FRI

Feelgoodbloggen – Jill Lagerqvist

Snart täcks marken i vår skog av vitsippor. Ser fram emot att njuta av det.

sune, solen & havet

Vinden var starkt idag på vår promenad. Sune, solen & vinden gjorde mig sällskap ner till stranden och havet nu på morgonen. Det blir en stor frihetskänsla inom mig varje gång jag ser havet kika fram mellan träden och hela jag fylls på med en massa känslor varje gång jag sätter fötterna i den kritvita sanden nere på stranden.

Frihet… Lycka… Kärlek… Livet…

Jag har funderat i veckan. På om jag skulle boka en ny tid igen hos vårdcentralen, förlänga min sjukskrivning, fortsätta vara ”under lupp” hos FK och snart prata annan framtid med handläggaren. Eller om jag skulle fortsätta min egen resa och styra själv…

I en annan tid av mitt liv hade jag nog fortsatt ett tag till att vara halvt sjukskriven, välja någon slags ”trygghet” framför annat. Jag förstår fullt ut det valet. Men för mig så går det inte att backa. Jag är min egen nu. Jag har varit helt min egen i 5 år.

vad är det som ”styr” livet?

Pengar… kommer de flesta att tänka på blixtersnabbt. Ja, jag får hålla med. För vi är fostrade så. Pengar styr ditt liv och din vardag. Utan pengar… svårt och tufft att hänga med i livet. Vi behöver pengar för att betala räkningar, mat och allt annat som är viktigt.

Vi kan inte leva ett helt liv utan pengar. Men borde vi låta dem styra så intensivt och starkt? Så starkt att det kanske tar ut en massa annat? När mitt och ditt blir viktigast av allt… när GE inte längre finns, utan MITT och välfyllt bankkonto som ej får röras, styr.

Jag är en givmild person. Jag ger av både mig själv, min tid och ganska ofta delar jag med mig av sådant som kostar mig pengar. Om jag har mer än jag behöver själv (handen på hjärtat hur mycket behöver jag själv egentligen?) och jag tycker om känslan av att få göra någon annan glad, bara för att jag kan det. Med en liten gåva, men också ofta med en kram, ett snällt ord, en handling som ger mening åt någon annan. För det fyller på mitt eget inre rika liv. Jag blir ledsen när jag märker att någon tappat eller saknar förmågan att tänka större än sig själv.

jag går min egen väg

Min väg är min väg, den är nog inte lik någon annans och det gör mig inte ett dugg. Jag lägger ingen energi på vilka vägar andra människor tar och önskar att andra inte dömer mig heller. Det enda jag önskar är att bli sedd som den jag verkligen är, för jag har inga problem att visa det öppet. Fler borde vara sig själv och även våga visa det. Ibland är det svårt att vara Jill. Ibland tror andra att jag tror att jag är ”nåt”… eller ”vem tror hon att hon är egentligen”… eller ”så jävla duktig och präktig kan man inte va, hon döljer något”. Det enda jag helst döljer är min sorgsenhet över att någon annan anser sig ha rätten att sätta in mig i något fack och tro dåligt om mig… Jag har märkt att en del människor blir provocerade av mig. Jag vet att det speglar dem själva numera, men för några år visste jag inte det…

Jag är kärlek. Jag är en snäll människa. Jag är spontan. Jag är fylld med känslor från topp till tå. Jag är oftast glad. Jag är givmild. Jag är en ”ren” människa som bär ljuset. Jag är den som delar med mig av ljus och kärlek. Jag är den som sätter ❤ istället för en arg gubbe.

Jag tror att alla har det här inom sig. Sedan klär vi på oss en massa attityder och annat krafs längst vår livsväg. Som skydd och barriärer. För att vi tror att vi måste dölja vårt inre för andra.

Personlig utveckling kan göra mycket med en. Någon sa att när du börjar ta bort alla pålägg du skaffat dig under årens lopp så kan du se det som att du är en lök. Skal för skal tas bort och sedan står du där, med ditt innersta, sådan som du egentligen är. Stå stadigt och stolt för du är unik, du duger precis som du är!

beslutet om frihet

För mig krävdes det nästan en hel vecka denna gång för att ta beslutet om att min frihet är värt mer än att vara kvar i ett system. Så från och med måndag i nästa vecka jobbar jag så mycket jag vill och orkar. Jag planlägger arbetsdagarna utefter livet och inte tvärtom. Det kan verka provocerande att skriva så, jag förstår det. Det vanligaste är att vi planerar livet utefter arbete och en massa ”måstesysslor” vi bokat in i vår kalender. Kanske blir det någon stund över till det jag själv vill, eller inte.

Jag önskar dig en fin dag! / Jill

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s