Familj, Personlig utveckling, Personligt, Samhället, styrka

Vuxenansvaret gör mig hel från den trasiga unge jag en gång var…

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Visst präglas vi av vår barndom och uppväxt

Igår hade jag en ”argdag” på riktigt. Den genomsyrade min dag och faktiskt så tillät jag den att få göra så en del av min tid. Jag har inte gått all in med att läsa allt, jag är inte insatt till 100% i allt gällande Paolo Robertos handlingar, men det jag läste var tillräckligt. Jag tror inte att jag behöver göra någon större redovisning och lägga kraften där. De flesta vet mer än de kanske skulle valt själva att veta.

Jag är uppriktigt förbannad på honom utan att känna honom. Han är utåt sett en stöddig typ i många lägen som har saker så jävla klart för sig hela tiden. Han är en besserwisser som retat upp många. Han är brutalt ärlig och ger sig rätten att tycka och tänka helt gränslöst om det mesta. Mannen har inga skrupler i att döma andra. Han har valt att vara offentlig och han har varit i ”finrummen” och vänt och säkert är han, samtidigt som han jobbat hårt för att visa upp sin stenhårda image, en mjukis nån stans där inne. Helt säkert en go gubbe i många avseenden, därav alla ”likes” och kramar även i det som nu skett. För att folk, vänner och bekanta, andra kändisar han umgås med, har svårt att ta in det som hänt. Att något kan va så dubbelt… men det kommer sjunka in hos dem också och mer än en person kommer ånga sina gilla och bry sig om klick för honom. En del kommer ha vett att skämmas också (hoppas jag)

För faktum kvarstår, går inte att göra ogjort. Han har köpt sex av en riktigt utsatt och förmodligen ung kidnappad tjej vars liv är totalt fördärvat av allt hon tvingas utstå. Hon säljs som en sexslav till många män…varje dag, varje vecka, varje år tills hon dumpas nånstans som förbrukad och totalt paj. Tror nog att det inte är självvalt. Tror nog att hon tillhör de unga tjejer som luras och kidnappas och tvingas till äckligt, smutsigt sexutnyttjande varje dag, så många timmar som möjligt och det är inte hon som får behålla de där 1500 kr för att Paolo ska få sin tillfredsställelse och för att han gör detta enbart för att han har haft en jävligt jobbig barndom och uppväxt… Sjävklart mår inte torsken Roberto bra, men ärligt!

Lägg av!

Männen som skyller på sin taskiga barndom och uppväxt. Lägg av! Vilket skitsnack!

Självklart präglas vi av vår barndom och uppväxt! Men det är fanken inte samma sak som att jag och du kan ge oss själva rätten att var orsak till någon annan människas lidanden! Punkt för fan på den! Ja, jag svär, spottar och fräser för jag är mer än förbannad, jag är så ända in i helvete trött på dessa patetiska, ynkliga män! För det är män! Som håller igång sexhandeln, trafficking i sin allra räligaste form. Det är inte kvinnor! Däremot finns det kvinnor som är/varit offer för trafficking, som blivit lite äldre i denna misär och inte lika intressanta, vars liv är så jävla uppfuckade att de för länge sedan stängt av allt utom sin rädsla, de är förmodligen fast i ett missbruk och totalt medberoende och nerplockade själsligt av äckliga svinmän. De klarar sig inte själva, så de börjar ”jobba” med annat, kanske även med att hitta andra unga flickor, tjejer, andras oskyldiga döttrar, för att de tvingas till det, för annars… jag antar krasst att de kvinnorna inte lever så länge, dumpas i nån mörk hamn och blir fiskmat på botten av sitt sorgliga liv och skitiga havsbotten… DE är ju kidnappade och utan pass och identitet, vem ska sakna henne? Där, precis där ska Paolo vara väldigt ödmjuk inför att han inte hamnat! Förmodligen finns det även ett stort mörkertal unga pojkar som också är offer för kidnappning, pedofili, trafficking. Pojkar som är någons söner… Fy fan! För precis så smutsigt är det! Tro för fanken inte att det var en lyxbordell med parfymerade underliv som han besökte! Det var ett tillhåll, en sunkig lägenhet som tack och lov var under bevakning. Men polisen har sekretess, de får inte berätta att det var en kändis med… kanske hade det läckt ut på något sätt? Men han valde själv att gå ut direkt. Så att ingen hann fatta och förstå hur illa och jävligt det här är! För att hinna få likes och kramar och bry sig om innan det sjunkit in för alla… Men jag hoppas ni fattar nu!

Verklighetens kranka blekhet är här – för många!

Det är oroliga tider nu och har varit i flera månader. Fler saker kommer upp till ytan. Fler avslöjas och många i den gamla invanda formen av makt kommer falla som furor. För jag är rätt säker på att vi sk. vanliga människor, vi vanliga samhällsmedborgare – vi börjar äntligen vakna nu! Vi skiter i att de är högt uppsatta, att de är kändisar eller andra förebilder. Har de skit bakom spakarna och inte ärliga avsikter om att vara goda människor, att vara ödmjuka inför de förebilder de vill vara så kommer de att falla skoningslöst från sina piedestaler och höga hästar. Pang bom, ner i sörjan och kräla in i era små gömställen och stanna där. Det finns inte plats för er så länge ni inte är goda människor!

Visst, nu ska det säkert sägas att vi alla har våra ”lik i garderoben” som vi inte är så stolta över… ja men visst. Fast kanske inte eller förmodligen så handlar de om ganska harmlösa händelser för de flesta… Jag har också en del saker jag skäms för, som framförallt hände i min pissiga uppväxt… Den var allt annat än lätt kan jag säga. Men vet ni vad? Läs min rubrik igen till mitt inlägg: ”Vuxenansvaret gör mig hel från den trasiga unge jag en gång var…”

Jag kunde lika gärna inte levt idag. Av flera olika anledningar. Jag är inte redo eller i behov av att berätta för alla och en var om vad just jag har varit med om. Det stannar hos mig och de närmsta som vet.

