Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
När man måste, då är man…stark
Sovmorgon mitt i veckan, det är vad vi har haft idag. Sonen är kompledig från skolan eftersom han var med på Öppet hus kvällen för ett par veckor sen. Som tur var hade jag inga kunder inbokade på förmiddagen så vi sov längre än vanligt. Ja, sonen sov ca 2 h mer än mig, men jag har ändå fått sovmorgon! 🙂
Nu sitter jag här vid köksbordet och kikar på sonen som avslutat sin frukost vid soffbordet och har lutat sig tillbaka med hörlurar i öronen. Så mycket kärlek som väller upp inom mig för denna grabb ❤ Han som är på väg in i vuxenvärlden på sitt eget sätt. Om ca 2 veckor fyller han 20 år! Tänker inte fråga hur det gick till, för det vet jag ju 😉
Han går sista året på gymnasiet och sen vet vi inte vad som ska hända. Det är så mycket som måste fixas inom den närmsta tiden. Jag har redan börjat och jag gör allt jag kan för att hålla mig lugn i allt. På något sätt kommer det ordna sig, för det gör det alltid. Men ovissheten är stor faktiskt. Jag brukar inte skriva om politik, men det som händer nu inom handikappomsorgen och allt som är kopplat till detta är oroväckande. Det försöker tystas ner, men med den regeringsform och alla partier inblandade med starkt olika åsikter så blir det galet i besluten rätt ofta. Ena blocket röstade fram en enorm nerdragning som innebär helt osannolika nerdragningar för de som är mest utsatta i vårt samhälle, de som inte själv kan göra sin röst hörda och det känns som att vi i närmsta familjen är de enda som försöker kämpa och vi är ju redan så belamrade med diverse saker som för få människor utanför vår lilla sfär vet om… hur fanken ska vi orka? I nästa stund vill samma block göra en miljardsatsning och då främst på polisiära och lagfrämjande åtgärder… ah det är så sjukt så jag ska inte ens ge mig in i det. För jag orkar verkligen inte debattera! Jag har tillräckligt att orka med. Men det bekymrar mig när vanligt folk blir giriga och bara ser till sitt eget i den sits de befinner sig i och inte alls bryr sig om sina medmänniskors väl. Har vi vanliga svenskar sjunkit så lågt? Det är för många som har kopplat bort sitt hjärta och sin omtanke om sin nästa. DET oroar mig faktiskt allra mest!
Men som vanligt, när man måste vara stark, då kommer den där enorma kraften från en källa som gör att det går. Den kraften är den villkorslösa, gränslösa, oändliga KÄRLEKEN om någon nu inte förstått det.
Jag tittar på min son igen. Han vet inte om att jag studerar honom. Han kan inte läsa mina tankar även om han besitter ett 6:e sinne i att läsa av energier och känslor runt om sig. Därför sitter jag på avstånd… för jag vill att han ska vara lugn och harmonisk. Jag vill att han ska få må bra, ha ett liv med hög livskvalité och glädje. Därför kommer jag vara en uroxe, orka allt jag kommer behöva orka och jag kommer göra mitt allra bästa för att livet ska fortsätta vara rikt för honom och för oss.
Tills jag stupar, till mitt sista andetag – alltid för dig min son ❤
Stark – Starkare – Starkast! Det är min allra viktigaste uppgift i det här livet och det är min son som gäller.
Idag är en vacker och solig dag. Hundpromenaden väntar på oss nu. Sen ska sonen hänga med sin farmor till hennes gamla pappa som är nästan 100 år! Han älskar att hänga med dit och de har så roligt när de är där.
Life is life my friends! Ha en fin dag ❤ Kram Jill
Feelgoodbloggen 