Speglingar

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Valet och ansvaret är alltid Ditt

Har du tänkt på att hur du väljer att ta in andras åsikter och hur du väljer att tolka och bemöta alltid är ditt eget ansvar?

Hur vi mår just i stunden speglar hur vi tolkar omvärlden och även ens egna känslor, åsikter och input/output.

Hur vi mår just i stunden när vi väljer att skriva något offentligt, ut i sociala medier, lägger an en ton i det vi vill förmedla. Men sedan är det ju med all förmodan så att de som läser är i alla möjliga slags tillfälliga föränderliga sinnesstämningar.

Beroende på den egna sinnesstämningen tar vi in budskapet olika. Jag tycker att det är så viktigt att tänka på att den som valt att skriva något ut i etern där andra ska läsa först och främst ska bemötas med respekt för sin text. Att vi som läser kan visa respekt för modet först att våga skriva något över huvud taget, modet att våga blotta sin åsikt och därmed sina känslor inför något. Ansvaret för mig som läser, är att förstå och visa hänsyn för innehållet och texten är självklar och lika så bör det vara en självklarhet att förstå att den skrevs i en viss stämning, känsla och kanske till och med en slags behövd visad omtanke och empati för. För annars skulle den förmodligen inte skrivas alls…. så tänker jag. För jag har tänkt på det efter att jag ibland har ”roat” mig lite med att läsa andras kommentarer på olika inlägg i sociala medier. Inte alltid så roande läsning…

Någon kan skriva något i ett lyckorus då man känner sig ”hög på livet” och bara vill skrika rätt ut hur härligt det är! Du själv kanske sitter och är lite deppig för något och är för tillfället ganska ”låg på livet” själv. Eller är det så att någon är ledsen, olycklig, rådvill och en smula självutlämnande i sin text för att ingen finns i närheten som kan ge en tröstande kram, en klapp på kinden eller bara en varm blick.

Vad vet jag om orsaken bakom? Men jag vet att jag bör och ska göra ett respektfullt val. Är jag själv i lite lägre livstoner så kanske jag bara ska ge ett leende där bakom skärmen och stänga ner helt enkelt utan att göra någon sur kommentar, eller ”skriva någon på näsan” för att jag själv retar mig eller kanske till och med tycker att någon är ”too much” i någon riktning?

Någon delar en lycklig stund i sitt eget NU och är så glad – det kan tolkas av andra som riktigt provocerande och att denna bara försöker visa upp en fake fasad. För ni vet minsann att det inte alltid är så jävla rosa bland molnen! Detta talar ni gärna sins emellan er – ni bittra!

Någon annan delar en ledsam sak som de kanske just då känner en stor hopplöshet inför – det kan tolkas som att personen alltid gnäller, tycker synd om sig själv och verkar tycka att de alltid ska va värst. För ni vet minsann att det mest är gnäll och det faktiskt finns de som har det värre! Detta talar ni gärna sins emellan er – ni bittra!

Gör ni så då – ni bittra! Men håll det inom er lilla krets!

2 val

Varför helt enkelt inte välja att scrolla om det stör er egen tillfälliga sinnesstämning? Istället för att lägga energi på att reta er eller skriva något som sårar den som modigt nog delar något mer personligt?

Eller ge det en chans och kanske visa en hänsyn och skriva något fint som ni vet att den som modigt nog delar något mer personligt kan få bli glad av, stärkt av och kanske få en att känna att det var skönt/roligt/inte så farligt att våga dela med sig?

Tysta spanare och tyckare bakom ryggen

De flesta är och förblir tysta offentligt i sina egna kanaler och nätverk, men pratar gärna med andra irl om andras modigt delade inlägg. De tysta spanarna tänker då oftast inte på att det modet som den som delar något besitter är ungefär lika med egna rädslor för vad andra eventuellt ska säga som stoppar dem själva. ”It takes one to know one”.