Men faktum kvarstår att de flesta av oss har något riktigt jobbigt med sig i bagaget. Många har sjukt jobbiga saker med sig. Men vi blir inte 50 och fortsätter va sjuka i huvudet och göra folk illa väl? Vi köper inte sex i någon sunkig lägenhet, samtidigt som vi håller familjeidyllen levande väl? Ja, nu har vi alla lärt oss att var 10:e man köpt sex, vilket är sjukt sorgligt om det är så :/

Men betänk skillnaden mellan män och kvinnor. Kolla på den statistiken… jag är helt säker på att det inte är mer män än kvinnor som farit illa under barndomen. Ändå är det männen mest som skyller sina olika våldsdåd på uppväxten.. varför? Det här är djupa och svåra frågor, självklart! Det handlar om uppfostran, om förväntningar och dolda budskap redan från tidig ålder hur en pojke respektive en flicka ”ska vara”. Det här borde gjorts något åt för länge sedan. Men så länge det finns den där ”oskyldiga” tonen som i verkligheten matar med kvinnoförakt i en halvvitsig ton, så länge kommer det också att sätta ribban för hur män behandlar kvinnor. Det finns jättemånga trevliga, underbara och inkännande män i vårt samhälle. Skulle tro att vi ligger i topp i hela världen, men de männen är oftast tysta i de här lägena. För de är mjukare och har säkert haft en kärleksfull mor, och kanske far, som visat dem vad kärlek är, hur den känns och att det är helt ok att visa känslor, gråta, kramas, pussas, älska och bli älskade! De är trygga och vet om sin ställning, men kanske är det dags för de fina männen som finns att ta ställning och säga ifrån, men också visa att det finns bättre och mer kärleksfulla vägar att gå, även om man är man? Ni är förebilderna som så många pojkar saknar idag! Ni är viktigare än någonsin eftersom vi lever här och nu!

Vissa av oss, vi som kanske inte fick ha denna fina uppväxt, vi behöver göra egna val, bättre val för oss själva när vi blir vuxna. De flesta av oss har nog en stark känsla av att vilja göra bättre, vara bättre, älska mera och se till att våra egna barn, vår egna familj ska få det bättre. Det är en stor ambition och superviktigt för de flesta av oss maskrosbarn. Vi stöter på patrull, vi får göra om och göra rätt kanske många gånger, men till slut får vi landa i oss själva.

Vuxenansvaret gör mig hel från den trasiga unge jag en gång var…

Förmiddag 20-05-17 ”Jag öppnar köksluckan ovanför vår upphöjda ugn och tar fram en ny rulle hushållspapper. Den gamla är slut och jag konstaterar att jag tar den sista rullen och nu börjar de där ständiga påminnelserna att komma ihåg att köpa en ny förpackning rullar… jag ler snett och så kommer den där starka känslan över mig. – Det är upp till mig och min man, att se till att vårt hushåll med toa och hushållsrullar, mat i kyl & frys, bröd i korgen, tvättmedel i tvättstugan, sätta igång tvättmaskinen, städa toan, dammsuga, klippa gräset, betala räkningarna, laga mat osv osv… vi ska se till att det fungerar och rullar på. Jag blir varm inom mig, jag fortsätter le, känner en sådan otrolig tillfredsställelse. Tänk, det här har vi skapat! Det här är vårt trygga, varma, kärleksfulla hem! Jag vågade knappt hoppas på det… Jag sätter mig vid datorn och orden bara väller fram…”

Valen vi gör får konsekvenser

Aldrig, inte en endast gång under hela min uppväxt, hela mitt vuxenliv har jag vare sig tänkt eller fått något infall av att jag tar mig rätten att göra någon annan illa, utnyttja någon annan, bara för att jag mådde så dåligt så ofta under hela min uppväxt. Aldrig, inte en enda gång. Jag har däremot ofta känt ett slags utanförskap, av att stå vid sidan om och inte delta, inte kunna berätta och vara glad för en massa saker och visst har jag emellanåt känt en tomhet, en sorg, en saknad och längtan, en molande och värkande känsla över det som aldrig var… Men när jag blev vuxen så förstod jag att alla val jag gör får konsekvenser och jisses vad många val vi ställs inför under våra liv! Men det är mitt vuxenansvar och min skyldighet att göra så gott jag kan och även om jag har känt sig som ett såll, som att jag läckt ut och aldrig haft förmågan att täppa igen och fylla mig själv fullt ut av kärlek så har ambitionen alltid funnits där. Jag är ingen superhjälte, jag är en vanlig kvinna som fått oanade krafter många gånger i mitt liv, när jag som mest behövt det och jag är stolt och tacksam, för allt jag skapat upp i mitt liv har jag varit med om att fixa – trots allt. Jag behöver inte bekräftelser och frottera mig med den ena eller andra. Allt jag önskat mig har jag fått, varit med om att skapa och det har varit ett himla jobb mellan varven. Självklart ska jag vara stolt. Jag brukar ofta tänka på att allt jag säger och gör som på något sätt påverkar någon annan är mitt ansvar. Hur vill jag att andra ska känna när de möter mig?

Med detta inlägg vill jag faktiskt ruska om lite, men jag vill avsluta fint och i ljus & kärlek. För ljuset kommer alltid släcka mörkret. Tack för mig, tack för min familj och tack för att jag har kärleken inom mig. Den tror jag att alla har. / Kram Jill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s