftertanke… att vara med sig själv i stillhet, när allt tystnar inom en och jag kan lyssna på mitt inre. Det låter djupt, men jag tror det hade varit nyttigt för många att göra så lite då och då. Låta tystnaden bara vara runt en, vara uppmärksam på vad själen vill säga en och signalerna från kroppen – gör den ont, hur känns den just nu, behöver jag något, behöver jag lägga till eller dra ifrån, behöver jag ge min kropp och själ en annan slags näring? Förmodligen är det den sköna, lugna känslan från igår som satte tonen för min morgonstart. Helt ok!
Vad behöver jag och vad behöver du?
Vad behöver jag för att nära min själ? Med vilka ska jag umgås som längtar efter just min närvaro? Vad kan jag göra för mig själv för att jag ska må bra i både kroppen och själen?
När jag nu vågar börja lyssna så blir budskapen så tydliga.
- Släpp kraven på mig själv att hela tiden prestera och absolut inför vad andra vant sig vid att jag ”servar” med. För det är viktigt med att ha en balans i alla möten med andra i vad jag ger av mig själv och vad jag får ta emot av andra. En övervikt åt något av hållen ger en obalans som skapar upp osköna känslor inombords. Att få vänta på gensvar är lika med att det inte anses så viktigt. Och det är helt ok, men för mig själv behöver jag ha en balans och inte ge mer än vad jag sedan kan fylla på min energi med igen. Här är det stor skillnad på att jag i mitt arbete är den som ger och där sker givandet helt naturligt då någon söker just mig för hjälp. Där får jag genast tillbaka, då min känsla av att få ge någon annan omtanke, omvårdnad och empati fyller mig med så mycket gott. Känslan av att ha fått gåvan att faktiskt ha möjlighet att göra skillnad, ge någon annan en viss process i en läkning och lugna smärtfyllda kroppar och inre mående. Detta går utanpå allt. För mig handlar det här med att släppa taget om prestation mest av allt om balansen i mina privata relationer. En viktig aspekt är dock att som vän förstå att ibland är mitt givande livsviktigt och helt villkorslöst, utan att genast få en tanke om att ”nu är det din tur att ge tillbaka”. Så fungerar inte livet. Att vara vän är att ge villkorslöst av sig själv till någon som behöver. Jag har då en känsla av att som äkta vän vill jag få ge om jag kan och jag vet att när jag kan behöva omtanken själv så finns denna vän för mig. Dessa vänskaper är noga att vårda. Det är när jag märker att någon suger ut, inte bryr sig som det blir till att släppa taget. ”Tack för denna tiden, men nu skiljs våra vägar åt” i kärlek till Dig ❤ När jag tystnar kan jag höra min intuition tala och så gör den just nu. Jag, precis som du, är värd att visa respekt för. Jag är ämnad att gå min egen väg nu. Allt det här klarnade ännu en gång. Jag har haft bomull i öronen, men inom mig kom besluten att släppa taget nu. Allt har sin tid. Det handlar inte om egot som kräver att få blir servad, utan om kärleken till sig själv, respekten till sig själv, att rättvist se vad som känns äkta och vad som kanske inte är det på det sätt som jag själv önskar. Vi behöver alla vara rädda om oss ❤
- En viktig sak som jag får påminna mig själv om med jämna mellanrum är den att Lyckan, den kommer inifrån och bör inte sökas utanför mig själv. Med känslan av att vara lycklig helt äkta så känns livet äkta, värdefullt och jag ser på mig själv och de jag har omkring mig med kärlek. Också djupt, men helt sant.
- Jag ska inte vara någon annan än mig själv.
- Jag behöver inte yttre bekräftelse på att duga eftersom jag inte föddes för att ”pleasa” andra.
- Vad andra ev tycker om mig äger de själva, jag har ingenting med det att göra.
- Jag är och vill alltid vara en så sann, äkta, närvarande medmänniska som jag förmår i den stunden jag är i helt utan krav.
- Det är viktigt för mig att få lov att vara en medmänniska, att få bry mig om och visa min omtanke.
- Det är lika viktigt att jag bemöts med respekt och omtanke av andra.
Lyckan bor inom mig, inom dig – jag & du behöver inte söka bekräftelse från andra – det enda jag & du behöver göra är att sluta fred med oss själva och ge oss själva den kärlek vi är värda! När vi knäcker den koden, då bjuder vi in kärlek och ljus i våra liv på riktigt. Lyckan lever inombords i oss alla.
Jag önskar er alla en fin och skön helg i denna vackra, småkyliga månad! Inomhus kan vi ”kura skymning nu” och mysa uppkrupna i soffan med en kopp te och en go bit äppelpaj! Kramar från Jill
Feelgoodbloggen 