Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
Känn in känslan
Föreställ dig följande:
Väckarklockan ringer 06.45, du snoozar 1 gång…. 9 minuter senare spelas återigen ett slags klockspel och du behöver vakna nu.
Du sträcker på dig försiktigt (ja man får va försiktig när man är stel i alla leder). Vid din sida ligger en mjuk, varm och kelig liten hund vid namn Sune. Han sträcker också på sig och lägger sig på rygg så du inte missar morgonkelet med honom en pytteliten stund. Det går inte att motstå att försiktigt klappa och klia, snusa in i varm mjuk päls och ge små pussar ❤
Sen sätter du fötterna i golvet, reser dig och låååångsamt drar du dig genast bort mot kaffebryggaren, laddar och sätter på ON. Hemtrevligt puttrande och kaffedoften sprider sig medans du sätter igång relaxmusik på tv:n genom Youtube med vackert bildspel…
Utan stress går du in till sonen, väcker honom långsamt, säger godmorgon och frågar om han sovit gott, innan du rullar upp rullgardinen… han muttrar något ohörbart (mmm…?), vänder sig på sidan och somnar om en liten stund till, bara några minuter. Du fixar frukosten till er båda, ropar igen om att stiga upp och allt sker lugnt, utan stress och jäkt.
Du sätter dig vid köksbordet, ljusen är tända för nu är det lite mörkt fortfarande när ni stiger upp. Utanför blåser det ännu efter nattens halvstormande… men inne är det varmt. Du dricker ditt varma kaffe, äter frukosten och kikar på sonen som nöjt sitter med sin älskade musik i lurarna och liksom laddar upp inför sin långa skol- & fritidsdag. Han behöver denna stunden. Sedan påminns om att göra sig i ordning med allt vad det innebär.
Allt det här tar 50 minuter, sedan åker han med skoltaxin vidare till sin dag. Alla vardagar, samma rutiner, samma lunk, samma lugn och samma coola mamma som lite småvimsig och trött fixar och ser till att kontaktboken och gympaväskan kommer med. Som alltid hjälper honom på med jackan, bara för att hon kan och för att det är en sådan fin grej ❤ Som alltid har som sista mening innan han stänger dörren: Ha en fin dag vännen så ses vi senare ❤
Nu kan mamman göra sitt fortfarande i lugn och ro… Arbetsuppgifterna är varierande, men startar alltid med att hon sitter kvar i nattlinnet, dricker andra koppen kaffe och går igenom mail och annat inför dagen. Sen skiftar det så mycket. Telefonsamtal, sms, bokningar, tvätt, beställningar, admin och sen paus i arbetet och ut med Sune på morgonpromenad innan arbetsdagen fortsätter med kunder och behandlingar.
min vardag nu & då
Det har inte alltid sett ut såhär… jag har varit en av de där mammorna som stressat som en halvtok varje morgon, jättetidigt för att hinna med ALLT innan hemmet lämnas i en rivstart med familjens bil senast klockan 7 varje morgon. Man skojar inte bort allt som skulle hinnas med innan dess… ja, det här vet alla mammor 😉
Halv åtta varje morgon sladdade jag in på grusparkeringen framför jobbet och ingen kunde ana hur natten och morgonen varit för mig. För jag kom med snitsiga kontorskläder, sminkat ansikte och kammat hår – varje morgon. Men ögonen… de sa ofta något annat, men det var då jag strök längst väggen med sänkt blick och tog sats för att möta någon trött kollega vid kaffeautomaten, när för mig dagens 2:a eller 3:e kopp skulle intas för att skaka liv i hjärncellerna. Varje morgon sa jag hurtigt ”God morgon! Pigg & vaken idag?” med ett varmt leende och alltid beredd oavsett svar. Ibland blev det ett halvirriterat ”Nä!” eller i bästa fall ”God morgon” ❤ eller en kram från en av de där särskilt goa kollegorna som mötte min blick och gav mig en kram för att de visste och såg ❤
En del av mig kan sakna gemenskapen med vissa, men den större delen av mig är så himla tacksam för det som är just nu.
Jag jobbar rätt mycket nu också, men allt ses inte som jobb av andra. Men jag är mitt varumärke hela tiden i allt jag gör. När jag var anställd mättes allt i timmar = lön/arbetad timme. Så kan jag inte ha det nu som liten egen företagare. Där mäts allt i andra termer och formler.
Styrka, mod & en massa jävlar anamma!
Ibland duggar det tätt av olika slags motgångar att bemöta. En av de största motståndarna är den där otroligt fjantiga lagen som ingen säger sig gilla, men ändå… om de erkänner för sig själva, är det många som är anhängare av den – ”Jantelagen” som så många hävdar inte finns, men tydligen ändå verkar göra det.
