Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Som att bestiga ett berg
I 2 veckor har jag startat varje dag med en hutt molekylvatten (som jag druckit sedan mitten av dec förra året) och lagt till 1 glas vatten med pressad citron och riven ingefära och så en tekopp med varmt vatten, citron och ingefära. Totalt ca 8 dl har jag druckit den första timmen på morgonen. För att skölja igenom organ och kropp, starta om och få vätskebalans.
Vissa dagar har jag utövat sk periodisk fasta med påföljd av en dag med litet intag av kalorier, 500, enligt 5:2 metoden, vissa dagar har jag ätit mer och varit uppe i över 2000 kalorier. Det här för att kickstarta igång mig själv, rensa ut, boosta upp och fylla på kroppen med bra näring. Till detta har jag också lagt terapeutiska närings & kosttillskott.
Terapeuten har behandlat och coachat sig själv kan man väl säga. En nära vän har samtidigt påbörjat sin hälsoresa och tillsammans har vi stöttat och peppat varann och idag kan vi säga grattis till varann för att vi klarat av 14 dagar och resultatet efter endast 2 fjuttiga veckor är nästan över förväntan och så himla härligt!
Det har inte varit jätteenkelt och de första dagarna var känslan av att bestiga ett berg av motstånd påtaglig. Nya rutiner, nytt att lära tar lite mer tid och den behöver man vara medveten om att ta sig.
Det handlar om att bestämma sig – på riktigt
Har du inte bestämt dig, tagit ett beslut, satt upp vissa riktlinjer och hittat dina varför du ska göra det, då kan du lika gärna skippa det. Det kommer inte vara något som fungerar för dig så länge du gör något halvdant.
För min egen del så kände jag att jag inte bara ville, utan blivit tvungen faktiskt att göra något för att komma vidare i min väg tillbaka till en stabil och stark hälsa. Hela processen har fått tas i omgångar och jag har fått välja lite vad jag ska hålla fokus på.
Efter flera år när jag kände att ”något” inte stämmer i min kropp, när diffusa symptom kom och gick, skiftade, fick mig i däck ibland och försvann igen… så kom smällen för snart ett år sedan. Då hade det varit en del rejäla svackor några gånger tidigare, men jag är ju stark så jag rättade till mig de där andra gångerna. ”Jag jobbar ju med hälsa och välmående så det ska jag väl fixa!” 😉
Så när man inte lyssnar ordentligt på vare sig viskningar eller annat, så får kroppen till slut skrika ut och slå på den röda varningslampan kan man väl sammanfatta med.
Bild från 2018-12-05
Allt jag har gått igenom sedan kroppen gallskrek… det har jag skrivit om flera gånger. Det har varit mycket att ”reda i”, många olika delar att bearbeta och ta hand om. Men jag vet att inget sker av en slump. Hela den här grejjen med min ”sargade” kropp och hud (över hela kroppen) och som jag senare förstod, sargade själ, har varit en viktig del för att jag skulle ta tag i den både inre och yttre läkningen som har skett sedan dess.
Inre balans och styrka
I perioder har jag varvat antiinflammatorisk kost med mental träning och sedan har jag pausat det mesta och bara varit. Jag har accepterat att det kommer att ta tid. Tålamodet har prövats mycket och jag har på det här sättet blivit tvungen att titta och känna djupare inom mig. Jag har fått möta vissa bitar av mig själv som har smärtat och som jag knappt har haft möjlighet att ta in. Som det varit… men i processen har jag lärt mig några mycket viktiga bitar som varit direkt nödvändiga att ge mig själv.
Kärleken till mig själv har växt sig stark och jag kan känna en stor lycka över att ha hittat den kärleken. Den fanns där hela tiden, men den var gömd och instängd djupt inom mig.
Förlåtelsen för mig själv. För vissa bitar som jag nu har förlåtit efter att ha fått möta dem och vridit mig i mental smärta över de faktum att det varit så.
Acceptansen över allt som hänt och förståelsen varför vissa saker hänt och påverkat, slagit mig i spillror.
