Jag kan bara vara jag

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

om jag visste då att jag redan var allt…

När vi är barn kan vi inte välja vår omgivning. Vi kan inte välja vår familj och var vi ska bo i för slags hem. Vi får helt enkelt anpassa oss till den miljö vi hamnar i. Våra uppväxtår formar oss till de unga vuxna vi blir. Sen kommer en tid mellan 20-30 som går väldigt fort med väldigt mycket innehåll av olika slag.

Sen kommer vi in i fasen 30+, livet fortsätter vara mycket aktivt och en stor del av oss bildar familj, renoverar hus, bygger på karriärer och de flesta har utbildat sig färdigt eller tar tag i det här med att förkovra sig och hitta nya jobbvägar. Här i livet står vår nya familj med barn som ska växa upp och inte kan välja sin omgivning, familj och hem… här kan Du välja vad för slags liv, familj och hem du vill att ditt älskade barn ska leva i. Har du tänkt på det? Har du förstått vilket ansvar du har för ditt/dina barn på alla plan och att du formar den barndomshistoria dina barn kommer minnas som formade dem… livets cirklar… bra och dåligt, gott och ont, kärlek och omtanke eller precis tvärtom.

Vad vill du vara för förebild? Ibland funderar jag på om de här tankarna oftast kommer från såna som mig som har ett mindre bra bagage med mig från min barndom? För kanske att de som hade en trygg uppväxt inte funderar så mycket utan bara agerar efter sin egen bakgrund och gör en copy paste på det? Men kanske är det inte lika lätt idag med en helt annan samhällsstruktur än den vi själva växte upp i? Kanske behöver vi alla tänka till lite?

Jag har tänkt massor på det här med att vara mamma. Jag är uppväxt utan min mamma eftersom hon dog när jag var 6 år. Jag hade ingen förebild, ingen trygg mammakärlek att luta mig emot, ingen som hjälpte mig under mina uppväxtår och allt med traditioner var annorlunda, inget liksom lärdes in för att gå vidare i mitt liv. Det jag kom fram till var att jag fick fundera på vad jag själv hade önskat fanns i mitt liv, sånt jag saknade och sånt jag såg att mina kompisar hade naturligt. Det absolut viktigaste jag kom fram till var att med gränslös kärlek för min son och att vara en trygg stabil mamma skulle jag ge honom det allra viktigaste och bästa. Så på den vägen har det varit… allt för min son. Jag har gjort en hel del misstag, fått göra om och göra mer rätt, inse att jag inte kan vara perfekt, men med en gränslös kärlek och trygghet har vi ändå nått så mycket välbefinnande som bara har varit möjligt. Med känslan av att jag gjort mitt allra bästa utifrån det jag har förmått att åstadkomma och att detta måste få vara gott nog.

Mitt liv som mamma har innehållit en del osäkerhet inför val som gjorts, men med någon slags inre styrka om att jag hela tiden haft en ambition om att göra mitt allra bästa trots att det ibland varit olika motstånd som gjort att jag fått kämpa. Men allra mest har det inneburit en sådan stor lycka som sakta gjort mig hel, som lagat mitt hjärta och min själ, som stärkt mig och som fått mig att se mig själv som den starka och kärleksfulla människa jag hela tiden, redan från början har varit. Jag har haft allt inom mig, men inte vågat vara mig själv fullt ut. Sånt tar tid. Sånt kräver mod och styrka. Sånt kräver förmodligen att man skapar upp en trygg miljö där man kan våga vara sig själv, våga lita på sig själv och sina förmågor man har… så tror jag. Tänk om jag vetat redan när jag var ung hur fin och fantastisk jag inom mig varit hela tiden?! Men nu vet jag…att jag duger precis som jag är…

Bilden jag lagt till i det här inlägget. Tänk om det faktiskt allra mest handlar om att det viktigaste är att få syn på mig själv, hitta mig själv och därifrån också uppskatta mig själv precis sådan som jag är och inte leta utanför mig själv? När jag förändras så förändras världen runt omkring. Då kan omvärlden se mig sådan som jag är och inte det jag försöker vara för någon annans skull än min egen. Att vara sann emot sig själv är gaska svårt eftersom kanske du som jag, fått växa upp i en miljö vi inte själv valde och där tron och kärleken gick vilse. Jag har hittat både tron och kärleken nu, för mig själv, för min egen skull och för att jag ska kunna fortsätta vara med och forma mitt liv och de som jag har omkring mig som jag älskar. Tack!

Frid i sinnet. Kärlek fylld till bredden. Tacksam!

Jag önskar dig som läser mina rader en fin dag! Jag önskar dig frid i din själ och att om du inte har det fortsätter din resa, hittar just dina vägar och att din väg inte skyms av för mycket vägdamm… kom ihåg att dammet tillslut lägger sig och sikten blir fri – framåt… // Jill

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s