Förhoppningsvis så bryr sig inte de modiga delarna alls om de där tysta profilerna som pratar och har åsikter i andra forum. Men kanske tystnar den modiga, för det tog rätt mycket kraft och pekpinnarna, de svidande sarkastiska kommentarerna blev för mycket till slut?

Så vad tänker jag, Jill själv om allt?

Tja, vad ska jag säga? De flesta som skriver något i kommentarerna på mina inlägg från blogg och facebook är snälla, omtänksamma, fina, varma och med stor empati. Väldigt sällan kommer de där dolda ”skriva på näsan” åsikterna till mig. Det var ett tag sedan jag helt släppte dumheterna eller brydde mig om vad folk eventuellt säger bakom ryggen irl. För jag har lärt mig att tänka att det andra eventuellt tycker om mig är deras egna speglingar av sig själva, sin egen tillfälliga sinnesstämning som spelar roll för en åsikt där och då. Den har ingenting med mig att göra! Andras åsikter = deras ansvar!

Det är inte så att jag för den delen är gjord av teflon eller struntar i vad andra tycker eller tycker att det inte skulle vara ok att tycka annorlunda än mig! Absolut inte! Men hela tiden har jag och du valet själva i hur vi bemöter andra vare sig det är i sociala medier eller i verkliga livet.

Det krävs inte kliniska studier eller en massa forskning för att förstå att alla våra olika sinnesstämningar kommer och går och kan emellanåt skrifta många gånger om dagen. Vilken sedan avgör i alla interaktioner med andra människor.

Ganska många följare

Vi i vår familj har blivit som en liten enhet i vissa sammanhang. Vi vet om att vi har en del följare som är ärligt omtänksamma och intresserade, de hör av sig via PM ibland och när vi stöter på dem i verkligheten så kommer de fram, vill bara säga hej och berätta att de följer oss och vissa tycker att vi inspirerar, ger hopp, visar på verkligheten på ett sätt som tilltalar dem, ger dem en inblick och en del som lever som vi får mod och pepp att själva våga stå upp, utmana och ta sig ut på strapatser de annars inte hade vågat. En brokig familj i ”Diagnoslandet” – det ibland osynliga landet där många frågetecken behöver redas ut antar jag?

Detta, kära läsare av just det här inlägget, är det som gör att jag trots allt vågar vara modig, vågar dela en liten tårtbit av vårt liv. Det ÄR ingen dans på rosor och emellanåt går jag/vi helt i däck, är dränerade, fulla av oro och sorg. Oftast delar jag väldigt lite om det, utan mer om hoppet och om hur vi gör och löser saker och ting. För som vanligt så strävar vi, ser fram emot och har som ambition att leva ett Feelgoodliv på vårt sätt, det som är rätt för oss. Det kan en bara själv veta, vad som känns rätt och det är som vanligt olika för de flesta.

Det finns en vidare plan eller en slags röd fnurrig tråd

Jag har börjat nysta i den tråden lite. Jisesses vad fnurror den har! Men det är precis som att vissa saker löser upp sig nu, vissa saker börjar bli redo nu. Frågan är om jag är tillräckligt redo att följa min ingivelse nu? Jag vet inte säkert än… men om jag börjar bli redo, skulle just du vilja hänga på då? Skulle just du vilja följa med på en väg med röda kärlekstrådar (hmm ja så tänker jag just nu i min tillfälliga sinnesstämning) men det kan ju hända att trådarna blandar ihop sig och innehåller mera, eller jo det kommer bli alla möjliga slags färgtrådar framöver, precis som vanligt. Kanske är Feelgoodtråden en kameleont? Jo, jag är rätt säker på att den är det! Va kul! Va spännande!

Så kom ihåg en sak: Din egen tolkning av någon annans modighet beror på Din tillfälliga sinnesstämning och det är Ditt eget ansvar att ansvara för hur Du vill bemöta andra om Du känner för att bemöta någon ❤ Ok?

Ska jag? Vågar jag? Är jag redo? Är Ni redo? Vill Ni hänga med? /Jill