Stoppa tiden!

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Om jag inte kan uppskatta vackerheten runtom mig nu, vad ska då till?

Morgonstunden startar lugnt som nästan alltid. Sonen åker iväg med taxin till sin skola. Mina ögon svider av trötthet… jag ser morgondiset lätta och solen kikar fram utanför köksfönstret. Det blir andra koppen kaffe ute på min solbänk idag! En snabb blick i spegeln på väg ut genom hallen och jag tänker några ofördelaktiga tankar om mig själv och om mitt utseende… trött, sliten, blek, mosig, rynkig, svullen… men ingen brukar se mig ändå när jag sitter där ute…

Jag sätter koppen på lilla bordet med den gamla duken med brodyr på, solen kikar fram och värmer mig, luften är frisk och jag tar några djupa andetag. Så lyssnar jag och hör fågelkvitter, så ser jag mig omkring och hela jag fylls av…känslor. Stora starka känslor som gör att ögonen svider till av tårar i ögonvrån och hjärtat bultar. Jag hör mig själv tyst viska: ”tack, tack, tack! för allt! för allt det fina, braiga som jag har precis här och nu.”

Kanske är det meningen att vi alla ska stanna till nu en stund och både känna och tänka efter? Ja, jo det är det och jag har redan skrivit om det tidigare. Men det pockar på igen och igen och igen. Det här är en process, en långsam process och den kommer fortsätta en lång tid framöver. Det är min tro och förhoppning. När vi gått igenom de prövningar som är här nu så kommer vi inte vilja tillbaka till det som var… Men det kommer att ta tid. Jag, som ändå både känner mig mer samlad och lugn än genomsnittet, känner mellan varven hur rastlösheten pockar på och det börjar krypa i mig. Hur står det då inte till med många andra?

När jag sitter där ute på bänken och är mer närvarande än vanligt så kommer tanken: ”Om jag inte kan uppskatta vackerheten runtom mig, vad ska då till?”

Lev nu – dö sen!

De orden, de får en mening i allra högsta grad just nu, för mig och jag hoppas på nåt sätt förmedla till dig som läser också.

Det är så många olika tankar just i detta nu. Det är så förvirrande. Så vad göra?

Stilla dig, är vad jag svarar. Jag kan ge inspiration att hitta sina egna uppskattningar. Det är vad jag hoppas på. Jag vill inte förmedla ”Gör si eller så, så kommer du känna detta” för vem är jag att peka ut vägen? Den är olika för alla, även om flera hittar samma stigar att gå på. Det där med friheten, att välja på känslan. Den övar jag själv på varje dag, när jag kommer ihåg den. Hellre då att jag råder till det, att upptäcka vad just du vill själv!

• Vad vill jag?
• Vad känner jag för?
• Hur vill jag göra, vad kan jag göra, när kan jag göra det?

Kanske inspirera till att släppa taget om prestationstänket? funderar jag vidare där ute på min solbänk.

Det innebär inte att låta tiden bara gå utan någon mening

Det är viktigt på nåt sätt. Att inte slösa med tiden vi har här på jorden. Men i samma andetag kommer också den där känslan av att det snurrar så himla fort, känslan av att bara få hoppa av och bara vara ett tag. För i ”bara vara” läget kommer oftast de finaste idéerna och tankarna. När de sedan får en skön magkänsla, då vet jag att de är rätt för mig. Då får jag energi och vill bara göra hela tiden!

Följ flödet av glädje, av lustfullheten av att vilja göra något för att det får mig att må bra. För en del triggas genast tankarna på att det låter ju romantiskt, men man måste faktiskt jobba, slita och dra sitt lass till stacken! Självklart! svarar jag. Men jag hoppas att ditt liv består av en meningsfull och ”rik” fritid eller vad jag skulle vilka säga ett rikt liv. För mitt liv får inte bara bestå av att det går ut på att jobba och att mitt liv utanför jobbet ska vara inmutat som en slags aktivitet – ”fritidsaktivitet”. Svårt att förklara känner jag… men jag lever alla 24 h/dygn och det äger jag. Jag vill äga mitt liv och sedan består en del av mitt liv av att jobba och för den delen när jag är andra till tjänst så tar jag betalt för de tjänsterna, i övrigt så är mitt liv mitt – all tid 🙂 När jag jobbar, så har jag sett till att det inte bara känns slitigt och ansträngande utan också något som känns bra i magen. Det är jag stolt över, för det har jag, med hjälp och stöttning av familjen, fixat helt själv! Det är en utmaning, ännu mer i den tid vi lever i nu, men känslan av att ha möjligheten gör att jag kommer ta mig genom. Tillit att allt kommer ornda sig till det bästa!

Så om jag tar om min fråga en gång till: ”Om jag inte kan uppskatta vackerheten runtom mig, vad ska då till?”

Ett djupt andetag. Svaret är: Då Jill är livet just nu inte värt så mycket. Var stolt, var glad, känn tacksamhet och fyll mig med sköna känslor av att det jag ser just nu framför och runtomkring, det är allt. Jag har redan allt och det jag har , det har jag skapat. Jag behöver inget mera nu, allt som kommer till mig är bonus, är livets fina gåvor.

Släpp prestationen. Släpp kraven. Ha tillit Jill – du ÄR redan allt du behöver vara! Tack!

Ha en fin dag alla ❤ Kram Jill