Feelgodbloggen – Jill Lagerqvist
Rysningar och njutningar
Det blev en ganska tidig morgonpromenad idag. Solsken och frisk luft lockade en morgontrött Jill. Sune, vår hund, blev så glad att matte var på gång så där direkt och skuttade glatt iväg. Ner mot stranden, den vackraste platsen för mig, gick vi och stannade en liten stund för att bara ta in… allt… livet… och som vanligt kom de där lyckokänslorna och rysningarna. Jag har bott i vårt lilla fiskeläge sedan 1992 och jag känner fortfarande tacksamhet varje dag.
Jag kände mig alltid rotlös under min uppväxt. En rörig start på livet som satt sina spår. När jag flyttade några mil bort, hit till denna underbara plats så föll mycket på plats. Många små bitar genom åren som format mig och livspusslet blir mer och mer helt för varje år…
När jag står där på vår lilla strand och blickar ut över havet så känns allt i livet lättare, hela min själ fylls på med allt vad jag behöver. En promenad ner till havet tar bara några minuter och varje gång är så värdefull.
Förmågan att känna tacksamhet
Det är så lätt att bara springa med i livet utan att stanna upp och känna. Ibland hinner man kanske tänka och undra vad man håller på med, men sen ringer mobilen och genast glömmer man bort igen att man bara springer och springer…
Jag har bestämt mig att inte springa ifrån livet längre. Jag bara hoppade av… När tar man ett sådant beslut? Återigen, när man vågar vara modig. Modig nog att ta ett steg utanför sig själv och syna vad som pågår. Det är inte lätt, det kan ta tid och många funderingar innan man vågar. Det händer en massa saker när man vågat, nästan som en ny värld. Den ”gamla” världen börjar suddas ut. Alltså mitt sätt att tänka och vara i mångt och mycket har ändrats så drastiskt så jag börjar glömma hur jag tänkte förut. Det finns inte så mycket plats för mitt gamla sätt att tänka och ta beslut på. Allt det här kan verka lite flummigt, det är jag fullt medveten om. Vi har alla våra egna vägskäl vi kommer till och tusen olika infallsvinklar på när, var , hur träffar oss.
Någonstans längst denna väg av nya tankar och sätt att förhålla mig på så kom den där vackra känslan av att känna tacksamheten för mitt liv. Inte på något jobbigt sätt och det ska inte blandas ihop med att stå i tacksamhetsskuld till någon annan. Nix, bara ren och äkta glädje och tacksamhet över mitt eget liv, över vad jag har varit med och skapat till mig själv, till min son, till min familj.
Jag ger alltid utan att tänka tanken att min goda gärning ska återgäldas. Det finns inget sådant tänk i mitt sätt att se på saker och mitt sätt att leva. Jag ger för att jag mår bra och är glad att kunna sträcka ut min hand för någon som kan behöva det. Balansen mellan att ge och få finns där om man bara har förmågan att också tillåta andra att ge och förmågan att ta emot.
Rysningslåten nr 1 för mig
Det finns många låtar jag kan få rysningar till, men den här är nog extra allt för mig. Texten är underbar, Laleh är underbar och videon är underbar! Så jag delar den här med er och tänker att den passar perfekt i feelgoodbloggen faktiskt. Vilken låt ger dig rysningar? Du får mer än gärna dela med dig här. Det är något magiskt med hur musik kan få en att känna alla möjliga känslor ur hela registret!
Feelgood är en bra känsla. Njut av din dag och känn livet! Kram Jill
Feelgoodbloggen 