Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Bollarna är i rullning
Det är lite elvispkänsla i huvudet just nu när jag ska skriva. ”Det är mycket nu” fladdrar till i tanken och ja… det är nog så. Det är lätt att bli lite handlingsförlamad med flera olika trådar att dra i och bollar uppe i luften och i rullning. Jag är oftast snabb i tanken och bara gör å kör när jag väl sätter fart. Min största utmaning är då att vänta på att andra ska göra sitt och återkoppla. Lärdomen som kom till mig för några år sedan är, att om man vill jobba i team eller ha ett samarbete på något sätt så måste jag låta andra göra sitt utan att få dåligt tålamod. Min ”wromhjärna” är ibland extremt snabb, men om jag inte har tålamodet att vänta in andra, så är jag själv den svagaste länken i kedjan.
När jag måste vänta så kommer andra saker till mig som ger mig utrymme att fixa med, så sen kanske lite till och lite till. Ungefär där är jag nu 🙂 Jag tillåter mig att le lite åt mig själv och för det mesta så har jag distans till de här perioderna när allt bara är i elvispmodus.
Utmaningar är bra
Att utmana sig växer man av! Så är det bara. Själv är jag nu 20 minuter bort från att anta en, i skrivandets stund. Ett mail igår, en magkänsla som sa VÅGA & KÖR! Så nu sitter jag här nervös och ska prata med en okänd människa om något som jag tänkt på ganska länge, men inte tagit tag i. Spännande och läskigt samtidigt. Men nu är tiden sådan för mig att det är dags att steppa upp och vidare. Det är processer som pågått länge inom mig och jag är helt övertygad om att all förändring av något man vill ska förändras, börjar med en själv. Det räcker inte med att önska en förändring, man behöver aktivt ta tag i saker och sätta bollen i rullning. Sen när det är igång släppa tankar på HUR det ska gå till och ha tillit till att bitar kommer falla på plats längst med vägen. Bara det här sättet att tänka och agera kräver både övning och mod. Som sagt, processer…
Hitta din egen styrka
Jag träffar ganska ofta människor jag blir inspirerad av när jag lyssnar på deras historier. Mestadels kvinnor då och jag slås alltid av hur mycket power vi kvinnor besitter som vi inte ens tänker på själva.
Det som också slår mig är att vi verkligen behöver känna in och bli trygga med all den kraft vi har inom oss och våga lita på oss själva. Det har såklart med självkänslan och självförtroendet att göra som alltid. Men hur hittar vi det inom oss då?
Genom att SE varandra, LYSSNA på varandra, GE feedback och LYFTA varann! tänker jag helt spontant. Inget krångligare än så, men ändå så gör vi inte det här för varann. Varför? Därför vi är inte vana vid att vara öppna och ärliga på det sättet. Vi tänker inom oss och kan både beundra och inspireras av andra, men det blir liksom aldrig tillfälle att säga det till varann. För vi är rädda för att den andra ska avfärda, tycka att man är konstig eller att det blir lite obekvämt att ge/ta feedback… Det här är vad jag tror och jag tycker det är så synd. För vem blir inte glad av att bli sedd för den man är och det man gör?
ÄR man stark behöver man va snäll
Det handlar inte alltid om att vara fysiskt stark och kunna lyfta 100 kg, utan om den mentala styrkan man har. Vi föds med olika mental styrka, det är genetiskt och bara är som det är. Men jag tror på att är man stark själv, så behöver man vara snäll och lyfta andra. Dela med sig av sin styrka, peppa, lyfta, uppmuntra och ge dem förmågan att hitta sina styrkor och bra egenskaper. Det handlar många gånger om att faktiskt VÅGA växa i en föränderlig värld, VÅGA ta sin egen väg och göra det hjärtat klappar för. Inte göra för andras skull, inte leva någon annans liv utan sitt eget fullt ut. Annars är jag övertygad om att man alltid kommer gå omkring och känna att det är något som fattas.
Mod är som en muskel, den behöver tränas för att växa sig stark. Man börjar inte med 100 kg direkt, utan med små små steg och utmaningar som gör att man blir lite starkare varje gång ett litet kliv framåt tas ❤
Vi behöver skapa nätverk vi kvinnor. Nätverk som bygger på ärlighet, ödmjukhet, respekt och tillit. Där det finns en omtanke om att lyfta varandra och ingen inbördes tävling eller jämförelse pågår, utan alla ses som de unika individer vi alla är – med både styrkor och svagheter och allt är ok precis som det ska vara.
Livet är ingen tävling och det finns inga race att vinna. Alla har sina vägar att gå, men vi blir tryggare och starkare om vi ger varandra styrka och kärlek att våga fortsätta gå den väg hjärtat önskar.
Famna feminint ledarskap
För några dagar sedan fick jag hem den här boken. Den ligger redo för att läsas här hemma nu. I 16 kapitel berättar 17 kvinnliga ledare om sin personliga resa och insikt i feminint ledarskap. Det är globala affärskvinnor, konstnärer, poeter, storföretagsledare, entreprenörer, designers, terapeuter och andliga ledare som tillsammans skapat denna bok. Det ska bli spännande att läsa och min förhoppning är att ge mig ny kraft själv att fortsätta lyfta och inspirera andra så som jag själv också blir av andra.
Vill du något annat eller något mer än det liv du lever nu? Då börjar förändringen med dig själv. Små babysteps framåt och sätta bollen i rullning.
Varma kramar från Jill
Feelgoodbloggen 