Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Inse att jag eller du aldrig kan vara alla till lags
Natten i natt såg jag fram emot att sova gott i min egen säng. Så blev det inte. Tusen snurrar och vakna ständigt av tankar som knackade inuti så jag vaknade och hade svårt att somna om.
Om man funkar som mig så måste man tyvärr ständigt mota bort alla osäkerhetskänslor av att vara till besvär, att stöta sig, inte vara till lags osv. Ja en del fattar och känner igen sig säkert. Jag har som ett av mina mål att släppa på det här oket helt. Ibland är jag bra på det, ibland är jag mindre bra på det.
Ok – så jag är jag vare sig man gillar eller inte. Inte mycket mer att säga om det egentligen. Bara att ta bort eller scrolla vidare. Vi gillar alla olika så hur svårt ska det va? 😉 Vid 50 ska väl sägas att jag inte längre är lika känslig, mer skinn på näsan och varenda skrynkla i pannan innehåller en ny erfarenhet och klokhet som påföljd. Dessutom har jag utvecklat min ”mod-muskel” så det går ifrån tanke till action i fler sammanhang där jag känner att jag vill det. Att våga säga sin egen åsikt och stå för den är viktigt, men kanske inte alltid att man vill. Alltid vill man inte ta ställning och ibland är det inte ens meningen att man ska.
Vad betyder tystnad för dig?
För mig är det olika.
Ibland kan man vara tyst för att man är rädd för att våga säga sin åsikt i en grupp med starka ”åsiktsmaskiner” där man känner en osäkerhet för att bli bortgjord, eller kanske förlöjligad. Det är inte bra.
Ibland tystnar man för att man faktiskt inte ser någon mening längre att säga sitt. Tiden har runnit ut, den tid som fanns där man ville få säga och uttrycka sig är över, det finns inte längre någon mening i ett sammanhang att tala. Då är tystnaden egentligen en ganska säker indikation till andra att det är ett aktivt ställningstagande och kanske dags att rannsaka sig själv en aning. Varför tystar samtalen?
Ibland är det bara skönt att tystna ett tag, gå in i sina egna tankar och samla sig en stund. Tysta rösterna även inom sig för att lyssna till intuition, magkänsla och vad hjärtat vill säga. Att lyssna inåt. Hur ofta gör du det? Jag har kommit fram till att jag de senaste åren varit riktigt dålig på just det här. I små korta perioder tar jag tag idet, men sen faller jag tillbaka i gamla hjulspår. Varför? Kanske för att det är jobbigt att låta sitt inre komma till tals, trots att jag vet att det är viktigt men kanske jobbigt att konfrontera? Så är nog svaret för mig i alla fall.
Det goda samtalet med mig själv
I morse hamnade jag på altanen igen. Solen värmer fortfarande och luften var frisk. Jag tog några djupa andetag och liksom samlade ihop sig. Det blev ett gott snack med mig själv där ute i solen med fågelkvitter i bakgrunden. Det behövdes tystnad och tid med mig själv för att komma fram till vissa saker.
Ärlighet – agera utifrån kärlek och omtanke – respekt och balans mellan att ge och ta… det är vad som är sant och äkta för mig. Det kommer jag fortsätta leva med och efter vad som än väntar mig runt nästa krök i livet. Det är viktig för mig att känna det här som mina följeslagare framåt för att orka och känna att det blir äkta.
Nu ska jag hålla kväll. Kram Jill
Feelgoodbloggen 