Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist
kreativiteten ökar på kvällarna
Är du som jag och känner att ditt kreativa inre tar fart på kvällarna? För mig har det alltid varit så. De kvällar jag varit helt ensam hemma kan jag göra en massa kreativa saker hemma. Men det är sällan det händer nu för tiden…. Innan jobbade min man på plattformar i Norge och då fick jag 14 dagar utan honom med jämna mellanrum och ibland var sonen hos sin pappa. Då passade jag på! Go musik, ljus tända och så kunde det hända att jag möblerade om lite med piffet hemma, bytte gardiner eller skrev nåt jag tyckte var bra 😉
Ikväll gör jag som gamla Jill brukade göra trots att hemmet inte innehåller bara jag 🙂 Utanför stormar det. Sonen är orolig och jag lugnar genom att han vet att jag sitter och jobbar vid datorn i köket så han vet att jag är uppe tills han somnar ❤ Han har alltid varit extra orolig vid blåst, storm, regn och åska ska vi ju inte ens nämna… men i takt med att han blivit äldre har det ändå lugnat sig. Men ikväll kände han en trygghet med att jag sitter här i datorns sken. Mig passade det faktiskt ganska bra just ikväll. Annars sover jag vid den här tiden nästan varje kväll även på helgerna 🙂
Många tankar snurrar fortfarande
Det är något som gör att tankarna far runt extra just nu för mig. Men mitt i allt detta så känner jag mig lugn. Kan det vara åldern? 🙂 Igår kom en text upp i mitt flöde på facebook. För en gångs skull valde jag att kopiera och lägga ut. För texten tog tag lite i mig. För att jag har tänkt en del på det här med ålder, utseende, att åldras och vilka tankar och känslor det för med sig inom oss. Kanske att vi inte alls pratar med andra om det, men den inre dialogen gör sig hörd titt som tätt… även när vi ändå har slutit ganska bra fred med oss själva upplever jag personligen. Som en ständig kamp mellan krig & fred inombords…
Texten kommer här:
”I was young once . . . to all my female friends from 45 years and up… most of us are going through the next phase of our lives. We’re at that age where we see wrinkles, gray hair and extra pounds. Menopause may have appeared or is just waiting around the corner. We see the cute 25-year-olds and reminisce. But we were also 25, just as they one day will be our age. What they bring to the table with their youth and zest, we bring our wisdom, experience and good to serve every gray hair… we have raised families, run households, payed the bills, dealt with diseases, sadness and everything else life assigns us. We are survivors… we are warriors in the quiet… we are women…like a classic car , Even if our bodies may not be what they once were, they carry our souls, our courage and our strength. We shall all enter this chapter of our lives with humility, grace and pride over everything we have been through and should never feel bad about getting older. It’s a privilege that is denied to many.” ♥️
Ladies, I challenge you to copy and proudly paste with your picture and age.
Age: 48 (snart 49) 🙏🏼❤️”
You are still a temple! Den meningen, den poppar upp inom mig ofta numera. Jag ser mig i spegeln. Jag ser en kvinna som är jag. Kloka insiktsfulla ögon, men en kamp om att älska mig själv… Men vet ni vad? Den kampen har faktiskt inget att göra med min ålder. Snart fyller jag 49 år. Generna gör att jag ser yngre ut, min hud är finare än många andras pga omtanke också såklart! Men ändå. Något inom mig har alltid hittat fel. Det är självkänslans fel…
När ska jag då sluta fred med mig själv för gott? Kanske aldrig, eller?
Jag är en riktigt stark kvinna med fötterna på jorden, starkt grundad och stabil. Men jag är också ibland så svag och liten på jorden. Jag blundar och stänger av inför världens elände. Tar sällan in det i min kropp och själ. För jag vill inte det, för det tjänar ingen något gott att ta in elände, rädsla, oro, sorg, krig, kamp osv…. Jag vill stå stadig för mig själv. Jag vill stå stadig för de jag älskar mest i hela världen. Om fler kunde minska sin värld till detta och tänka så, då vore världen en bättre och mer kärleksfull värld.
Det jag också vill är att vara en förebild, en inspiratör till att VÅGA vara stark, stadig, stå för sina egna värderingar och åsikter. Det är skitviktigt! Alla behöver inte tänka som mig. Olikheter och oliktänkande kommer jag alltid hävda att det är mest utvecklande! I detta kommer också då en respekt för oliktänkande och en nyfikenhet på varför någon annan tänker olika än mig? Kan de ha en poäng? Kan jag ha missat något som jag borde lyssna på? Kanske är det något som gör att jag ändrar mig? Eller kan vi mötas på halva vägen och skapa något jättebra av det? Trots att vi inte tänkte samma?! Tycker du som jag att det är coolt att man aldrig blir för gammal för att lära sig nytt, ändra åsikt och utvecklas? Va kul i så fall!
Nu är det nog ändå tid att lägga sig… Sonen verkar sova nu och mina ögon tårar sig av trötthet. Slutklämmen blir en bild av vår Sune. Slutklämmen blir att det är värt mycket att vara flexibel. Att tillåta sig att känna sig osäker mellan varven men finna sin egen styrka ändå. Det är ok att vara mänsklig, att vara svag och stark i samma person. Att inte alltid vara nöjd, men glad ändå och tacksam! Jag är tacksam för varje dag jag får leva, uppleva kärlek från min familj, se allt det fina jag har omkring mig, allt det fina jag varit med och skapat. Jag lever ett rikt liv på så många sätt. Tack! / Jill
Feelgoodbloggen 