Tacksamheten över att jag släppt fram kärleken, förlåtit det som behövde förlåtas, att jag accepterat det och förstår varför.
Allt det här sammantaget har fått ta sin tid. Jag är inte färdig än. Lager tittas på, accepteras och skalas av i den takt som jag känner är rimlig för mig. Livsresan är en ständigt pågående process och allas resor är unika, de behöver inte vare sig berättas i sin helhet för andra eller sökas förståelse utanför sig själv av någon annan än just sig själv.
Att stå stark och stadig i mig själv har varit min vision, min plan och mitt mål. När jag nu för några veckor sedan hittade och förstod att min inre styrka och balans var så pass stadig så var jag redo att ta nästa beslut – att rensa ur kroppen, kicka igång den och hitta tillbaka till den näringsrika och sunda kosthållningen jag mår bra av. Jag är inte extrem, kommer nog aldrig att bli. Det ska vara så pass enkelt och njutbart så jag inte känner ett motstånd, utan gör det till min vanliga vardag. Det är mitt motto i livet i stort. För det finns enligt mig ingen mening att krångla till det, det behövs inte.
Men en hållbar förändring tar tid. Låt den få ta tid har jag haft en viskande röst som pockat på min uppmärksamhet och den här gången har jag lyssnat noga.
Tacksamheten är en skön känsla
”Du vet aldrig när du får höra någon säga det som just du behöver höra just då”
Det är helt sant, det vet man inte. Men det är fint när man känner att det klickar till och landar gott i en, det man fått höra och det som känns helt sant och rätt för en.
Alldeles för länge har jag gått med en konstig huvudvärk, som jag lokaliserat kommer från nacken och det har gett mig huvudvärk, en sådan där molande som inte vill gå över. Jag har samtidigt förstått att jag hamnat in i klimakteriet då kroppsvärmen har gjort mig varm och svettig på ett helt nytt sätt för mig. Det pågår en massa, det har jag fattat.
Nu är ögonen kollade, vilket visade på en försämring så nu längtar jag efter de nya glasögonen. Men jag har känt en enorm skillnad med mindre huvudvärk, mindre värme i kroppen, mindre oro i magen och mer energi och samtidigt lugn som kommit till mig. På 2 veckor! Det är fantastiskt hur våra kroppar svarar positivt när vi ger dem rätt näring och rätt förutsättningar!
Jag är innerligt tacksam över att jag lyssnade och var redo för en ny nivå i mina processer av att hämta tillbaka min goda hälsa! Jag är tacksam över mina beslut och min envishet att fixa det här, för min egen skull, för att jag ska må bättre och nå mina uppsatta mål gällande välmående.
Feelgoodlivet har många nyanser
Att vilja leva ett gott liv, ett feelgoodliv, handlar om sin egen resa emot den, till den, till det härliga det medför. Vad mitt feelgoodliv innehåller behöver ju inte kännas rätt och riktigt för någon annan, men jag vill fortsätta inspirera dig att hitta Din väg, ditt sätt som känns rätt för dig. Vad som är rätt, det kan bara du själv veta. När du ger dig tid att känna och tänka på hur du vill leva och vad livet ska innehålla, då har du börjat rita upp din plan, din resa och är ett steg på väg. Min erfarenhet säger att jag inte bör göra upp en helt färdig plan, utan bara påbörja den och vara öppen för avstickare, nya saker att uppleva och våga välkomna in i livet. Det är spännande att inte veta precis allt, utan att få gåshud just för att man inte vet allt, ”bara” har tillit till att fina delar kommer till mig längst min egen feelgoodväg ❤
Livsresan fortsätter tills sista andetaget. Nu idag har det blivit dags att strukturera upp vissa bitar för att fortsätta på den nya inslagna vägen med en kost som bygger mig stark och gör mig lättare, som fyller på med energi och fortsätter rensa bort det som inte tillhör mig egentligen.
Jag hoppas inspirera dig. Jag hoppas du just nu är redo att ta beslut som gynnar dig själv, för ett bättre mående, för ett härligare feelgoodliv! Kram Jill
Feelgoodbloggen 