Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
känsliga ämnen i dag
Förmodligen behöver jag tänka till ett antal gånger när jag skriver allt det här, far genom mitt huvud när jag skriver rubriken… eller, varför? Jag har redan tänkt till ganska mycket på vad jag själv vill stå och stå för och vad jag vill förmedla.
En fråga som jag vill ha ett ärligt svar på från dig som läser, men du behöver bara svara dig själv: ”Är det OK att vi tycker OLIKA och ändå kan komma överens om att det är OK?”
Fundera ett bra tag på den här frågan, för den kommer ge tonen för hur du sedan läser resten av mitt inlägg.
civilkurage
Det finns många människor idag som faktiskt inte vet vad det här ordet betyder och står för. Många är unga och anledningen att de inte vet är vuxnas fel! Japp, så är det! För om vi vuxna inte vare sig använder oss av civilkurage själva eller pratar om vikten av att använda sig av civilkurage, att göra sin åsikt hörd, att det är ok att tycka olika och ändå fortsätta leva tillsammans UTAN skitsnack bakom ryggen, tyst mobbingkultur mm – så är ju frågan hur våra barn och ungdomar ska kunna veta vad det är?
Ja, jag nämnde ju att det här är lite jobbigt kanske…eller bara helt självklart för dig 😉
Jag tänker inte peka finger, knäppa någon på näsan eller nåt sånt. Det löser sig själv så att säga.
Kopierat från wikipedia: Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Civilkurage
Att ha civilkrage i sin vardag innebär att stå upp för sig själv, för andra, utan att frukta/bry sig om vad andra ska tycka/reagera. Att ha modet att våga säga ifrån när man anser att någon blir illa behandlad, våga stå upp för någon annan, säga ifrån när någon blir felaktigt behandlad och våga stå emot grupptrycket. /Jills egen tolkning i vardagen Tillägg: Förstår ni vad lyckligt lottade vi som vågar visa civilkurage i vårt land är? Hur lite vi egentligen har att frukta? Med tanke på i de länder där det råder diktatur, mansdominerat samhälle med en stor tysthetskultur…
På svenska wikipedia och sökningar på SAOL, SO och SAOB hittar du inget svenskt ord för tysthetskultur. Men vi vet ändå vad det innebär numera, eller hur? Ganska tvärtemot civilkurage. Tysthetskultur tillämpas för att du av olika anledningar inte vågar säga din mening, inte vågar stå upp för dig själv eller andra och så vidare av en stor anledning: Rädsla!
konfliktlösning
Lösningen på en konflikt handlar mycket om att sudda ut rädslan helt. På allvar och med tydlighet tala om att inga hårda ord, inget skitsnack, ingen pajkastning tillåts. Konkreta, sakliga samtal om något som har blivit fel. De flesta konflikter går att lösa och rätta till. Men då vi i vår vardag i generationer tillbaka har tillämpat tysthetskultur även i detta land (trots att du inte hittar svenska ordet för det) så är det väl kanske inte så enkelt som att sätta sig ner och snacka? Eller? För här hittar vi också orden prestige, offerkofta mfl som genast ställer till det och sen kan vi lägga till ”Drama kings & queens” som gärna drar på och lägger ut orden i ett starkt flöde för att liksom tysta alla med sina starka ord.
”Lägg locket på”, så gör vi! Eller fryser vi med tystnad ut den som vågar stå upp för andra och hojta till när något gått galet. Men eftersom de flesta av oss är konflikträdda (för vad?) så läggs locket på, man pratar hellre sin mening bakom ryggen när personen lämnat rummet, vissa sitter tysta (=tyst medhåll för den som snackar skit – det vet du väl?) och vissa är ja-sägare och håller med den som talar av RÄDSLA för att själv bli föremål när man lämnar rummet… ALLA vet hur det funkar och nej, det här är inget kvinnligt beteende alls! Handen på hjärtat mannen, visst har du varit med om detta i ett högst manligt sammanhang också?
Så nästa fråga till dig själv: ”Varför är du konflikträdd och vad tror du ska hända?
samvete
För att knyta ihop säcken lite och komma fram till det här med din egen feelgoodkänsla… så behöver du tänka till lite på hur du vill vara som människa och om du vill på riktigt vara en medmänniska?
Den som gör någon annan illa bör känna dåligt samvete. Nu vet vi att inte alla gör det. Alla är inte ens ”där” i sin egen personliga medvetenhet eller självkännedom att de förstår att de med sitt sätt att bemöta andra gör dem illa.
Men för oss andra… när mår du som mest gott? Vad gnager i dig? Hur ska du nå harmoni i ditt eget mående?
Ibland liksom ramlar vi in i konflikter i olika sammanhang, för där det finns människor, riskerar det alltid att finnas delade meningar om hur man ska göra, ta sig vidare mm. I många fall leder det till konflikter mellan två eller flera personer och du kanske bara råkade sitta där just då och ramlade in i något högst obekvämt?
Om du inte har något alls med det att göra, så kan du alltid resa dig upp och gå. Ge en ursäkt med att du behöver lämna nu för andra åtaganden. Men i många grupper så är du en av kugghjulen och din åsikt kan vara av stort värde. Exempelvis i en arbetsgrupp, en förening osv.
Det ger inget gott samvete eller gott mående att inte våga vara medmänniska och våga visa civilkurage om så skulle behövas. Snarare får du ont i magen och det dåliga samvetet gnager i dig för du såg ju att den som blev utsatt inte alls mådde bra och blev ledsen…
Jag skriver det här för att det ”pyr” omkring lite här och där. För att det är så många som går och mår dåligt och inte är i feelgoodkänslan pga just det här. Så himla onödigt eller hur!?
Sträck ut din hand! Har du gjort en tabbe så be om ursäkt ärligt menat och så gå vidare med en goare känsla inombords. Vi är inte perfekta, vi har alla fel och brister och en massa bra egenskaper som vi bör lyfta fram hos oss själv och hos andra i vårt umgänge. En utsträckt hand kostar ingenting, men vinsterna blir garanterat värda det!
Ta inte livet på för stort allvar! Det är meningen att vi ska ha mest KUL! / Jill
Feelgoodbloggen 