Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
känslosvaj
Så vaknade jag upp igår på morgonen, en ny vecka och solen strålar… fast själv slog vemodet an inom mig direkt. Vissa dagar börjar helt annorlunda än man tänkt sig. Det var en märklig känsla som liksom bara skvalpade runt inom mig igår. Ibland vet man inte varför man vaknar och har vissa känslor, men igår så poppade det upp direkt vad det var som gav tryckkänslor över bröstet och fick min hals att krampa lite, som om jag helst bara ville gråta en skvätt. Det är ok att göra det…
Men planen blev att ta en morgonpromenad i sol och blåst, ja nästan i storm och låta vinden rensa bort. Promenaden gick ner mot hamnen och havet med friska vindar som tog tag i oss, lille Sune voffs och mig. Klockan var halv nio på morgonen, sonen hade åkt till skolan och jag skulle jobba hemifrån. En hel del annat än behandlingar att sköta om i ett litet enmansföretag.
Så jag tog en blåsig promenad och hoppades att det skulle sudda bort vemodet…
Så satte vi oss på en bänk i lä
Genast när vi kom ut på promenaden så kände jag att benen var sega och liksom tunga… solen lyste på oss och vindarna var verkligen så friska som jag hade föreställt mig. Vi gick ganska sakta och just igår passade det utmärkt att Sune ville nosa på grästuvor, murar och annat spännande. Ena passagen går genom en liten magisk skog där vi går på en cykelväg som leder oss fram till en av de vackraste utsikterna jag vet och sedan vidare ner mot hamnen och havet.
Stegen är tunga, andetagen är djupa, som att jag kippar lite efter luft och jag försöker tänka att jag andas in ny frisk luft och energi och blåser ut all konstig ångest och ledsamhet. Sakta… djupa andetag… och så är vi tillslut nere vid havet. Allt det vackra omsluter mig, men ångesten fortsätter bulta inom mig. Vi går förbi och kikar till vår båt som ligger där och guppar i vågorna. Jag ler lite, för vi älskar verkligen vår lilla båt.
Vi gick ut en sväng på bryggan jag och Sune. Jag bara stod där som ett fån och blicken landade nånstans långt borta. Sen gick vi vidare mot hamnen och så bestämde jag mig för att vi skulle sätta oss en stund vid flaggspelet, lite i lä för vinden och njuta.
Insikterna kom till mig. Jag tänkte att de skulle göra det, när jag fick komma ut och frisk luft genomströmma sinnena. Så jag följde min känsla och gick igenom det jag behövde fronta. Det gjorde lite ont, men jag är inte rädd för smärtan. Jag är mer rädd för vad som händer när jag inte tillåter mig att känna och gömmer undan den inom mig. Så jag samlade modet, viskade tyst det som måste sägas. Sune satt helt stilla en stund vid mina fötter.
livet har sina ups & downs
När jag viskat färdigt så rann känslorna iväg en bit, jag fick distans, men var långt ifrån färdig. Ögonen sved, hjärtat bultade lite för hårt och jag var ändå tacksam att jag vågade se det som måste ses.
Ännu ett lager är redo att skalas av sa jag tyst, reste mig och föreslog för Sune att vi skulle vända hemåt igen. Han hoppade glatt ner och vi går vår lilla promenad tillbaka hemåt.
välja glädjen
Jag är en person som mestadels väljer glädje. Att se det vackra. Att ha förmågan att i det som händer, hitta lärdomar och viktigheter som leder framåt i positiv riktning.
Men jag är också den djupa, eftertänksamma, känsliga människan som ibland måste dra sig tillbaka. Som behöver tillåta mig att känna av de där ”grådagarna” och i detta vara extra snäll emot mig själv. Ibland hamnar jag i ett läge där jag bannar mig själv, känner skuld och tänker att jag är en dålig människa. Det är dumt att tänka och känna så, men faktiskt får även detta ta en viss plats.
Men till slut så brukar jag kunna vända de dagarna relativt snabbt och försiktigt putta upp mig själv igen på banan. Kanske för att jag tillåter det att storma inombords numera? För att jag vet att stormen bedarrar och lugnet kommer tillbaka igen? Precis som att efter regn kommer solsken, så vet jag att de mörka stunderna inte varar för evigt ❤
trygg kunskap
Det är en trygg kunskap att veta att livet vänder uppåt igen. Varenda gång jag har en mindre bra dag, så vet jag att det kommer vända och bli bra igen.
Det var en tuff dag känslomässigt igår. Det satte sig i kroppen och jag tackade för att jag inte hade några bokningar igår. Annat här hemma skulle skötas om och jobbas med, men det fick vänta. Min kropp sa ifrån på en massa olika sätt. Allra mest var jag så trött så jag inte orkade göra och utföra. När kroppen ropar det här till mig så finns det en sak att göra: VILA… På eftermiddagen började ögonen svida så pass mycket att jag inte kunde se ordentligt. Min man kom hem lite tidigare än beräknat och han körde mig till apoteket så jag kunde köpa ögondroppar och rengöring. Som att det var förutbestämt det med ❤
Knyter ihop det här
Så vad vill jag säga med det här inlägget? Jo, att alla människor har de här dagarna när man känner sig skör, när hela livet känns motstånd och om du stretar emot för mycket så blir det bara ännu jobbigare.
Du behöver inte alltid vara på topp och högprestera.
Det är ok att känna sig låg och liten.
Acceptera och tillåt alla känslor. Ingen, absolut ingen är så där himla klämkäck alla dagar i veckan, alltid, varje minut. Men känn samtidigt en tacksamhet över kunskapen att även en skitdag har sitt slut och en ny dag kommer, faktiskt med helt nya förutsättningar.
Hitta dina små lösningar på hur du kan vända din dag. Vad tycker du om att göra?
Själv stannade jag upp flera gånger igår på vår promenad och tog små ögonblicksbilder på det vackra som kom framför mig. Det är ett sätt för mig att stanna upp i livet och se det vackra i det ”lilla” som jag har mitt framför mina ögon. Jag höjer min blick och verkligen ser det jag har omkring mig. Det mår jag bra av.
Livet är verkligen här och nu. Jag gör mitt bästa för att hänga med i livets upp och ned gångar. Det svajar lite idag också, men inte alls som igår. För mig handlar inte livet om att lägga upp en glammig yta hela tiden, utan att göra mitt bästa för att vara närvarande här och nu, så ofta jag förmår mig och jo, jag får påminna mig emellanåt.
För mig blir Feelgoodlivet extra tydligt när jag är sann emot mig själv, när jag vågar vara både hög och låg på livet.
Idag förlåter jag mig själv på djupa plan. Jag är medveten om att jag har en del arbete att göra för att må ännu bättre. Jag vet att jag behöver ta hand om mig själv och framförallt vara både snäll, tillåtande och förlåtande.
Jag önskar dig som läser mina rader en riktigt fin dag! ❤ Kram Jill
Feelgoodbloggen 