Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Att falla kan va det bästa
Det nästan tjöt och kom gnistor i alla snabba svängar och du älskade farten! Det var ju så himla roligt och det var ju sånt flow! Du var mitt i smeten och det hände alltid något roligt ju! Inget är svårt när det är roligt! Alla blir imponerade av farten, energin och lite avundsjuka på allt spännande och fartfyllda livet som levs…
Till slut så visste du egentligen inte varför du gasade, men det kändes som att det krävdes för att det är ju sån du är… samtidigt fanns du och ställde upp för alla andra, som behövdes puttas på och som gärna ville hänga med dig och flöt med i vinddraget du skapade…
Det kom smygande, den där känslan av att ”nåt” är fel. I början gasade du dig ur sladdarna med ännu mera fart, men så plötsligt…. PANG! Punka! Va? Inte nu, jag har inte tid! Shit, jag kan inte hålla farten, shit jag ramlar, jag ramlar verkligen på riktigt!
…
Ibland är det bästa som hänt oss just det där att falla. Falla neråt, i en liten hög, med punka, med slut på bränsle, soppatorsk… fast det tror vi inte på då. Det kan vi inte acceptera när det händer. Då har vi bara misslyckats kraftigt och inte fixat det som ”alla andra” verkar fixa. För när andra imponerades av ditt enorma flow så var du fullt upptagen med att imponeras av någon annan som hade full gas och du hade ju också fullt upp med att dra med en massa andra i ditt eget race.
”Alla andra” fixar inte heller!
Nu står den här bilden mest för en ”blä känsla” faktiskt! För vad är det vi jagar?
Frihet såklart! Men till vilket pris? Vad är frihet värt om du jagat runt efter att ”lyckas” när det är lika med att förskaffa höga positioner på jobbet, högre lön som innebär att du själv får offra din tid med familjen, din hälsa och ditt välmående. ”Ge det 5 år och sen så…” ?
Ursäkta, men jag är helt färdig med det där tjafset nu!
Jag möter de där människorna som fallit. Jag har själv fallit, faktiskt mer än en gång… Jag anser mig inte själv vara särskilt svag varken mentalt eller fysiskt. Jag anser inte heller att de människor jag möter varit klena människor. Ändå faller vi som furor, överallt.
vad jagar vi sa du?
Jag tror inte att de flesta ens kan säga det själv. För det här är något som vi bär med oss sedan vi var riktigt små. Synen och värderingen på vad det innebär att vara framgångsrik. Vi strävar efter att bli chefer, alltså på riktigt och fortfarande verkar många tro att det är att vara lite bättre än alla andra… Pratar du med någon som varit riktigt duktig på sitt arbete och som ”belöning” därför befordrats att bli chef, så kommer du efter ett tag prata med en människa som har en annan uppfattning. Jag har pratat med för många för att blunda för det faktum att det är helt galet att göra så emot en duktig medarbetare…
Så fundera på om du ska söka nya egenskaper för vad nu ordet, om det är så himla viktigt, ska betyda för dig själv framöver. ”FRAMGÅNGSRIK” = ……………………
Du kommer resa dig!
Oftast blir livet bättre efter att vi har fallit och sedan så småningom reser oss. Ha inte bråttom med att stå stadig. Låt det ta tid, känn efter och värdera ditt liv och dess innehåll noga. Du kommer inse vad som verkligen är värt något. Du kommer också bli stolt över dig själv över allt du varit med och byggt upp i ditt liv, det var bara det att när racet gick som snabbast hann du aldrig varken se eller uppleva/uppskatta allt fint.
Framöver kommer du behöva fartkameror
Att köra snabba race är ett personlighetsdrag. Även om du lär dig av dina erfarenheter och ditt fall, så kommer du att hoppa upp i förarsätet och lite glömma av efter att tiden gått. Så fundera på hur dina ”fartkameror” ska se ut, för du kommer behöva dem!
Du lär dig var dina gränser går så småningom. Det kommer vara ett nytt slags liv, i alla fall för de flesta. Än har jag faktiskt inte hört någon som vill tillbaka, även om vissa delar kan kännas som man saknar tills någon som jag ställer frågor och ber dig känna in ordentligt. Då känner man att de nya vägarna är mer värda och inte alls sämre utan landar gott i hjärtat.
Var sak har sin tid. Det finns absolut inga garantier för någonting och fortfarande är det så, att det enda vi vet med all säkerhet, det är att vi alla en dag ska dö. Men… ni kan det här nu – fram tills döden kommer ska vi leva alla dagar och inte bara sitta av tiden ❤
Med ALL kärlek, omtanke & respekt för ER alla, inklusive mig själv ❤ Kram Jill
Feelgoodbloggen 