Att gå sin egen väg. Att lyfta blicken och se framåt, gå på sin känsla och följa det som känns rätt oavsett. Det krävs stor styrka, massa mod och ännu mer massa jävlar anamma! Alla fixar inte det, helt förståeligt. Ibland fixar jag knappt heller det. Har gått i däck ett antal gånger. Men känslan ovan, det jag bad er föreställa er om hur en morgon kan vara nuförtiden… det motiverar mig, får mig att ställa mig rakt upp och jag VET inom mig att jag bidrar med så mycket fint i livet.
Jag skojar inte när jag skriver att vägen till Feelgoodlivet inte är helt enkel, MEN den är så himla värd att ta sig framåt på. Den provocerar massor. Mycket av det som inte följer gamla traditioner och vanor stör andra.
Men om vi vänder på det, som jag själv fick göra ganska många gånger innan jag vågade ta de där berömda stegen jag tog. Jag tittade på de delar av mitt liv som behövde få acceptans för att de alltid skulle vara som de är, eller i alla fall under lång tid framöver. Så ställde jag mig frågan om jag skulle orka, skulle jag klara ställa mig rakt upp så som jag behövde och springa i det där förbaskade ekorrhjulet (varför det nu heter det, när det väl är hamstrar som springer i ett sånt)?
Svaren gjorde delvis ont. Delvis kände jag mig helt kass som visste att jag inte skulle klara det. Jag skulle kanske få gå in i ny utmattningskänsla, jag skulle kanske få vara sjukskriven igen, jag kanske bara skulle lägga mig platt?
Jag tog helt enkelt tag i det!
Eller så kavlade jag upp ärmarna och tog tag i livet på det enda sätt jag kunde komma på. Det jag fann var en särskild fallenhet för att ge behandlingar som gör gott för andra och som i sin tur fick mig att känna mig glad, må bättre och nästan häpen över att jag var så pass duktig på något jag inte ens kunde föreställa mig! Jag fann också förmågan på riktigt att kunna förmedla mig både genom att hålla i små föreläsningar, skrivandet som tog fart, hemsidan jag stolt gjort helt själv osv osv… Jag var lite paff själv, men på något vis så ville jag våga prova att starta mitt eget företag. Det gjorde jag för 6 år sedan och jag har fyllt på med andra delar, tagit bort och skalat av en del igen, för att släppa fram och ge plats för nya saker som är på gång nu. Livet blev mer meningsfullt, mer spännande och jag har fått möta så många människor under de här åren. En del har inspirerat mig massor och varit en del av arbetslivet ett tag för att sedan fasas ut när den delen kändes färdig, men jag är så tacksam över precis ALLT. Erfarenheter lär man sig alltid något av och sedan väljer man vad som ska sparas och användas vidare.
medvind vs motvind
En del i att vara egen företagare är att det är lätt att bli påhejad i medvind med många klappar på axeln. Men lärdomarna är att det gäller att stå stadigt själv när det inte går lika bra, när man är i svackor, när det blåser motvind… för då är påhejarna färre och lätträknade. Det bästa är att det blir som en naturlig rensning, där det sköts själv och en själv vet vilka som finns där oavsett.
Alla vill helt enkelt inte se dig lyckas! En del vill få säga: ”Vad var det jag sa, det där kan ju aldrig gå, det visste jag väl!”. Men de flesta bryr sig verkligen inte alls och just det här, det kan faktiskt kännas mest. Det är som att stå utanför. Det pratas om jobb över allt, men du själv blir utanför samtalet för du ”jobbar ju inte”… Men jag struntar i sånt numera. Jag tänker att det ingår. Jag söker andra, som bryr sig, som förstår och vet. Helt enkelt likasinnade. För ni ska veta att inom den branschen jag är, så är det inte alla som ens anser att jag är egen företagare. Jag är lite i en slags gråzon. För mitt resultat kan inte mätas i diagram och staplar på samma sätt som de stora företagen kan göra. De som vinner alla fina prestigefyllda ”äror” på företagsgalor och näringslivsdagar.
Jag gör en enorm skillnad med mitt lilla enmansföretag. Jag får människor i alla slags yrkesgrupper att må bättre, jag hjälper dem att ta sig upp ur svackor, fyller på med energi och välmående för samhällsinvånare som sedan kan göra skillnad och insats på sitt vis. Alla fyller sin funktion, alla är viktiga oavsett. Fast det där är en helt annan historia, som kräver sitt eget inlägg 😉
Nu avrundar vi
Det är dags att gå ut med Sune. Det är dags att ta tag i dagen vidare och göra skillnad. Det är så mycket lättare att göra det nu för tiden efter dessa härliga morgonstarter 🙂
Ha en finfin dag! Kram Jill
Feelgoodbloggen 